”Drick ur ditt glas” – Fredmans Epistel Nummer 30…

Det finns de av våra vänner – Herr Omar till exempel – som tycker att vi bör fira den ljusa våren, och även glädjas åt den. Visst har de rätt. Jag skriver som bäst ett långt svar i form av en bloggartikel till den man, som en gång hetat Eddie Råbock, men som nu heter Mohamed Omar, och som alltid kommer att vara min vän, efter vad jag tror; trots att han är kristen, och jag är den värste Asatrogne Hedning som tänkas kan. Men, vi är ändå landsmän – och i min Värld räknas ännu det ordet för något. Och sommaren strider ännu med vintern, död skiftar med liv, medan jag tänker på de jag bytt ord med, diskuterat eller disputerat – hederliga människor som korsat min väg, till skillnad från allt det oheliga, falska, ohederliga.

Borta på en annan blogg, ”Ideell Kulturkamp” – också skriven av en mångårig vän, som utgett det korta häftet 147 Gudamakter – som jag verkligen tycker, att ni noga ska läsa och besinnanoteras det, apropå att ”Glenn” hade namnsdag för ett tag sedan – och att Glenn är Allah i Gööteborg – att Glen med ett N – som råder över solskenet – också är en av Asatrons makter – och si – detta hade jag totalt glömt bort. Så byter vi alla namn, idéer, associationer – och vår kulturkamp går ständigt vidare – immer weiter ! – för det gäller också att minnas vem, och i vilket historiskt sammanhang, som det uttrycket först nämndes. 

Nåja – Henrik Andersson tycker att vi måste sjunga Bellman, för att hylla våren just i år – något han och jag faktiskt gjort i levande livet också. Han väljer Epistel nr 21 som den mest passande, men jag väljer idag Epistel nr 30… inte för att syfta just på ”Ideel Kulturkamps gudinne-dyrkande författare, utan för att den mer passar in på just min egen livssituation…

Här möter vi den i en med rätta klassisk tolkning av tenoren Anders Börje, enligt mig den bästa version som gjorts på svenska – Thord Lindé och många andra uttolkare, inklusive Fred Åkerström, redan död – får ursäkta.

Några utdrag ur stroferna kan jag också ge:

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörrn gläntar,
slår den igen, kanske ännu på ett år.
Movitz, din lungsot – den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!

— —

Himmel, du dör, din hosta mig förskräcker;
tomhet och klang, inälvorna ge ljud;
tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker,
mjuk som en svamp är sena, märg och hud.
Andas! – Fy tusan, vad dunst ur din aska!
Län mig din flaska!
Movitz, gutår! Skål! Sjung om vinets gud!

— —

Nå så gutår! Dig Bacchus avsked bjuder,
från Fröjas tron du sista vinken får.
Ömt till dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med våld ur dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda!
Skull’ du åstunda
ännu en fälsup? Vill du dö? – Nej, gutår!

 

Nu hittar jag inte den rätta länken i en hast, men medicinare, som redan under 1900-talets början uttalade sig om Bellmans text, konstaterade att han ger en klinisk exakt bild av Tuberkulos eller TBC i det tredje stadiet, långt före allt tal om ”Riskgrupper”. Mowitz, som i verkligheten var fd Korpral och sappör, alltså före detta stormpionjär, eller ingenjörssoldat med minor och ”sprängtjänst” som specialitet och därför svårt skadad i bägge händerna, är den fd Urmakaren Jean Fredrik Fredmans – ”Peace Man!” – vän och förtrogne, som alla vet.

Andedräkten på en svårt sjuk person, som snart ska dö i TBC, stinker verkligen. I en av stroferna konstateras att Mowitz ”vill tro” att glödande maskar finns i brännvinsglaset, som han just håller på att dricka ur. Det är också en detalj, helt hämtad ur verkligheten – i det sista stadiet bränner det i strupen då man sväljer något, flytande eller fast, och det känns som om lungorna verkligen antänts och brinner.

När Bellman skriver att Döden kanske bara skämtar, och hämtar Mowitz först ”om ett år” är det också sant. En person med utvecklad TBC dör sakta och utdraget, kanske just efter en lång följd av år, i stadium efter stadium, medan organsystem efter organsystem angrips av sjukdomen, som på 1700-talet inte gick att stoppa – för även om man helt klart kunde iaktta symptomen, fanns det ingen bot – och inte ens någon kunskap om Mycobacterium Tuberculosis, den svampliknande organism; som orsakar alltsammans.

