Så har då årets Gävlebock kommit tillbaka till sin hemstad, och vederbörligen invigts under sådana former, som anstår en av Tors Bockar – vilket är just precis vad han symboliserar för de av oss som är Asarna trogna, och snart får fira vår Hedniska Jul, för Julen är ju som alla vet en hednisk och inte alls någon kristen skapelse.

Vi lever i en sjuk tid, inte bara med tanke på vissa virus, utan på grund av de ideologier och personer som råkar leda vårt land för tillfället – se tidigare inlägg om ni inte tror mig – och dessvärre får jag upprepa fjolårets traditionella Hednapsalm, som jag inte trodde eller tänkte att jag skulle behöva återpublicera..

Men – låt oss glädjas åt den Jul, om snart kommer – och bevara våra nära och kära i tanke och handling. Stig Gavlén, den gamle Gävlejournalisten från Arbetarbladet, som skapade Gävlebocken som tradition, finns inte med oss längre. Han har gått till en bättre Värld, och sitter väl som bäst hos Brage och Idun i deras salar. Men tanken om att skapa Julglädje, för alla de som inget har och annars ingen Jul kan få, lever vidare genom alla ortsbors och hela kommunens försorg. Ingen bränner längre den hedniska bocken, och detta år – som många år förut – må han stå ända till trettondagen och än längre, för att värna allt det, som värnas bör..

Melodi: Neil Young ”Hey Hey – My My”

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

Somliga hatar vårt land
Och visar förakt
De bränner och mördar, ja de rustar för slakt
Men inget ska brinna, om vi håller vakt
Och pöbeln är intet emot folksjälens makt

Om Bocken blir borta
Blir han inte förgäten
För han har inte satt
Den sista potäten
Nej, Han är inte borta
Och inte förgäten…

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !