Kanske en läsvärd Julklapp…

A writer shouldn’t write what he doesn’t know” lyder ett av mina valspråk för den här bloggen. Jag skriver ytterst sällan recensioner eller rekommendationer för böcker jag inte läst själv, och jag rekommenderar heller aldrig vänners böcker, eller böcker som jag fått sända till mig som recensionsex, därför att utgivaren tycker jag skall skriva något berömmande och fint om dem.

Kort sagt, jag försöker hålla mig objektiv, eller i alla fall vara ärlig och oförblommerad i mina omdömen, ifall jag ens avgör dem. men ibland kommer det en eller annan bok som jag ännu inte läst, men gärna skulle vilja läsa, inte minst därför att den verkar förnya hela sin genre.

Gardar Gåtlösaren, skriven av Bertil Falk och utgiven på Förlaget Orda, verkar vid första påseende vara en sådan bok, även om jag för min del sällan eller aldrig läser deckare. Den har fått fina recensioner och omdömen av andra, som är mer pålästa inom detta område.

Boken skall vara utgiven redan 2014, och finns i alla fall i e-boksutgåva, för ungefär 40 kronor, vilket jag inte föredrar, eftersom jag föredrar att kunna läsa böcker obehindrat, och utan ständig uppkoppling. Tydligen bygger den på en idé om någotslags Vikingatida Sherlock Holmes, vilket är en tillräckligt originell idé för att jag skall kunna uppskatta den. En annan recensent skriver:

Gardar, son till Varin, son till Erik, son till Styr, är skald och berättare, mästare på runinskrifter, slängd i magi och allmänt kunskapsdiger. — — Han kallas Gardar Gåtlösaren och bor i danska Skåne, närmare bestämt i byn Alevi. Om honom har Bertil Falk skrivit tio noveller som getts ut i en vikingadeckare med just titeln ”Gardar Gåtlösaren”. Novellerna är placerade i tidsordning, följande novell tar vid där den förra slutade, så att de tillsammans blir nästan som en roman. — —

Bertil Falk berättar sakligt och lite torrt, snarast refererar. Han beskriver hur människor bodde, vad de åt, var de sov om natten, deras liv och älskog (inklusive homosexualitet). Han skildrar också det kommande skiftet mellan asatro och kristendom.

Den sakliga tonen ger en extra känsla av autenticitet. Fast jag vet förstås inte om det stämmer, att Bertil Falk skrivit en så att säga autentisk vikingadeckare, men jag lät ett par historiskt kunniga akademiker provläsa några sidor. De nickade förtjust och gav godkänt.

Detta lovar ju allmänt väl. Bertil Falk är också känd i deckarkretsar, förutvarande redaktör för DAST Magasin som han är, och har en nästan femito år lång karriär som författare bakom sig, så jag väntar mig en välskriven bok, utan alltför mycket fördomar eller alltför stora PK-växlar; som ju tyvärr självaste Dick Harrison och andra tråkigt nog brukar uppvisa när de ska skriva Vikingaromaner.

Själv tycker jag också att de nya försök till berättelser förlagda till Vikingatid som skrivs idag, lider lite av ”Frans G Bengtsson-syndromet” som jag kallar det, alltså längtan att skapa ett verk med episk bredd, lika stort och lika bra som en gång ”Röde Orm” – men problemet är bara att de flesta författare faller platt till marken, utan att lyckas, därför att de inte alls behärskar Frans G Bengtssons suveräna språkbehandling och inte alls kan skriva i den ”sagastil” han faktiskt förstod sig på, och kunde imitera till naturtrohet.

Jag vet faktiskt inte hur många exempel på det – försök att imitera ”Röde Orm” som inte ens når Frans G:s imaginära fotknölar, så att säga som jag sett genom åren, alltifrån Martin ”E-type” Erikssons försök till Ungdomsbok med titeln ”Sveakampen” eller den här boken, som var ett riktigt kristet influerat nerköp, en svala som liksom inte ville flyga..

En annan ”sjuka” som också är vanlig nuförtiden är att hänvisa alla berättelser om Vikingatid och Asatro till Ungdoms- eller Barnavdelningarna, och då bli förment pedagogisk, eller rättare sagt snusförnuftigt kristen. Jag vet inte hur många böcker jag sett på formeln ”Pelle Plutt och Fisa-Lisa i Trälgörats land” – alltså böcker där en manlig huvudperson och (oftast!) en kvinnlig hjältinna blir illa behandlade, alla hedningar är hänsynslöst korkade, dumma i huvudet och förrättar människo-offer eller inte ens kan segla sina skepp, utan de beskäftiga ungdomarnas hjälp – och så hyllar man dessa stolpskott, självmål  och falska skildringar för sin ”historiska korrekthet” och för att de är ” så otroligt originella” som har en kvinnlig hjältinna, fastän Disneys Pochahontas och nu senast ”Mulan” redan gjort det där tjugo gånger om, liksom ett otal svenska eller nordiska försök, som inte alls tillför så mycket nytt eller läsvärt överhuvudtaget.

Ännu värre och renodlat rasistiska exempel finns dock. Rasisten Mons Kallertoft, till exempel – vars smuts-litteratur inte borde ges ut på något svensk förlag alls – som hela tiden förlägger sia deckare till nutid, och genomgående skildrar nutida Asatroende som mördare, psykopater och våldsmän – vad han gett ut, borde ligga under allmänt åtal som ”Hets emot Folkgrupp” – och skrev han så om kristna, judar eller muslimer, vore nog åtalet ett faktum redan, men när det gäller oss Hedningar, går det tydligen bra att smäda, ljuga, förtala, smutskasta och släpa i skiten hur mycket som helst – eller hur Mons ?

Nåja – jag ska inte länka till just hans böcker mer – eller fyra-fem danska deckarförfattare i samma stil, vars hela litterära verksamhet verkar gå ut på att sprida fördomar och hat emot den nutida Hedendomen.

”Gardar Gåtlösaren” framstår som kemiskt fri från de här väldigt tråkiga tendenserna – och därmed får vi Hedningar av dag nöja oss. Böcker som tar upp Vikingatidens samhälle på ett positivt sätt, eller i alla fall har ambitionen att skildra det som det var, är sällsynta – oavsett hur pålästa eller historiskt korrekta författarna nu är, eller vill vara. Författaren verkar heller inte ha något politiskt syfte med sin bok, vilket också det är sympatiskt.

En berättelse behöver för den delen inte vara 100% historiskt korrekt för att vara underhållande, och man må betänka att nästan alla deckare eller all skönlitteratur mer eller mindre skrivs just för underhållningens skull – även om de kanske känns fräschare av en ”annorlunda” miljö, som böcker i samma genre ännu inte behandlat.

Jag väntar mig mycket av ”Gardar Gåtlösaren” i alla händelser, inte minst därför att huvudpersonen som jag är skåning – och får jag den här boken i Julklapp – trots att jag inte varit snäll – kommer jag givetvis läsa den ytterst noga och länge.

Målning från Kronborgs Slott – Jomsvikingarnas löfte vid Gravölet över Strut-Harald, kung över Skåneland, i Sven Tveskäggs Hall…

Archiater Urban Hiarnes Pepparkakor

Av Pepparkakor blir man snäll, säger ett svenskt ordspråk, men jag vet inte om det stämmer på mig såsom Asatroende Hedning. Jag har under de tre senaste dagarna konsumerat ungefär 80 stycken av den mindre, runda sorten (ungefär 4 cm i diamter) men kan fortfarande inte notera någon större skillnad, bara så ni vet.

En man som också gillade pepparkakor, tydligen, var den store svenske läkaren och vetenskapsmannen Urban Hiärne, som uppnådde titeln Archiatriker eller Archiator, som man stavade på 1600-talet, vilket är detsamma som dagens överläkare. Hjärne var född i det svenska Ingermanland, där St Petersburg nu ligger – området var ända sedan Vikingatiden svensk provins och befolkat av såväl Ingermanlänningar som etniska svenskar – numera är det helt förryskat, och även Ingermanlänningarna har nästan helt utrotats till följd av ryska folkmord – men Hjärne flyttade som 15-åring till det egentliga Sverige, och började studera medicin på Uppsala Universitet som 17-åring. Han levde tills han var 83 år gammal, och trots en fattig och enkel bankgrund blev han en av de rikaste och lärdaste männen i det dåtida Sverige.

