There will be no skulduggery,
no flim-flam
No compromise,
no sell out,
no controlled show
– Malcolm X
”Wahrheit ist Feuer, und Wahrheit reden heisst Leuchten und Brennen.
Kannst du nicht allen gefallen durch deine Tat und dein Werk,
Mach es wenigen recht; vielen gefallen ist schlimm !
– Freidrich Schiller
Över hela vårt land och angränsande länder, sänder Lussi eller Freja idag sitt budskap om det nya ljuset. Det är och förblir som det skall vara, också i vår östra Rikshalva – som en dag kanske kommer åter till oss – där Hufvudstadsbladet idag intervjuar Helsingfors egen Lucia, som detta år heter Sara Ray, som i ”ray of light” – en stråle av det eviga ljuset. Och hon säger, ordagrannt och till pressen:
– Tänk vilken fin uppgift jag har, att få sprida glädje till alla olika sorters människor. Jag otroligt tacksam för det. Det kan bara bli bra, säger hon med ett strålande leende.
Så enkelt och naturligt kan det också göras. Inga förvanskningar. Inget ”fornsederi”. Ingen bogus, inget hittepå. Som det är – och som det skall vara enligt den Nordiska naturen.
Man har sagt att den ursprungligen hedniska Lucia-traditionen – som jag redan skrivit mycket om under rubriken ”Lussi” under ”Blot och Högtider” ovan var på väg bort, att den måste förstöras, att den inte skulle firas mer, att den tvångsmässigt måste göras om och bytas ut emot något annat osv osv. Men i år får inte PK-maffian eller den lilla elit, som gör anspråk på att styra och domptera oss rätt. Också i Gränna skulle Luciatåget helt läggas ned och tas bort enligt politiska beslut, hade man förklarat, men så blev det nu inte. Lokala eldsjälar och en enda människa, gripen av Frejas kraft inom henne själv, besegrade slutligen mörkret, och fullbordade sin dröm om frid. Till och med vår statstelevision, var till slut tvungen att erkänna faktum, och kunde leverera ett program denna morgon, fritt från de vanliga PK-flosklerna eller alla ytliga pekpinnar.
Själv borde jag kanske glädja mig i denna stund, för här och var i media märker jag att man citerat mig, fast många fortfarande envisas med att förvrida hela mitt budskap, och vad Hedendomen, i det stora eller det lilla, egentligen handlar om. Men min nyfunna julglädje grumlas idag en smula av de förvridningar och medvetna, på pin kiv infogade missuppfattningar jag sett, saker jag på intet vis ställer mig bakom, och heller aldrig någonsin kommer att stödja. Mer om dem inom kort, men hedning som jag är, är jag också van att nöja mig med väldigt lite. Framgång och seger kommer från oss inte flygande från himlen, men av hårt arbete och trohet mot gudarna och sanningen, och vi rabblar varken böner , litanior eller klagosånger.
Från det goda gamla Danmark – vår grannstat i syd – kommer i år en rapport om ett luciafirande av lite annorlunda slag, genomfört av en lokal kanotklubb, som också lever upp till denna nordiska ljusfests verkliga innebörd, och som inte lortar ned sig själv med katolicism eller kristendom. Också från Norge kommer hälsningar, detta år som förr om åren, även om Lussinatta där är Åsgårdsreiens och Odens natt framför andra, och firas Oden och Asatron till minne – som det är och skall vara, evinnerligen.
”Åsgårdsreien” av Peter Nicolai Arbo, 1872
Själv är jag mest glad för min hedniska kalender för nästa år, som snart är slutsåld – 24 ex återstår ännu av en upplaga på mer än 150 stycken, och Samfundet Särimner har gjort en avsevärd vinst – även om det är en framgång i det lilla.
Sedan finns som alltid idioterna, förvanskarna, fuskarna och de som borde hålla tassarna borta från Asatron och vårt Nordiska arv för evigt – innan jag – kanhända – ser till att ge dem ett kok stryk, rammelbuljong, ”god fisk” som det heter på norska. De borde kort sagt få prygel, ”stut”, en rejäl avhyvling, däng, dask, bas, rotting, en bastonad, tamp, spö, påkolja, ”flatsidan”, dalj, hjuling och tuktel, allesammans.
