Jakt på Ekorre och Hermelin skall tillåtas i Sverige, men VARFÖR DET ??

Naturvårdsverket uppges utreda en ändring i jaktlagen, som skall göra det tillåtet att jaga ekorre och hermelin i Sverige. Det finns bara cirka 200 000 ekorrar i Sverige, men ändå skall man nu börja jaga dem, trots att ekorrkött och gråverk – det gamla namnet på ekorrens päls – knappast har något ekonomiskt värde överhuvudtaget. Pälsverk är ju sedan länge högst ”ute” och omodernt, och det lär knappast finnas någon högre efterfrågan på hermelinsbrämade mantlar i dagens samhälle. En viss debatt har förmärkts på nätet, men annars tiger landets djurvänner.

Det hela öppnar för ”okynnesjakt” med luftgevär, halvdöda och skadade ekorrar inne i bostadsområden, och en småviltjakt med skjutvapen som statsmakten lätt förlorar kontrollen över. Är det värt allt detta, och varför vill Svenska Jägareförbundet – som ursprungligen lade fram förslaget – egentligen stödja den sortens jaktmetoder ? Inte ens under 1900-talets början, då fattiga skogsbönder jagade ekorre i Norrbotten, uppgick ekorrjakten till något större ekonomiskt värde. Gunnar Brusewitz berättar i boken ”Jakt och Jägare” att en skogsbonde kanske kunde få högst 10-15 ekorrar per säsong, men köttet smakade sött och underligt, och åts bara som absolut ”nödföda” – och köttet från tio ekorrar gjorde nog knappast från eller till, ens under den mildaste vinter.

Ratatosk, den uppfinningsrike och vakne ekorren, fyller en viktig roll i Nordisk mytologi…

Man har i Norrbottenspressen påstått, att ekorrar skulle terrorisera de boende i det landskapet, förorsaka stora skador på hus och byggnader och dessutom föra sjukdomar med sig, vilket väl troligtvis är en skröna – och med tanke på att inte ett enda intrång förmärkts sedan 2008, enligt vad man kan läsa på nätet, kan man ju undra varför ekorren inte kan fortsätta att vara fridlyst, vilket nog de flesta svenskar vill. I Brittisk folktro har man anklagat den vanliga röda Europeiska ekorren för att ligga bakom spridningen av digerdöden (som man en gång skyllde på judarna) och i nutida brittiska kvällstidningar kan man se artiklar om att den skulle sprida lepra eller spetälska. Mer absurda anklagelser emot ett oskyldigt djur är det svårt att leta efter.

Den kristne forskaren Richard W. Thorington Jr. tyckte år 2006 att ekorrar skulle vara skyldiga till att baktala mänskligheten, och skrev i en biologibok angående Ratatosk, att ”it takes little imagination for you to think that the squirrel is saying nasty things about you.” För egen del har jag aldrig ansett mig baktalad av ekorrar, även om somliga människor helt klart har liknande vanor eller rättare sagt ovanor. Varför detta kristna hat emot just ekorrar har uppkommit, är svårt att förstå.

Varför ens vilja ge sig på ett oskyldigt djur ?

Att ekorren under namnet Ratatosk, den evigt knatande har fått en stor roll i Nordisk mytologi vore i så fall mera lättbegripligt. Ekorren är relativt människoliknande, särskilt när den står upp, och dess tassar liknar våra egna händer och fötter. Samtidigt har den ett piggt och vaket utseende – tillika stora och uppåtriktade öron – och även i dagens värld har dess namn liknats vid ordet ”korrespondent” – inte bara Östgöta-Correspondenten utan en hel rad av tidningar runt om i Världen har ekorren som symbol för nyhetsförmedling, och sämre ideal kan man ju ha.

