Om ”Madam Toblerones” helt OMEDVETNA Lögner, samt ”Svetsar-Stefans” OERHÖRDA sorg…

Jomenvisst ! Denna kvinna eller andra i samma stil, är SJÄLVKLART helt, ja fullständigt FUNDAMENTALT omedveten om sitt eget beteende. Hon går TOTALT fri från allt ansvar, eftersom beteendet sedan många år är helt AUTOMATISERAT – eller… ?

Mona Sahlin, den gamla Socialdemokrat på dekis som gav korruptionen, myglet och falskheten inom det nuvarande Regeringspartiet ett ansikte, har försökt göra någotslags politisk comeback enligt kvällstidningen Excessen.  Hon låter påskina att hon var helt omedveten om alla de lögner hon spytt ur sig som medlem i det politiska frälset genom åren, främst när hon tre gånger i rad begick urkundsförfalskning eller osannt intygande till förmån för sin Livvakt, som hon dåförtiden hade någotslags slampig, slafsig och slarvig romans med.

Vi etniska svenskar minns alla Mona Sahlins tid som såkallad ”Samordnare” inom det såkallade ”Centret emot Våldsbejakande Extremism”, då hon med särskild iver hävdade att terrorister, IS-återvändare och folk av samma slag kunde ”rehabiliteras” i varje svensk kommun, inte minst genom ”en stödtelefon för anhöriga” dit dessa kunde ringa och tjafsa samt gråta ut litet, på ”Madam Toblerones” eget säregna nasala vis. Sedermera avgick hon underligt nog från sin post vid det nya centret; när hon själv blev dömd i domstol för sina vidlyftiga ekonomiska ”livvakts-affärer”.

Inte ett enda ord har hörts i debatten om detta mycket märkliga ”center” och vad det har kostat oss skattebetalare sedan dess, men liknande ”sken-myndigheter” och bidragsberoende institutioner finns alla kvar, som vi vet.

Nu sitter Mona Sahlin och hycklar medlidande, och tycker att vi alla skall tycka synd om henne, hon som i rollen av Statsministerkandidat för sitt eget parti sagt att det skulle vara ”ett problem” att Sverige har en ”vit majoritetsbefolkning” – samt att vi etniska svenskar fullständigt saknar kultur, historia , samt att vi också saknar identitet – och därmed existensberättigande, enligt hennes grovt rasistiska sätt att se – för att hon är rasist, helt enkelt och simpelt, har framgått med all önskvärd tydlighet av hennes egna uttalanden.

Skulle hon verkligen vara helt omedveten om allt detta, samt vad hon gjort under alla sina år som politiker ? Tillåt mig småle. Hon har levat i en livslögn, helt enkelt – och nu uppdagas livslögnen även för henne själv, med alla sina sneda beroendeförhållanden och missbruk.

Missbruk av kontokort. Missbruk av andra människors förtroende. Missbruk av ekonomiska medel och fonder, kanske också missbruk av sex och förhållanden, inte minst med de som varit anställda av henne.  Missbruk av en hel partiapparat, samt hennes ställning som partiledare – och sveket att ta parti emot eget land och folk, sveket emot alla de som valt henne och röstat fram henne till valbar plats i Riksdagen.

Det här är mera än bara en vanlig liten Toblerone-ask, ett bordellbesök, eller för den delen en fredagsfylla. I just de fallen – och många många fler som kanske inträffar för vanligt folk, kanske vi kan tala om ”Omedvetenhet”, ifall det nu varit fråga om det – men det Missbruk det är tal om här, är värre än till och med vanliga droger, hash-jesusarna, new ageandet, sekterna, ”Livets Ord” och allt det andra – för mänskligt att döma, sitter Mona Sahlins sjukdom djupare än så.

Korruption, som sagt – ett latinskt ord som betyder ”rubbning” eller  förruttnelse. En rutten politik, och slutligen en människa, som är ännu ruttnare och fullkomligt urblåst inombords, ja helt rubbad om vi får tro Kvällstidningarna.

