En passerad ”Våffeldag”

Jag fortsätter med samma försök till samlande tema och rubriksättning som igår – nämligen Bebådelser, Våfflor och Heliga Jungfrur, vilka på något ytterst dunkelt sätt hör samman, åtminstone i det kristna Sverige. I takt med att solen sänker sig över de nordvästra förorterna noterar jag förstrött att denna blogg fortfarande når upp till ett antal av över 250 läsare per dag, och att den sakta byter målgrupp, och ibland som ni märker flyttar sitt fokus – men med tanke på vilken etnisk minoritet som just drabbats hårdast i antalet döda räknat, och vilket geografiskt område detta gäller – jag bor praktiskt taget mitt i epicentrum – så fortsätter jag på samma tema, som jag nyss berört, på det allra högsta och lägsta av nivå.

Norra Skånes tidningar rapporterade idag -troligtvis med stöd av TT-telegram från vår Statsepidemolog, att ”Flockimmunitet” – detta biologiska begrepp – inte alls är samma sak som en nationell strategi för virusbekämpning. För någon vecka sedan var det ju just flockimmuniteten, som genast skulle inställa sig och bekämpa viruset – men se det tar generationer att uppnå  ute i naturen, och som vanligt är det istället Sveriges journalistkår, som uppvisar ett flockbeteende – och höjer sitt kollektiva Ap-index – även om det inte var om det jag skulle skriva..

På SvD:s debattsidor återfinns spår av en mycket intressant idédebatt om Smittskydd, Smittspårning och ”Drakonisk lagstiftning” som jag redan också berört. Mina läsare kanske känner till att den svenska Smittskyddslagen helt och hållet ändrades 2004, mitt under Göran Persson-regeringens sista år vid makten. Sverige avsade sig då som nation alla legala möjligheter att direktavvisa smittspridande personer redan vid gränsen till vårt land, flygplatser, färjeterminaler, alla inresepunkter. Istället bytte man ut hela kapitlet om karantänsbestämmelser – som fortfarande lever kvar som ett begrepp i folkmun, ehuru oriktigt – emot termen ”isolering” enligt 5:e kapitlet i Lagens helt nya version. Vid den tiden lagen tillkom, fanns en närmast vidskeplig övertro i vårt land på EU:s skyddande effekter – men just Europeiska Unionens roll som aktör i Covid-19 har som vi sett varit i stort sett noll och intet – den har nog inskränkt sig till ren nyhetsbevakning, liksom jag.

De isolerade eller gripna smittspridarna skulle förstås också enligt den nya legala teorin förses med särskilda ombud eller stödpersoner enligt 19§§.., som hela tiden bevakade deras rättigheter, och som såg till att ingen av dem blev kränkt eller orättvist behandlad. Det har förstås stor bäring på vad som händer just nu, där man cirkulerar underliga rykten i närområdet att en hel folkgrupp skulle ha blivit systematiskt felbehandlad, inte fått någon information alls på sitt hemspråk, inte kunnat läsa osv – men det stämmer inte med vad Rinkebys lokale imam – som jag har den största respekt för – sagt i en intervju i SvD – det är faktiskt inte alls brist på information som är problemet.

Vi har hört det förut, och sett det gång på gång. Efter den stora skogsbranden i Hälsingland och Ljusnans dalgångar, där jag själv också deltog i släckningsarbetet, trumpeterades det ut av våra kvällstidningar att det skulle varit ”EU” som räddade Sverige, men allt som fanns och som EU har är i själva verket ett litet samordningskontor på 6-7 personer, högst – och som vivet gick huvuddelen av EU:s brandskyddsresurser till bland annat Grekland och Spanien den gången – Nordeuropéerna fick klara sig själva.

Det blev en högst brokig koalition av enheter från Polen – ett av Europas mest EU-kritiska och katolska länder – samt bidrag från Frankrike, Finland och Danmark som agerade den gången, och det var i högsta grad en ”coalition of the willing” liksom snart sagt allt annat här i Världen.

De politiska ideologier som styr viss sorts lagstiftning, för att inte säga vissa sorters Vice Statsministrar, Rikspolischefer och Partiledare för till och med Centerpartiet, tycks vara ytterst egendomliga idag, liksom Svenska Kyrkans helgonförklaring av Greta Thunberg, en annan ”Helig Jungfru” och ett barnkorståg för dagen, som visat sig haverera totalt, och som helt försvunnit från media i Corona-krisens spår.

Idag skriver Södermanlands Nyheter ett synnerligen intressant reportage om hur Nyköpings Kommun nära nog slängt och avvecklat hela sitt förråd av Skyddsmask 90, bara för att den inte var CE-märkt enligt EU:s bestämmelser, och att det dessutom saknades bruksanvisningar, ungefär som om ingen i Sverige av idag skulle veta hur en sådan mask tillpassas, vad dess olika filter (i princip endast två) kan användas till och vad en sådan duger till. Arbetsmiljöverket måste börja laborera fram och tillbaka, fram och tillbaka med provisoriska bestämmelser om helt otillräckliga, nykonstruerade masker, och så fick det gamla, antikverade, 1940-tals mässiga begreppet ”Folkskyddsmask” genast en ny betydelse.

Moralen för dagen är att man inte ska tro på allt man läser, i synnerhet inte från allra högsta ort – jag förhåller mig som vanligt skeptisk – som den hedning jag är…

En lista över våra vice statsministrar, deras relativa höghelighet, samt andra ”heliga jungfrur” ute i samhället, den barnafödande Annie Lööf icke att förglömma, samt mordförsöket på en känd generaldirektör i Uppsala – jo – SST hade ju faktiskt en sådan – som jag sparar till en annan gång.

Vi får väl se varifrån Covid-19 verkligen kom, nu när den är att räkna som en samhällsfarlig sjukdom enligt Smittskyddsstyrelsen – tillsammans med Ebola och någon enstaka sjukdom tilloch jag får tacka mina stadiga läsare i Kenya, Ryssland, Jordanien och på andra ställen för deras fortsatta intresse – för jodå – jag har som vanligt läsare just på ort och ställe, även i dessa länder – även om jag för den skull inte tappar bort mitt sinne för proportioner..