Någon som känner det här motbjudande lilla äcklet ? Tala om för honom vad du tycker om hans lögner och skitsnack…
Lusse är benämning på den fornnordiska guden ”Frö” eller ”Frej”, som han också kallades. ”Lelle” betyder ”fru” på fornnordiska. Lusse Lelle betyder ”Frös fru” och refererar till den förkristna hedniska traditionen som liknar Lucia där en utvald kvinna gick runt och knackade dörr och bjöd på bröd som ett tecken på att det nu skulle gå mot ljusare tider och att Frös tid var på ingång. Ett annat namn för ”Lusse Lelle” är Freja, vars skyddsdjur var katter och hennes vagn drogs av två stycken (Högni och Þófnir).
Det finns ett svenskt ordspråk som säger, att det är ynkligt att höra löss hosta. Vet den här kristne narren ens vad han talar om, och varifrån har han hämtat dessa härledningar ? Ett ryskt ordspråk med liknande betydelse lyder ”Trudno Byt Bogom”, men till dess innebörd skall jag återkomma. Låt mig bara säga det pinsamt självklara, och det är att ordet ”lelle” aldrig någonsin betytt fru, och att Frejas katter inte nödvändigtvis är två till antalet, förutom att de aldrig haft de namn den här skändlige ”julpajaren” räknar upp.
Låt mig också lägga till, att om jag någonsin mötte herr Swedberg, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet. En stor, fet, rinnande loska, så att han känner det och lider av det, liksom på sin tid CJL Almquist, när han ”kraschanerades” av August Blanche.
Sedan finns ju också hedendomens fula svans, drog-nissarna, extremvänstern och ”fornsedarna” – (ett knappt hundratal aktiva till antalet, emot Nordiska Asa Samfundets 1600 aktiva medlemmar) – som nu intervjuats SVT. Jag tänker inte länka till dessa ”fornsedare” och deras skitnödiga anleten, för de står mig upp i halsen med sitt dumma prat om hur ”forna” de är.
LÖGNARE och Charlataner skall aldrig någonsin tolereras, utan nedkämpas och förintas
För övrigt – hur ”fornt” är det att ”nyuppfinna” traditioner, som aldrig någonsin hört till hedendomen, och varför säger de hela tiden, att just Lucia inte får finnas ? Nyss – dvs förra året det var dags för dem att släppas fram i media (varför går SVT med på att ens intervjua sådana okunniga skägg-mopsar ?) sa de att man ”får fira Lucia precis som man vill” varvid jag svarade dem, att då är det inte längre lucia, eftersom hela innebörden i traditionen i så fall går förlorad, och blir en dålig parodi på sig själv, vilket ”fornseden” redan blivit.
Dessa ”fornsedare” har redan sagt att Asatron inte finns, att den är en ”skriftlös” religion, och att Torshammaren enligt dem skall göras till en internationell symbol för homosex, bland annat. Ändå nämner de asatron gång efter annan, och säger sig till och med representera den, fast alla vet att påstådd ”fornsed” och Aastro för länge sedan blivit två helt olika saker. Ta sedan deras drogmissbruk, deras missbruk av blot och ceremonier, deras fula ovana att låta berusade ungdomar stå och skära sig i handlederna vid Uppsala Högar, vilket skall vara deras sätt att ”fira bröllop” och mycket annat, som jag redan upplyst er om. Jag ska inte bli långrandig.
Men denna gång stjäl de, de stjäl av min kunskap, mina åsikter, min inriktning, när de säger att:
Julen börjar på allvar för de flesta i Sverige vid Lusse, den 13 december. Vi tänker oss att Lussebruden representerar gudinnan Freja som kommer med löfte om ljus när det är som mörkast. Lussekatterna med sina solsymboler och gyllene saffran passar bra i den hedniska symboliken. Inte minst för att Frejas djur är just katter.
Före 1753 inföll vintersolståndet runt den 13 december, men vid kalenderbytet från den julianska till den gregorianska kalendern justerades datumen med flera dagar och vintersolståndet hamnade runt den 21 december. På något vis verkar då också julfirandet ha delats upp, så att vissa hedniska riter i folktron, firandet av de kvinnliga makterna, fortsatte att hållas vid Lusse. Den stora högtiden under det hedniska julfirandet är vintersolståndet som äger rum kring den 21 december. Då håller vi julblot runt om i landet. Vi firar att solen och ljuset återvänder. För oss asatroende är solen en gudinna – Sunna. Det är till henne och till julens egen gud – Jolner – som de flesta av oss hedningar vänder sig till under julblotet. Jolner är den som gett namn till högtiden jul och bakom det namnet döljer sig Oden.
