Tor, Loke och den första RUGG-UGGLANS skapelse…

Rikt är det hedniska stoff man kan hämta ur sina egna källor.  I en bok av Carl-Herman Tillhagen (”Fåglarna i Folktron”, 1978) fann jag en referens till ”Svenska Folksagor, band 11” som på s 142 skulle innehålla en folksaga från Skåne om ”Sankte Per och hans dräng” – men dessa två åker i en vagn, sägs det – och apostlar brukar ju apostlahästarna, eller går med andra ord till fots – och någon ”dräng” har nog Sankte Per aldrig haft – och inte heller drämmer han jättekärringar i huvudet, vilket däremot Tor och ingen annan än Tor har för vana att göra, så i denna saga, precis som i alla andra – är det lätt att avlägsna den kristna täckmantel som man i sen tid försökt hölja över hela sagan.

Nu publicerar jag den därför i rekonstruerad form, innan jag en vacker dag ger mig i kast med alla folksagor, som Gustav Adolf Akademin i Uppsala lär ha samlat in, innan 1959…

Tor och Loke var en gång på väg genom Midgård till Jotunheim, och som man vet, hade Loke ordnat så att Tors ena bock blev halt på ett bakben. Nu kom de förbi en by med en smedja, och Tor tyckte, att detta vore ett bra tillfälle att få bocken ordentligt skodd, så att den skulle trampa mindre fel sedan. Han sa till Loke att bege sig in i smedjan och fråga, vad smeden skulle ha för besväret, men smeden svarade bara, att han hade för mycket att göra, och inte hade någon tid över alls.

Då vart Tor nästan vred, och bad Loke gå in i smedjan en andra gång, för listig som Loke var, borde han väl ändå kunna förhandla fram något, menade Tor.

Till slut kom Loke ut med beskedet, att de fick låna smedjan när smeden var klar för dagen, men att de allt fick sko sina ök helt själva; men att det i alla fall var gratis, och att de ingenting behövde betala. – ”Skulle bara fattas, det !” svarade Tor vresig och slog sig ned på en bänk utanför smedjan för att vänta, och så fick de vänta hela dagen.

Till slut var smeden klar, och Loke fyrade på i ässjan, medan Tor slaktade bockarna som han brukade, och så skar de fötterna av varje bock, glödgade dem väl och smidde fast skor av järn på dem, innan de fäste allt vid bockhudarna. Detta gick väl fort, men rätt som det var kom där in en ful gammal kärring och skrattade åt dem och sa: ”Till Jotunheim kommer ni inte före kvällen, och inte i morgon heller !” men Tor kastade henne i ässjan så att gnistorna yrde, tog kärringen med tången och hivade upp henne på städet och satte igång att banka och slå med Mjölner, och rätt som det var hade Tor smitt om den leda och fula kärringen till den allra vackraste unga flicka..

Smeden hade sett allt vad som hänt, och nästa morgon, då Tor med hjälp av sin hammare väckte liv i bockarna igen, och återställde dem till gott hull  och full hälsa, så ledde smeden in sin hustru i smedjan, och slängde henne i ässjan fast det tog emot, för han tänkte som så, att Tors sista konst, den ville han allt göra efter – för vackra och unga hustrur är ju inte det sämsta…

Så blåste smeden på med blåsbälgen, lade kärringen på städet och rundbultade henne med duktiga tag, men hur han än hamrade och slog, blev smedkärringen inte ett enda dugg vackrare, utan snarare bara fulare och fulare och styggare. Loke stod inne i smedjan och såg på detta en stund – och så sa han: ”Nej, av den där sotpackan kan det bara bli en rugguggla !”

Sten med hål för blåsbälg och Lokes bild, från Snaptun i Danmark.

Och i detsamma förvandlades smedens hustru verkligen till en ruggig uggla, som flög upp från städet, genom smedjan och ut genom dörren, hoande och hoande för full hals..

Så gick det till, när den första Ruggugglan skapades, och många äro de ruggugglor, som vi får se än idag, ja sanna mina ord !

Men Tor och Loke for sin väg i vagnen med Bockarna Tandgnojstr och Tandgrisner, och smeden fick väl gifta sig med den unga flicka, Tor smitt ihop åt honom och dras och trivas med henne, bäst han ville, fast hon egentligen var en trollkärring, ända ifrån Jotunheim. Och det är allt vad som lärs av denna historia. Snipp Snapp Snut, och slå Tegnell på hans Trut – Så var sagan slut !!

Skeppsgraven i Gjellestad grävs ut för 15 miljoner NOK

I Norge, vårt brödraland som hade nationaldag igår, har man inte ens tiondelen i dödsoffer på grund av Covid-19 än vad vi har i Sverige. Den relativa dödligheten där är 43,7 döda per miljon invånare, emot 361,3 döda per miljon i Sverige, en åtta gånger så hög siffra. Men så har man inte en så misslyckad, ofärdig och oföretagsam Regering som i Sverige. Vi vet också att Norge, och våra övriga grannländer bejakar den Nordiska kulturen, medan man i Sverige gör allt för att förstöra den, och ta ifrån de etniska svenskarna deras kulturella identitet.

TROR gör man i Kyrkan, men vi hedningar VET…

 

För en dryg vecka sedan fick vi ännu ett bevis på hur den Norska regeringen styr framsynt och klokt, och tar hand om sina egna kulturskatter. Gjellestadsskeppet, som upptäcktes 2018 skall nu grävas ut i sin helhet, och Norska Kulturdepartementet anslår på stående fot 15,6 miljoner kronor till projektet. Även i vårt land finns flera outgrävda och outforskade skeppsfynd, till exempel utanför Birka i Mälaren, men trots att man hämtat och preparerat prover, görs det ingenting för att rädda dem.

Redan 2019 stod det klart att kölplankan och rester av sambordet finns kvar av skeppet från Gjellestad, som i original var minst 22-24 meter långt, och antagligen kan vara minst en 16-sessa med 32 man vid årorna och ungefär 40 mans besättning totalt. Antagligen finns det också spår av nitbrickor och liknande i form av rostfläckar högre upp i jorden, och med hjälp av dem kan man antagligen göra en mycket exakt rekonstruktion av hela skeppet, med stävar och allt, precis som man gjorde vad gäller skeppen från Vendel och Valsgärde i Uppland under förra seklet.

Gjellstad-skeppets köl var så välbevarad att den måste sågas upp för att man skulle ta ett dendrokronologiskt prov.

En utgrävning brådskar, för efter det att högen öppnats, utsätts skeppsresterna för svampangrepp. Den årsringsdatering man nu fått fram, visar att kölplankan kommer från år 603 till 724, och därmed är det helt säkerställt att skeppet är från före Vikingatiden, som ju började först 794. Med hjälp av modern multimedia-teknik har Norska arkeologer också gjort en presentation av hela miljön runt skeppsfyndet, som är skyhögt överlägsen andra liknande animationer från vårt land, till exempel rörande Gamla Uppsala. Sverige ligger långt efter både i estetik och teknik, för att inte tala om kunskapsmässigt innehåll, men vad är annat att vänta med ett politiserat Kulturdepartement, som systematiskt nedvärderar det egna landets historia..

Heja Norge, säger Hedniska Tankar !

Idag blev det också känt, enligt SVT:s nyhetsprogram ”Rapport” att Norge tänker hålla sin landgräns emot Sverige stängd, ända till September i höst – och Regeringen Löfvén och allt vad den står för blir alltmera avskydd, hela Europa över – samt nu också från våra närmaste grannar. Men, det är ju inte att förvåna sig över..