Som ni också vet, har jag själv haft tuberkulos i första stadiet, eller med andra ord pulmonär tuberkulos, med tydligt inkapslade små härdar i lungorna här och var – nuförtiden talar läkarna inte längre om de klassiska tre huvudstadierna. Sjukdomen läker vanligen ut av sig själv efter ett par år, ifall man bara befinner sig i det första stadiet, vill säga – upprepad exponering för bakterien, eller ett hårt liv med utevistelser året om i tält och annat sådant – tja – då är man slutligen en lämplig kandidat för vidare stadier, om man nu har otur, vill säga…

Själv gillar jag också Bellmans formulering om ”det lilla blodet, som med v-å-l-d” strömmar fram ur Mowitz sköra hud, som till slut spricker sönder av sig själv.

TBC kan ge cirkulationsrubbningar – ifall man nu inte får dem av någon annan orsak, och då får man vanligen ödem i benen och fötterna (”sura ben” som Brunnsläkare Urban Hiärne en gång sa) och vid minsta slag, stöt eller påkänning – exempelvis häftig språngmarsch – så läcker det just ut lite blod, tillsammans med vävnadsvätska och lymfa här och var. Själv har jag nu haft svårläkta sår på fötterna i något års tid, och de blir ständigt värre och värre. Sjukvården gör inget åt det, utom att svara med plastplåsteromläggning, vilket oftast leder till djup infektion, och så idiotiskt prat om att ”tvål och vatten hjälper emot alla sår” när det behövs tvättning med desinfektion – och dessutom att man skär bort död vävnad med skalpell – vilket jag klarar helt själv.. Xylocain på tub avänder jag inte, inga andra bedövningsmedel heller – inte ens vanligt Brännvin, som ju fanns på Bellmans tid..

Från FRÖJAS tron, du sista vinken får…

Bellman skrev inte bara om Baccus, eller ”Vinets gud”. I ”samlagsepisteln” eller ”Glimmande nymf” som är en av de mest ohöljda exempel på sexuell utlevelse som vi alls har på svenska, nämner han ”Jofurrs åska” vilket tyder på att Bellman – som bekant en stor fiende till Svenska Kyrkan – och den som först i skrift utropade ”Ja – Jag är en hedning !” – vilket var orsaken till att samma kyrka helt förhindrade, att de ”ogudaktiga Epistlarna” alls fick ges ut, ända tills kort före Bellmans död – utan att folk idag ens vet, vem ”Jofurr” var.

Också förment ”bildade” litteraturhistoriker tror att det är en antik Jupiter det var fråga om, men ”Jofurr” är ett gammalt Heite eller binamn på Tor – åskans gud.

Bellman kunde sin Asatro. Han visste att det var en levande tro, inte någon tom ”sed” och han slarvade inte med den. Det är också en lärdom för dagen.

En utmärkt lägessammanfattning…

Ibland förstår jag mig inte på vissa människor. Jag måste faktiskt säga att de äcklar mig, ja står mig upp i halsen med sin fullkomligt abderitiska dumhet, och det värsta är att den antagligen är självförvållad också. Dagens absolut dummaste person – eller det här årets – måste vara en viss Sofia Larsson på SvD, som skrivit en hel artikel om ”Bagdad Bob” Tegnells klädkod, hör och häpna, samt hans polotröjor, och detta med hjälp av stilexperten Camilla Thulin och en viss Kristoffer Steneberg på tidningen Café – och något ytligare och dummare får man leta efter.

Ok, jag har respekt för Camilla Thulin, som är en ärlig och hederlig skribent med ett gott uppsåt, men jag kan inte säga något liknande om de två andra för dagen agerande, som uppenbarligen totalt missat den situation vårt land och stora delar av resten av Världen nu befinner sig i. Idag har en nära kollega begravt en älskad svärfar, en annan berättar om sin gamla mor, som fått en syrgasapparat installerad i hemmet, för att hon inte ska dö i sömnapné – har man påstått – men vi vet alla att det kan röra sig om något helt annat.  Jag själv spottar gult slem och känner välbekanta styng i lungorna tillsammans med febern, som kommer och går för dagen – och jag är inte i det läget att jag ”frivilligt” kan lägga mig hemma och glo på de fyra väggar som omger mig där, efter att Regeringen Löfvén kommit med sina ”Goda råd” om att ”stanna hemma du och skolka från jobbet vid minsta symptom” – för det gäller inte de av oss som jobbar i samhällsviktiga sektorer just nu.

