I vilket Hans Helighet Påven utlyser den Digitala Phastan…

Hans Helighet Påven har behagat uttala sig, så här i början av den kristna fastlagen; direkt från den heliga stolen, och det är ett faktum som jag i egenskap av hedning inte kan ignorera. Hans Helighet har sagt till sina undersåtar, det vill säga katolikerna och de kristna; att de borde fasta genom att avstå från att använda internet, och alla former av TV samt sociala media; och eftersom Påvens överhöghet över de sina är absolut, och det borde vara en synd för dessa goda kristna att inte lyda hans befallningar, hoppas jag nu att mina kristna läsare också följer Hans Helighets bud, och slutar läsa denna sida NU GENAST !!

”Den Heliga Stolen” – Hur ser den egentligen ut ?

 

Hans Helighet har i tidigare uttalanden sagt att Internet skulle vara den allsmäktiges välsignelse, och inte ett verk av Loke; som vi Asatrogna hedningar i Norden tror – för Loke uppfann ju det första fisknätet och därigenom allt nätverkande… Men umgängestonen på Internet, TV, mobiltelefoner och framförallt i Sociala Media, tidningar och allt sådant har blivit alldeles för ohyfsad och rå, skriver hans Helighet, och folk förolämpar och sårar varandra med falska beskyllningar, rena lögner och allt möjligt ”trollande”.

Därför har Hans Helighet nu i sin visdom utlyst den digitala fastan eller kanske snarare Phastan – som jag härmed stavar den för att skilja denna synnerligen moderna katolska skapelse ifrån vanlig fasta; och uppriktigt sagt måste jag erkänna, att jag ger Hans Helighet fullkomligt rätt. Vad han säger är fullkomligt sant, och jag tar gärna åt mig av hans budskap, fastän jag är hedning, däremot tror jag tyvärr att andra hedningar Världen över tyvärr inte gör det..

Den nuvarande Påven är en man jag uppskattar och gillar, på det mest mänskliga av alla plan, för han är då åtminstone en ärlig människa, som kämpar för vad han anser vara sanning, och säger sig strida emot lögn och falskhet, vilket är föga tilltalande mänskliga egenskaper som även jag hatar – jag skrev det ju så sent som igår.

Länge Leve Hans Helighet Fransiscus – som i Boxning är en friskus ! (Yes Box PÅVE alright !)

I ett annat av sina mer famösa uttalanden har den nuvarande Påven sagt, att det under vissa förhållanden är fullkomligt rätt för de kristna att ge sina medmänniskor på käften, exempelvis om någon förolämpar deras morsa, eller i överförd bemärkelse Jungfru Maria och den heliga kyrkan, som ju ska vara alla kristnas moder. Påven vänder inte längre andra kinden till – nej pang på rödbetan bara – och den som icke vill bliva frälst och tro som Påven tror, får genast en stor, fet djävla smäll !

Jag har redan kommenterat detta yttrande från 2015 flera gånger, samt öppnat för möjligheten att Hans Helighet blivit felciterad, eller att journalister och mediafolk missuppfattat honom på något vis. Visst är han en helig man, det förnekar jag inte alls, och man kan ha den största respekt för en människa, även om jag inte respekterar eller följer hans lära, eller snarare denna nya och mycket annorlunda omtolkning av det sedvanliga kristna budskapet. Fransciscus I är något av en teologernas Chuck Norris, skulle jag tro – och hans intresse för boxning, är väl dokumenterat. Förra året, till exempel, utsåg Hans Helighet Tungviktsmästaen Deontay Wilder till en av Vatikanens officiella ambassadörer, ifall ni inte redan visste detta, så där ser man.

Nu undrar jag bara om jag själv såsom varande Hedning också får lov att ge folk på käften, ifall de förolämpar just mig, min kultur eller min religion, eller ifall Hans Helighet kanske anser, att rätten att ge folk stryk, bara omfattar de kristna eller mera specifikt just katolikerna…

Nåja – Påven är i alla fall en stor sportsman, och en riktig karl. Han har sagt att käftsmällarna ska utdelas i levande livet och icke på nätet, ty där höves det oss alla att följa en trevlig och vinnande umgängeston, och därmed får det alltså vara jämnt.

