”Det är en hund begraven” lyder ett gammalt svenskt ordspråk, som vill antyda att överhetens och numera även ”big medias” version av händelseförloppet inte är sann, och att det finns mycket, som den officiella sanningen och ”åsiktskorridoren” i vårt samhälle helt förtiger.  Ifall det också stämmer om den senaste arkeologiska nyhet, som kablats ut i form av ett TT-telegram, och som Aftonbladet, Svt och snart sagt alla andra nyhetsmedia papegojmässigt upprepat, helt utan research, helt utan ”verkshöjd” och till och med med samma ”förtryckta” faktaruta från Blekinge Läns Museum, kan man förstås diskutera.

8400 år gammal hund uppdagad – med gravgåvor, värdiga en mänsklig jägare…

Men – alltnog – i Ljungaviken vid Sölvesborg har arkeologer funnit en gigantisk stenåldersboplats med över 50 långhus, och om bara svenska journalister hade haft den minsta känsla för nyhetsvärdering, hade detta varit ett faktum att ta fasta på. Nu ska hela området och alla fynd utplånas för all framtid, eftersom kommunen vill bygga ett nytt bostadsområde, alldeles vid strandkanten och på gyttjefylld mark – som snart kanske drabbas av stigande havsnivåer. Trots detta är det ett gammalt hundskelett, som också försetts med gravgåvor, bland annat i form av en yxa, antas det, precis som man skulle ha ärat en mänsklig jägare, eller en kär familjemedlem. Hunden skall nu grävas upp senare i veckan, och man får väl hoppas att den verkligen blir utställd som sig bör, och inte bara tillåts multna bort i något museimagasin, vilket blott alltför ofta sker med svenska fornfynd.

Osteolog Ola Magnell, som intervjuats i Aftonbladet, vill inte säga vad det är för ras (just det – hundar har faktiskt raser – och det har vi människor också, även om det är ”hund som hund, och människa som människa” i de flesta fall) men antyder, att det ska röra sig om en ”spetsliknande” hund, alltså en jakthund och inget annat. Sådana hundar är inte obekanta från ännu äldre jägarstenålder på andra platser i Europa. Våra tidningar berättar inte ett enda ord om det, eftersom de är urusla och värdelösa på att ta reda på fakta kring det de skriver om, men Världens äldsta avbildning av en hund – som påtagligt påminner om den som nu hittats vid Sölvesborg – är faktiskt mer än 25 000 år gammal, och kommer från en grottmålning i grottan Font-De-Gaume i Sydfrankrike.

Denna grottmålning, 25 000 år gammal, antas föreställa en tamhund och ingen varg (som har större öron)

I alla tider och de flesta intelligenta kulturer har hunden ärats, i krig som i fred, i jakt som i hemmet. Sedan mer än 25 000 år tillbaka har människan utsatt vad som från början var en varg för selektiv avel, och eftersom hundens genom är lättmuterat, och hundar tyvärr inte lever lika länge som oss, har vi ändrat hundens utseende och egenskaper till vad vi anser passar oss. Så var det inte från början, men en del hundraser är nu såpass domesticerade, att de inte längre kan jaga eller överleva på egen hand. Filmen ”Alpha” – gjord 2018 – skildrar hur man tänkt sig att det kan ha gått till, när den första hunden tämjdes, och den första människa som blev hundägare, fick ett evolutionärt övertag mot resten av sin stam.

Men inte alla kulturer på vår jord är likvärdiga. En del visar brist på intelligens, intellektuellt såväl som emotionellt. Inom Islam, och i en del Medelhavskulturer, till exempel, anser man att hundarna skulle vara ”orena” på grund av religiösa skäl, och därför försöker man döda och skada dem, vilket också gäller hundägarna, som i dagens Sverige också ibland kan utsättas för blodiga överfall från ”fredens religion” och dess många proselyter..

