”Det är synd om lilla Beirut ! Tänk att hon ska vara så bombad….”

Sven Melander, den svenske komikern, skämtade en gång om sin flickvän Berit eller Beirut, som kallades så därför att hon var fullständigt bombad.

Med tanke på de senaste dagarnas händelser i Världen, kanske några läsare av denna blogg tycker att detta skämt inte bör upprepas, och känner sig kanske kränkta – men det finns värre saker att uppröras över än inbillade kränkningar, vänsterblivenhet och PK-mentalitet.

Slut på spannmåls-silon…

Om jag själv upprörs över någonting, just idag; är det bara ett par detaljer i det allmänna sammanhanget. Enligt Svenska Dagbladets Ekonomi-upplaga idag har nu värdet av det libanesiska pundet sjunkit med 80 % på den illegala marknaden, i alla fall enligt dessa svenska journalister, ni vet. Hur mycket står då ett Libanesiskt pund i, legalt sett, och vad är konsekvenserna av att ett helt lands spannmålsreserver – som nära nog var koncentrerade till en enda Silobyggnad i Beiruts hamn, nu är fullständigt slut inom en månad – fortfarande enligt vårt Svenska Dagblad ?

Tala om en bombad befolkning, eller kanske än mer styrande, som bär sig åt som pundhuvud.

Mördade 12-åringar på öppen gata i Sverige ? = inget beklagande, ingen protest.

En olycka i Mellanöstern = Stora krokodil-tårar genast !

Tjolahopp Tjolaha för en ”Humanitär Stormakt” – ELLER ??

 

Hur är det förresten med Folkförsörjningen i Landet Löfvén, ett land som sedan länge präglas av arab-import och rent arabiska ledningsprinciper... Utan att överdriva, frågade sig redan George Smith Patton, salig i åminnelse; om det här med en Riksstyrelse på Allah Akbars försyn – istället för rationella ledningsprinciper, sk ”feministisk utrikespolitik” och så vidare från den ”Humanitära stormakten!” egentligen var något att trakta efter...

Hur många spannmåls-silos, stor-mejerier eller distrubutionscentraler för Livsmedel har Sverige egentligen, och vad händer, om man även slår ut Göteborgs Hamn på samma sätt som Beirut – dvs via ren inkompetens, och oförmåga att sköta ett lands säkerhet eller affärer ?

Det är faktiskt så sant som det är sagt…

Pattons citat – ett av många – må vara stötande – men jag tror faktiskt att han hade rätt.

Klara och tydliga varningar, till och med från kaptenen på ett visst Ryskägt, men Moldavien-registrerat fartyg, med en last av Ammoniumnitrat eller med andra ord Hönsskit från Mozambique (jodå – Ammoniumnitrat – ett lågexplosivt sprängämne – utvinns just ur hönsgödsel – säg visste ni det ? ) har heller inte saknats. Enligt SVT eller Statstelevisionens rapportering idag sade den ryske Kaptenen Boris Prokoshev (numera pensionerad vid 70 år, och således ej berättigad till syrgas i Landet Löfvén – ifall samme Kapten Boris hade otur nog att bli Corona-sjuk här hemma hos oss) klart och tydligt till om vad han tyckte, redan för 6 månader sedan.

Men Libanons myndigheter lyssnade inte på honom, som vi alla nu vet och förstår. Svenska Myndigheter lyssnar numera inte heller – varken på sina egna medborgare, eller på hela EU:s samlade utrikespolitik, eller ens den interna politiska oppositionen i vårt eget land. Man fortsätter leva i en drömvärld, där man inte ska ha några gränser för befolkningsutbytet, eller ”flyktingimporten”.

Monument rest av svenska FN-soldater när det begav sig – efter en insats på Cypern, 1982

Själv minns jag idag Beirut – som det var och som det ännu är – av helt andra skäl och helt andra orsaker än just den senaste explosionen, bara en i raden av ständiga explosioner, tragedier och bombangrepp, som drabbat just den staden. Anno 1982 var jag bara 17 år gammal, och befann mig på utrikessemester på ön Cypern, mer än 180 km bort från just Beirut – som förstås låg på andra sidan en del av Medelhavet, där Beirut alltid legat, ända sedan Bronsåldern.

Under hela denna tid har Beirut och dess befolkning alltid alltid alltid fallit offer för Monoteisternas krig – ända sedan slaget vid Kadesh och vidare framåt.  Anno 1982 var inget undantag. Det året gick Kristna Falangister in i de två Palestinska flyktinglägren Es-Sabra och Al-Shatila, med särskild tillåtelse och öppet stöd från Israels Försvarsminister (som senare blev Regeringschef) och mördade över 700 personer, män, kvinnor och barn i en enda röra.

