David Thurfjell är en känd ziganist och förespråkare av extrem islams fortlevnad i Sverige. Han började sin akademiska karriär vid Södertörns Bögskola – nej förlåt vad skriver jag – Högskola skall det naturligtvis stå – med att förespråka radikal shia, och så har det fortsatt. Han har vurmat för romers spridning över Sverige, och föreslagit att de bör fortsätta sitt tiggeri under beskydd av den extatiska pingströrelsen och flera andra extrema kristna sekter, som han själv också är medlem av.
2015 medverkade han i antologin ”Det gudlösa folket” vars främsta tes är, att svenskarna inte skulle ha någon religion alls, bara därför att de vägrar tro på den kristne guden, även känd som Allah eller JHVH.
En falsk och skenhelig bok av en lika falsk och bigott PK-författare. En bok du bör förstöra och inte läsa.
Boken ”Granskogsfolk” vågar inte säga det som är självklart för de flesta etniska svenskar. Vi omfattar Hedendomen, inte någon diffus ”Naturdyrkan” som Thurfjell tror i sin inbilska falskhet. I bibeln finns ordet ”Schibbolet” – ett ord som somliga semitiska folk inte vågade uttala. Thurfjell och Sydsvenskans Schibbolet är just orden H-e-d-e-n-d-o-m och ASATRO, för dessa ord vågar de inte säga högt..
Gillar du naturen? Frågan i sig säger i viss mening mer än hur den besvaras – inte bara i det att den formats av ett samhälle som, till skillnad från många ursprungskulturer, har ett samlingsbegrepp för allt det som inte är skapat av människan. Utan också i hur den lägger sitt fokus vid den subjektiva värderingen: vad gillar jag?Det är en iakttagelse som visar sig central i David Thurfjells nyutkomna ”Granskogsfolk”. Boken har undertiteln ”Hur naturen blev svenskarnas religion”— —När Thurfjell tecknar sin bild av framväxten av det som möjligen kan kallas en specifikt svensk natursyn, gör han det med linjer som löper tillbaka till den förkristna tidens platsbundna hedniska ritualer — — Thurfjell utforskar i egna djupintervjuer – där naturvistelsen ses som ett sätt att ”konnekta med allt omkring sig”, ”låta sitt jag upplösas” eller ”känna sig som en ursprungsmänniska” – snarare än med bondesamhället står i förbindelse med den urbana kultur som blev ett resultat av industrialismens samhällsrevolution. Först när naturen inte längre utgör en självklar del av människors vardag inordnas den i sin nuvarande konsumtionslogik, och blir till någonting som man kan välja, eller välja bort.– Sydsvenskan, 12 Augusti 2020