 

Teckning av Louis Moe till Saxo Gramatticus ”Danmarks Krönika”

I den Nordiska kulturen är det precis tvärtom emot Islam. Här tar vi väl hand om hundarna, och ser dem som familjemedlemmar. Också Oden själv har två hundar, kallade Gere och Freke – enligt andra är det vargar, men vargen är inte ansedd för god – så det mesta tyder på att det är just hundar och även de goda hundarna kommer till Valhall, och får sitta vid deras fötter, enligt vad somliga Hedningar tror. I den svenska folksjälen ligger en kärlek till hunden, främst som jaktkamrat och vän – begraven – och kristendomen har inget svar att ge på den hundvänliga inställning vi svenskar har – vilket man också uttryckt i sång:

Endast Hedendomen har svaret på dessa frågor – och i vår egen kultur ses hundens mod, självuppoffring, förmågor och lojalitet som något bra...

Hunden Pompes Grav i Karlbergsparken, rymmer i själva verket – TRE hundar…

Bara en svensk poet och krigare skulle kunna skriva såhär:

Pompe Kongens trogne dräng

Sof hwar natt i Herrens säng,

Sehn af år och resor trötter

Leed han af wjd Kongens fötter.

Mången stålt och fager mö

Önskade som Pompe lefwa

Tusend hieltar eftersträfwa

At få så som Pompe dö.

Pompe född och död en hund,

trogen som en hund kan wara

art af art ty feck han fara

Land omkring när han war sund,

Hundelycka had han nog

wäl han lefde feet och frodig

skiönt han war en lång tid modig

sägz dock gamle Pompe dog.

 

Mindre tur och ”hundelycka” hade i så fall den sk ”vårdtagare”, som dödades av hemtjänsten i Sollefteå i veckan. Väldigt många äldre i Sverige behandlas nu sämre än hundar, och de får dö som hundar också, övergivna i sin egen urin och sängliggande i sina lägenheter. Den person, som bär det högsta ansvaret för alltihop, vård- och omsorgschef Ejja Häman-Aktell, har ingen förklaring till hur man kunde placera en icke svensktalande sk ”Vikarie” framför telefonen till det ”trygghetslarm” som hade installerats – och ingen förklaring på varför hemtjänsten inte ryckte ut, när den sk ”vårdtagaren” utlöste larmet.

Ett såkallat ”missförstånd” ägde rum, och så dog en svensk, därför att en ”vikarie” inte kunde svenska. Tidigare i denna blogg har jag varnat för ”Vårdens Taimourer” som i stort antal visat sig dyka upp just under Corona-pandemin, i takt med att ”oförklarliga misstag” plötsligt oftare och oftare sker inom vården.

Tidigare i år har det framkommit, hur en totalt okunnig sk ”Vårdare” drypt superlim istället för ögondroppar i ögat på en hemtjänst-patient, så att denna fick permanenta synskador.

Detta trots att limmet förvarades i en tub, och inte en flaska – Kan vi misstänka uppsåt, och vållande, kanhända ??

Vållande till annans död, till exempel, är ett svårt brott, som kan ge upp till sex års fängelse. Det återstår väl att se, vad den skyldige ”vikarien” i Sollefteå ska få för straff, eller vad för straff de ansvariga som placerat den personen där, ska få. Överbelastat, som vårt rättsväsen är, kanske alla går fria som vanligt, men vissa politiska partier i vårt land, däribland Liberalerna, vill faktiskt ha språkkrav i vården.

 

I väntan på inkompetenta politiker, ”Trygghetslarm” som inte fungerar och vårdbyråkrati, kanske många äldre skulle skaffa sig EN BRA VAKTHUND

– Den biter tjuvar och lurendrejare, släpper inte in några främlingar och VARNAR och LARMAR omedelbart om något går snett, eller ägaren blir sjuk… Och en hunds kärlek, är något man kan LITA på...

 

Följ ODENS råd du också – skaffa dig en EGEN Gere respektive Freke – SÅ GÅR DU SÄKER i tider av sjukdom eller samhällskris…