NYTT från Iran: Nu är det SLUT på ”Allahu Akbar” – Nu är det SLUT på allt Djävla Hallejua- och Jesus-kör…

Opinionsundersökningsinstitutet Group for Analyzing and Measuring Attitudes in Iran (GAMAAN) visar nu – i September 2020en undersökning på 50 000 perser, eller Iranier, som de numera kallas – och de uppvisar samma trend som i mer än 40 år varit väl etablerad i hela Västvärlden.

Nu är det SLUT på allt djävla Halleluja- och Jesus-kör. Det är SLUT på Mohammed-dyrkan, och FINITO med ”Allahu Akbar !”

Trots att Iran i mycket är en religiös diktatur, där alla andra religioner utom den mest fanatiska formen av islam förföljs, så minskar helt klart stödet för de omänskliga, totalitära och fullkomligt abderitiska Abrahamitiska religionerna. ”Åsiktskorridoren” i Iran visar sig vara mycket bredare än man kunde tro – det är bara här i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige som den förblir trådsmal…

90 % av de tillfrågade 50 000 personerna bor i Iran, och av dem svarade 22 % att de inte alls tror på någon ”Gud” eller Allah, fastän detta kan rendera stränga straff enligt Irans nationella lagar. Bara 32 % anser att de är Shia-Muslimer, men 9 % säger att de är Ateister – och 22 % uppger att ”de inte har någon religion” (en hel del Zoroaster, Irans traditionella, Dualistiska Hedendom med Elddyrkan som högsta princip, ryms förmodligen i den här kategorin. Zoroasterna är också förföljda idag, men har i alla tider onekligen hört till den persiska kulturen. )

Detta gör – att det nu finns minst 31 % HEDNINGAR i självaste IRAN !!

Trots HOT OM DÖDSSTRAFF väljer det Iranska folket en annan väg – de säger NEJ till Monoteismen…

Av de 60 % som säger sig vara ”födda in i muslimska familjer” säger 61 % inte några dagliga böner, stick i stäv med Koranen. 69 % är helt övertygade om att religionen inte ska få styra lagarna i något land – olikt Sverige – där Koranbrännande nu inte är tillåtet, även om man fortfarande får bränna Bibeln.

71 % anser också, att Religioner INTE ska ha statsbidrag, eller offentlig finansiering – olikt Sverige – där mer än 860 miljoner slösas bort årligen !

42 % anser, att religioner – oavsett vilka – inte ska få missionera offentligt – olikt Sverige – där Jehovas Vittnen sysslar med Dörr-terror !

78 % anser, att Hijab-bärande INTE ska vara obligatoriskt längre, eller föreskrivet i lag – olikt Sverige – där Mona Sahlin och flera statsråd uppträtt i detta löjliga klädesplagg

Såhär såg kvinnor i Iran ut på Shahens tid… Nu är det ”PÅSE ÖVER HUVUDET” som gäller — Fast kanske inte så länge till…

 

Slutligen så säger 37 % av alla Iranier att de dricker alkohol regelbundet, trots att det varit förbjudet sedan ”den islamska revolutionens” tid. Ja – de tar sig en grogg, helt enkelt.. De mulliga mullorna, som så länge styrt, ställt och förtryckt, görs till löjliga gamla gubbar nu – Det iranska folket vänder sig bort från dem – och ÖVERGÅR TILL HEDENDOMEN.

Varför skulle vi då inte få göra samma sak här i Sverige ? HEDNISKA TANKAR vill på detta sätt visa sin Solidaritet med det Iranska Folket, och sänder dem en vänlig tanke !!

Visste ni att Ateisterna i Iran nu har en Riksorganisation ? – Fylld av modiga medborgare…

Let’s bring them DOWN ! Stamp them out – now and FOR EVER !!

 

I vilket ”Det Goda Samhällets” redaktion publicerar FAKE NEWS om ”Himmelsskivan från Nebra”

A writer shouldn’t write what he doesn’t know” lyder ett engelskt ordspråk, tillskrivet min gamle favoritförfattare Harlan Ellison, även om man inte kan vara helt säker på att det var han som gav upphov till ordstävet. Arkeologiska nyheter är alltid intressanta – i min smak – och de utgör ofta ett ämne för den här bloggen.

Tyvärr är det emellertid så, att när helt okunniga personer och journalister försöker ge sig in på ämnen de inte alls behärskar, så blir det ofta helt fel, och så är det också med den konservativa ytterlighets-bloggen ”Det Goda Samhällets” lilla nyhet om den sk ”Himmelsskivan från Nebra”, ett mycket berömt arkeologiskt fynd, som kristna forskare har försökt misskreditera och tillintetgöra ända sedan den upptäcktes, år 1999.

