I Repeat: ”Kilo India Alpha – One down, some 30 more to go… Copy that, OVO…”

”No snowflake in an avalanche ever feels responsible”

– Översatt yttrande tillskrivet Stanislaw Jerzy Lec, Polsk poet och författare.

Denna Tors Dag har jag nåtts av nyheten att en viss Erik Otterberg, fornsedare från Göteborg påstås vara död av Covid-19 viruset. Eftersom jag inte fått påståendet konfirmerat ur oberoende eller sakliga källor hade jag inte tänkt att länka till det, och enligt min uppfattning och högst personliga omdöme eller rentav smak vore det hursomhelst opassande att göra så.

Jag kan inte säga att jag sörjer eller på något sätt reagerar inför det inträffade, annat än med en vag känsla av avsmak och avsky. Jag känner varken hat, glädje, vrede eller någonting, förutom möjligtvis en stor likgiltighet och en vis tomhet inombords – och trots allt ändå en hel del medkänsla med hans närmaste, som kanske skulle varit förtjänta av ett bättre öde.

Erik Otterberg framstod för mig som en mycket obehaglig och lögnaktig person. Han var vänsterextrem, och hade de allra mest totalitära uppfattningar om människor och samhälle som man överhuvudtaget kan ha. Han var också en av de drivande krafterna bakom ”fornsederiet” som rörelse i Västsverige – även om den rörelsen gudarna ske lov och pris dagligen får allt mindre och mindre anhängare, och var på sin tid också en ambitiös ”påhejare” av Göteborgskravallerna anno 2001 – även om han var alldeles för feg för att gå ut på gatorna och själv agera aktivist – och ett tag blev han närmast ”Rättshaverist” på grund av det.

Han framlevde sitt vuxna liv och yrkeskarriär huvudsakligen som ”teaterman” eller regissör på amatör-teater nivå och blev de sista åren av sitt liv även Filmrecensent och en flitig bloggare. På det planet kan jag förstå honom, för hans filmrecensioner var alldeles utmärkta, och höll sig sakligt nog till sitt ämne utan att sväva ut i för mycket politiska jönserier, ”Vänsterblivenhet” och annat, som bara allt för ofta var hans karaktäristiska kännemärke. Han var på intet sätt en god förebild, och absolut ingen ledare, eftersom han hela tiden var partisk, orättvis och faktiskt bröt emot just de humanistiska ideal, han falskeligen påstod sig försvara.

”Famous last words” – Liten situationsbild ur Baldersagan…

Han förvrängde Sveriges kulturarv, Hedendomen och Asatron, och det skedde genom att delta i en rörelse vars enda väsentliga mål är just detta; och som tyvärr ännu finns kvar, även om dess företrädare blir allt färre och färre medan åren går, och dess hatfyllda, skränande mobb blir allt mindre och mindre.

Tidvis försökte han även slå mynt av sin övertygelse inte bara genom hårt vinklade, politiska teaterpjäser som angrep, sårade och förlöjligade människor ur hans samtid – han stämplade väldigt många som varande ”nazister” och överöste dem med alla möjliga fula tillmälen – utan också genom hantverk, och genom att försöka sälja gudastatyer av olika slag, som hans hustru och sambo också var med och gjorde. Även på det planet kunde jag kanske förstå honom, men jag låter honom ligga ogill, obegraven och står som Thökk – vars namn inte alls betyder ”tack” (vad som står på Wikipedia både i den svenska och engelska versionen är FEL I SAK – även där spred Otterberg och hans gelikar många fula lögner genom att agera ”slamkrypare”, och mången Lönnroth rotar väl än i Lönn..) vid ett högst imaginärt likbål, och gråter bara torra tårar just nu.

Thökk betyder i själva verket tåka, dimma, dis och mörker – det visste Anders Baekstaed redan på 1960-talet, och vad därutöver är, är enbart tomhet och tystnad.

Nedåt och Norrut går vägen till Hel. Dit går alla dem, vars livstråd har tagit slut och tvärt klipps av, de som bara går bort; blev efter i sin efterblivenhet och som ändå snart ska glömmas.

Men vi själva och Asatron lever. Här och på Island. Här och i alla land och riken, där människorna är anständiga eller i varje fall någorlunda artiga emot varandra och för det mesta behandlar varann som fränder. Tyvärr kan jag som ni förstår inte säga så om just Erik Otterberg, som jag nu för allra sista gången omnämnde i skrift – det lär knappast bli några fler gånger, och för mig har han – och kanske 20-30 av hans gelikar – redan för länge sedan varit ”personas non grata”.

I följande inlägg skall jag omnämna ett bättre exempel ifrån det Yndiga Danmark – det grannland som är Frejas Sal, och där det också rent av finns ett Danskt Folkeparti, även om vi just denna gång kanske borde stå över politiken, som våra grannar och fränder gör allra mest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s