Spöklikt värre i Glava

”I mångahanda länder haver jag varit,
och mångahanda folkslag haver jag haft
uti min tjänst, men maken till
Fryksdalingarna har jag aldrig skådat…”

 

Nu byter jag ämne för ett tag. Från Värmland kommer inte bara min gamle vän Tekniske Johansson, om ni minns honom, utan också en tidigare kollega. Nu ligger byn Glava, en gång känd för sitt glasbruk, inte i Fryksdals härad utan i Gillbergs, på gränsen till det som kallas Nordmark och Järnskogen, som är nämnd i Eddan; eftersom det är den bygd där Angerboda och själve Loke huserar. Senare i tiden kallades detta Edaskog, och var gränsen mellan Norge och Sverige.

Redan på folkvandringstiden och 500-talet var Järnskogen en rik trakt, vilket syns på dessa brakteater, numera på Historiska Muséet i Stockholm

Glava ligger vid Glafsfjorden, som inte varit en riktig fjord utan en insjö sedan åtminstone bondestenåldern, och här går den stora sjöleden in i landet. Här bor min bekanting med sin hustru numera, och enligt gängse uppfattning är det så med Värmlänningar, att de är gladlynta av naturen och har en förunderlig förmåga att berätta historier, som alla vet. Nu är det väl känt i min bekantskapskrets att jag är den mesta Hedning, eller Heidningi hin meisti, likt Egil Skallagrimsson själv, som enligt sagan kom över Edaskogen eller Järnskogen han också, och därför anser alla att jag borde vara expert på allsköns vidskepelse, även spöken och dylikt.

Min Värmländske bekant hade nämligen hela Julen igenom upplevt saker, som inte står mina från Axel Ulrik Bååth i Nordmannaskämt fritt återberättade historier efter. Kanske minns ni vad jag skrev om Tjuvarna Ond, Värre och Värst och den stora Julskinkan, eller berättelsen om den fruktansvärde Djävulen på dasset, han som hette Dummyhuvudet Willmuckus Kilenius Dassadjävel och som hade till uppgift att kila fram och tillbaks och slå in kilar mellan människorna, och orsaka split och söndring dem emellan.

Om ni nu inte minns dessa berättelser, tycker jag nog ni ska läsa dem omigen, men Värmlänningen trodde rentav jag syftade på honom i dessa fritt berättade historier, för liknande saker hade just inträffat på hans gård i Glava. En natt, när han låg bredvid sin lagvigda hustru i sängen, tändes ljuset i köket av sig självt, och han trodde nästan det var tjuvar i farten, oavsett om dessa nu ville beröva honom julskinkan eller annat, och han svarade inte som den på sin tid så berömde Mullah Nasrruddin, känd över hela Orienten, som i en liknande situation, eller när frun väckte honom och skrek: ”Vakna Nasruddin Hodja, det är en tjuv i huset” svarade: ”Låt honom hållas, älskling – man vet ju inte om han hittar något värdefullt..

Nej, han gick fullt vaken ut i köket för att se vad som var på färde där, men hittade ingenting. I långliga tider slamrades det med köksluckorna nattetid, och ute i redskapsboden, som stod långt från huset och intill en stenmur, flyttades redskapen om varandra, utan att man visste hur detta kunde ske. Så bestämde sig min Värmländske sagesman för att han nog drabbats av gastar och spöken, och till den ändan tillkallade han rentav; på hustruns begäran får man förmoda – då han inte är särskilt vidskeplig av sig och stark i nyporna – ett tvättäkta medium från Karlstad. Själv kan jag inte säga att jag tror på spöken, eftersom jag aldrig träffat något spöke. Därför kan jag inte avgöra, om jag skulle tro på det eller inte, det beror väl på vad gengångaren ifråga hade att framföra, och om det alls kunde anses för trovärdigt.

Så är det också med Small, Large och Medium, eller alla ockulta typer man träffar på nuförtiden, om ni förstår hur jag menar, för det är enkannerligen så att många äro komna, men få äro kallade.

Från trakten av Glafsfjorden, en bild som den lokala turistföreningen icke aktar för rov att tvinga på oss..