För en del är det säkert förvånande att höra att det fortfarande finns utövande asatroende idag, i det moderna samhället. Men är det egentligen så konstigt att alltfler nu söker sig till en naturnära andlighet med kopplingar till våra gamla traditioner? Vi är beroende av ljusets återkomst och naturens växtkraft, oavsett om vi lever idag eller för tusen år sedan.— —Men kärnan i julen är ändå firandet av då ljusets återkomst och framförallt tiden då vi umgås med släkt och vänner, oavsett varför vi firar jul.
Julafton den 24 december firar vi som de flesta svenskar, med släkt och vänner, mat och klappar. Och julens huvudperson är ju som vi alla vet: jultomten!
Ja, jo – det är i huvudsak korrekt – men allt detta har vederbörande inte kommit på själva. Det har de stulit rakt av, från mig och denna blogg. Om de visste vad god smak och heder var, kunde de samt SVT ju åtminstone ha varit finkänsliga nog att ange källan, och även erkänna att alla inte har deras förvridna uppfattning om att ett kristet smädeord, som vi hedningar aldrig någonsin använt för att beteckna oss själva, hela tiden dyker upp i deras tramsiga prat.
Och för övrigt – vad är en tradition ? Varför säger de här personerna i ena andetaget att Lussi skall ställas in, och i andra andetaget att de tänker fira det ?? Varför kan de inte ha en ordentlig drogpolicy, trots att de säger sig ha funnits i över tio år, och varför avvisar de inte tydligt drogpåverkade personer från sina blot och sammankomster ??
Själv vill jag inte ha med dem, eller andra ”fornsedare” att göra. Varesig nu, eller i framtiden.
Jag citerar, från en annan blogg och en annan skribent, någonstans:
Jag har en egen liten definition på kultur. Jag menar att kultur rätt och slätt är den kollektiva personligheten. Och traditioner är våra kollektiva vanor.
Rent ordboksmässigt är tradition ”fast etablerad sedvänja (inom en grupp) som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning” Men när blir en tradition verkligen en tradition? — — Det finns de som menar på att Lucia inte är en riktig tradition för vårt moderna Lucia-firande är mer eller mindre ett modernt påhitt som började på riktigt genom en veckotidnings försorg i slutet av 1920-talet. Men Lucia torde vara ett fast rotat inslag och tradition för alla levande etniska svenskar. — —
Givetvis förändras traditioner precis som allting annat. Men sunda förändringar av traditioner sker normalt gradvis och mer eller mindre omärkligt. Man våldför sig inte på dem (även om det vore önskvärt när det gäller traditioner som omskärelse, som borde förbjudas rakt av). — — Acceptabla förändringar av traditioner är mer eller mindre omärkliga. De våldför sig inte på traditionens ramar. — — Vad är då acceptabla avvikelser? Jag för min del anser att Lucia faktiskt är en kvinna, inte en transvestit eller en man. Kvinnan skall vara vit och blond. Men jag blir inte kränkt om hon är brunett. Jag ogillar om hon är mörkhyad. Inte därför att jag har något emot mörkhyade kvinnor, utan helt enkelt för att det är en för stor avvikelse från den bild jag har av Lucia. Men jag inser att jag är i minoritet, och jag accepterar det, jag tänker inte starta några drev eller göra affär av en mörkhyad Lucia om det är i ärligt uppsåt.
Så kan man också uttrycka det. Som sagt – det finns alltid idioter, eller de som med avsikt vill vanställa traditioner, och förfuska deras innebörd.
”Det är svårt att vara gud” som bekant… Och ännu svårare är det att banka in lite folkvett i patrask, och de som är illa navlade…
”Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad” sägs det ibland.
Lika svårt är det för en kvinna att bära ljusets krona, och vara ljusets drottning – som Freja själv – även om vissa kvinnor faktiskt idag – som andra år – klarat av den uppgiften med glans och ära.
”Mot dumheten, kämpar också själva gudarna förgäves…”
Hedniska Tankar 