SvD om Bilder av en Järnets Tid

I dagens nummer av SvD, pappersupplagan, talar en viss Håkan Lindgren om en nyutkommen bok, som utgetts av ingen mindre än Kent Andersson, chef för Historiska Muséets samlingar. Personer med namnet Håkan Lindgren har jag faktiskt känt ett antal under årens lopp, och eftersom jag ännu har hög feber för dagen måste jag först kontrollera, vilken Lindgren med förnamn Håkan som skrivit den aktuella dagstidningstexten.  Jag konstaterar snabbt att det är rätt Lindgren den här gången, han har under de senaste årens lopp gett mig ett antal väl skrivna artiklar – påfallande ofta om Hedniska ämnen – och han skriver högst ogärna presentationstexter över sig själv, precis som jag själv – även om han som medarbetare på SvD:s kultur-redaktion kan ståta med bild-byline och allt – något jag för min del aldrig använder mig av, av rena säkerhetsskäl – för skriver man bloggar som denna – och tar upp udda rörelser, fenomen och personer, skall alla Gudar – Asatrons och den Nordiska Polyteismens gudar, naturligtvis – veta, att det finns vissa risker, som man inte blir av med.

Så är det att vara kulturintresserad, eller till och med kulturjournalist i dessa dagar.  För att komma med en sliten klyscha, kunde jag tillägga att ”ein Staabsoffitzier hat kein Gesicht” – ifall vi nu ska byta språkområde – och det har heller inte den aktuelle Kent Andersson, som även han har ett för svenska förhållanden ganska vanligt namn – för hans insatser vid Historiska Museet, har hittills varit fria från en del groteska ”övertoner” som vi brukat möta på ort och ställe.

Nå, nu är det recensioner eller rättare sagt bokrecensioner herr Lindgren själv helst skriver, och för all del – för dagen skall jag inte vara sämre, även om jag förbehåller mig rätten att dra ett par egna reflektioner för dagen. Vi minns alla mer potentiellt betydelsefulla artiklar av Ola Wong i SvD angående Historiska Muséets mycket ”queera” politik när det gällt fornfynd, eller ett politiskt styrt museums roll under en politiskt styrd ”kulturpolitik” – och vad politiskt tillsatta, helt okunniga museichefer kan ställa till med..

Nu hör Kent Andersson dessbättre inte till dem, men samma tankar som jag har för dagen måste också ha föresvävat herr Lindgren, som skriver att vi inte behöver göra Järnålderns människor främmande, inte ta bort eller förfalska kända fakta, som att Nordisk Järnålder aldrig var kristen, utan hednisk – samt att den vilade på en inhemsk kultur, inte att den ”hade lånat allt utifrån” och andra rasistiska lögner, som våra styrande försöker tuta i oss.

Nej, i Kent Anderssons bok är det föremålen själva och enkla fakta om talar, för så behandlar man bäst det som var järnets ålder, och järnets stora tid – skriver Håkan Lindgren. Och forntidens människor var etniska svenskar som du och jag – dem behöver man inte göra annorlunda, eller förstöra utseendet på.

Jag ska för dagen be att få instämma i den analysen. Herr Anderssons bok är så ny, att den ännu inte införskaffats och ligger på mitt soffbord för genomläsning, ifall man nu ens skall räkna den till ”soffbordslitteratur” eller ”coffee table books”. Jag väntar mig att få se en vederhäftig skildring av alla de kända föremål från ca 400 före vår tideräknings början ända till ca 1050 efter, alla de föremål som inte dolts, förvanskats, stoppats undan i arkiv eller rent av förstörts – eller är på väg att förstöras av just politiska skäl och inget annat – som till exempel Upplands Runstenar, som ju fallit i kommunala vanvårdares händer, och inte RAÄ:s eller någon Länsstyrelses.

Järnålderns folk var människor som du och jag, och de skall icke utsättas för verfremdung, förminskning eller PK-tänk.

Vi lever också i en tid av järn just denna vår – eller en järnhård tid – fast på ett helt annat sätt.

Själv bär jag inga onödiga smycken, symboler eller ens konstverk. Min kultur, mitt folk och mitt land bär jag inom mig.