Mediet meddelade genast att Glava-bon köpt sina köksluckor och även köksbordet han åt vid varje dag av en kärring – nej vad skriver jag – jag menar naturligtvis ”förtjusande dam i övre medelåldern” i Karlstad vid namn Anna, som nyss avlidit, och ingalunda kunde träda in i ljust på andra sidan, som det brukar heta – innan hon fått igen sina köks- och skåpsluckor, för över dem vredgades hon storligen. ”Och kan du tänka dig,” sade min Värmländske vän över en tallrik ärtsoppa – ”att det var just jämnt sant, sånär som på köksbordet, för femton eller tjugo år tidigare köpte vi verkligen köksluckorna och skåpsluckorna av en redan då ålderstigen Anna i Karlstad, men hur kunde mediet veta allt detta ?

Jag höll här med om att detta var mycket osannolikt, förutom det faktum att Karlstad är en ganska liten stad med sådär 64 000 personer i själva tätorten, men få möbelhandlerskor, och att Anna är ett ganska vanligt namn, även om det inte var stor chans att mediet kunde gissa, eller också kontrollera alla försäljningar av husgeråd och byggmaterial som alls skett där på trakten, femton-tjugo år tillbaka. Sådant g-å-r ju att ta reda på, även om chansen är liten. Men än värre skulle det bli.

Det var redan mörkt, och ute vid redskapsboden förklarade mediet, att två män; varav den ene ägt och timrat på gården samt hetat Erik i livstiden, var i luven på varandra om mark och ägogränser – det är trots allt inte så ovanligt – och att de nu gick där på tomten och spökade, som lyktgubbar eller eljest. Detta, sade min Värmländske vän, kunde mediet inte ha vetat utan en noggrann utredning i arkiven om ägogränser eller lantmäteri, och sann var även den detaljen, att gårdens förste ägare hade hetat Erik. Här kom jag att tänka på berättelsen om Torbjörg Lillvölva i Erik Rödes Saga, för övrigt den mest exakta berättelsen om en völva eller spåkvinna vi alls äger. Av den berättelsen framgår, att långtifrån alla trodde på henne, och att hon var bäst på att förutse stora ting, eller större skeenden som skörderesultat – vilket inte är svårt för en genomsnittligt begåvad person att förutse – men långt mindre bra på exakta förutsägelser, som att säga var ett borttappat föremål låg någonstans. Dagens medier är precis likadana – de svarar ofta ”häpnadsväckande rätt” på en del detaljer, men missar mycket grovt ifråga om andra. Varför det ofta är så, kan ingen säga, men jag misstänker att det ofta är fråga om ”cold reading” eller att en van person kan ställa ledande frågor, och genom omärkliga blinkningar eller andra små tecken – som kan tydas – hos den person som svarar på frågorna kan veta, om hon eller han är på rätt väg…

Hembygdsgården uti Glava..

Kanhända minns ni min berättelse om sierskan Saida, som en gång en gång hjälpte en man att hitta ett borttappat Bankomat-kort i direktsändning på Tv. ”ääähh…du har tappat det – på en gata – i en stad” började hon med att säga, och en sådan förutsägelse är ganska lätt att göra, eftersom över 85 % av befolkningen i vårt land bor i städer eller tätorter numera, och så gott som alla tätorter har faktiskt gator, just därför att de råkar ligga i städer… ”Och det var fredagskväll den 25:e” kastade hon sedan fram, något trevande. Mannen i telefon svarade studion att ja, så var det ju, fantastiskt nog, och inte heller detta kan ha varit svårt att förutspå, för på kvällen den 25:e råkar ganska många medborgare i vårt land fumla med Bankomatkort vid diverse uttagsautomater, och därefter ”såg” Saida mystiskt nog, och i andanom ett Systembolag – var vid mannen utbrast ”fan-tas-tiskt ! Säg huur kunde du veta det…?” utan tillstymmelse till ironi i rösten.

