I vilket alla Böner RATAS, Asatru Folk Assembly får sitt tredje Gudahov i USA och firar Egil Skallagrimssons dag…

Som bekant var det Nobeldagen igår, och då brukar ”Svenska Akademin” med hjälp av såkallat Snille och Smak offentliggöra Forellpristagaren i Glitteratur – nej förlåt vad skriver jag – Nobellpristagaren i Litteratur skall det förstås vara.

I år går priset till någotslags fullständigt okänd amerikansk poetissa, som ingen i det här landet och knappt ens i andra länder någonsin hört talas om, men som alla dessa ”glitterati” och allehanda festprissar typ Jean Claude Arnault tydligen finner otroligt intressant.

Jag betackar mig fullständigt för hela arrangemanget, eftersom jag är hedning, och jag säger som  en tidigare amerikansk litteraturpristagare vid namn Bob Dylan – ”You don’t think twice – och mycket riktigt tackade han nej till hela priset, för vem vill egentligen ha med denna åtskilligt skamfilade Akademi att göra, numera ? Dess ledamöter är inte så snillrika, och god smak har de bevisligen inte heller.

Och vilka djäkla ”Snillen” sen ?

I Förrgår, däremot – denna Odens Dag – firade vissa personer som kallar sig ”Asatroende” och som bor i USA, något som de kallar Odin World Prayer Day, och som de säger sig praktisera från sina ”pagan altars”, en gång i månaden, alltså den nionde varje månad.

Ja – ni hör ju själva hur abderitiskt dumt, intelligensbefriat och fullständigt förståndshandikappat detta låter, antar jag.

Personer som inte ens behärskar de mest grundläggande reglerna inom Asatro borde vänligt men ytterst bestämt tillsägas att hålla tassarna borta från den.

Alla trossystem har just regler eller dogmer, och vår egen nordiska tro är fanimig inget undantag, och ingen djävla amerikansk lekhage för new age-patrask eller kristna småbarn, där man kan springa runt och göra som man vill – på det mest befängda vis.

För det första – och jag har förklarat detta för er många många gånger – vi Asatroende ”ber” aldrig. Det konceptet ingår helt enkelt inte i vår Tro eller religion, och det har aldrig gjort det heller. Själva det fornengelska ordet ”prian” eller det nutida engelska ”pray”, alltså det kristna ordet för att be, har aldrig ens funnits i något Nordiskt språk, inte i de Germanska språken eller ens Proto-IndoEuropeiska (PIE enligt etymologerna, alltså språkforskarna) heller, så vitt jag vet. Däremot finns och fanns ett fornnordiskt, norrönt ”bidja” men det verbet har inte ett djävla dugg med kristna böner att göra, för det betyder befallning, sakframställan eller direkt order, som i en Konungs bud, eller ”jag skall be om en svensk julskinka i år, tack” vilket betyder att man BETALAR för skinkan, och ta mig tusan inte får den gratis.

Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. HÄR HJÄLPER INGA KRISTNA BÖNER ELLER KLAGOSÅNGER…

Vet ni inte vad som menas med en direkt order, förresten, så kommer jag i händelse av krig eller örlig ställa upp er emot närmsta vägg, och skjuta er i huvudet eller bröstkorgen för ordervägran eller desertering – dödsstraff i krig är helt legalt enligt Svea Rikes Lag, nämligen – och i kraft av mina nuvarande maktbefogenheter som statlig tjänsteman, kan jag faktiskt göra detta – på förmans order – trots att det i en del fall kanske skulle bjuda mig emot. Men vad er övriga angår, ”fornsedare”, överåriga hippies eller vad slags folk ni nu än är kan jag ur mitt svarta och hedniska hjärta säga att det förmodligen inte skulle göra mig så mycket – vissa av er skulle jag utan tvekan skjuta själv, på det sätt man vanligen avlivar råttor eller annan ohyra – med nackskott – så snart jag fick order om det.

Ska ha, Ska ha, Ska ha” säger en kristen Stortrut. Det ropet har vi också hört förut.

Asatron är en naturreligion, och inget i naturen är gratis. Du får inte älgkött, utan att först jaga fatt på en älg, fälla den, stycka den och ta hand om köttet. Du kan inte skörda någonting alls, utan att först så, och för att alls få något, måste du först arbeta. Detta gäller också i vårt nutida samhälle, även om vi nu har en massa bidragsberoende idioter här i landet, sådana som tror att de kan inkassera ”medborgarlön” på andras arbete, och få sig tilldelade bostäder, jobb, sjukvård och alla andra fördelar helt gratis, utan att någonsin betala för det. Det säger sig själv, att inget samhälle kan fungera så i längden, och inte heller naturen eller universum i stort fungerar så.