En annan människa, som säger att han vill ha vårt medlidande och vår förståelse just idag, är den här mannen. Han är som vi alla vet Sveriges nuvarande Statsminister, ingen ringare person – och vill gärna framstå såsom en ”Landsfader”. Den Store Ledaren – Svetsaren har idag förlorat sin mor, säger han till kvällstidningarna, och nu är ledaren så ledsen, så ledsen.

Men det hela är inte riktigt sant, utan ”fake news” – på vanligt Excessen-vis. Den person som dött, Iris Melander, 90 från Ådalen är inte alls Stefan Löfvéns mor, lika lite som accenten över hans e är äkta, utan bara hans fostermor. Men, det var hon som lärde honom medmänsklighet, solidaritet och allt det där ni vet, säger den store, store ledaren i media. Och hon övertalade honom också att gå in i SS-U på sin tid.

Joho då, så var det ju precis. Ledaren minns allt väldigt tydligt, förstår ni – och vem är då vi att ifrågasätta honom ?

Jo – nog har den store Svetsaren-Ledaren medlidande alltid. Det såg vi ju inte minst vid Knivattacken på IKEA i Västerås, då en galen Afrikan bara ”var tvungen” att  hugga ned en 55-årig svensk mor, och likaså besinningslöst döda hennes 27 årige son, och hur vi alla sedan dompterades av media till att tro,att det var ”synd” om den sinnessjuke mördaren – men märkvärdigt nog kom inte ett enda ord av beklagande över offren, inte en enda liten krokodiltår från den man, som även då skulle föreställa Sveriges Statsminister, och en ”stor ledare” för sitt folk..

Vi kan också minnas ledarens beteende strax före Påsk i år, då han stod rakt fram i Statstelevisionen och skrek rakt ut i TV-rutan i miljontals hem om att vi alla svenskar skulle ”gå hem och ta farväl av alla våra äldre anhöriga” under Påskhelgen, för snart skulle de vara borta allesammans.

Vi minns alla också vad som hände sedan. Det uppdagades snabbt, att hundratals, ja tusentals svenska pensionärer nekats syrgas och ens den allra mest elementära vård under Corona-epidemin, som rasade vidare hela våren. De bokstavligt talat kvävdes till döds, på äldreboende efter äldreboende. För dem hölls inga kändis-galor, för dem gicks inga ”I can’t breathe!” eller ”all lives matter” marscher, trots det vanliga, avgrundsdjupa hyckleriet och alla lögnerna, lögnerna om ”allas lika värde”.

Den generation, som byggt upp hela folkhemmet och som stöttat Svensk Socialdemokrati genom att hela tiden papegojmässigt lagt sina röster på den – som Iris Melander och tusentals andra – ja den generationen beklagade ”ledaren” aldrig.

Han kommenterade inte med ett enda ord vanliga människors sorg i det här landet, inte vad jag är medveten om i alla fall.

Han gav oss svenskar inget medlidande, inga ord av tröst, ingen förståelse.

Och nu drabbas han själv av sorg, liksom så många andra. Och han hycklar, och gråter sina krokodiltårar om att vi måste förstå just honom, yrkespolitiker som han är. För bara några dagar sedan satt han rakt fram i Riksdagen och flinade och hånlog, när en annan Partiledare läste upp en lista på etniska svenskar som mördats, etniska svenskor som våldtagits, unga svenska män som ”förnedringsrånats”, människor som misshandlats och vars liv slagits i stycken av alla de ”Löfvéns pojkar” eller de sk ”ensamkommande” i sina kriminella nätverk, alla de som Löfvén tagit hit, allt det onda han bär ansvaret för. Den andra partiledaren var ofin nog att be honom sluta flina och flabba, i alla fall – det är så jag uppfattar händelseförloppet.