Om det vore något med vår Regering, skulle den uppmana alla svenskar att jobba hårdare, fortare och bättre. Det skulle gälla såväl småföretagare som går på knäna och håller på att mista sina jobb, alla sjukvårdare inom kommun och landsting, skogsindustrin som tydligen upplever ett gyllene läge, ja allihop av oss, vi som håller igång det här landet, ett saboterat folkhem och låter dess gamla hjärta fortsätta slå.

Jag vet inte vad det är för sorts djävla drömvärld Sofia Larsson och ”medmänniskor” som henne lever i, men möjligen begränsar den sig till SvD:s redaktionskvarter på Kungsholmen eller Öfvre Östermalm. Jag ska inte använda det fula uttrycket ”idiot” som nyligen använts av en viss Hanif Bali efter vad det ser ut, men som själv nyligen siktats på någon lyxrestaurang. Detta är inte rätt läge för kändisreportage eller name-dropping. Sofia Larsson är inte bara sällsynt illa ute vad tidpunkten angår, hon är uppenbarligen också svårt betydelseblind, eller blind för vanliga människors lidande, i likhet med de styrande i vårt land.

Till och med hennes eget SvD publicerade idag en utmärkt artikel om hur det är att ta avsked av en döende och omtöcknad far per mobiltelefon – eftersom ett sista samtal förmedlat av en skyddsklädd och maskerad sköterska blir den sista kontakten för många. Den döende är omtöcknad, nästan utslagen av syrebrist, men sköterskan vet att han ännu hör, förstår och andas svagt, även om han inte kan svara med hörbar röst. Sonen och de anhöriga betraktar den gamles dödskamp genom gitterförsedda glasrutor, nästan som ett galler – men lilla Sofia, som inget vet, inget förstår och som uppenbarligen är helt renons på medkänsla för vad människor i vårt land och annorstädes går igenom, dillar vidare om färgen på ”Bagdad Bobs” tröja, som om det nu vore viktigt.

Herr Tegnell själv påstås idag ha erkänt, att man manipulerat med dödssiffrorna, eller ”råkat räkna fel” som han säger. Han gläder sig åt att bara 6 personer påstås ha avlidit just idag, men glömmer – klädsamt nog (ifall det var om kläder och utseende vi skulle tala) att av de idag över 7000 Covid-19 patienter som nu vårdas på sjukhus bara i Stockholmsregionen, har fler än 1192 redan dött – den lokala dödligheten för de behandlade i Huvudstadsregionen ligger med andra ord på 17 %

Vad säger det om svensk sjukvård och ”Folkhälsan” kantro ? Lokaltidningen ”Mitt i” kan idag för första gången under hela krisen redovisa antalet döda kommun för kommun, område för område. ”Bring out your dead !” helt enkelt. Föga förvånande leder Rinkeby/Tensta och den nordvästra sektorn, där jag bor – stort i statistiken.

Det är inte över än, gott folk – långt därifrån !

I Upsala Nya Tidning, var det för tre dagar sedan infört en artikel från en Sjuksköterska från Akademiska Sjukhuset, som hade mage att säga sanningen till oss alla. Hon säger att personalen hela tiden tvingas ”gena i kurvan” och bryta emot alla bestämmelser – ibland lite, ibland mycket – eftersom de helt enkelt inte kan följa de direktiv som getts längre, självmotsägande som de är. Såkallad ”etisk stress” har utbrutit – det finns inte längre någon ”vårdetik” – det stupida pratet om ”Allas lika värde i vården” kan vi fullständigt glömma, för som jag redan gång på gång förklarat för er, gäller här bara ”triage” – och personer över 80 år, gallras nu ut rutinmässigt, har man sagt.

Sådan är situationen, men vissa av er stöder fortfarande Herr Löfvén och hans parti, och tror på vad han lovat er. Det ska ni inte göra, govänner – för er egen skull..

Jag ger nu ordet till debattören Anders Leijon på bloggen ”Det goda samhället” som redovisar det pinsamt uppenbara.