Bankomater och ”Butiken Gröna Skylten” brukar påfallande ofta ligga i närheten av varann i vårt lands småstäder, och det är såhär ”Cold Reading” fungerar…

Men – min Värmländske vän försäkrade mig, att inget av detta eller något liknande hänt i hans fall. Ånej, inget fusk här inte ! Mediet lär ha slagit en cirkel runt huset, så att de onda andarna i redskapsboden inte kunde gå in, och hon beskrev även landskapet och muren utanför denna bod häpnadsväckande korrekt, när hon stod inne i den, och inte kunde se ut – och hur gick då det till, kan man ju fråga…

Några dagar senare lär skurar av klart lysande gnistor ha flugit ut från skogen och in i min väns hus genom en öppen dörr, och mediet lär ha förklarat att vålnader eller de döda har lättare för att påverka elektriska installationer och allt som går med elektricitet, än att påverka fysiska föremål, varesig de nu befinner sig på ett utedass, i en redskapsbod eller annars. Tro det den som vill, men detta stämmer ganska bar med andra teorier jag hört om ”mottagningsförhållanden”, fukt, trähus och radio-apparater, samt spöken – månne de är ett slags radiovågor de med, eller en annan typ av strålning eller energi vi inte kan observera eller upptäcka än så länge, med våra instrument – och den vetenskap vi nu har.

There are more things in heaven and Earth, Horatio, / Than are dreamt of in your philosophy ” skrev en gång den gode Shakespeare, och det lär stämma. 

Fast å andra sidan tvekar jag – och är skeptisk, Hedning som jag är. En gång, när jag bodde i Aspudden, lär det i lägenheten mitt emot ha avlidit en gammal dam i åttioårsåldern, som dog sakta och utdraget på sitt eget hallgolv efter att ha fallit omkull och blivit liggande där utan hjälp i vidpass tre dagar. Hon törstade ihjäl, långsamt – ett inte alltför ovanligt öde för människor i Landet Reinfeldt, det land som senare blev Landet Löfvén, och som fortfarande är ett land långt bortom civilisation, ära och redlighet, för i ett förnuftigt land hade vi tagit han om våra gamla. Den tanten borde sannerligen haft anledning att spöka – för dåvarande landstingsborgarrådet Filippa Reinfeldt och ansvariga politiker allra minst – men se – det gjorde hon inte, och inte under de vidpass tio år jag själv bodde i lägenheten mitt emot kunde jag minnas det minsta av spökelser, omen eller oväntade händelser – men om gudarna vill kanske de träffar de ansvariga riktigt snart nu – och i så fall är det inte ett strunt för tidigt, det är i alla fall vad jag själv tycker.

Om vår nuvarande regering ställdes till svars för alla svenska liv den förstört eller skadat, skulle landets alla gastar, mylingar, spöken, gravsuggor och andra väsen ha fullt upp härifrån till nyåret nästa sekel, gissar jag – men det lär väl inte hända – och det är i sig ett argument för spökens non-existens.

I de flesta storstäder runtom i Världen hålls numera spökvandringar, men hur är det med Berlin ?

Där – om någonstans – borde det förflutnas spöken verkligen hemsöka de levande, allramest i form av unga soldater i sovjetisk uniform – mer än 360 000 av dem dog ju på ort och ställe, och om nu den teorin att spöken är d döda vars liv avkortats så att säga i hastigt mod eller på fel sätt – borde det inte spöka där eller i andra huvudstäder, där ju antalet döda borde vara populationsmässigt stort, och skapa hela arméer eller en enda röra av spöken… Ändå rapporterar dagstidningarna inte om något sådant…

I Londons Towern, lär det för övrigt finnas en spökande isbjörn som skall ha förts dit på 1200-talet. Denna lär dock bara ha observerats en enda gång år 1816, och påstås sedan ha hållit sig lugn – och hur vet då Engelsmännen att den ännu existerar, låt vara endast andligen ? England är all småknäpp spökjakts hemvist – tänk bara på ”Spöket på Canterville” som – sedan han fått slut på rödfärg – fyllde ut en kritisk, ständigt återkommande blodfläck (”out, damned spot!”) med grön färg, som stals från några barns färglåda. I alla fall enligt Oscar Wilde, den spjuvern.