Jag vet många människor på min arbetsplats och i min bekantskapskrets som förlorat båda sina föräldrar och alla anhöriga i år, läkare som förlorat sina patienter (ja, vårdanställda kan också sörja, även om ”ledaren” tydligen inte förstått det) och inte minst ser jag de många i vårt samhälle, som sörjer över ett parti och politiker, som så tydligt svikit oss allihop, svikit sina ideal, svikit det folk Svensk Socialdemokrati en gång var satt att skydda eller värna.

Idag tänker jag på ett känt svenskt ordspråk.

Somliga straffar gudarna med detsamma, men för de verkligt stora skurkarna tar det visst ofta lite längre tid”.

Mänskligt att döma kanske jag borde ha medlidande med människan Stefan Löfvén, snarare än politikern. Politiken är ett oerhört grymt spel, liksom massmedias sjuka, motsägelsefulla och ofta totalt förvirrade värld, där lögner lögner lögner blir till sanning, och fake news, indoktrinering och Nomenklaturans agenda görs till ”Canon” eller det närmast bibliska rättesnöret för hur man ska styra ett land.

Stefan Löfvén är trots allt vår landsman, liksom i och för sig Mona Sahlin, även om jag har oerhört svårt för att tro det – i båda fallen.

Ingen har som dem sjunkit lika djupt i sina roller som Socialdemokratiska politiker, och inga personer har slarvat bort sin moral så till de grunder, som det är fråga om här. Nu går båda två av dessa exemplar av släktet människa ut på samma dag, och säger att just vi skall ha medlidande med just dem. Ni måste komma ihåg att även jag var Socialdemokratisk politiker, eller i varje fall ordförande i en liten områdesförening, på det allra, allra lägsta av nivå inom det partiet – men det var under Göran Perssons tid som partiordförande, förmodligen den siste ordförande värd namnet, som detta luggslitna, inte statsbärande 20 % parti någonsin haft. Ett parti, som inte längre är till för oss svenskar, och vars ”Folkhem” baseras på rasism, inte minst därför att det skall tillhöra andra folk, inte det som alltid bott och ännu förtjänar att bo i det här landet.

Inte mindre än tre gånger förra året svek man den folkomröstning i allmänna val, som svenska folket självt fått ställa upp på.

Inte bara två gånger svek man oss, inte bara två gånger ljög man – som Mona Sahlin med all sin urkundsföralskning.

Det var landsförräderi, eller åtminstone landssvek. Det var ett svek emot demokratin, emot hela systemet med allmänna val, emot folkets röst.

Tyvärr kan jag inte ha sympati för sådana människor som i åratal ägnat sig åt sådant längre, inte på något sätt, inte ens på det allmänmänskliga planet.

Det går bara inte, lika lite som för Bibelns eller Koranens författare, om vi nu ska nämna detta med Socialdemokraternas ofta prisade ”Tro& Solidaritet”.

Jag överlämnar dem till det stora mörkret, och utslocknandet, till det som så länge gått vid deras egen sida, och om det alls skall finnas e n gudamakt också för dem, så är den guden inte min, och finns inte med på min lista över hedniska gudar.

Och kanske säger de – i sin oskuld, som de så hårt tror på ”Vänta litet -för så säger de ju alla. ”Vem är du ?” frågar de mig. ”Men känner ni inte igen mig svarar jag då. ”Det är ju jag, Hedningen – och vad jag säger är sant – Jag har verkligen länge gått vid er sida, samt och synnerligen, men er tid är ute.

Ni har inte mer tid, sannerligen. Ert parti och er ideologi finns snart inte mera till – så djupt har ni sjunkit, så långt har ni förlorat de vanliga människornas stöd.

Alla dem ni svek. Alla dem som röstade på er – Men jag spelar inte schack, förstår ni. Inte nu längre. Er tid är ute, och det är dags att ni lämnar över statsrodret till någon annan, eller för att säga det på den Irländske Komikern Dave Allans vis ”Thank you – good night – and may your gods go with you”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s