De kristna förstår inte, att ”bön” på sitt sätt är den mest ultimata hädelsen av alla. Ser vi saken ur monoteistisk synpunkt, och tror på en enda, allsmäktig gud, så är det verkligen förmätet att tro, att man skulle kunna påverka universums härskare att göra som man vill, och hela tiden få sina egna önskningar tillgodosedda. Begreppet bön är inget annat än ett oerhört naivt sätt att försöka ”styra Gud” och likt ett drägglande spädbarn bara skrika på godsaker och julklappar, gällt och ihållande, stup i kvarten. De kristna använder sig av sin gud som ett slags krycka som ska hålla dem uppe, så fort livet blir för svårt, för de förmår inte göra någonting själv, inte tänka en tanke för sig själva, och försvarar sig inte ens, när de blir angripna. Hela tiden hänger de sin inbillade Pappa, Mamma eller ”allsmäktige herre” i hälarna, och tror att han skall komma farande och lösa alla problem åt dem, så fort det inte passar. Men livet fungerar inte så, som vi alla kan se. Och naturen fungerar inte så, den heller.

Till och med folktrons Gårdstomtar arbetar, dagligen och i sitt anletes svett. Det borde förmodligen ni också göra, kära läsare, istället för att komma drällande med något verkningslöst kristet bönerabblande och mässande.

Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och det är också ett gammalt svenskt ordspråk. ”Som man sår, får man skörda” är ett annat, och det svenska ordspråket lär förresten återfinnas redan i den kristna bibeln.  Människor som inte vill arbeta, och som vill få allt gratis är mig föraktliga. De kristna bär sig åt som romska tiggare, som nuförtiden sitter framför varje snabbköp, varje stormarknad, varje affär i Landet Löfvén, eller det som en gång var Sverige. Vårt Sverige.

Begriper ni inte detta, så läs vad jag redan i Januari 2019 skrivit i ett annat inlägg – förslagsvis TRE GÅNGER och så att ni LÄR ER någonting !!

(skärpning tack – begrips ?)

Det finns inga ”pagan prayers”. Det finns inga ”pagan altars” heller, av den enkla och fullkomligt naturliga orsaken, att själva ordet eller begreppet ”altare” är något kristet, och det har aldrig förekommit i Asatron. Vi har en ”Stall” (norröna stallr) att ställa våra gudabilder på, men det är också allt.

Fakers ! Stöd dem INTE !!

De ”lönn-kristna”, fakers, lögnare, dumhuvuden, oinsatta som lanserat denna Idiotiska ”Odin World Prayer Day” finns mest till på ett löst nätverk, lett av en viss Seth Chagi – som är amerikansk jude – ganska så många amerikanska judar och judiska intellektuella intresserar sig lustigt nog för den Nordiska Asatron – för egen del tycker jag att de hellre borde praktisera den religion och den kultur som faktiskt är deras, och som de alla de facto tillhörmen föralldel, föralldel – ingenting är omöjligt – som jag berättar för er finns det faktiskt enstaka Asatrogna och praktiserande Godar i Israel också, och de är i alla fall så kunniga, att de förstår grunderna bakom alltihop, och inte ställer sig vid ”Klagomuren” I Jerusalem, hymlar, fromlar, låtsas gråta och rabblar en massa strunt – för sådant är det ingen nytta med, inte i något land, inte i någon religion.

 

Kanske ett bättre val, trots allt ? Vissa spyr ständigt galla över dessa, och kallar dem för ”Rasister”

Emellertid – inte alla amerikaner är rena dumhuvuden, och en del har i alla fall lärt sig vissa grunder i vad de säger sig representera. Tidigare har jag berättat för er om den Asatrogna organisationen Asatru Folk Assembly, grundad 1994 av en viss Stephen McNallen, tidigare Ranger, US Army och under sin ungdom journalist och skribent för mera tvivelaktiga publikationer såsom ”Soldier of Fortune” samt verksam i Sydafrika, där han ömmade för djurskydd och elefanter (knappast höger-extremt i sig, även om AFA är en mycket toppstyrd och hierarkisk organisation, som inte respekterar svensk föreningstradition eller yttrandefrihet hos sina medlemmar, efter vad det ser ut – jag skall komma till varför så småningom. )

Till och med CNN har nu uppmärksammat, att denna Asatrogna organisation fått sitt tredje gudahov i småstaden Murdock, Minnesota – som bara har 300 invånare. Det skedde via ett kommunalt beslut just i förrgår, 9 December – på en Odens dag – och förutom vissa ansatser till ”odinism” och andra monoteistiska dumheter (somliga ”löndarkristna” vill bara byta ut JHVH emot Oden, men se det går inte, eftersom det strider emot Asatrons sanna natur – den ÄR av naturen Polyteistisk och INGET annat !!) samt det faktum, att vissa tidigare medlemmar av AFA faktiskt befunnits vara skitstövlar, samt högerextrema (inte helt ovanligt inom Miljöpartiet i Sverige heller – tänk på Mehmet Kaplan och ”de grå vargarna” från Turkiet) så har man inte – i Minnesota samt Karl-Oskars och Kristinas gamla bygder funnit något fel på dem alls.

Utomstående har klagat, näthatat och fronderat. Man har sagt, att AFA skulle vara ”White Suprematists” eller Rasister, bara därför att de endast och endast bara accepterar vita amerikaner som medlemmar – eller etniska svenskar, därför att de nu finns i Sverige och övriga Norden också.

Men detta är inte, att vara någon ”suprematist” alls, eller att säga att man är BÄTTRE än någon annan – för det har AFA/USA mig veterligen aldrig sagt. Om någon alls är ”suprematist” så är det de kristna i USA, som säger att ALLA måste följa deras religion, eller muslimer i Sverige till exempel – som säger samma sak.

Och rörande den eventuella rasismen – betänk nu detta:

  • Jag kan inte gå in i det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, för jag är ingen kvinna. Jag klär mig inte ens som en. Är då det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet också ”rasister” ?? Ja eller Nej ?
  • Jag kan inte gå in i det Liberala Ungdomsförbundet i Sverige, för jag är inte under 25 år, och därmed ingen ungdom längre. Är då det Liberala Ungdomsförbundet ”rasister” ?? Ja eller Nej ?
  • Jag kan inte gå in i ”Afrosvenskarnas Riksförbund” som det så vackert heter. Jag är inte svart i hyn, nämligen, och detta mycket kuriösa ”Riksförbund” under den mäktiga Sabuni-klanens ledning, har kanske sina sidor. Deras insatser i svensk politik har mest begränsats till att vilja förbjuda vissa Tintin-album, kräva att Carl von Linnés och Gustav III:s statyer i Stockholm ögonblickligen måste rivas, och sen tycker de att de ska ha mer bidrag gratis mer mer mer från det bidragsindustriella komplexet, och att deras medlemmar skall ha flerdubbel rösträtt, gentemot de etniska svenskarna. Åtminstone tyckte de så för ett par år sedan, då Sabuni-klanen tog över. De tror också att alla deras kvinnliga medlemmar har 3 barn eller mer, trots att det inte alls behöver vara så i verkligheten. Är då ”Afrosvenskarnas Riksförbund” Rasister eller Inte – Ja eller Nej ?? (och varför vill inte alla personer i Sverige, som nu ÄR svarta ha med dessa mycket märkliga ”Afrosvenskar” att göra. Alla ”svarta” tycker inte som dem, nämligen.)

I Sverige finns i alla fall något som heter Fri Föreningsrätt enligt lag, och det innebär bland annat, att vem som helst, eller vilken grupp som helst har frihet att organisera sig, och hitta på samfund eller föreningar med vilka konstiga hitte-på regler som helst, för vill man exempelvis skapa en hemlig klubb för alla som heter Joachim med just CH, fast det skall uttalas med K, så får man naturligtvis det. Det är inget olagligt i sig. Och inte heller finns det något olagligt enligt delastaten Minnesotas lagar, så vitt jag vet – i följande – om vi just skall tala om de legala förhållandena i just Minnesota, ”The Carl Oscar State” you know”

”We in Asatru support strong, healthy white family relationships. We want our children to grow up to be mothers and fathers to white children of their own. We believe that those activities and behaviors supportive of the white family should be encouraged while those activities and behaviors destructive of the white family are to be discouraged.”

Är detta egentligen fel ? Är det rasism ? Puertoricaner i USA vill förmodligen gifta sig med just Puertoricaner, och behålla sin ”Chicano” eller latinamerikanska kultur  – och det står dem väl också fritt – eller hur ? Varför skulle då vita amerikaner, eller de med norsk, svensk, dansk, Nordisk härkomst inte få göra samma sak ??