Gråverk eller ekorrskinn exporterades på medeltiden till Lübeck i ”timmer” om 40 skinn vardera – men det är längesen nu, och någon marknad för den sortens jakt finns inte mera. Enligt Olaus Magnus på 1500-talet skulle ekorrarna i Nordens länder vara lika talrika som fiskstim i havet, och man jagade dem företrädesvis med klump-pil, avskjuten från armborst, eftersom hagel och bly – som man föreslagit idag – helt trasar sönder skinnet och gör det obrukbart.

De gamla landskapslagarna, med ursprung i hedendomen förbjöd ekorrjakt under större delen av året, utom på vintern. I Februari skulle vanligen ekorrjakten vara slut, och vid ”Bjurnedan” som inföll igår, skulle den helt ha upphört. Enligt Upplandslagen var det förbjudet att jaga ekorre före 1 November, i Västmannalagen var det förbjudet att jaga den under 23 mars till 14 oktober, och enligt Södermannalagen skulle ekorren fredas redan den 2 Februari till 29 September, eftersom det annars fanns risk att den helt utrotades. I Storbrittannien tror man nu, att röda ekorrar helt kan vara försvunna därifrån inom tio år, och det vore väl synd, om Sverige gick en liknande utveckling till mötes ?

Jakt på ekorre och hermelin enligt Olaus Magnus ”Historia om de Nordiska folken”. Illustratören hade troligtvis aldrig sett en ekorre i levande livet, än mindre någon riktig ekorrpil..

Verklig ekorrpil eller klump-pil ur Riksantikvarieämbetets samlingar

Enligt ”Jakt och Jägare” skall man ha använt specialdresserade hundar – företrädesvis lapphundar eller gråhundar – för att hämta de bedövade och nedskjutna ekorrarna, och samerna påstås också ha haft en åtskilligt tillkrånglad jaktmetod, som bestod i att man ”tanade” ekorren, som dessutom sägs vara immun mot flugsvamp – ett faktum som jag vill låta vara osagt. ”Tanandet” utfördes med en avkvistad björkslana eller ”slya”, som ekorren skulle lockas att hoppa över i, och sedan det väl skett, skulle samejägaren sno runt slanan för att trassla in ekorrens svans, och så med ett raskt handgrepp fälla hela ungträdet till marken, så att ekorren slogs medvetslös, och den dresserade lapphunden kunde plocka upp den…. En sådan jakt kan knappast ha varit inkomstbringande, med tanke på hur fort en ekorre vanligen hoppar iväg, så fort den får syn på människor..

I övriga landet skall man ha använt fällor av kluvna tallstockar, betade med svamp – särskilt i slutet av vintern, när ekorrens förråd börjar tryta, blir den begiven på svamp, nötter och godsaker. Förr lär man ha trott att krig och örlig skulle utbryta, om ekorrar i stort antal sökte sig till städerna, och det skall enligt boken ”Sällsamheter i Örebro” ha hänt i Örebro stad omedelbart före första världskrigets utbrott, men nuförtiden har vi ekorrar i våra stadsområden hela året om – och när jag själv bodde i Aspudden, hade jag ekorrar i en tall utanför, som höll mig sällskap och tittade in genom fönstren till så gott som varje måltid – mig gjorde det då ingenting, eftersom jag såg dem som Asarnas och naturens budbärare…

Vem skulle alls vilja ta livet av en ekorre eller en hermelin, förresten ? Varför inte bara låta dem vara, eller jaga dem med kamera istället, om det alls skall jagas ??

 

2 tankar om “Jakt på Ekorre och Hermelin skall tillåtas i Sverige, men VARFÖR DET ??

  1. Någon sorts agenda för att legalisera skadegörelse mot Sveriges ekosystem? Ser det ju redan med skenande fall av djurplågeri. Igelkottar som krossas med sten bland annat.

    Sjuka avskum.

    Gilla

    • Ja, man kan verkligen undra… småviltjakt har nog föga ekonomiskt värde, och en avreglering skapar som sagt mer problem än vad man löser… Håller med dig i vad du skrivit

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s