Vår Regering har aldrig någonsin haft någon ”Corona-strategi” eller någon ”svensk modell”. Den ägnar sig bara åt ett planlöst ”ad hocande” – rakt ut i luften.

Det fanns över huvud taget inte några beredskapslager för de nödvändiga medlen att skydda personal och patienter med.

Vad som fanns var en påstådd värdegrund – att man måste skydda äldre och svaga – som visade sig vara genomrutten. Inte bara Johan Giesecke har förstått detta. Det har alla normalbegåvade – alltså också våra politiker. De har bara, naturligt nog, inte velat torgföra sin kunskap. Det som hänt har avslöjat det som alltid förnekats: De som är så svaga, att de inte kan förväntas utgöra ett politiskt eller annat hot mot makten, räknas inte. De offras med lätt hjärta.

Ingen kan hädanefter påstå sig vara ovetande om detta förhållande. Denna insikt är en stor gåva från epidemin.

Somliga säger, att det är ”för tidigt” eller ”för komplicerat” eller ”för svårt” att bedöma Regeringen Löfvéns alla misstag. Det tror jag för min del inte alls, eftersom jag trots min sjukdom fortsätter att tänka självständigt. Man har begått många misstag, det ena efter det andra – och jag tror tyvärr inte alla begicks av ”etisk stress” eller en slump, i blindo eller därför att man var utarbetad. Vi har fått följa ett händelseförlopp – se mina tidigare inlägg – och kan konstatera:

1. Redan från början avstod man från att skydda det egna landets gränser. Inte ens en storflygplats som Arlanda kontrollerades. Planlast efter planlast med personer från Covid-19 drabbade länder kunde rakt fram ta sig in i Sverige, utan att man gjorde den ringaste åtgärd att förhindra det.

2. Statsministerns första budskap till landets invånare i ett nu klassiskt ”tal till nationen” var att de samtliga, varenda en skulle förbereda sig på att ta förväl – för alltid ! – till sina äldre anhöriga.

3. Självklara riskgrupper som ”svensk-somlaier” (eller rättare sagt Somalier, som på väldigt oklar grund befinner sig i Sverige) undersöktes aldrig, liksom de sk ”EU medborgare” eller med andra ord Rumänska och Bulgariska Romer, som fortfarande sprider smittan framför snart sagt varje matvarubutik, galleria, stormarknad och inköpsställe i hela landet. Dessa skulle för länge sedan ha omhändertagits och deporterats, om inte annat för sin egen skull.

4. Detta gäller också de mer än 50 000 personer med åtskilligt oklar identitet, som tydligen uppehåller sig i landet på illegal grund, men som inte utvisats.

5. Man påstår att det nu råder ”inreseförbud” men det gäller inte sk ”flyktingar” eller ”EU-medborgare”. Ingen test av dessas hälsa sker, ingen kontroll, ingenting…

6. Man förbjöd uttryckligen alla tester i pandemins inledning, till och med för vårdpersonal.

7. ”Bagdad Bob” personligen gick ut och sa, att vårdpersonal personligen varken behövde skyddsmasker eller annan utrustning – och allmänheten fick veta, att alla former av munskydd var totalt onödiga

8. Regeringen upprätthöll inte ens sina egna bestämmelser om att folksamlingar på över 50 personer skulle upplösas. Man använde ingen som helst form av polisiär resurs, utom att granska tillstånd för vissa restauranger och nöjesställen via pappersexercis

9. Det fortsatte dag efter dag, timme efter timme – medan dödstalen per capita steg emot Storbritanniens, Englands, Frankrikes, Belgiens nivå.

10. Och folket teg. De reste sig aldrig, protesterade aldrig – inte ens symboliskt – utan lät sina anhöriga dö – under ”etisk stress”

 

Ni borde skämmas, bästa fröken Sofia Larsson. Ni och alla andra ”Stilexperter” i SvD.

Jag skulle harkla upp en klump gult slem, och spotta er rakt i ansiktet, om jag bara kunde.

Det vore inte stilfullt, inte snällt, inte etiskt försvarbart – det medges gärna – men just nu har vi annat att göra än att diskutera smak och stil, personligt uppförande, FÖRARGELSEVÄCKANDE UTSEENDE eller färgen på Anders Tegnells polotröja..