Jodå ! Vid massakern i Es-Sabra och Al-shatila hade de kristna Falangisterna bilder av ”söte lille Jesus” ni vet på sina automatvapen…

Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att bli, så fort Monoteistiska religioner är inblandade i politiken. Judar mot Araber, Kristna mot Muslimer och Judar, samt Kristna och Muslimer i skön förening emot Judarna. Det bara fortsätter, fortsätter och fortsätter – årtusenden och århundraden igenom, och så länge inte den inhemska befolkningen blir HEDNINGAR – kommer det bara fortsätta i 3000 år till…

 

Vad är den verkliga KÄRNAN i De Monotona Monoteistiska Medelhavskulturerna… ?

Min gamle far – död 1997 – trodde att det dån och den rullande åska vi hörde över havet, där på Cyperns stränder anno 1982, bara var ljudet från Brittiskt artilleri, som fortfarande hade baser på ön, Själv visste jag bättre. Jag har alltid haft en viss förmåga att ta del av radio, tv och tidningar – och därför visste jag mycket väl vad som pågick, bara sådär 18 mil bort, där Israeliskt Jetflyg som bäst fällde bomber över just Beirut av alla platser…

Känslan av att befinna sig på en solig badstrand, på den östra delen av ön, där ingen brydde sig, ingen reagerade, ingen agerade, ingen tog minsta notis om det hela – utom jag – som fortfarande visste vad jag ännu vet om Medelhavskulturerna, och vilka ideal de alltid haft och ännu har – var en lätt känsla av tillvarons totala absurditet – samt en viss känsla av äckel – äckel över mänskligheten då mest, eller det faktum att livet förstås kan pågå som vanligt i en del av Världen ibland de ovetande, medan en annan del av samma mänsklighet upplever en helt annan verklighet….

På denna strand – vid Paphos – steg en gång Freja, även känd som Venus eller Afrodite upp ur havet enligt sagan. Var det helt förgäves ?

I det hus jag idag lever i bor två utlevade gamla kärringar – nej förlåt vad skriver jag ? – Jag menar ju förstås ”två förtjusande damer i övre medelåldern” ska det ju vara. Den ena av Syriskt ursprung, den andra av högst obestämbar härkomst. Den ena kristen, den andra förstås muslim. Den senare kvinnan – som är långt över 50 år – hotade den andra – som också är långt över 50 år – med döden, eftersom kvinna nummer ett hade råkat spilla vatten från balkongen på kvinna nummer två’s trädgårdsmöbler, och nu är de alltså i luven på varann, som Monoteister och kärringar alltid plägar vara.

Jag har god lust att gå upp och berätta för dem om vad som hände när jag var 18, och träffade en instruktör, före detta FN-observatör som anno 1982 var först in i Es-Sabra eller El-Shatila. Många svenskar vet inte om det idag, och nästan ingen minns de händelserna heller, eftersom mänskligheten glömmer fort. Men det året var faktiskt svenska FN-sjukvårdare från T4/P2 Hässleholm bland de första, som fick undsätta de få överlevande och skadade.

Instruktören beskrev utförligt för mig hur han där sett högar av lik, män kvinnor och barn, ligga söndertrasade på marken om varandra – och när han hunnit till slutet av sin berättelse, grät han faktiskt. Jag minns ännu att den berättelsen gjorde ett starkt intryck på mig, och så undrar folk idag varför jag är en Asatroende Hedning.

Hier stehe Ich, und Ich kann nicht anders… (Minnes I FN-lurken ? Minnes I Martin Lutherström och Sveriges Totalradio ??)

Jag kan inte vara så mycket annat, det säger jag er. Inte efter allt jag sett, och fortfarande ser. Rättstvister har nu utbrutit i det lokala huset. Varken Polis eller Bostadsrättsförening kan gå in och medla, och Tingsrätten – som är helt överbelastad med sk ”kränknings- och värdegrundsmål” måste syssla med andra saker. Här finns inte ens något FN att ta till, och att som Sverige hela tiden importera problem, genom att importera kurder och araber – samt därigenom importera lokala krig – är inget att trakta efter, det heller.

Men – någon måste som vanligt medla – och naturligtvis blir det jag som svensk, som ska försöka tala de inblandade till rätta, och få dem att avstå från hot eller våld.

Angående lilla fröken Beirut – Ni vet hon som är fullkomligt bombad – jodå, jag har en sådan som granne också…

Vad den lokala Beirut-bruden heter i verkligheten, säger jag inte – men låt oss kalla henne Fatima. Hon är svensktalande, till den grad att hon talar flytande svenska, men verkar ha ruskig otur när hon tänker – likt envar Arab – och är till yrket hårfrisörska, enligt vad hon påstår.

