Själv har jag granskat de nya regler för handläggare som Riksdagen har velat utge, efter kulturdepartementets anvisningar; och konstaterar att de innebär en förbättring i smått – i alla fall om man nu verkligen kommer att hålla sig till de nya reglerna – men SvD:s kritik har också avgjord fog för sig…
Demokratins Dödgrävare eller Oskyldiga sponsorer av föreningslivet ? Ja, ni får själva välja…
Rapporten från den så kallade Demokrativillkorsutredningen, ”Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället”, (SOU 2019:35) är nu klar och överlämnad till regeringen. Remissrundan av rapporten har precis avslutats. (Svd 2019-11-28)
Regeringen verkar ha tagit intryck av den debatt som förts om gravt odemokratiska föreningar och samfund under hösten. Försvarshögskolans avslöjanden av det sk ”Studie-förbundet Ibn Rushd” – en extremt islamistisk organisation, som driver Koranskolor och rutinmässigt diskriminerar kvinnor, och tillika sysslar med antisemitism, är bara ett exempel i raden. Från hedendomens värld skulle vi kunna nämna det synnerligen politiska och extremistiska ”Samfundet Forn Sed” vars drogliberala hållning, och vars vägran att acceptera parlamentarism och modern demokrati också är väl känd.
De medel och det regelsystem som i framtiden skall kunna säkerställa, att extremistgrupper som dessa inte får några bidrag lämnar dock en hel del övrigt att önska. Regeringen förlitr sig på ett angiveri-system i sociala media, där man skall kunna anmäla företrädare för ett samfund eller en förening (eller till och med någon annan organisation, som ”haft samröre med”) den första enbart på grundval av enstaka medlemmars enstaka uttalanden, om dessa bedöms ”anti-demokratiska” eller rättare sagt avviker det minsta från den politik, som regeringen själv förespråkar.
Som vi alla förstår, är det ett högst diskutabelt system; och något som baseras på ”åsiktsregistrering” vilket är förbjudet enligt våra grundlagar.
Vilka personer det är, som skall förestå denna ”granskning” framgår inte alls av de ”regler för handläggare” man nyss utgivit. SvD gör verkligen rätt, när man påpekar risken för fullständigt godtycke eller missbruk av det regelverk som föreslås.
Föreningarna föreslås exempelvis att bli granskade utifrån om deras företrädare eller andra centrala personer, eller andra föreningar som kan associeras till föreningen, utövar våld, tvång eller hot eller på annat sätt kränker enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Föreningarna ska inte motarbeta det demokratiska styrelseskicket, inte bryta mot människors lika värde och inte diskriminera (även om det finns en mängd undantag för det, bland annat för religiösa föreningar).
Det är alltså ok att diskriminera hej vilt, bara det sker på religiös grund – ty då finns det undantag för vissa samfund, som automatiskt skall tilldelas frikostiga bidrag ändå. men vilka är dessa samfund ? Vilken religion omfattar de, måhända ? Och varför skall bara vissa religioner ha rätten att diskriminera, och ändå få bidrag, fullständigt godtyckligt ??
SvD:s debattartikel innehåller inga svar på dessa frågor, och man får hoppas att Lagrådets jurister sätter stopp för de värsta galenskaperna, innan man går till Riksdagsvotering på det här.
Dags för Lagrådet att gripa in emot ännu ett lagförslag från Regeringen Löfvén ? Det lär ha skett över 35 gånger, bara i år… Kan vi inte kräva lite bättre KOMPETENS av utredare och politiker, eller är det för mycket begärt ??
Visserligen säger förslaget till regler också, att ”Samfund som är till för att säkra en etnisk grupps kultur och rättigheter” faktiskt kan utesluta de som inte är medlemmar i den etniska gruppen ifråga, och inte acceptera dem som medlemmar. Man får då fråga, om det också gäller Kulturföreningar för folk av svensk etnicitet, eller andliga samfund typ AFA (alltså Asatru Folk Assembly, inte den vänsterextrema rörelsen med samma namn…)
SvD gör slutsatsen, att det ”angiveri-system” man nu skapat, öppnar för en STASI-liknande stat, där enskilda tjänstemän sitter och kartlägger folks åsikter, och ger bidrag enbart på hur mycket eller lite dessa åsikter avviker från Regeringens. Men är det verkligen något positivt, eller ger det ens upphov till et livaktigt, demokratiskt föreningsliv ?