Jag har talat för er om Tyr-runan, Odal-runan och andra tidens tecken, så mycket är sant. Jag har talat om visa idioter till Justitieministrar, numera upphöjda till Vice Statsministrar, och deras lika idiotiska försök till politisk förföljelse, hat, hets och helt onödiga förbud, som tillkommit tack vare deras egna groteska PK-tänk och förvridningar av verkligheten, lika groteska och främmande som de som mött oss i vissa av Historiska Muséets nya ”basutställningar”

För närvarande har jag bara två smycken, igenkänningstecken eller symboler; de enda jag någonsin kommer bära på ett tag. Lyckan är ett kvinnligt smycke” skrev en av våra venska nobelpristagare – kan ni resten av den strofen ?

Det första tecken jag bär, är en Tors Hammare – smidd av en lokal smed, tillika en god vän.

Det andra är en dödsbricka, av en viss typ – som så småningom kan användas för att identifiera min döda kropp – och om inte annat kanske det har ett visst, högeligen perifert dokumentäret eller byråkratiskt-statistiskt intresse, så att säga – när vi nu resonerar museimän emellan. Vid den brickan har jag fäst vad som är kvar av en annan bricka, och en annan enkel man i ledet, som vandrade samma väg före mig – och som vi också är nära släkt och jag bröt just brickan över honom, med samma rätt som den som är ”first to know, first to go” alltid gjort, bär jag den ännu med stolthet; och så skall jag göra fram till min sista dag i detta livet. Den är inte så värst avlägsen, som ni redan vet.

 

I morgon kanske jag skriver om ett helt annat ämne, som till exempel vissa kriminella  som ännu finns i vårt land, personliga fiender till mig eller något annat – oförbätterlig hedning som jag är. Men för ögonblicket räcker det med att konstatera, att vi kanske fått ännu en utmärkt bok i vår hand, och att varken herrar Andersson och Lindgren hör till våra personliga fiender, som så många andra.

 

Är DU redo för ”Vårdens Taimourer” ? (De blir fler och fler…)

Jag har fortfarande hög feber, av och till – men vet inte hur hög den är. Febertermometrar har plötsligt blivit en bristvara – de tre mest närbelägna apoteken har redan slut på dem, och inte heller diverse ”teknikbutiker” har något att erbjuda i sitt utbud, inte över disk i alla fall. Som jag redan berättat för er, har jag bara åtta veckors lager av en viss, livsnödvändig medicin – och det senaste är, att vår kära Regering ”förbjudit all hamstring” av både mediciner och sjukvårdsmateriell, så laglydiga medborgare kommer snart inte att få tag i några mediciner ändå, medan den kriminella och illegala sektorn kommer att gynnas. Man påstår såklart att det inte råder någon brist på läkemedel, men vi får väl se hur det blir med det…

Respiratorer, masker och annan fullständigt essentiell skyddsutrustning råder det fortfarande brist på – för det finns tillräckligt starka bevis – och lögnerna från diverse landstingsborgar-råd om att ”WHO:s rekommendationer tillåter, att vårdpersonalen arbetar i kortärmat” är redan avslöjade som just de lögner de de facto är…

 

Benranglet viskar:Herr Tegnell – Först sa ni att det inte behövdes några tester, och talade om ”Flockimmunitet”. Nu säger ni att tester behövs, och har tagit tillbaka er tes om att ”kvinnor inte ska arbeta hemma – av jämnställdhets-skäl. Ni för en politisk agenda, och agerar inte alls ”efter smittskyddsskäl”… Och ”Flockimmunitet” var inte någon ”nationell strategi”… Med andra ord: NI LJÖG FÖR ERT EGET FOLK ! ”

Redan vanliga huvudvärkstabletter, som Alvedon är numera svåra att få tag i. Vi får väl se vem som alls tilldelas några tabletter, och efter vilka principer den tilldelningen kommer att ske, för här råder begränsningar i det stora, såsom i det lilla. Mina vätskande sår rinner fortfarande, men rörande sårvård och sådant som hör till Plutonsapoteket, har jag fortfarande gott om mtrl.

