Är det ”Anna” som kommer med kanna ?

Gårdagens ämne var ”kulturell appropriering” och jag fortsätter nu – på sitt sätt – precis där jag slutat. Idag är det Anna-dagen, alltså den Nionde dagen i den tolfte månaden, som är Julmånad efter Jolner eller Oden – för Jolner är ju ett av hans många Heiten eller binamn.

I den långt senare, påklistrade och påtvingade kristna folktraditionen däremot, lär det finnas ett svenskt ordspråk som säger att ”Anna kommer med Kanna” och att man på Anna-dagen skulle brygga julölet, så att det blir klart till Jul. Även Lutfisken skulle blötläggas denna dag, en tradition som jag kommenterat i detalj redan förra året.  Men hur gammal är Anna-dagen och den fejkade traditionen om ”Anna Själv tredje” som skulle vara namnet på Jungfru Marias ärkekatolska mor ?

GLÖM bort den där jäkla Anna (P ?? ) ! Hon verkar närmast KRIMINELL, och svår att ha och göra med…

Första gången den 9:e i Julmånaden alls associerades till någon biblisk Anna på svensk mark, var i Uppsalakalendariet (från 1344) enligt Alf Henriksson i ”alla årets dagar”. Innan dess firade man inte någon Anna-dag I Sverige, och någon katolsk Anna-kult av jesu påstådda mormor fanns inte heller, för den infördes av Katolska kyrkan först efter ett kyrkomöte på 1400-talet. Det finns inga belägg alls för att ens själva namnet ”Anna” – som är vanligt i Europa men som inte är Nordiskt – skulle ha använts i vårt land före 1291.

Anna Perenna i det gamla Rom var enligt vissa ett annat namn för Ceres, som bland annat var gudinna för ÖLBRYGGNING

I det gamla Hedniska Rom fanns däremot en gudinna benämnd Anna Perenna, vars namn stod för Annus eller År och ingenting annat, och henne firade man med en stor fest vid Vårdagjämningen – i Medelhavskulturerna var ju ofta Nyåret och Vårdagjämningen samma sak. I Anna-festen ingick rikligt med vin, och att katolska präster under Nordens medeltid försökt stjäla och appropriera våra Hedniska och Nordiska Jultradtioner, är vi alla redan medvetna om.

Troligen gick det alltså till så, att kyrkan flera århundraden in i Medeltiden försökte förstöra det hedniska bryggandet och de övriga öl-traditionerna genom att först komma med förbud, och sedan listigt ”kristifieradem – kulturell appropriering med andra ord – men se – det ska vi inte låta dem komma undan med.

 

Julölets traditioner går tillbaka till hednisk tid, skriver folklivsforskaren Ebbe Schön på sidan 115 i ”Folktrons år” och det är han helt säker på. Man borde inte tveka om att även Julbak, Lutfisk och andra mat-traditioner kommer från samma källa. Hammartecken gjordes i många bygder över öltunnorna, och att nämna något smutsigt eller fult var förbjudet (för man ville inte att jäsningen skulle störas och brygden ta smak av sådant) – Loke, Beyla eller andra liknande varelser nämnde man inte ens vid namn, men däremot Frej och Byggve, Frejs tjänare, själva kornguden – för öl görs ju vanligen av korn, men inte av andra sädesslag –  vete- och havreöl finns bara på sommaren, och råg har mest ansetts som en dålig ersättning, lämpligt för finnar och fattighjon, vad nu ölet angår.

Ceres, som gett Cervesa – det spanska ordet för Öl – dess namn – är fortfarande ett namn för Julöls-tillverkade bryggerier i Danmark och över hela Världen.

Det finns många missförstånd om den hedniska ölkulten. En av de mest seglivade lögnerna som sprids på internet, är att Beyla skulle vara Mjödbryggningens gudinna, men det är fullständigt omöjligt”lortig ladgårdsdeja” kallas hon av Loke i Lokasenna, och hennes blotta namn uttalas med diftongen EY vilket blir Ö eller Y, men aldrig någonsin I – se detta inlägg.. Och hennes namn har inte med ”bin” att göra…

Tyvärr har många hedningar i vår tid gått på dessa ”fake news” och förstår inte riktigt, vilka gudamakter våra förfäder anropade vid ölbrygd. Vi vet, att det var Oden själv som kom med det första mjödet till Asgård – vilket jag berörde i det förra inlägget – och att det var Tor man anropade för beskydd av den färdiga varan och öltunnorna, så att inte vättar och annat oknytt skulle ta sig före att stjäla, och tappa ur dem.

Nej, Beyla heter hon INTE – men försöker sig på att vara Sköldmö, tydligen… Såå söt såå…

På Valhalls tak står geten Heidrun, ur vars spenar ölet och mjödet flödar, helt av sig självt. Skall ni brygga klokt, så klokt ni vet – anropa då denna get – men ge fan i vitekrist, och Islams profet !

Har ni sett vår lilla Get ? Den har skägg, likt någons profet – men är vida BÄTTRE som man vet…

Till sist ska sägas, att jag knappt umgås med några Annor, Marior eller Birgittor. Väljer jag mig en Öldeja för Julen, eller någon som alls skall skänka i horn åt mig, får hon ha ett äkta nordiskt namn – alla andra RATAS – Bara så ni vet – så försök inte, men HEDNA ER, kära kvinns !

 

 

”Goder afton, Goder Afton – Både Herre och Fru – vi önskar eder alla en JESUS-FRI JUL

Ja – Vi önskar eder alla en JESUS-FRI JUUL!”

8 tankar om “Är det ”Anna” som kommer med kanna ?

    • Ja, enligt den gamla uppslagsboken, som i sin tur bygger på Heimskringla, gissar jag – så var detta tre ”stora” blot fullt i klass med huvudblotet i Uppsala vart nionde år. Folk reste dit från alla delar av Svea och Göta riken, får vi förmoda. Men – inte alla blot kan ha hållit på Riksgemensam nivå. De flesta bloten bör ha varit regionala (se John krafts böcker om kultförbund och Härader, samt regionala hövdingadömen – de går faktiskt att definiera häpadsväckande exakt i geografin) och de gudahov och vin vi har bevis för genom ortnamn. Där hölls mindre blot vid olika tillfällen, och det bör ha varit vid fler tillfällen än huvudbloten. På enskilda gårdar och mindre vin, lokala i varje by eller gård (byarna kunde i svea rike innehålla 2-3 gårdar i de flesta fall, det vet man från kulturgeografernas forskning) så hölls det förmodligen blot än tätare än så, eftersom de var lättare att ta sig till, och deltagarna behövde inte åka så långt. Antagligen kan vi räkna med åtminstone månadsvisa, större, kalendariskt återkommande blot vid exempelvis fullmåne och nymåne, men knappast i nedan, därför att man väl inte blotar eller offrar i avtagande ljus. Månen i nedan har aldrig ansetts om särskilt kraftfull, och ibland också som olycksbådande. Detsamma gäller om Tunglen, alltså vad wiccaner och därmed likställda kallar ”mörkmåne” fast det ordet är en nybildning, som aldrig funnits på svenska

      Gilla

      • Tack för ett bra svar, men hängde inte riktigt med på det här med tunglen.. Är de inte ett väldigt gammalt ord för fullmåne? Eventuellt från PIE ”dengh-” att skina?

        Gilla

      • Nej, ett tungel är tvärtom, dvs den mörka månen – resten är ”Wikipedia-kunskap” och en viss Lasse Liten Lönnroth från Göteborg, som ofta rotar i Lönn just på den sajten tyvärr, eftersom han är kristen professor ”Emeritus” eller snarare ”E-mer-i-Thurs” som jag brukar skriva. Han har också sagt och skrivit, att ”Mannar Allherliga Mannast!” om Tor i Harbadsljod – texten är hämtad från Lönnroths fullständigt undermånliga ”översättning” av Eddan – bara MÅSTE översättas med ordet ”pojkvasker” och att man inte FÅR översätta på något annat sätt än just honom… Christian Belittlement och amsagor alltså – och man ska inte tro på allt man läser på Wikipedia. Att PIE ”dengh” skulle betyda skina är jag inte helt säker på – det värkar lite ”Doktor Dängroth” det med – förmodligen borde man kontrollera den uppgiften…

        Gilla

      • Nej han är ingen jag skulle lyssna på heller, bara ett fjolls som så många andra, utan jag brukar läsa på Runeberg som jag ändå tycker har en hel del bra information tex: http://runeberg.org/dialektl/0794.html och
        http://runeberg.org/nfcj/0185.html

        Det känns som att många böcker på Runebergs definierar tungel som rätt och slätt ”måne” eller ”månsken” men har även sett att det på isländska blir ”nymåne” vilket jag antar är det du menar med mörkermåne? Är inte alls insatt i new age, wicca etc.
        lite förvirrande när olika källor säger olika saker.

        Gilla

      • nja, mörkermåne skulle då vara ett namn på månen under dess absolut mörka fas, alltså ”verkliga nedan”. Det blir lite rörligt här, eftersom man ibland brukar säga ”månen är i nedan” då den är avtagande, fastän inte helt försvunnen, alltså en avtagande månskära…hå hå ja ja

        Gilla

  1. Hi,

    I have to ask, who is the blonde woman trying to be Sköldmö? She looks very familiar and I’m curious if I recognize her correctly . Thanks for the blog!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s