”Blah-Blah-Blasfemin !” (en sista gång!) och ”Hanuman to the Rescue”

Ibland får jag besannat, att vi Hedningar i Norden och Asatroende har fler vänner i Världen än vi kanske räknat med, även om vi helt klart också har våra fiender (se föregående inlägg) vilket är konsekvensen av att alls leva, verka eller vara. Endast den overksamme, den late eller den som ingenting kan eller vet – kan vara gillad i alla läger… Men – från det ena till det andra – igår skrev jag om International Blasphemy Day – och det fenomenet eller den dagen, har blivit uppmärksammad på de mest oväntade ställen.

”Blah-Blah-Blasphemy – den tar aldrig slut !”

Nätsajten ”DuBeat” som är en oberoende student-tidning från Universitetet i Delhi, Indien, har två för mig helt okända skribenter, Vaishnavi Varier samt Khush Vardhan Dembla som har lyckats leverera den skarpaste, mest insiktsfulla och välformulerade analys av blasfemi-begreppet jag sett på mycket länge. Skyhögt överlägsen min egen, och upplyft till ett högre andligare plan – men Delhi ensamt har en befolkning på över 18 miljoner, och dess universitet samlar de bästa och mest begåvade människorna från en hel subkontinent, vilket man skall ha mycket klart för sig.

”DuBeat” som verkligen följer med sin tid, och är mycket känslig för Västvärldens strömningar på ett globalt, men samtidigt också Indiskt vis – skriver givetvis också om Ari Aster, om Polyteism kontra Monoteism, och inte minst om vad de kallar ”Centrism” – ett begrepp de själva lanserat i sviterna av Västvärldens sanslösa BLM-eller ”Black Lives Matter” riots, samt nedbrända och förhärjade stadscentrum, städer utan polisiär kontroll, välta statyer och brinnande bilar – vilket vi numera ser allt oftare också här i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige. Själv minns jag en tid och ett land när förkortningen ”BLM” stod för något helt annat, för på min tid betydde den ”Bonniers Litterära Magasin” – men det var för mycket längesedan.

 

När på politikens bana
Tvenne huven träda opp
Och kring var sin höjda fana
Samla var sin lejda tropp,
När den enas rop är: kuven!
Och den andras: vakna slav!
Vem har rätt bland dessa huven? –
Den som slår den andras av.

– Ur dikten ”Vem har rätt?” av Carl Gustaf Leopold, 1795

Vi lever i en Värld och en verklighet där Joe Biden kallar Trump för rasist, rent ut – och Mr Trump skäller ut Mr Biden för att vara en ointelligent dumbom, åtminstone enligt Svenska Dagbladets ledare igår.  Till och med i USA, sägs det, har man liknat den senaste offentliga presidentvalsdebatten för ett ovärdigt bråk på en skolgård, och detta föga ärofulla debacle har utkämpats mellan två 70-åriga herrar, som förmodligen borde veta bättre.

Om jag själv då tar mig ton, liksom man för i Delhi – torde detta då väcka någon förundran ?

Men, för att återvända till kärnfrågan – är det så att Blasfemi kan vara något verkligt användbart, ur en filosofisk synvinkel sett ?

DuBeats två insiktsfulla skribenter – jag vet inte ens om dessa är män eller kvinnor, eftersom jag inte förstår namn på Urdu eller Hindi, Tamil eller något annat språk, som fortfarande talas bland våra Indoeuropeiska bröder – är medvetna om situationen också i Landet Löfvén, för de börjar med följande stycke:

Just as it is difficult to find answers to most philosophical dilemmas, Blasphemy is a complex mixture of ideas that are interlinked to questioning others’ believes. It is the act of insulting one’s God and sacred beliefs. It is one of the most hotly debated topics of our time, and acts of blasphemy have often drawn ire from groups in the past- often resulting in extreme violence, with the latest example being the riots in Sweden.

Här ser vi problemets kärna. Vi Polyteister kan skämta med oss själva, och våra Gudar, för vi har gudar som Loke – eller hans Indiska motsvarighet, Hanuman, Ap-guden, ja den störste av alla apor, mästaren i konsten att förflytta sig snabbt och att apa sig, han som också kallas ”Kung Markatta” eller Sun Wukong i den gamla kinesiska hedniska boken ”Resan till Västern”

Loke är en Indoeuropeisk gudomlighet, precis som de flesta av Asarna och Vanerna. Det betyder att han har motsvarigheter också i Indien…

Men – i mötet med intoleranta, helt väsensfrämmande religioner av Monoteistisk karaktär, står sig den toleranta Polyteismen helt slätt. Muslimer och Hinduer kunde visserligen leva sida vid sida i någotsånär harmoni under Engelsmännens kolonialvälde, men sedan Pakistan bröt sig ur, och blev en av Världens största militärmakter, också försedd med kärnvapen, har Indien som nation skäl att frukta morgondagen, även om vissa Indiska Hindu-nationalister inte är helt oskyldiga, de heller – för de har tagit intryck av extrem islam, och allt det onda den religionen för med sig. Detta om den historiska bakgrunden, som vi inte helt kan ignorera.

Hanuman, trickstern, gudarnas narr och den ständige HÄDAREN och upptågsmakaren – driver utvecklingen framåt – här och i Indien…

Vidare – har ni observerat likheterna mellan Agni och Heimdall – eldgudar båda två ? Mellan Shiva med sin Lingam, som vi kallar Frej ? Mellan Thor och Indra – åskgudar båda två. Medan Vishnu och Oden – båda två är storm- och vindgudar. Mellan Parvati, Shivas maka och Gerd – hon som är Jorden eller Berget, vilket är vad ordet ”Parvati” betyder. Mellan Freja och Kali – eller snarare Gullveig, Hel och Kali – för Hinduismens gudar har tusentals avatarer och uppenbarelseformer, liksom också våra gudar har många namn. Vidare – Kung Rama – som är Balder – och Sita – som är Nanna (båda dör till slut av sorg, eller blir uppslukade av jorden) har också med Hanuman att göra, liksom Ravana, demonernas kung – som motsvarar den blinde Höder. Även om detta låter som absurda jämförelser, för de som inte trängt in i ämnet på allvar – finns det till och med de svenska forskare, som på fullt allvar jämför Mahabarata (den stora berättelsen, barata betyder berätta på vediskt språk) med Saxo Grammaticus skildring av Bråvalla slag, och Bråvalla är som alla vet en fullt existerande plats, utanför Norrköping !

Gick det till såhär vid Bråvalla – eller vore det BLASFEMI att påstå något sådant ?

Alltnog, fortfarande har inte mindre än 74 länder på vår jord blasfemi-lagar, och straffar i många fall rena åsikter högre än våldsbrott, ja till och med dödsstraff för blasfemi utdöms, fast man inte ens har behållit dödsstraffet för mord – alltsammans faktum, som jag noterade igår. Ska då Blasfemi-lagar alls existera, frågar sig de två indiska skribenterna. Straffens, smärtans och pinans vänner ibland Monoteisterna hävdar att eftersom religionen ses som en nödvändig del av deras liv, har de rätt att bli förolämpade – och rätten att känna sig ”kränkt” eller att ”ta åt sig” är för en Monoteist, också rätten att döda, eller i alla fall att ta till våld.

Men vilket är det verkliga våldet ? Är det inte också våld att förgripa sig på småbarn, tvinga dem till ”dop” eller att omskära och hugga av delar av deras penisar, bara för att JHVH njuter av att tillfoga dem smärta som i judendomen ? Och vidare…

At the same time, the very same religious zealots not only have a say in but often decide things like women’s clothing attire, choices with respect to pregnancy, whether or not they can drive- and so on. If there are laws that make questioning people’s religious beliefs illegal because they are personal and people might feel hurt, shouldn’t laws exist which upholds the concept of making other people’s personal decisions for them, illegal?

— —

The religions that say blasphemy should be illegal have one thing in common- they are deeply authoritative and rigid institutions. At that point, the act blasphemy becomes less one of questioning God and more one of subverting their authority and questioning their legitimacy. These institutions often want to uphold the status quo, which is often unfair and unjust, and thus any act against the status quo becomes punishable.

Här är vi åter inne på problemets kärna. De totalitära ideologierna, ideologier som fortfarande hotar hela mänskligheten. Eller – på ”indisk engelska” vilken ibland kan vara lite komplicerad, beroende på sin meningsbyggnad:

While we analyze the concept of blasphemy and try to configure the reason why there exist innumerable supporters for it, we realize how they seem potent to many. Blasphemy rights are structured to protect the interests and to provide a space to those who oppose religious practices. It has been framed to safeguard the voices of those who think differently than what exists within the accustomed societal standards of religion. — —

When we view it from this angle, proclaiming blasphemy to be a crime is in fact the violation of censorship which is fundamental to any democracy. Hence, blaming and punishing anyone who supports blasphemy is the same as punishing someone for giving words to their emotions.— — Although drawing conclusions regarding blasphemy from the much simpler model of democracy is questionable, on the comparison, we can find common grounds over which blasphemy often seems to be an overlapping by-product of democracy. Blasphemy should never be the reason behind the execution of someone or charging a person with treason. Just as a religious believer propagates their notion, a blasphemer should have the right to explain themselves. Realizing and probing further into ethical opposition should be the new foundation in any realm, let alone blasphemy and democracy.

Utan blasfemin, ingen utveckling. Utan Loke, stillestånd, förstelning och till sist bara tomhet. Dödsstraff för oliktänkande, åsiktskorridorer, likriktning och andra dumheter – har aldrig fört mänskligheten framåt – och vi måste också tillåta oss en intelligentare Blasfemi, en Hädelse som frågar varför, och som uttrycker sig med konkreta, men inte destruktiva medel..

Här är också ett användbart redskap – en ”persecution tracker” som geografiskt spårar, var Monoteisterna planerar att avrätta eller annars trakasserar personer för Hädelse – också det en ganska intressant analys…

 

Och dagens namn var RAGNAR…

Idag, denna Nifelfullets dag, har Ragnar och även Ragnar namnsdag i den svenska almanackan, som kommer från den namnlängd, som Svenska Akademin gjorde upp 1901, och sedan reviderade år 2001. Men namnlängden är likafullt Hednisk, för endast svenska namn är med där; och den följer ännu Nordiskt Namnskick, trots krav på att Erika skall strykas till förmån för Mohammed, och andra sakramentskade dumheter, som jag skrivit om i det förgångna. Mycket av katolikernas motbjudande helgon och såkallade martyrer har också rensats bort, och man har ibland sagt, att endast och endast bara Finland och Sverige är de enda länder, som har Nordiska namn i sina respektive nationella almanackor – i alla fall i något större antal.

Att fira namnsdagar och födelsedagar är hursomhelst en Hednisk tradition det också, och ingen kristen eller katolsk sedvänja, eftersom redan de gamla romarna firade sina namnsdagar och födelsedagar, och som vi alla vet var de hur hedniska som helst.  Även Ragnars namn – och epitetet Lodbrok, som inte är ett Efternamn, utan just ett epitet – har trängt ut över hela Världen under de senaste åren, främst genom den här amerikanska Hollywood-figuren:

Men vi vet alla att Amerikanerna missförstår, förvanskar och förvrider, och förutom de alltmer fåtaliga ”fornsedarna” och andra politiska extremister i Sverige, ingen nämnd och ingen glömd, är de Asatrons största fiender. På expertsajten ”Medievalists.net” fann jag idag en gammal artikel från 2016 om Hollywoods största lögner, eller hur kristna manusförfattare gång på gång ljuger rakt ut, och anklagar våra förfäder för blodiga människooffer, trots att det inte finns minsta arkeologiska bevis för detta, vad nu Vikingatiden eller den nationella hedendomens sista tid, innan kristendomen helt tog över, bara för att följas av pånyttfödelse-fasen och den nationella folkresningens tid, som vi nu är mitt inne i.

Allt vad Hollywood ständigt gör, är att upprepa Adam av Bremens kristna skräck-historier, bullshit och påhopp – och som missionsbiskop av Bremen, med ”en man som besökt Svearnas land” från den danske kung Sven Estridsens hov som enda källa, är den gamle mäster Adam inte alls vittnesgill. Detta har historiker gång på gång konstaterat, men ändå fortsätter Monoteisterna och Hollywood att ljuga och fara med osanning, i berättelse efter berättelse, film efter film.