”Take me Fasen, The Clabbarper ! It was visst The Fjärsman i alla fall – Männ vi sulle kanse ta å spika english lite bätter !” (Ur Parodi-serien ”USA-Nisse” av Svenska MAD)

Borgmästaren i Murdock, Minnesota, Craig Kavanagh har heller inte funnit något att invända – och han tycker nästan samma sak som Byggnadsnämndens Ordförande i vilken svensk sketkommun i ”Landet Löfvén” som helst – för han hävdar att markanvändningen och det som hos oss heter fysisk planering som är det väsentliga. Marken vid Murdocks huvudgata, fär den gamla träkyrkan i 1800-tals stil ligger, är avsatt för religiösa ändamål, och därmed punkt.

Han sade följande till CNN:

”This vote was about a zoning permit to let an old abandoned church be used for exactly what it was built for ”a church.” Now I understand the beliefs of who will be using the church are much different from one another, but that is every person’s 1st amendment right according to the Constitution.”

Och AFA:s representanter svarade:

”To the City Council of Murdock, thank you. We know there was a lot of pressure on you to deny us our permit and right to worship,” the post said. ”We appreciate your fairness and this opportunity.”

Bättre och rakare kan det väl inte sägas, eller hur ? Skall muslimer och liknande ha rätt att bygga Moskéer i Sverige, ja då ska faktiskt vi Asatroende och de av oss som ÄR ursprungsbefolkning i det här landet (nej, det gäller inte samerna – de är ingen ursprunglig befolkning, då de flyttade in 5000 år och mer senare än oss svenskar) ha en självklar rätt att göra sammalunda.

På samma dag – alltså i förrgår – firade samma Asatrogna organisation i USA (som jag inte håller med i allt – jag har läst några av mr MacNallens böcker, och han är inte som en nalle för just mig) Egil Skallagrimssons dag.

AFA:s text om Egil, är till stora delar ytlig, och ger inte denne store skald och krigare full rättvisa.

Fel låt vann ? Jamen så synd då för Monoteisterna !!

Egil, son av Skallagrim, sonson av Kvällulv Herse, var förvisso en man att minnas. Hans namn kommer leva mycket mycket mycket längre än vissa beskäftiga PK-poetissor från over there, som ingen kommer minnas om ens fem år eller tio.

Angående de nordiska Jul-lekarna, som jag ju skrev lite om igår, inklusive den trevliga leken ”Slåtterkalas” (som mycket påminner om den ständiga kristna hetsen emot Asatron) så kan vi erinra oss hur Egil Skallagrimsson spelade Knattleik, och debuterade som skald när han var sju år gammal. Allt enligt Egil Skallagrimssons egen saga, som översatts många gånger till vårt eget språk, det språk som en gång kallades Ärans och Hjältarnas. 

Tyvärr är många moderna utgåvor av Egil Saga Skallagrimssonar felöversatta, och mördade av arma stympare och okänsliga vrak som Edda-förstöraren Lars Lönnroth, till exempel. Men det behöver man inte bry sig om – A U Bååths utmärkta och väsentligt korrektare (särskilt vad skaldskapen angår) utgåva från 1883 finns fortfarande på nätet.

”Knattleik” spelades alltid på is, och sällan eller aldrig på barmark, som en del amerikaner felaktigt tror. Man kunde spela i lag, eller enskilt, och spelet spelades alltid med klubbor, aldrig slagträn. Det påminde mest om Bandy, eftersom det spelades med en liten boll, inte en puck eller fotboll, och inte alls om cricket, även om diverse Engelsmän vill få det dithän.

Knattleikr spelades inte på sommaren, men i Goi månad som var februari, eller i Julmånaden. Det var en vintersport.

Knattleik betyder inte bollsport, utan slagsport. ”Knati” – som i ”es kun knati iatun” eller ”han kunde slå en jätte” står det ristat på Rökstenen i Östergötland, som väl alla bildade människor vet. Bollen fick drivas med klubborna, och det var tillåtet att tackla, men inte brotta omkull eller hålla fast en motståndare. Påståendet om att man inte vet, hur spelet spelades är också fel, för man vet tillräckligt mycket från inte mindre än fem historiska källors beskrivning, och kan mycket väl rekonstruera, hur det gick till. Matchstraff och utvisning fanns också – liksom utvisningsbås, och då Egil för första gången vid 7 års ålder blev skald, gick det till såhär – och bara som såhär:

Skalla-Grim hade stor gamman af kraftprov och lekar. Om slikt syntes honom nöjsamt att tala.

Vid den tiden övades Knattleik allmänt. Där i nejden var många starka män; dock gick ingens styrka upp mot Skalla-Grims, fastän han var tämligen till ålder kommen.

Hans son Egil var en ivrig brottare. Han var hetsig i tagen och argsint. Och alla visste att be sina söner väja för Egil Skalle-Grimsson. –/ be som i beordra – ingen kristen bön ! / — I början av vintern var där en stor Knattleik bestämd att
hållas på markerna vid Hvitån. Dit samlades folk vida om från alla härad.

Många av Skalla-Grims huskarlar for dit. En av de bästa bland dem var Tord Graneson, en ung och mycket hoppingivande man. Han höll av Egil, och aktade på honom.  Egil bad Tord, att han måtte få fara med till leken. Han var då i sitt sjunde år. Tord lät honom få sin vilja fram och lyfte honom upp bakom sig på hästen.

När de nått fram till Knattleiken, delade man sig i spelflockar. Dit hade även många småsvenner kommit; och de ordnade sig till en annan lek. Egil kom att kasta emot en, som hette Grim. Grim var elva eller tio år och stark för sin ålder. Som de så lekte samman, vart Egil den svagaste. Grim gjorde också det bruk, han kunde, av sitt övertag. Då rann sinnet på Egil.

”Höga klubbor” eller High Sticks är förbjudet också i modern Hockey, men förekommer likafullt…

Han lyfte bollträt och slog till Grim. Men denne grep honom om livet, slungade honom med fart i backen och rappade på honom rätt illa samt sade sig vilja slå honom lemlös, om han inte höll sig tam. När Egil kom på fötterna igen, gick han ur leken, och de andra småsvennerna ropade och skrek glåpord efter honom. Han sprang hän till Tord Graneson och sa, vad han råkat ut för. Tord svarade:

»Jag skall gå med dig, så ska vi nog få hämnd på honom !”

Tord räckte Egil en krumhörnad yxa, som Tord just höll i handen. Detta slags vapen var då i gängse bruk.

De gick hän till platsen, där svenleken hölls. Grim hade då gripit bollen och slog den långt bort. –/det var tillåtet att ”teka” genom att kasta upp bollen i luften, och slå till den när den nådde marken/–  De andra satte efter den. Egil for emot Grim och högg yxan i hans huvud, så att den med ens stod  fast i hjälmen.  –/man spelade knattleiik med hjälm, som i Bandy eller Hockey – inte utan!–/

Han gick sedan med Tord bort till sina följeslagare. De rusade strax till vapnen, och så gjorde de andra. Oleif halte drog med en flock över till männen från Borg.–/ Den gård, som Egils ätt kom ifrån. Den finns kvar på Island än idag. /– Den skaran var då den manstarkaste. Så skildes man för den gången.

Härav reste sig trätan mellan Oleif halte och Grims far, Hägg af Häggstad. De slogs i Laxfit vid Grimsån. Sju män fälldes där, Hägg var sårad till döds, och  hans broder föll.

Egil blev som vuxen den främste av män, och vann flera slag som befälhavare åt Kung Adalsten eller Ethelstan av England. När kungen gav honom en guldring om flera markers vikt, glodde Egil ömsom surt på kungen och sin vänstra arm, som var utan armring. Han menade, att flera års trogen tjänst var värt en guldring till…

När Egil kom hem, var Skalla-Grim fåordig, men hans moder Bära menade, att Egil var ett vikingaämne, och det vore rådigt att ge honom ett härskepp, så snart han hade åldern inne. Då kvad Egil en visa:

»Det mälte mig min moder,
Att man mig skulle köpa
Fagert skepp med nya åror —
För att resa ut med Vikingar,
Stå i höga stammen,
Styra goda knarren
Hugga en och annan –
Och så hålla i hamn !

Ja, så gick det alltså till, när Egil Skallagrimsson gjorde sitt allra första kväde. Det skulle bli mer av dem sedan. Översättningen av kvädet är här den, som ”Röde Orms” författare Frans G Bengtsso råkade föredra, och jag drar den strofen fritt ur minnet. Frans G anmärkte klokt nog, att det inte var detta med att ”hugga en och annan” som var huvudsaken för Egil. Det kunde nog inte undvikas, att ”sådant läder skall sådan smörja ha” som det heter på god svenska, och skitstövlar och kladdsockar, kunde man för hans del lika gärna slå i Hel. Men – huvudsaken var resan, äventyret, att se skeppen segla och havet häva sig – och så ”hålla i hamn” vilket är diktens suveräna avslutning, där liksom det drömda skeppet slutligen stannar – och kvädet självt har havets rytm – märker ni det ?