Det är bara ett problem, som genast inställer sig – i alla fall för en tänkande människa.

Påvens religion framstår för mig som fullständigt absurd, och hans anspråk på att alla religioner och kulturer skall böja sig för kristendomen (vilket står i Bergspredikan, och därmed per definition gör kristendomen till en totalitär lära, i likhet med exempelvis kommunismen) är groteskt. I alla fall har samtliga av hans företrädare på Påvestolen hävdat, att frälsning utanför den katolska kyrkan dogmatiskt sett icke är möjlig, och Världen lär väl ha sett ett sextiotal påvar vid det här laget, om inte fler..

Människor i Japan och Kina skulle alltså inte kunna vara upplysta eller goda enligt detta kristna sätt att se, och det gäller självfallet också oss Hedningar, som ju per definition skall anses onda, och i besittning av en underlägsen kultur eller religion, vilket innebär att kristendomen också är en sorts Rasism.

Vidare anser Katolikerna, att deras gud skall vara Allsmäktig, Allgod och Allvetande, fastän det strider emot vanligt sunt förnuft. Att den kristne guden icke är allgod, och eventuellt inte god alls, som tillåter så mycket ondska, inte bara i form av näthat och falska påståenden på nätet, utan Corona-virus och krig (som måste anses vara mycket, mycket värre än det som Påven just nu uppmärksammar) vet alla någotsånär intelligenta människor redan, eftersom vi kan konstatera det med våra egna ögon. Detta kallas Teodicé-problemet, och det har – som jag redan påpekat i flera inlägg – kristendomens skarpaste filosofer och teologer aldrig lyckats lösa.

Införandet av Satan eller Djävulen som ett slags ”skyll-off” eller en kristen låtsas-kompis, som dessa kristna kan skylla ifrån sig snart sagt allting på, bara därför att de som barnungar saknar varje förmåga att själva ta ansvar; hjälper inte katolikerna stort heller. Den kristna helvetes-läran har orsakat mycket mer problem och lidande än den löst; och redan själva Djävulen som sådan, ifall han nu kan tänkas existera, kullkastar teorin om guds allmakt. Efterkonstruktioner och nya bortförklaringar, som att Djävulens makt är högst tillfällig, och att han egentligen har sina order från Gud, som ett slags skapelsens sophämtare eller en mytisk ”sotare” som man skrämmer barn med, är också totalt verkningslös. Antingen är gud allgod eller också inte, och är han dum nog att införa en djävul eller fri vilja i sin skapelse, då får han också stå sitt eget kast.

Slutligen det katolska bönerabblandet, som är den största hädelse som tänkas kan. Om gud är allvetande, så vet han också människornas innersta önskningar, och då finns inget giltigt skäl för böner eller klagosånger överhuvudtaget, eftersom den allrahögste rimligen redan vet om alltsammans. Hur kan människorna ens tro, att de skulle kunna påverka eller styra en allsmäktig gud, och föreskriva vad den allsmäktige ska göra eller besluta, genom något såpass idiotiskt som böner ? Detta är höjden av förmätenhet, att lägga ord i den allsmäktiges mun, och till och med anse sig kunna företräda honom – på vilket mandat då ? Redan de antika filosoferna avskrev helt tron på bönens makt, och Aristoteles lärde oss, att lasternas summa är konstant. Och hur kan kyrkan vara så dum, att den anser sig ha monopol på frälsning, och dessutom tror sig kunna påverka sin egen allsmäktige gud ? En gud som verkligen vore allsmäktig, behöver inte lyssna på mänskligheten, av samma skäl som jag redan angett.

Sedan detta med synden – vad är nu det ?

Hans helighet har nu deklarerat att lögner och förtal samt smutskastning är en synd, och det kunde räcka så. Där håller jag fullständigt med, men resten ?

Om gud är allsmäktig, vilken människa kan då säga sig vara mäktigare än gud, och ensam åta sig uppdraget att förlåta människornas synder ?

Också det i sig är en hädisk, eller hednisk tanke. Nuförtiden är människorna småaktiga, elaka och förlåter aldrig någonsin varann sina fel och brister; men vore de verkligen av ett kristligt sinnelag, vilket påven föreskriver; så skulle de hålla käft och sköta sitt, och inte lägga sig i varandras affärer.

