Heliga källor undersöks i det svenska Finland

”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu flödar källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr den gamla trohetseden.”

– Aningen fritt efter Verner von Heidenstam, svensk Nobelpristagare

Källdrickning och offer i heliga källor är en hednisk rit, ofta praktiserad inför Midsommar som sig bör, men ibland flyttad till Trefaldighetsafton på grund av de kristna. Man drack ofta de tre främsta Asarnas skål, för Oden, Tor och Frej – i det klaraste källvatten, och den seden och många andra lever också kvar i det svenska Finland, där vår folkstam ännu försvarar sig emot den finsk-ugriska övermakten. Från Åbo Akademi kommer en maning från Finländska forskare att berätta allt om källkulten i Midsommarnatten, även i vårt östra grannland.

Yngemo källa, Svinnegarn nära Enköping och Bro Offerkälla på Gotland är tre mycket kända exempel på svenska offerkällor…

Forskarna vågar förstås inte säga ordet ”Hedendom” rakt ut, men varje gammal by i det egentliga Finland har sin egen offerkälla. Man offrade mynt, mat eller dryck och liknande, även långt in på 1900-talet och i folkminnet, och Asatrons princip om att ”gåva kräver att gengåva gives” var det enda förhållande till de rena vattnen, och till hela naturen, som man då kunde komma på. Senare kom kristna tillrättalägganden och förvridande av den ursprunliga, enkla och naturliga källkulten:

Senare, då världsbilden blev mer sekulär, började offerkällor användas som hälsobrunnar i stället. Ibland kunde hela badinrättningar uppstå kring kända källor. De främsta exemplen på detta är Kuppiskällan i Åbo och Birgittakällan i Nådendal, som funnits vid Luolalasjön men asfalterats över då man byggde Nådendals snabbväg.

Vissa sägenmotiv förknippas ofta med källorna, till exempel att ett oxpar sjunkit i källan och sedan dykt upp i något vattendrag långt borta, eller att S:t Henrik använt källans vatten till att döpa hedningar. Så sägs det bland annat om Kuppiskällan i Åbo, Bläsnäskällan i Pargas och Biskopskällan i Rimito.

-Åbo Akademi och Svenska Litteratursällskapet i Finland

Förevändningen med att föröka dra in kristna ”helgon” i sammanhanget var förstås att källkulten och offrandet skulle kunna fortsätta som vanligt, men nu med kyrkans välsignelse, eftersom den gjorde bäst i att inte motsätta sig folkviljan, som vi alla förstår.

Vilhelm Moberg, den svenskaste av alla författare, skrev på sin tid ”Brudarnas Källa” där en Midsommar-källa själv berättar, och för släktet framåt genom sekel efter sekel – Jordgudinnan Nerthus eller Gerds röst, i Midsommarens dunkla natt. Läs gärna den boken – och erkänn ert hedniska ursprung !

”Jag är vatten, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.”

Också i Ryssland, Ukraina, hela Baltikum och flera slaviska länder som stått under inflytande från Nordisk kultur firas Midsommar eller Kupala med offer i källor, floder eller sjöar

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s