Den spökande björnen i Towern – värre än alla Värmländska historier – lär ha kommit dit som gåva från Kungen av Norge, men verkar nog mest av allt vara en vandringssägen, ungefär som den Isländska historien om ”Audun med Isbjörnen” som berättades redan i heden tid. Och i West Brompton i samma stad lär det även finnas en spökande röd ekorre, om man får tro Engelsmännen…

Sit venia verbo. Slutligen finns också de som tror på JHVH-1 eller den kristne guden, eller något som de påstår ska vara ”forn sed” fast det mest är en djäkla osed.

Man kan uppenbarligen tro på mycket, här i Världen, men mera tror jag på mina Värmlänningar. Finis malorum !

 

Sådan är Monoteismen – och alla dessa dysfunktionella organisationer…

Ingen läsare har väl kunnat undgå att lägga märke till den nya skandal, som drabbat dem påstått ”Svenska” Kyrkan, ett Lutheranskt-Evangeliskt och fullständigt korrupt samfund, som fortfarande gör anspråk på andlig överhöghet över det här trötta gamla landet – tragiskt nog.

I veckan kom det fram, hur Kyrkans Akademikerförbund hade anordnat vilda spritfester och mutresor för sin egen ledning, och helt i onödan renoverat sin egen förbundslokal på Östermalm i Stockholm för 30 miljoner, vilket innebar mer än 6000 kronor i utgifter för varje medlem, enligt vad kvällstidningarna avslöjar.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Den svenska kristenheten är korrupt. Den representerar en dekadent form av en ökenreligion från Mellanöstern, som vi inte behöver, och inte skall ha i det här landet. Religionsfrihet i all ära, men någon känsla för hyfs och sans, förutom lag och rätt, måste man ändå ha – och hade jag inte varit hedning sedan 18 års ålder, hade jag blivit det nu…

Kvällstidningen Aftonbladet har avslöjat hur denna fackliga organisation inom ”Svenska” Kyrkan bjöd på turistresor till Wien och Paris för sitt ledande skikt av pampar, som också kunde supa upp vinflaskor för sådär 1500 kronor var, allt vid ett enda tillfälle. Förutom dessa Monoteistiska fasoner – de kristna tror ju att deras egen ledning är ”närmast gud” och därför får bära sig åt hur som helst – tog man också banklån på över 16 miljoner för att bygga om sin lokal på Östermalm, och den försågs med parkettgolv, en specialbyggd entrétrappa i ek, en arkitektritad ekdörr, samt ett såkallat ”powder room” eller rättare sagt ett dam-dass med Versace-tapeter och kranar i förgylld mässing...

Dessa skitnödiga ansikten…. Dessa pamp-fysionomier…. ”Svenska” Kyrkan är full med sådana… Vill du ge dem mer pengar, eller kanske GÅ UR NU !!

Varför behövde kyrkans fackpampar allt detta ? Kunde de inte bara gå på toaletten som vanligt folk, ifall de nu blev skitnödiga under sin sedvanliga verksamhet ?

Dessutom skall samma ”Akademikerförbund” ha noll-tolerans emot alkohol, enligt sin egen facebook-sida så sent som 10 December förra året. Det stämmer uppenbarligen inte allsledningen har ju festat om med sprit och vin för 10 000-tals kronor enligt vad Aftonbladet lär ha kommit över i form av fakturor och notor, men samtidigt kräver man något helt annat av de vanliga medlemmarna och underhuggarna, de som står allra längst ned i denna pyramid av idel svin och vargar. Man lever inte som man lär, och här ser vi hur skenheliga de är, alla dessa kristna..

”Man kan inte samtidigt tjäna gud och Mammon” sägs det i de kristnes bibel, som jag läst och skrattat åt.

”Sådan är Monoteismen !”

Men skandalen är inte slut i och med detta. Det har kommit fram hur de kristna våldför sig även på den fackliga demokratin och yttrandefriheten, och hur de till och med angriper sina bästa medlemmar och utesluter dem, bara för att de få ärliga medlemmar som ändå finns själva vill få slut på korruptionen. Det påminner inte så lite om en del andra hedniska samfund som jag själv varit med i, och även om hur det nuförtiden brukar gå till i svensk kommunalpolitik.