Tror människorna att de kan döma bättre än gud eller gudarna i sin småaktighet, och avgöra vad som är synd eller icke, vem som syndat eller inte ?

”Litilla saefva, Litilla sanda, Litill ero Gerds guma” står det i Hávamál, och se – detta är uttytt – ”Små sävdungar, små stränder, små är människornas sinnen”

För en äkta hedning existerar ingen ”synd”, inte på det sätt katolikerna hävdar i alla fall.

Katolicismen opererar samtidigt med inte mindre än sju dödssynder, som sägs vara oförlåtliga, men ändå förlåter deras gud genast alltihop via deras kyrka. Till och med prästernas pedofili är tillåten enligt gud – de behöver bara rabbla sina Ave Maria – och kan sedan synda på nytt igen, helt utan konsekvenser – eftersom deras absolution förutsätts vara fullkomlig. Att tro på dödssynder, och samtidigt säga att de kan förlåtas, är som att äta en kaka, och samtidigt ha den kvar – eller kanske en semla…

Rakt ned i det kristna helvetet…Här blir det andra bullar enligt Påven

Frosseri skall vara en dödssynd, lär oss de kristna. Hávamál säger att man varken bör njuta av sprit eller mat till överlopps, och dikterar måttlighet i allt, vilket är förnuftigt och realistiskt tänkt. De kristnas tanke om att världen ständigt försämras genom mera och mer synd, och att undergången står för dörren, förstår jag inte. Mänskligheten är varken sämre eller bättre nu än för tusen eller tvåtusen år sedan, och den som tror att just hans eller hennes förfäder skulle ha varit ädlare eller visare än alla andras, är en högmodig varelse som har fullkomligt fel – för högmod är en annan dödssynd.

Åtrå eller kättja, dvs mänsklig sexualitet och dess utlevelse, anser katolikerna också vara en dödssynd, fast det anser inte jag.

Tvärtom anser jag som strängt Freja-troende att detta är något gott, åtminstone i huvudsak; och om det utesluter barn eller djur, samt det som kallas aergi, varmed icke förstås vanlig vrede eller arghet, utan något helt annat.

I Hávamál står dessutom uttryckligen, att du icke ska okväda eller förebrå din granne hans otukt eller hor, ty du är precis själv lika ovis – se i strof 93 – 94. Otukt i sig har aldrig någonsin varit en synd enligt den nordiska hedendomen, eftersom den saknar det kristna syndabegreppet överhuvudtaget. Och jag lever som jag lär, liksom hans Helighet Påven.

Vrede är heller icke någon synd, så länge den inte får olagliga konsekvenser. I vreden finner vi viljan till förändring, och utan vrede eller ilska emot världens eländiga tillstånd, är ingen förändring eller förbättring heller möjlig – Hans Helighet Påven själv vredgas ju storligen på de på nätet verksamma kristna, som enligt honom syndar och beteer sig okristligt.

Varför skulle han då icke vredgas på synden, särskilt inte den synd hans egna präster gång på gång begår i Kyrkans mitt...Och dessa kristna, som hela tiden vill anse sig bättre än andra – hur skändliga och eländiga är de inte, i sitt måttlösa hyckleri..

Verkliga hedningar och den sanna Asatrons anhängare förstår, att synden inte finns. Vanlig hederlig juridik, samt sunt förnuft kan lösa det problemet.

Och var god notera att vi aldrig sagt oss vara bättre eller förmer än någon annan tro, inte heligare, inte sämre heller – utan bara ett alternativ så gott som något. Vi har inga Påvar. De struntförnäma borgerliga små fisar, löndarkristna eller kristna i förklädnad, som upphöjer sig själva till Godars eller Gydjors värdighet fast de inget hederligt Godord har, ger jag inte mycket för – i alla händelser.

Fornsederiet har som katolicismen redan sett sina bästa dagar, och snart är de förbi med dem båda två.

”Nothing is true – Everything is permitted”

(last words of Hassan I Sabbah – alias ”den gamle på berget)