Ragvald Odenskarl – en folklig UPPRORSMAN vi ska minnas…

Igår var det dagen för vad som kallas Asgårdsnyen borta i Värmland och Norge. Asgårdsnyen skulle vara den sista nymånen innan Julmånaden, och inledde därmed Asgårdsreiens och Den Vilda Jaktens Årstid. Oden själv kunde ses som anföraren för de dödas skaror under vinternätterna, men den som stod i ett gott förhållande till alla sina förfäder, nära och kära, hade förstås ingenting att frukta.

Om detta och många andra saker kan man läsa i en akademisk uppsats från ingen mindre än en forskare som heter Stephen Mitchell, från Harvard University, USA. Han har hittat ovedersägliga bevis för kvarvarande Odenstro i Sverige ända in på 1400-talet, stick i stäv med vad svenska historiker alltid hävdat. Frågan är väl om Odenstron någonsin lämnat oss, för det finns etnologiska uppteckningar som handlar om Odens Jakt ända in emot 1800-talets slut och det begynnande 1900-talet, som Ebbe Schön och andra folklivsforskare klart visat. I början av 1900-talet undersökte andra forskare de bohuslänska häxprocesserna, och hittade uppteckningar som visar att man satte ut skålar med mjölk till Frej och annat i skogarna kring Bullarensjöarna, i den norra ändan av landskapet, och det hände alltså så sent som på 1660-talet.

Men vem var då Ragvald Odenskarl, som levde på 1480-talet och som blev dömd att brännas på bål, allt enligt bevarade urkunder i Stockholms ”Tänkeböcker”, alltså Rådhusets egna bevarade domstolsprotokoll ?

27 Oktober 1484 ställdes han inför rätta för upprepad kyrkstöld i Skepptuna kyrka (två gånger) och i Markims kyrka, Orkesta kyrka och Vallentuna kyrka. Detta skulle han utfört med sin kumpan Johan Land, som efter tidens sed lyckades bli benådad, och utsedd till Stockholms Stads Bödel, likt den långt senare Mästerman ”Mäster Mikael” som Mästermikaelsgatan på Södermalm är uppkallad efter.

Ingen vet heller hur de två kumpanerna lyckades stjäla ur inte mindre än fyra kyrkor i Attundaland, men troligtvis hade de väl folket på sin sida – för detta var tydligen män, som stal från de rika och gav till de fattiga. Hans protestaktion i Uppland var inte heller den första i sitt slag, eftersom redan Botulf Bonde vid 1300-talets början, mer än 180 år tidigare, hade protesterat emot samma kyrka, samma katolicism och samma andliga tyranni – med samma hedendom. Det står inte i Uppsatsen från Harvard, men i alla fall…

Den amerikanske forskaren vet att berätta, att Ragnvalds namn har med det engelska ordet för ”Rage” eller vrede att göra, liksom namnet Odin, Wothan, efter det tyska ”Wütend” och härleder Odenskarl eller Odinkar ur det, trots att detta namn är känt redan på 1000-talet. Till och med två danska biskopar skall ha burit det namnet – ifall vi kan tro vissa historiska källor som är långtifrån oproblematiska

Men Ragvald var alltså Asatroende, enligt vad han själv uppgav, och han föll som en martyr för Hedendomens sak. De kristna dödade honom, för att han hade en annan tro.Att stjäla ur kyrkor var ett fult drag, visserligen – och det kanske han inte bort göra, men han gav som sagt stöldgodset till de fattiga, efter vad man tror.

Men helt bortglömd är han inte. Hans Hug må irra i den mörka natten, men hans minne lever. Och så föll inte heller han förgäves.

Idag kämpar vi vidare, på annat sätt och med andra medel. Vi bryter inte lagen, men försvarar det som är vår arvedel i skrift, i tankar och i handling. Människorna dömer ofta snett, och de fäller vrångvisa och orätta domar. De går på hörsägen och rykten, vad andra uppgett och kontrollerar sällan eller aldrig rena sakförhållanden.

Men gudarna vet ändå bättre än oss, och de förstår att hellre fria än fälla. Och domen tillhör slutligen dem – inte människorna.

 

 

2 tankar om “Ragvald Odenskarl – en folklig UPPRORSMAN vi ska minnas…

  1. hej! är intresserad av uppteckningen om mjölk till Frej, kan du ge mer information om den och var man kan hitta den? den är anmärkningsvärd eftersom den enda referensen till Frej i folktron jag hittat är som ett binamn till hon håle på blåkulla och då i formen ”Frö”! tack på förhand!

    Gilla

    • Källan från tidigt 1900-tal, som jag refererar till är Emmanuel Linderholm, som 1918 skrev band 1 i en samling av ”De stora Häxprocesserna i Sverige” och började i Bohuslän. Å andra sidan är det minst 15 år sedaan jag läste den boken, så jag k-a-n minnas helt fel, appropå det här med människornas förmåga att fälla vrångvisa domar, som jag skrev om i min text.

      En länk till källan finns här… http://libris.kb.se/bib/466583

      Men, som jag minns det refererar Linderholm geografiskt till trakten runt Bullarensjöarna i Norra Bohuslän, nära Strömstad och norska gränsen. Han skriver också – enligt vad jag minns – att det är det enda ställe han hittade där man i klartext nämnde namnet på en Nordisk gud i samband med en häxprocess från 1600-talet. Själv undrar jag om det är riktigt rätt, eftersom jag tycker mig minnas att forskare som Bengt Ankarloo och Birgitta Lagerlöf-Génetay hittat namnet Ljote, Ljotan i häxprocesser från Dalarna, vilket betyder (sädes)utgjutaren, och kan syfta på både Frej och Oden – Oden är ju Gaut eller Gautatyr, Götarnas fader, och det namnet har också samma ursprung. ”Oon” eller ”Hin” som i Hin onde skall också enligt vissa forskare vara härlett direkt ur namnet Oden.

      Vad som är intressant med Harvard-uppsatsen är att den ställer många tidigare ”fakta” helt på huvudet. De forskare som specialiserat sig på häxprocesserna, säger och skriver ofta att det först var i och med protestantismen, och uppkomsten av en stark stat, som man började förfölja hedningar, och detta skulle då enligt dem ha skett först på 1600-talet, snarare än 1500-talet, eftersom det tog tid för Svenska Kyrkan att få sin tortyr- och förtryckarapparat på plats. Man anser också, att man då i första hand skulle ha inriktat sig på periferin, dvs obygden och glesbygden, som till exempel Dalarna eller nyerövrade områden typ Bohuslän och Jämtland-Härjedalen, som ju inte var svenska efter Brömsebro-freden.

      Men detta stämmer inte alls i fallet Ragnvald Odenskarl, som opererade mitt inne i Uppsala ärkestift, och Sveriges mest centrala delar – och under den katolska tiden dessutom. För övrigt fanns det väl ett obligatoriskt bikt-krav medan katolikernas välde varade, dvs det var tvång på att ”frivilligt” gå och bekänna sina synder. Det var visst inte bara protestanterna, som med husförhör och kyrkoplikt fullbordade det kulturella förtrycket och inkvisitionen – det kan ha funnits MÅNGA tidigare fall, som man hittills inte hittat någon dokumentation på…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s