Det här är saker, som ingen ”Svensk Akademi” någonsin kan förstå, och som inga Katarina Frostenssöner, inga fisförnäma lekskolefröknar behärskar eller begriper – för de har aldrig seglat ett skepp av trä under öppen himmel som jag själv, eller spelat Knattleik.

Och låt oss nu fortsätta med ett senare stycke ur sagan, som visar hur det till slut gick för Tord, som ju satte ett mordvapen i händerna på ett oskyldigt barn, eftersom han själv bara var en oförståndig tonåring.

Då Egil var tolv år gammal, var han så reslig, att få män ägde sådan styrka och storlek, att de ej kom till korta för honom i lekarna.

I den vinter, som var hans tolfte, for han ivrigt till Knattleiken. Tord Graneson var då tjugoårig och mycket muskelstark. Det hände ofta, som vintern gick, att Egil och Tord kom att i leken stå emot Skalla-Grim. En gång slogs boll söder ut i Sandvik vid Borg. De hade då Skalla-Grim emot sig, men han tröttnade, så att de fick övertaget.

Men vid aftonen efter solnedgången tog det en värre vändning för Egil och Tord.

Egil levde tills han var långt över 80 år, och överlevde alla sina söner. I ”gammal karls visor” skämtade han om sig själv, hur han blivit halvdöv och nästan blind, och hur han inte hade lust efter kvinnor, som när han var ung. Få åldringar skulle idag kunna göra detta.

Skalla-Grim vart nu vred och fick sådan styrka, att han lyfte upp Tord och kastade honom i backen så hårt, att nacken bröts och så fick Tord sin bane. Därefter grep han tag i Egil. Torgärd Bråk, en af Skalla-Grims trälkvinnor, stod och såg på.

Hon hade fostrat Egil i barndomen, var rask, stark som karlar och synnerligen trollkunnig. Hon skrek:

»Går du nu bärsärk mot din egen son, Skalla-Grim ?»

”Kan ni det ord, som stavas KALLE ÄRLIG RUDOLF RUDOLF IVAR NIKLAS GUSTAV – Ja just så !” (personen på bilden har NATURLIGTVIS inget som helst samband med vad som skildras i denna krönika)

Han släppte Egil och slog efter henne. Hon hukade sig undan och sprang sin väg. Skalla-Grim for efter. De sprang helt ut till yttersta udden av Digranäs. Där sprang Torgärd Bråk rakt ut ifrån berget och ner i sjön. Han kastade en stor sten efter henne; den tog mellan skulderbladen, och hon kom aldrig upp mera. Stället kallas nu Bråksund.

Bråksund är sundet där moderna Islands-väg 1 går över till Borgarnes, där Egils gård stod. Digranes ligger 5 km därifrån, och syns i mitten av kartan.

 

När de senare på kvällen kom hem till Borg, var Egil mycket förgrymmad. Skalla-Grim satte sig med folket till bords, men sonen var ännu ej kommen till sin plats. Han gick in i eldhuset till den man, som var Skalla-Grim kärast och med honom hade tillsyn över allt arbete och gods där på gården. Honom högg Egil banehugg på, och steg sedan in på sin plats vid matbordet.

Skalla-Grim lät intet ord falla om detta, och allt framgent låg det målet tyst. Far och son talades icke vid, varken i godo eller ondo. Så gick det den vintern.

Sägas bör också, att Kvällulv eller Kveldrulfr, som han faktiskt hette och som var Egils farfar, också var en man som hade ett hett sinne, liksom alla sanna skalder – och de sanna skalderna skall man inte skämta med !

Kvällulv hade den vanan att han satt sent uppe vid ölet om nätterna, och under den mörka årstiden eller Juletid, så tilltog hans styrka betydligt, när solen hade gått ned.

En gång var Kvällulv bjuden till ett gille med en mängd män han inte gillade, sägs det, och då kom han till att skratta. Och han skrattade och skrattade – ja till slut skrattade han så tårarna rann. En av männen frågade honom till slut vad det var som var så förtvivlat roligt.

Och han svarade dem, förnöjt skrockande: ”Jo, förstår du – Jag tänker på hur lätt det skulle vara för mig att dräpa er alla !”

Frågan är väl, om man inte skulle tilldela Egil Skallagrimsson eller hans fäder Nobelpriset i Litteratur, fastän Postumt !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s