Den uppsats på tyska och engelska som nu publicerats vid Universitetet i Frankfurt motsäger inte alls det faktum att bronsskivan från Nebra var använd och i bruk under en mycket lång tidrymd, kanske så lång som vidpass 800 år. Det har redan bevisats i en annan uppsats från 2013, som de två forskarna bakom den senaste uppsatsen anger som HELT RIKTIG

Man kan undra, om ”Det Goda Samhällets” närmast analfabetiska redaktion alls brytt sig om att TA REDA PÅ GRUNDLÄGGANDE FAKTA om ämnet, eller om de alls LÄST den akademiska uppsats, de refererar till INNAN de skriver sina nedkortade referat, som INTE har med sanningen att göra.. Den tes, som de två tyska forskarna Rupert Gebhard, professor från München samt professor Rüdiger Krause från Frankfurt-Universitetet driver, är nämligen inte så unik. Redan 2005 försökte forskare göra gällande att Nebra-skivan skulle vara en förfalskning, men det har man nu motbevisat – och allt man säger är att den kanske är från senast ca 600 fk, och möjligen inte från 1600 fk som man tidigare trott, men detta hänger på mycket svaga indicier, som jag här ska redogöra för.

Vad ”Det Goda Samhället” gör i sitt referat, är att helt förvrida sanningen, då de varken redogör för om och men, eller sakskäl. När Nebra-skivan hittades år 1999 var det av ”skattsökare” eller amatörer, som utbjöd den till försäljning tillsammans med en rad keltiska bronssvärd. Det är hela utgångspunkten för den teori, som nu publiceras. Man påstår, att den därför inte kunnat hittas på Mittelberg, nära Nebra, men då bortser man från viktiga fakta.

När skivan blev känd för den akademiska forskningen, så saknade den en bit bladguld på den ”sol” som finns i mitten på skivan. Detta fick seriösa arkeologer att göra fler grävningar på den plats, där amatörerna sagt att skivan hittades – och har man sett ! – man hittade då en bit bladguld, som exakt passade i den skadade skivan – detta lilla guldfragment, hade skattsökarna i sin iver missat. Detta BEVISAR bortom allt rimligt tvivel, att fyndplatsen är den rätta, och den som forskningen känt till hela tiden. De keltiska svärden kanske hittades på samma plats, kanske inte – men det är utan betydelse i sammanhanget.

Nebra-skivan rengjord, och i skick från 1999 (se uppsatsen s2)

Den ärg och de sediment som fastnat på skivan under tidernas lopp togs inte tillvara, utan avlägsnades. Man konstaterade att den legat i ett ytligt jordlager, samt skadats under tidens lopp, men det bevisar inte alls, att skivan måste vara tillverkad på 600-talet fk, utan att den deponerades då, vilket är en viktig skillnad. Läser man de båda forskarnas uppsats till slutet, så framgår det också på sidan 17 av 22 i uppsatsen, att det finns ett huvudalternativ A), enligt vilket fyndplatsen är den rätta, som förut sagts; och även om fyndomständigheterna inte tyder på ett vanligt ”depåfynd” från bronsåldern (med vapen) så går det INTE att bevisa, att skivan skulle vara sentida – allt vi ser är fortfarande indicier för en sen deponering, dvs skivan har använts (och delvis omdekorerats) under lång tid.

Forskare har ända sedan 2003 vetat hur denna process gick till, och är fullt på det klara med att skivan ägts och brukats av olika ”användare” vilket de två professorerna inte heller motsäger. Analys av metallen i skivan, tyder på att det är fråga om en bronslegering som redan fanns i Mellaneuropa år 1700 fk, varför skivan alltså kan vara ÄLDRE och inte YNGRE än vad som antagits, alltså ca 1600 fk. Längre fram på bronsåldern hade man lärt sig göra kopparlegeringar för olika ändamål. Exempelvis fanns det ”vapenkoppar” för tillverkning av redskap som yxor, spjutspetsar och svärd, och den metallen var hård men spröd. Ifråga om sköldar och hjälmar, använde man en segare, inte lika spröd legering med mera tenn. Slutligen fanns det vad vi nu kallar ”konstbrons” med inslag av zink och bly – och det är denna, klassiska bronslegering som använts för Nebra-skivan. Man har konstaterat, att metallen kom från Erzgebirge i Böhmerwald, flera 100-tals km bort från fyndplatsen, och det har de två professorerna heller inte motsagt.

