Torstungel och Stora Björnvändardagen passeras

Igår var det Torstungel, alltså den dag då månen är i nedan i Tors eller Thorre månad, som är den första månaden på året. Idag passerar vi den såkallade ”Björnvändardagen” och med den en annan märkesdag, för det är på denna dag, den 25 Januari, som Midvintern eller Midvinterdagen inföll. Enligt gammal folktro skulle björnen vända sig i idet när Vintern var halvgången, och det markerade även långt fram i tiden dagen för Midvinter, enligt vad folklivsforskare konstaterade redan i början av förra seklet.

”Midvinterblot” av Carl Larsson hänger numera på sin avsedda plats i Nationalmuseums trapphall. Under lång tid försökte en kristen museiledning förhindra detta, och man försökte till och med sälja tavlan till Japaner..

Nu är det olika med vintern olika år, som vi kan se. I år har det inte varit någon vinter till att tala om i Mälardalslandskapen, och i trakten av Vänern, Vättern och Götalands centrala bygder har det inte varit någon vinter alls, om vi skall gå efter SMHI:s meterologiska definitioner, som säger att Vinter endast kan anses råda, om det fem dygn efter varandra råder en medeltemperatur av under noll grader, och man alltså har fem frostdygn i följd. Det har inte hänt i hela landet i år, och de björnar som ändå finns i sydligare nejder behöver knappast gå i ide, men kan vara vakna året om. Det är såklart inte så, att alla landets björnar verkligen skulle vända sig om i sina iden som på ett givet tecken eller per kommando den 25 Januari, utan det är den hedniska och Asatrogna traditionen som kom först, och folktron om björnarna sedan.

Under den katolska tiden försökte man ”sälja på” det svenska folket en dag för Pauli omvändelse, just på den här dagen, och det skedde antagligen bara därför att man ville beröva dagen för midvinterblotet dess forna glans och status. De svenska bönderna, däremot, kände inte till någon ”Paul” överhuvudtaget, utan tänkte sig detta som ett kristet namn på björnen i skogen, och därför uppkom alltså tron att björnen vände på sig denna dag, för begreppet ”omvändelse” kunde ju ingen hedning förstå – vi omvänder oss aldrig – och man antog därför, att det var någon som ”vände sig om”, exempelvis för att sova på en annan sida…

Se där gick de kristne återigen bet !

Verklighetens björnar kan mycket väl vakna ur idet om temperaturen stiger ett tag, och sedan gå och lägga sig igen om den sjunker. Men vad gäller ett annat datum har folktron märkligt rätt, och är baserad på rationella observationer och iakttagelser. Folklivsforskaren Nils Eric Hammarstedt, som studerade vilket datum man tänkte sig att björnen skulle vakna ur vintersömnen på, kom redan år 1915 fram till att man över hela landet samstämmigt tänkt sig att det var den 14 April, som denna viktiga naturhändelse ägde rum. När forskare ur det skandinaviska björnprojektet, som ännu drivs i det svenska Naturvårdsverkets regi, började studera björnens uppvaknade i olika trakter på 1990-talet, kom de fram till att folktron hade alldeles rätt…

I medeltal är det faktiskt så att björnar över hela landet vaknar just den 14 april, och detta oavsett om det är Norrbotten eller södra Dalarna vi talar om. Dessutom har man nu upptäckt att det finns två genetiskt olika stammar av björn i vårt land, en inhemsk, som bebor landet upp till Västerbotten, och en björnstam som invandrat från Ryssland och Finland norr därom.

Själv firar jag snart mitt Midvinterblot med lutfisk och annat som hör till på det rätta datumet, vilket är att föredra – och mera om det ryska björncentret Orphan Bear Centre – appropå detta med björnar och deras liv – finner du här – stöd dem med en penninggåva, lagom till denna helg !

http://urplay.se/program/214189-bjornungar-pa-rehab-nio-manaders-traning?source=kunskapskanalen.se

Ni har väl sett detta program från BBC och Kunskapskanalen (använd länken ovan)

Frej och Freja hade namnsdag…

I Torsdags hade Frej och Freja namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Det är mindre lämpligt ur ett Asatroget perspektiv, eftersom Vanernas viktigaste tid infaller på våren, och kanske skulle vi hedra dem lägre in på ”föråret” som man säger i Danmark, det vill säga i Mars, alldeles innan odlingssäsongen börjar. Frej och Freja är ett syskonpar, som alla vet, och Njord på Noatun, skeppsbyggnadens och sjöfartens gud, är deras far. Frej är gift med Gerd, som alla vet, men ändå förväxlar de som är hemfallna åt ”fornsederi” och annan idioti ofta Frejs maka med hans syster, vilket bara bevisar deras stora okunnighet.

Njord och en av hans tama knubbsälar, som de framstår på en modern illustration

Det är bara Loke, den hädaren, som beskyller Freja och Vanerna för incest i Oegirsdrikkja eller Lokasenna, men denna illasinnade smädare behöver ingen tro. Vi vet att Skade, Vintergudinnan, var gift med Njord även om de var olika till sinnet, och därför har vi en förklaring till vem som födde Frej och Freja – någon framspekulerad syster till Njord med namnet Njärd torde aldrig ha funnits, även om namnet Njord en gång hade sitt ursprung hos Nerthus, som de invigda förmodligen känner till vid det här laget. Freja trånar ständigt efter Od, som också är Svipdag, och har med honom döttrarna Hnoss och Gersimi, smycke och dyrbarhet. Att Freja saknade sin mor som liten – hon finns ju nu i Ydalarna – bestämde nog mycket om hennes karaktär, som jag reda beskrivit, och närhelst man sysslar med Asar och vaner, gäller det att ha deras släktskapsförhållanden klara för sig…

Många äro komna, men få äro kallade” säger de kristna. Och det stämmer…