En Påve mellan flera eldar…

”Vi stekte Påvar
på torget en dag
– en liten Helvetes-gud
och jag.

Jag käkade fyra
han åt upp fem.
Jag stekte mina
– men han flamberade dem !”

(mycket mycket fritt efter Sten Selander, svensk poet)

 

Svenska Dagbladet rapporterar idag att Påven inte smittats av Corona-Virusvad nu den nyheten skall i svenska tidningar att göra. Tydligen har våra dagstidningsjournalister i det här landet ingen som helst förmåga till urskiljning, eller ens nyhetsbedömning – när de KUNDE ha tagit upp gårdagens ämne, till exempel…

Nåja. Sist jag skrev om Hans Helighet, så hade Hans Helighet utlyst den digitala Phastan, till att skilja från en vanlig fysisk fasta, och se denna synnerligen katolska uppfinning går ut på att man skall vara snälla emot varandra på nätet. Det skall man givetvis, och jag hoppas nu som enskild hedning att ni fortfarande hörsammar detta, medan Erik Helmerson väl för dagen hurrar som en galning i sitt Dagens Nyheter, och alla våra pro-katolska journalister och makthavare dansar en yster krigsdans och utbringar en fyrtio dagars tacksägelsefest, eller vad som nu faller sig lämpligt för våra kristna läsare just för dagen…

Visste ni att man i England fortfarande bränner Påvar på bål ? Visserligen bara in effige, men i alla fall… Detta sker varje ”Bonfire Night” i November…

Episoden med Hans Helighet Fransiscus, som vi får hoppas fortsätter vara en friskus, erinrar mig om en av hans illustra föregångare på Påvestolen. När Digerdöden härjade som värst, fanns det en Påve som hette Clemens den VI, som var Påve i Avignon, för på den tiden hade Europa inte bara två utan stundtals till och med tre Påvar samtidigt.

Påvens läkare rådde honom att sitta mellan två stora eldar, som byggdes på Påvepalatsets gård. Där fick Påven sitta och svettas ymnigt i flera månader, medan hans tjänare ständigt släpadde fram mer och mer ved att lägga på brasorna. Inga pestflugor och råttor kunde komma nära honom, men när flera månader hade gått och Påven magrat betydligt, tycktes han ha fått sig en rejäl försmak av helvetets eld, enligt vad onda tungor på den tiden – det här var på trettonhundratalet ! – förmälde.

Men så är det väl med onda tungor, skulle man tro. De förmår intet emot en andans man, och den som är rättfärdig och inte sviker sina gudar, behöver inte frukta pestråttorna.

Själv är jag som bekant hedning, och har redan fått förlåtelse för alla mina synder, eftersom blotta begreppet synd inte finns i Asatron eller Hedendomen – så bli hedningar ni också, och slipp ifrån den italienska Coronan och annat katolskt Helvete !

Hedendomen har redan bevisat sitt värde…