Slutligen fanns det redan under bronsåldern – en del arkeologer vill inte ens tala om brons- de talar om ”kopparlegerings-åldern” legeringar med mycket bly också, som kunde töja sig, och som därför användes i kramporna mellan stenar i grekiska tempel, till exempel, eller i nitar och båtdetaljer – alla vet ju att bly i förening med vissa andra metaller bryts ned mycket sakta i vatten, betydligt långsammare än koppar och bly i ren form, därför att legeringar inte oxiderar lika fort. Därför hade vi också blyhaltiga båtbottenfärger till för ett ett par år sen, till Miljöpartisternas avsky och förskräckelse.. De två forskarnas analys visar, att Nebra skivan var tillverkad med mycket stor omsorg i valet av legering – dess skapare ville ha en brons, som varken var för spröd och hård, men inte heller för mjuk eller böjbar.

Däremot hittade man ett par bronsmejslar vid de senare utgrävningarna, (1 och 2 i diagrammett ovan) och de var verkligen gjorda av ”verktygsbrons” i olika kvaliteter. Nebra skivan gjordes alltså med omsorg, och med en teknik som redan fanns minst 1700 fk – men som kom ur bruk (pga existensen av järnföremål) omkring 600 fk.

Detta använder de båda professorerna som ytterligare ett indicium, men det är egentligen fel tolkat – för metallurgiskt sett kan skivan vara tillverkad någon gång mellan 1700 – 600, man kan inte bestämma exakt när bara med hjälp av metallurgin. Man använder sedan en rad typologiska jämförelser med keltiska mynt och dekor på svärdsskidor och annat, för att ”bevisa” att Nebra-skivan inte kommer från klassisk bronsålder – men det bevisar ingenting alls – Typologin – uppfunnen av den svenske arkeologen Oscar Montelius -är ingen exakt dateringsmetod, och det är nog alla arkeologer av facket idag medvetna om.

Viktigare är i så fall att man hittat spår av två olika guldlegeringar för bladguldet, som finns på Nebra skivan. Detta bladguld har lagts på i fyra olika stadier eller skeden, som forskningen från 2003 utvisar (se illustrationen ovan). Forskarna kritiserar nu det faktum att den yngre sortens bladguld kanske inte kommer från Cornwall i England, som man tidigare trott – men detta är en bisak i sammanhanget.

Det står ändå fullt klart, att skivan måste ha gjorts om, skadats, åter brukats i många många hundra år före år 600, då den slutligen föll ur bruk, och begravdes i det ”forntids-observatorium” där man hittat den. De båda forskarna går inte alls in på arkeoastronomin, eller skivans användningsområdendå vårdagjämningspunkten faktiskt flyttar sig helt märkbart på tusen år, så kan man konstatera att skivan måste vara långt äldre än 600 fk – och än är sista ordet om dess datering heller inte sagt, vilket de båda forskarna faktiskt erkänner.

Nebra-skivan var en ”pejlskiva” vars ursprung pekar mot en bestämd plats i en bestämd tid – Mittelberg i Tyskland, under klassisk bronsålder. Det är ett FAKTUM som inte går att förneka..

Slutligen måste vi också komma ihåg en sak. Även om Nebra-skivans datering nu skulle flyttas framåt i tiden, så förminskar INTE det de observationer som redan gjorts om Stonehenge, New Grange på Irland, Ales Stenar i Skåne – och otaliga andra forntidsmonument, så långt tillbaka i tiden som yngre stenålder. Alla bevis – inklusive ”Der Berliner Goldhut” eller de 10-20 fynd av ”guldkäglor” som gjorts nere på Kontinenten pekar åt samma håll – dessa sk ”guldhattar” är från perioden 1000 – 800 fk enligt vad man nu tror – och det går inte att bortförklara all den kunskap och den hantverksskicklighet som lades ned på att tillverka dem.

Nebra-skivans legeringar, guldinläggningar och långa användningsperiod visar också på samma sak – Arkeoastronomin existerar, och har bevisat sitt värde..

 

Stonehenge – nu med mera Reverb…

Den andra September rapporterade vetenskapliga tidskrifter att Engelska akademiker konstaterat, att stenarna i det världsberömda megalitmonumentet Stonehenge inte bara var placerade efter arkeoastronomins krav, men med hänsyn till behovet av god akustik.

Detta konstaterade man efter modellförsök i skalan 1:12, troligen därför att det är förbjudet att beträda insidan på Stonehenge sedan ett antal år. Man har bevisat, att det uppstår ett eko på cirka 0,6 sekunder innanför stencirklarna, men inte utanför – och detta måste ha förstärkt både talat ljud, trummor eller annan musik från de personer som stått innanför stencirklarna…

Ytterligare ett bevis för de hedniska civilisationernas överlägsenhet !

Principen med reverb eller grunden för en enkel förstärkare var känd redan 2200 före vår tideräknings början, enligt bevis i tidskriften Journal of Archeological Science