Ära de som Äras bör….

Världen är en blandning av högt och lågt, liksom Statstelevisionen, Pravda eller Folkets Dagblad. Häromdagen, läser jag förvånad i ”Samtiden” och andra blad, blev vem om inte det gamla fotbollsproffset, den mångårige tränaren och sportkommentatorn Glenn Hysén utsatt för ännu en hatstorm, då han vågat skämta om Allah Akbarty i Götlabörg heter Allah Glenn, råkade han säga.

”Krrräääänkt !? – Skyll på Glenn Hysén – Det brukar alltid funka – eller ?”

Andra skribenter än jag har reagerat över den intetsägande djävla nolla vid namn Hosam Alesh (24 år) som försökt åberopa sin ständiga sharia, men det platsar varken i vårt land, vår kultur eller ens på fotbollsplanen, för i Sverige råder faktiskt såväl yttrandefrihet som religionsfrihet, även i tider som dessa.

Nåja. Nu när Adam Alsing faktiskt har avlidit, under tragiska omständigheter, kanske vi kan flytta fokus till att diskutera vad som alls är värt att ära eller uppmärksamma, och vad som håller i längden. Det är inte säkert att Shudras, slöddrets krav på att bli ”underhållna” eller Monoteisternas ständiga vrål blir bestående.

SVT sände i kväll ett minnesprogram om Ulrica Hydman Vallien, den svenska glaskonstnärinnan. (Ja, just det – hon var konstnärinna och inte konstnär. Mycket av hennes verk handlade om kvinnlighet och om kvinnlig sexualitet, förresten).

Skört glas som visat sig hålla i längden. Varken RIX Fm eller någon jäkla ”misstävling”…

Ulrica Hydman Vallien massproducerade, och var inte rädd för plagiat. Hon till och med uppmuntrade dem, och det mesta av den glaskonst som sålts under hennes namn var gjort av helt anda, namnlösa hantverkare på Åfors Glasbruk i Småland, där hon levde och verkade. ”Svensk glaskonst och design måste sticka ut, synas och vara djärv – annars kan den lika gärna dö ut, och i så fall kan man lägga ned alla glasbruk” – ja så ungefär var hennes enkla konstaterande, som också citerades i Tv. Hela sitt konstnärsskap och liv igenom älskade hon enligt egen utsago att retas, provocera och chockera, inte minst därför att det var så lätt. Enligt hennes egen man, Bertil Vallien (82 år idag och ”honoris causa” – en titel värd att uppmärksamma) som hon var gift med i 53 år, trots otrohetsaffärer åt båda håll, käftsmällar, hot om skilsmässa och mycket annat (det skildrades också i Tv programmet)  ägde hon aldrig någonsin ett enda radergummi i hela sitt liv, och skulle förmodligen aldrig använt det heller, om hon nu ens haft eller förärats något sådant.

Hon var ständigt produktiv, drejade, målade, skapade, designade – och detaljer eller skönhetsfel brydde hon sig aldrig någonsin om – en höjdpunkt av många kom när hon som enda svenska fick dekorera British Airways flygplansflotta – hon ritade själv en stjärtfena på ett papper, och fick sedan höra av flygbolaget att proportionerna var alldeles fel– inget flygplan skulle kunna komma upp i luften med en sådan stjärt – de rätta proportionerna borde vara 4 meter i bredd, och en höjd på 9 meter. ”Äsch” – sa hon bara – ”sånt där kan tekniker och reklambyråer få sköta” – och därvid blev det”

Jag äger fortfarande ett verk av just Bertil Vallien, och skulle förmodligen ha ägt många fler, om jag inte fått allt arvegods avsiktligen sönderslaget av en eller annan person som för länge sen är död (sönderfrätt i cancer) och vars namn är fullständigt likgiltigt nu, lika likgiltig och ointressant som herr Alsings eller Hosam Alesh kommer att vara om 100 år – och precis lika bortglömt.

Ändå är jag ganska övertygad om att Hávamál, strof 76 – 77, kommer äga mycket större tillämplighet på Hydman-Valliens, än på tusen och åter tusen Alsingar och därmed likställda, hur mycket radioprat detta slätkammade släkte än skulle lyckas åstadkomma. Ulrica Hydman-Vallien var hednisk, helt och hållet hednisk i sitt lätt igenkännbara bildspråk, sitt manér och sin stil. Hon kompromissade aldrig med sig själv, dolde aldrig åsikter eller känslor. Hon sa rakt fram vad hon tyckte eller tänkte, och kunde ibland skälla ut både elever, efterföljare och hyttarbetare, för att i nästa stund visa dem kort på sina barnbarn, eller inleda en filosofisk dialog.

Typisk Vallién – först 2 år före hennes död blev hon klarare, mer avskalad…

Hon målade och skulpterade ormar, sex, djuriska lustar, familjebilder, framställningar av privatliv, barn, makealltsammans, utan hämningar, utan återhållsamhet, utan inskränkningar och med frihet och glädje – eftersom det är vad konst borde vara, vad kultur handlar om – och vad som slutligen blir bestående, när alla slitna klyschor punkterats, när alla politiska lögner och alla mediafloskler tagit slut. Hon hävdade själv att hon kom från de underjordiska, att hon var lik gudinnan Hel.

”Dark grows the Sun” av den amerikanske fantasy-konstnären Sam Flegal, 2018 – Hydman-Valliens dödsår

Egentligen var hon ett barn av 60- och 70-talet, då hon med sin ”Råttskål” och sin ärkebohemiska stil firade sina första triumfer. Konung Gustav VI Adolf köpte en hel del av hennes teckningar, och eftersom han på den tiden ansågs kunnig både inom arkeologi och vad som var god smak – det här var före 1973 – (och det var ”den gamle kungen” också) donerades de så småningom till Moderna Muséet i Stockholm efter Konungens död. Hon blev vän med riskkapitalisten Robert Weil och avsvor sig själv den kulturmarxism hon omfattat, till etablissemangets och Göran Skyttes uppenbara fasa, och när hon slutligen gick ut tiden, skedde det hemma i hennes eget badrum, till följd av en hastig hjärtattack. Och istället för att vara trogen sin egen politiska filosofi, började hon faktiskt spekulera i aktier, vilket förmodligen var det sista hon skulle ha gjort.

Inte ens hennes man, då 80 – kunde återuppliva henne, och det kunde inte det ambulansteam som var ”first to go, last to know” heller – och gamle Bertil Vallien sörjer fortfarande över det, den rackaren. Men vad hjälper att sörja ? Jag har själv varit i samma situation, och sett nära anhöriga och släktingar dö, så nära att jag känt deras sista puls, hört deras sista skälvande andetag under det att jag utan någon form av asisstans alls bedrivit konstgjord andning och hjärtmassage på dem. Och ni frågar, dumma människor – varför jag är hedning och troende..

Jag svarar er – Därför att jag aldrig kompromissar. Därför att jag inte är någon ”sell out”, medelmåtta eller förrädare. Därför att jag älskar livet, och den bestående sanningen.

Ännu mera Hydmanskt ??

En tanke på “Ära de som Äras bör….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s