Miljöpartiets ”snurre-bock” till kvinnlig Kulturminister, är den som har initierat denna utredning. Det är föga förvånande, att den innehåller såpass stora brister, när en sådan person tillåtits vara involverad i ärendet. Viljan att ta bort de värsta islamisterna och extrema kristna samfund från listan på bidragsberättigade organisationer är god, och den kan man knappast invända emot, men vad är det för skumma urvalskriterier man hittat på i övrigt ?
Myndigheterna, det vill säga handläggarna, kommer därför att behöva gräva betydligt djupare än till officiella dokument för att kunna skapa sig en bild av vad föreningarna sysslar med. Det kommer att behöva innefatta att kartlägga, granska och bedöma – och inte minst dokumentera – enskilda personers förehavanden, relationer och åsikter. Notera att inte bara de direkt berörda av mottagandet av bidrag kommer att beröras, utan även många andra. Det blir en form av åsiktsövervakning av samhället.
Frågan som måste ställas i detta sammanhang är: är det verkligen lämpligt att staten ska syssla med granskning och dokumentation av individers åsikter och förehavanden, om det inte rör sig om något brottsligt? Varken att själv ha eller att umgås med personer som har odemokratiska värderingar är något brottsligt.
Man kan argumentera att granskning av människor redan görs av staten i andra sammanhang, när det till exempel ska bedömas om någon verkligen är hemma med sjuka barn så att den är berättigad till tillfällig föräldrapenning. I de fallen handlar det dock om konkreta, betydligt enklare bevisbara förhållanden. För att bedöma om en hel verksamhet följer vissa åsiktskriterier, så krävs att pussel läggs över människors hela liv.
Att inte vilka föreningar som helst ska få bidrag är en god tanke. Det handlar trots allt om gemensamma skattemedel. Men härifrån till att inrätta omfattande granskningssystem som går in i människors privatliv och granskar vad de säger och när, borde göra att varningsklockor ringer. (SvD 2019-11-28)
Är det denna sorts ”Kultur-övervakning” vi vill ha ?
Själv anser jag att det borde ha varit helt andra urvalskriterier som man kunde tillämpa, när det gäller att neka vissa föreningar och samfund bidrag. Anser man det vara rätt och demokratiskt, att uppmuntra eller bidragsbelöna föreningar som regelmässigt uppmanar sina egna medlemmar att använda psykedeliska droger, till exempel ? Anser man det rätt, att bidragsbelöna samfund som begår blodiga operationer på spädbarn – helt utan bedövning – och som framkallar stort lidande för barnen ?
Sk ”religiös omskärelse” – oavsett om det sker på pojkar eller flickor – borde inte utövas med statsbidrag eller statens samtycke, då det påverkar och skadar medborgarnas hälsa.
På samma sätt förhåller det sig med drogmissbruket. Att man nu rensar ut föreningar som uppmanar till politiskt våld är förstås bra, men gäller det även ”skolstrejk”, sabotage av utbildning, eller sekter som isolerar barn och vuxna från det övriga samhället, typ ”Livets Ord” eller ”Knutby Filadelfia” ??
Vad gäller i deras fall ? Det nya regelsystemet svarar inte alls på frågan, och därför är det inte användbart.
För övrigt – ska staten sponsra samfund som bedriver rituell kannibalism i symbolisk form, sk ”Nattvard” ?
Själv skulle jag vilja hävda, att den sortens avarter inte hör hemma i en modern och demokratisk stat överhuvudtaget, lika lite som katolikernas dyrkan av likdelar, sk ”heliga reliker” och ”dop” av spädbarn – alltså att kollektivansluta människor till en religion – utan att de ens fått välja själva.
Sådant kan inte, skall inte och bör inte bidragsfinansieras. Vårt fältrop måste bli – INTE EN MAN, INTE ETT ÖRE TILL MONOTEISMEN !!
Hedniska Tankar 