HBO Vikings, ”The Last Kingdom”, ”Den trettonde krigaren”, ”Valhalla Rising” och allt vad dessa skräp-filmer och horrörer ibland populärkulturen nu heter, är alla likadana. Eller lika dåliga. Rasismen emot oss Nordbor tar aldrig slut, liksom det dåliga underhållningsvåldet, städer med namnet ”Uppsala” som förutsätts ligga ibland höga fjäll, skepp som seglar med vinden in från fel sida, och allt det andra.

Och de kristna rasisterna är inte de enda, som fortsätter att smutskasta oss eller sprida fördomar, tvärtom.

I somras kom den judiska smutsfilmen ”Midsommar” – något annat än just ”en judisk smutsfilm” kan man inte kalla den – ni får verkligen ursäkta mitt språkbruk, kära läsare, men den var gjord av den Sverigefientlige regissören Ari Aster från New York, vars religiösa hemvist och stamtillhörighet är ganska välkänd, liksom vart han fått sina pengar och sina köpta svenska skådespelare ifrån. Om någon svensk regissör dristade sig att ta Ukrainska folkdräkter och klä ut en massa moderna Israeler samt anklaga dessa för ritualmord,i stil med redan gjorda och på sitt sätt bättre filmer som ”The Wicker Man” vilken Aster film bara är en blek, halvtaskig kopia av – så skulle alla, ja alla kritiker Sverige och Världen över vråla ”Anti-semitism” eller ”Rasist !” inom fem röda sekunder – och det med rätta !

Även inhemska rasister finns. Vi har deckarförfattaren Mons Kallertofts dåligt skrivna böcker, och ett halvdussin kristna imitatörer från Danmark och även Norge, som skriver i samma stil. De här ytterligt fördomsfulla rasist-böckerna finns till och med på Stockholms Stadsbibliotek, som väl inte borde ägna sig åt Hets emot Folkgrupp eller spridande av Hat-litteratur, men som ändå gör det.

Jag har roat mig med att byta ut ordet ”Asatroende” eller ”Asatro” emot ordet ”Jude” eller ”Judendom” i Mons Kallertorfts rasist-version av Margit Sandemo. Ni kan se det hela som ett rent form-experiment i Ari Asters efterföljd så att säga, för vad skulle någon säga om detta:

Det är den kallaste vintern i mannaminne och en man hittas hängd i ett träd ute på Östgötaslätten. Tillvägagångssättet påminner om de gamla judarnas ritualer vid Judesabbat och kriminalinspektör Malin Fors ger sig ut på jakt efter den judiske mördaren. …

Håll med om att det vore mindre smakfullt, ja ren rasism om någon skrev såhär. Snudd på straffbart, rent av – även om just jag inte alls är någon vän av censur, som alla vet. Jag ska inte fortsätta, men hela Kallertorfts deckare och många,många fler fortsätter i precis samma stil, sida upp, sida ned – i det oändliga. Fortsätt själva med mitt föreslagna ordbyte – så får ni se !

Nu ska jag inte tjata vidare på detta tema – men gå över till Verklighetens Ragnar – med en sista loska till Monoteisternas ständiga hat – som kommer från sajten ”The Rational Heathen” i USA – för även i USA finns faktiskt hederliga och fördomsfria Hedningar, som faktiskt försöker ta reda på sanningen om längesen gångna tider.

Och för övrigt – är det riktigt rättvisande att döma en NUTIDA religion eller NUTIDA religionsutövare efter händelser, som påstås (men aldrig bevisats) utspela sig för tusen år sedan ?

Islamska Statens massmord, och samma Islamisters kravaller i Malmö händer just nu och det är VERKLIGHET, liksom Livets Ords dörr-terror, Knutby-församlingens mord och misshandel  – samt det växande våldet emot etniska svenskar – men räkna nu upp en jag säger en enda sådan händelse i dagens verklighet eller dagspressen som har med Asatron att göra frånsett då en och annan idiot typ Varg Vikernes från Norge – vars första och enda mord ägde rum under det tidiga 1990-talet, dvs för snart över 30 år sedan. Han är det enda undantaget, som bekräftar regeln. Det är Monoteismen som står för våldet – inte vi !