En god kamrat i Västmanland – jag ska inte säga var han finns, än mindre var hans gamla mor ligger inlagd – gjorde igår en intressant observation, rörande en viss ”tekniker” som skulle komma in och ”åtgärda ventilationen” i den byggnad där hans mor låg inlagd. Det slutade med att modern saknade sitt kontokort, och en hel del andra inlagda gamlingar i samma byggnad hade också förlorat kontokort, värdesaker, enstaka guldringar och andra föremål. Sådant blir vanligare och vanligare i Covid-19 krisens spår. Jag har redan varnat er för att tro på vår Regerings sedvanliga floskler om att ”brottsligheten minskar” – för det gör den inte alls. Tvärtom blir allehanda stölder, bedrägerier och inte minst felbehandlingar inom vården vanligare och vanligare.

SVT rapporterade igår om ett visst äldreboende i Göteborg, där man börjat förlägga Corona-patienter, helt utan hänsyn till det faktum att viruset kan spridas från våning till våning just via ventilationssystemet. Statstelevisionen har också berättat om hur hundratals nedsmittade nu finns på äldreboenden runt om i Stockholmsregionen, som fortfarande lider av den värsta smittspridningen i landet. 

Gotland är nu det enda län, som kan uppvisa ett så lågt antal smittade som 12 personer – men Gotlänningarna kan agera för att skydda sina egna gränser – för inresa med färjor och flyg kan bevakas, då Gotland de facto är en ö. Som vi alla vet var en viss (S) märkt politisk ideologis dåliga val att ”hålla gränserna obevakade till varje pris” som gjorde att smittan så fort kunde etablera sig i hela vårt land, och sedan spridas genom särskilda ”riskgrupper”. Att vi ”skulle ta farväl av våra äldre, samt våra nära och kära” fanns också med i Ledaren-Svetsarens tal, redan från första början – frågan är väl helt enkelt, om det ingick i ideologin eller inte…

Jag har under dagen roat mig med att granska JHU:s – men inte WHO:s rapporter över Covid-19:s globala utveckling. Sverige har åter gått om Norge i antal fall, och dödligheten på våra svenska sjukhus – för de som alls kommit under behandling, dvs – ligger nu på 4,8 % – vilket är mycket mer än vad jag väntade mig. Ja, kära medborgare – ni kan kontrollera mina siffror från gängse kanaler själv om ni inte tror mig – på det här stadiet behöver jag inte längre länka till dem..

I Spanien ligger dödligheten för de sjuka som befinner sig ”i vårdkarusellen” på 9 % och i Italien 15 % – antagligen mycket beroende på den lokala situationen där, samt hur varje enskilt lands sjukvårdssystem de facto ser ut. Sverige kan mycket väl snart komma att uppvisa liknande siffror, och när vi nu är inne på ämnet siffror, kan jag såklart nämna den fina rapport, som Ny Teknik tipsade oss om för bara två dagar sedan. Professor Tom Britton är verksam inom Matematisk statistik, samt expert på att göra datamodeller över hur smittor sprider sig över en befolkning.

Han beräknar att mellan 250 000 och 1,5 miljoner svenskar är smittade i dagsläget – och det är han ”beredd att sätta sitt hus i pant för” står det i den aktuella artikeln. Antagligen kommer upp till 5 miljoner personer, eller strax däröver – alltså halva vår befolkning – vara smittad innan April månad är över.. Väldigt få av dessa kommer alls få någon form av sjukhusvård, som vi vet, mycket beroende inte bara på medicinska, men också politiska beslut – eftersom politiskt styrda regler om ”Triage” och ”selektion” de facto finns – och redan är i bruk.

Talet om ”Allas lika värde” i vården är bara en billig floskel, och uttalanden från det allra högsta av ort, om att det skulle vara ”Skidturister i Åre” som sprider smittan, ska vi inte tro på.