Därför har hon förvarat mer än 150 liter Väteperoxid i husets källare, som 50 % lösning, och i en väl tillsluten, icke luftad plastdunk. Väteperoxid är inte giftigt i sig, som ni kanske vet, men starkt frätande och brandfarligt, samt sönderdelas i syrgas och vatten. I långt svagare lösningar om 10 % eller så kan det användas att ta bort nagellack med, eller göra svarthåriga kvinnor skönt blonda… I 90 % lösning kan man driva ubåtstorpeder framåt med samma utmärkta kemikalie, och i en icke luftad dunk, bryts peroxiden ned till starkt brandfarlig, ren syrgas så småningom – och ifall man blandar hela skiten med hönsgödsel från Mozambique, exempelvis, så lär det hända saker..

Som jag berättat, larmade vi i husets styrelse inte Polisen genast, men nöjde oss med brandkåren, som kom och forslade bort de 150 litrarna brandfarlig vätska ur vår källare. Vi fick berättat för oss att inte bara betongplattan huset står på, utan även armeringsjärnen inuti väggarna, samt stålskelettet till den 17 våningars byggnad jag just nu sitter i, hade fullkomligt demolerats vid en brand, ungefär som vissa spannmåls-silos i Beiruts hamn.

Lilla Fatima – vars stora dröm här i livet är en alldeles egen nagel-studio, och som inte har större drömmar än så – kastade tre veckor efter denna händelse 30 halvfulla spray-burkar med hårfärg i sopnedkastet, som leder direkt till en gammal sopkompressor, samt en hel container med plast, papper, trä och annat brännbart. Lyckligtvis klarade alla gasbehållare kompressionen, och ingen större brand utbröt – den gången.

Hon varnades från att göra liknande saker, på Beirut-vis.

Två månader senare lyckades någon knöla ned en soffkudde, 3 meter lång samt 60 cm bred – i sopnedkastet, vars diameter är ca 40 cm. Fröken Beirut eller Fatima, som vi kan kalla henne – var inte direkt skyldig, utan bara hennes pojkvän, som av okända skäl hade förstört hennes soffa som hämnd för något hon inte gjort, ens med mig. Det blev stopp upp till 4:e våningen, och en hisnande stank spred sig över nejden. Det befanns också, att Unga Fröken Beirut haft ett svart andrahandskontrakt, och när jag påpekade för henne att detta var olagligt, brast hon i gråt.

Nu är jag en känslig man på så sätt, att jag inte tål att se en vacker kvinna gråta, eller små barn som plågas och lider. Givetvis såg jag till att kontraktet godkändes, samt att fröken Beirut – som rent privat är ganska trevlig – hednades, samt räddades från henne själv.

Det är tyvärr så det är, här i livet. Vissa människor måste alldeles uppenbart räddas från sig själva, för annars förstör de stora delar av vår Värld, vilket drabbar alla andra i närheten.

Vad som nu hänt i Beirut är ett alldeles självklart exempel på det, och nu får omvärlden som vanligt skicka hjälpstyrkor, sjukvårdare och kanske även ordningspolis till Medelhavets trakter igen, eftersom invånarna där helt uppenbart inte är kapabla att lösa sina problem själva.

Som vanligt måste vi Hedningar arbeta, arbeta och arbeta – samt betala, betala och betala för Monoteisternas ständiga misstag.

Det säkraste och bästa är också, att vi INTE importerar dem hit, utan låter dem stanna där de är, och hjälper dem med återuppbyggnaden – som så många gånger förut…

Well – I said it before, and I’ll say it again – If You listen to fools – THE MOB RULES !!

Angående min gamle far – väl död sen många år – och mig själv samt Freja, så talar en grekcypriotisk legend om att den som simmar sju varv (wynjo-runans tal) omkring en viss liten, svamp-formad sten – som ni kan se på bilden av stranden i Paphos ovan) kommer att få god hälsa, samt leva sju år längre för varje gång han eller hon gör om detta hedniska blot. Problemet var bara, att det inte angavs vilket håll man skulle simma åt – så min far och jag simmade i kapp, han motsols och jag medsols, och eftersom jag var 17; vann jag lätt över honom. Han dog senare i cancer vållad av rökning, och hans liv avkortades sannolikt med fler år än just sju.

Men själv lever jag vidare, som alla vet – och jag är Hedning. Jag har ingen egen son, men mina söner bor ändå i alla land. Och det är Frejas folk. Den är min son, som kämpar för sitt land, sitt folk och sitt samhälle – och ytterst sett för hela jorden, samt för att stoppa de oändliga Beiruts och den rent ut sagt motbjudande drägg som tyvärr också råkar bebo den Värld som är vår. Vi måste alldeles uppenbart rädda dem från sig själva, innan det är försent – låt vara att det är ett illa betalt och tråkigt jobb.

Krig åt palatsen, men fred åt stugorna. Sela.

Och Sannerligen, Sannerligen och i namn av Särimner – det är allt jag vill säga er, denna dag.