Jag känner en medlem i en förortskommun öster om Stockholm – jag skall inte säga vilken och inte heller vilket parti det gäller – som när han kom på sina egna partibröder med att fuska, skaffa sig egna ekonomiska fördelar och annat mera genast blev utesluten, och därmed gick han över till Liberalerna, och blev partibroder med mig – på den tiden jag var aktiv inom det partiet, vill säga. Numera har jag tagit min hand ifrån politiken, och ägnar mig åt att nätledes påverka och förändra vad som ändå låter sig förändras, och liberal kan man vara på många sätt, socialliberal, konservativt marknadsliberal, som libertarian eller rent av vänsterliberal och sexualliberal, även om jag själv inte tillhör någon av de där sorterna.

Men, alltnog – när prästen Anna-Carin Gabelic från Linköpings Domkyrkopastorat vågade kritisera de fackliga orgierna, då blev hon genast utesluten. Uteslutandet kom som ett mail, avsänt klockan ett på natten till henne personligen, efter vad Aftonbladet vet att berätta, och man kan ju fråga sig om det ens var stadge-enligt eller ens välbetänkt av den som nu avsände det att handla så. Åtminstone får vi väl hoppas – för dessa kristnas skull – att avsändaren var nykter, men säkra kan vi inte vara, med tanke på vad som redan framkommit om detta förbunds uppenbarligen ganska unika lednings- och lydnadsförhållanden…samt sättet att hantera vinflaskor och annat…

Undrar förresten hur en organisation som ”Kyrkans Akademikerförbund” alls kan utesluta sina egna på sådana påtagligt lösa boliner – finns det ens stadgar som tillåter något sådant ? Har man inga bestämmelser om det, baseras ju allt på fullständigt godtycke och demokratiskt underskott i alla fall – Får en facklig eller offentlig organisation alls bära sig åt så, och samtidigt framstå som seriös ?

Pastor Gabelic konstaterade genast att det hela inte gått rätt till, och övervägde rättsliga åtgärder, får vi veta. Hon lär även ha kallats till ett illegalt förhör med fackförbundets advokat – avsikten var tydligen, att man skulle förmå henne att bekänna sina synder och ta tillbaka allt hon sagt. Detta liknar de fasoner, som det sk ”Bordet” eller det hemliga högsta råd som fanns inom Knutby Filadelfia uppvisade – rättsprocessen emot dem lär ju fortfarande pågå intill minst den 31 Januari enligt vad man skrivit i media. I Knutby-sekten kunde ”Rådets” medlemmar utdela bestraffningar på måfå, bokstavligt talat skicka ut medlemmar i kylan – man hade upprättat och förberett en plats där det skulle ske vintertid – och det liknar vad jag själv fått höra om det ökända samfundet ”Forn Sed” som på liknande sätt försökt kalla medlemmar till ”förhör” i Maoistisk folkdomstols-stil, vilket skulle ske på ett sk ”naturbruksgymnasium” i trakten av Hylte.

Undvik korrupta organisationer och alla som samarbetar med korrupta organisationer… GÅ UR ”Svenska” Kyrkan…

 

Bland annat har en annan av mina följare, också verksam inom kommunalpolitiken, berättat detta för mig, och utan att namnge fler personer; kan jag säga att jag har samlat flera vittnesmål – för nog finns det flera aggressiva sekter och dysfunktionella organisationer att ta i tu med här i landet, men allt det sparar jag till senare, och nästa månad.

”Forn Sed” för övrigt, är en organisation som enligt sig själva ”hoppas att Tors Hammare skall göras till en internationell symbol för homosex” och som använder ett kristet namn från 1200-talet på sig själva – men de har föga med Hedendom och Asatro att skaffa.

Asatro är som vi alla vet det korrekta namnet, och det gäller att undvika kristna, muslimer och diverse fack här i tillvaron – det är allt jag säger…