Professor Britton har också en formel, som redovisar hur högt det så kallade R-noll-värdet (R0) eller värdet på hur många svenskar varje smittspridare smittar ned nu kan bli. Det ligger kring 2,5, och med hjälpa av det kan vi räkna ut hur det förhåller sig med den berömda ”flockimmuniteten” – som uppgavs vara ”en tillräckligt bra nationell strategi” av Folkhälsomyndigheten och vår kära Regering för så sent som tre veckor sedan. 60 procent av befolkningen måste nu göras immun innan spridningen av Covid-19 väntas avta, men det kan dröja år, snarare än månader innan det alls inträffar. Låt oss nu räkna med, att ungefär lika stor andel av befolkningen i Sverige hamnar på sjukhus (huvudsakligen provisorium, tält eller i fält är modellen, sällan inomhus efter vad jag tror) som i andra länder. 

Redan med ca 2-3 % av befolkningen färdig för sjukhusvård, betyder det med 5 – 9 % dödlighet ungefär 278 100 döda svenskar, eller slutet för en stad, av ungefär Norrköpings storlek – ifall vi ska ta till en oriktig liknelse, för det är såklart inte främst Östgötar, utan boende i Stockholm, sektor Nordväst, som först kommer att dö – och i störst antal – för där finns de riktigt allvarliga riskgrupperna.

Kom ihåg att jag redan ”hintat” om vilka det kan vara, och jag behöver för tillfället inte beskriva den lokala situationen, eller ens min egen högst personliga situation mera i detalj…

Goda medborgare ! Ni deltar väl i det nya ”Vårdlotteri” som vår älskade, älskade Regering har satt ihop.. Kanske drar just DU en nitlott, kanske blir du ”vinnare”… (teckning av Kjell Nilsson Mäki, för ”Ledarsidorna”)

Vår Regerings sätt att agera vad gäller risker i samhället är bara alltför välbekant. För en tid sedan varnade skribenten Johan Westerholm – en av Sveriges mycket få ärliga journalister – om det ”skuggsamhälle” Regeringen Löfvén och dess hantlangare skapat under sin regering, och som även Regeringen Reinfeldt medverkade till före det. Mellan 50 000 – 100 000 personer befinner sig i Sverige helt illegalt – och nästan ingen vet varifrån de kommer, vilka motiv de har för att alls vistas här och ifall de bär på smitta eller inte. En hel del av dem kan väntas finnas i ”vård och städ-yrken” eller som ”servicepersonal” av mer tillfällig art – bor ni i ett storstadsområde, är risken för att träffa på många av dem snart ganska betydande..

Som jag redan berättat för er, avskaffade man den gamla smittskyddslagen, som gjorde det möjligt att gripa och direktavvisa nedsmittade personer redan vid gränsen, och när de var på väg in i vårt land, men eftersom Regeringen via sitt agerande redan sett till att sprida Covid-19 här i landet, är det nu mest en akademisk fråga. I dagarna lär Ulf Kristersson, den nuvarande oppositionsledaren, ha protesterat emot ännu ett ”snabbutrett” lagförslag som Run-hataren Morgan ”Mollgan” Johansson, nu vice statsminister har lagt fram. I alla fall om vi ska tro Svenska Dagbladet.

Kan DU tyda tidens tecken ? Ibland måste DU tyda dem snabbt, käre(kära läsare…

Det gäller den sk ”Lagen om Särskild Utlänningskontroll” (LSU) som Regeringen Löfvén är inne och petar på, ”snabbutreder” och saboterar – så att de allra allvarligaste fallen av personhot emot Rikets säkerhet inte längre kan utvisas, men måste ”stanna” här – som alla små och stora ”Taimourer” Regeringen själva skapat. Vad finns det för motiv, eller avsikt emot det – och var kommer vi snart att hamna, tack vare en sådan ideologisk agenda om att ”alla ska med” etc etc floskler..

De sedvanliga lögnerna om ”effektivare regelverk” (för vem – förövarna eller offren – som till största delen kommer att bli ”vanliga svenskar” ?) har redan börjat cirkulera.

Insatta bedömare, däremot – och den Sektormyndighet som har ansvaret – bedömer det hela däremot på ett helt annat sätt än media, samt vår käre Svetsare…

Här finns nu en okvanitfierad risk, goda medborgare – som jag tror kommer att visa sig mer och mer akut, medan Covid-19 krisen väl pågår, och rullar vidare…

Jag har redan skisserat en hel del, rörande ”Vårdens Taimourer” och hur de kan väntas agera.