Samt – det är klart – nu Corona-döda ”fornsedares” roll inom Göteborgskravallerna, samt ”Forn Sed Stockholms” klara kopplingar till ”Antifa” och Vålds-vänstern – som är en ”annan femma” och något jag kommer beskriva senare.

Låt oss inte bli långrandiga, även om det är första dagen i Höstmånaden, eller Hels månad.

Namnet Ragnar kommer från Ragnarna, alltså de regerande, makterna, gudarna med ett annat ord – och även ordet ”Ragnarök” eller de nuvarande makternas undergång (men långtifrån universums slut eller någon ”yttersta dom” eftersom Hedendomens livssyn är cyklisk, vilket man får lära sig om man läser Voluspá) har förstås samma etymologiska upphov.

Ragnar, mansn. = fsv., fda. = isl.  Ragnarr = fhty. Ragin-, Reginhari (ty.  Rainer), till germ. *ragina- = got. ragin,  råd, beslut, osv. (se f. ö. Ragnarök),
o. sbst. här (jfr Gunnar).

Ragnarök, mytol., om världsundergången enl. nordisk hednisk uppfattning;  litterärt lån från isl.: äldst Ragna rǫk, dvs. gudamakternas (slutliga) öde, av genit. plur. till isl. regin n. plur., gudamakter (jfr Ragnar, Ragnvald, Reinhold) = got. ragin, beslut; även förstärkande: isl. regin- osv.; besl. med
sanskr. racáyati, ordnar, åstadkommer, fslav. reką, säger + isl. rǫk n. plur., öde o. d., varom närmare under räcka 1; sedermera (t. ex. i eddadikten
Lokasenna) ombildat till Ragna røkkr, dvs. gudamörker (’götterdämmerung’), till isl. røkkr (genit. -rs) n., mörker = got. riqis, av germ. *rikwiz (liksom mörker av *mirkwiz) = ie. *regᵘ̯es, *eregᵘ̯os i grek. érebos, underjordiskt mörker, sanskr. rájas, mörker, armen. erek; jfr fgerm.(-lat.) Requa-livahanus (på ett altare från Blatzheim).

Även Ragna, den kvinnliga formen av Ragnar, har givetvis samma ursprung. ”Den som är av makterna” med andra ord, eller rådgiverskan. Jag hade en gång en kvinnlig släkting, som hette så. Jag säger ”hade en gång” eftersom hon sedermera bytt namn, då hon inte gillade sin ömma moders namnval i den stilen – och numera är Ragna – vars nuvarande namn jag faktiskt inte kan komma ihåg, eftersom hon alltid, alltid kommer att vara ”Ragna” för just mig – jag minns henne även som barn, som tonåring och också nu den vuxna kvinna hon råkar vara – själv mor, och har egna barn, som för vår släkt vidare. Ingen av dem är hedningar, så vitt jag vet, men de kommer nog hitta hem till Asatron vad det lider, ty deras mormor är en stark och mäkta hednisk kvinna.

Hon drabbades i unga år av en förlamande, livsförintande motorcykelolycka, som satt sina spår, och som gett henne tinnitus, cochlearimplantat – i stadigt minskande storlekar, efter kranieingrepp efter kranieingrepp och mycket annat – men ännu rider hon, än lever hon – och tre döttrar och en son har hon gett oss. Att döpa en dotter till Ragna – efter ”Ragnarök” – det stora mörkret, Världsbranden då allting förgår, utplånas och går under – men ändå återuppstår – Det är en hednisk handling.

Det är äkta hedendom, trots allt. ”Vid slutet står Segern” – det har jag ofta sagt er, och det stämmer fortfarande.

Döden är ingenting. Samtiden är ingenting, Amerika är ingenting, Trump är ingenting, Biden är ingenting – men stammens liv och blodets röst är allt.

Vi är endast löven, som böjer sig i vinden, och som skiftar form och gestalt, generation efter generation, dotter efter dotter, son efter son, släktled efter släktled, och därför dör vi aldrig ut.

Vi är Särimner.

Vi är återfödelsen, makterna och livet – och det är inget som ni Monoteister, Islamister eller kristna ens kan förstå.