Vet du vad det här är för något, samt hur en sådan ska användas ?

Jag ger näst sista ordet för idag till Peter Kadhammar, känd skribent på Aftonbladet. Han konstaterar att Sverige är ett mycket extremt land, som styrs av extrema personer med – för sina egna medborgare – extremt farliga ideologier. Många av oss etniska svenskar kan inom kort väntas dö, på grund av Vår Regerings planmässigt, ideologiskt motiverade och mycket konsekvent utförda agerande.

Hur var det med den planerade förstöringen av 7 miljoner folkskyddsmasker, till exempel ? Peter Kadhammar kan konstatera att den, som så mycket annat, följde en av högsta ort planerad och genomförd beslutsgång, och att en viss (S)märkt EU-ideologi, genomförd ända ned till den konskeventa idiotins grad stod bakom alltsammans.

Den logiska kedjan såg ut så här.

  1. Staten köper andningsskydd till varenda människa i landet, barn som åldring, sjuk som frisk.

  2. Dessa andningsskydd får utan tillsyn ligga i förråd tills 70 procent av filtren är så gamla att de inte fungerar.

  3. Man bestämmer sig för att bränna både masker och filter.

  4. När man ändå håller på bränner man upp de 2,2 miljoner andningsskydd som fortfarande är funktionsdugliga.

Varför hade vi alla dessa miljoner andningsskydd i lager runt landet? Jo, därför att just andningsskydd är en sådan produkt som kan vara svår att få tag på under kriser och krig, står det i en utredning Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, publicerade förra året. (Peter Kadhammar, Aftonbladet 1 April 2020)

Kadhammar inser också, att Regeringen haft ”en sned självbild” som han kallar det, eller regerat efter helt verklighetsfrämmande (S) och (EU) märkta prioriteringar, där omsorgen om det egna folket, den 80 % majoriteten och de etniska svenskarna aldrig någonsin kom i första hand, utan var underkastad tesen om helt andra folkgruppers överlägsenhet som väljare – för det var ju lydig valboskap Partiet och ledaren ville ha – och så är det ännu.

När jag själv drabbades av blodpropp i det ena benet för två år sedan, hamnade jag på en sk ”Distriktssköterskemottagning” i Sektor Nordväst, huvudstaden. Jag ska förstås inte säga vilken mottagning det var, eller exakt var den låg någonstans. Det var mitt i sommarsemestern vid det tillfället, och på mottagningen fanns bara arabisktalande personal – och de patienter som hade för Sverige avvikande hudfärg, fick naturligtvis gå före i kön, medan jag placerades allra sist. Trots att jag – med uppenbara bensmärtor och gångsvårigheter – pekade på mitt högra ben (oavsett språk, bör vårdpersonal kunna skilja på höger och vänster – det är viktigt också i politikens värld) började då tre kraftiga vårdbiträden rycka och slita i mitt vänstra – och hade jag låtit dessa Taimourer och samhälls-sabotörer fortsätta, hade de väl dragit vänster knä ur led.

Ifall jag trots gångsvårigheterna inte hade hunnit uppsöka ett annat sjukhus, den gången – blodpropp i benet är faktiskt ett livshotande tillstånd, i alla fall om det har gått så långt att du inte längre kan gå eller stå – hade jag sannolikt avlidit, men nu hade araberna inte tillräckligt mycket svenskkunskaper för att kunna mixtra med mina journaler, eller på ett tillräckligt genombyråkratiserat sätt plötsligt förklara mig ”färdigbehandlad” och på det sättet stänga av just mig från all vidare vård, och alla vidare möjligheter till sjukvård överhuvudtaget.

I Covid-19 samhället, lett av en viss Regering och dess underhuggare, tror jag inte längre vi kan utesluta riskerna för vad jag redan berört. Till och med ”The Guardian” och flera andra utländska tidningar har redan lagt märke till det. Tills vidare råder jag er att lita på våra sektormyndigheter, och väl utbildat folk, som sagt.

Inte på våra politiker. Inte på vår Regering, för den litar jag aldrig någonsin mer på.

1 – 2- 3 april – I ”Landet Löfvén” gör enstaka datum inte längre någon skillnad…