Han upptäckte Medevi Brunn i Östergötland, en ”rätt martialisk surbrunn” som han själv skrev. Som bekant finns hälsokällan kvar än idag, men frågan är om den inte blev alltför populär, Hjärne själv såg enbenta personer och de som förlorat en hel hand försöka ”drikkja till sig nye lemmar” vid Medevi – vilket han själv avvisade som fullständigt omöjligt, därför att inte ens det bästa och renaste vatten i Världen skulle kunna ha den effekten. Berömd är också hans insats emot Häxprocesserna i Sverige – trots att man försökt nedvärdera den.  ”Svenska” Kyrkan skulle säkert ha fängslat, avrättat, torterat och bränt hundratals, eller rentav tusentals svenska kvinnor på bål, om det inte vore för Urban Hjärne. Han var visserligen inte den enda motståndaren till de kristnas ständiga våld och terror i dåtidens trolldomskommissioner, men den som först väckte frågan om de kristna kunde vara riktigt kloka i huvudet, genom ett ironiskt påpekande om de trodde, att alla häxanklagade skulle lida ”någon specimen torturae” som han sa.

Hiaernes självporträtt, när han var 25 år gammal.

Tortyr var ända sedan de hedniska lagarna förbjudet enligt svensk rätt, vilket hans samtida mycket väl visste. Å andra sidan förnekade Hjärne inte heller Satans, Blåkullas eller Häxors existens – han bara starkt ifrågasatte hela bevismaterialet – ”Svenska” Kyrkan lät ju minderåriga barn vittna mot sina föräldrar, påstod att häxor kunde flyga på kvastar och annat, som 1600-talets vetenskap redan motbevisat, och utöver det höll Hjärne för sin del på med både västerländsk magi, runor och Kabbala. Det sägs förresten att han fortfarande går runt och spökar på Bromma Kyrkogård, där det Hjärneska gravkoret ligger.

Ifall nu någon av mina läsare skulle påträffa honom där (koret är den vita byggnaden till höger) någon mörk natt i Midvinter, kan ni ju passa på att fråga vad Archiater Hiaerne tycker om dagens politiker och dagens Sverige, eller det ömkliga ”Landet Löfvén” som vi nu alla tvingas bo i. För min del tror jag inte han gillar det särskilt.

Men – i en gammal receptbok, skriven av en viss Sofia Lovisa von Ascheberg, som också gästade Medevi – småningom blev hon Grevinnan Wachtmeister, och gift med en av Sveriges allra största amiraler – står det skrivet ett pepparkaksrecept, som jag antar är Sveriges äldsta bevarade.. Och så här står det med Urban Hjärnes egen spretiga handstil…

Man tager 1 mark (ca 425 gram) gott smör, 3 marker honung ( 1275 gram) hwilken smältes och kallnar, samt 4 marker (1700 gram) godt hwetemjöl. Smöret arbetas nu medh miölet så starkt, att man kan sikta det genom en sikt, och sedhan arbetas deht miölet uti honungen, sambth lägges däruto 1 skedblad stötta och siktade, torra pomeratzskal.

Ho somph nu hafwer rådh, lägger därtill 1 lod mald cardamom (ca 14 gram kardemumma) 2 lod malde kryddeneilikeblomst, väl torr ock så rikligen ingifer föhr magans uppwärmande, dock höghst 3 lod (42 gram ingefära).

Kafla så ut deht litet tjåkare än en dubbel slant ( 2 daler kopparmynt var dåförtiden ca 4 mm tjock) och tag uth deht med ett litet glas eller huru stort som behagas, gräddas på spjäll i ugnen, men de tål ej stohr hetta, deht ähr lagom att sätta i ugnen sedan man lyktat att grädda et helt brödbak.

Dessa pepparkakor kunna länge, ja året om föhrvaras, och av en sats får man väl hundrade. Men, några dagar efter de ähr bakte, ähr de wäl hårde. Om det skulle finnas några små klumpar som oaktat allt brukande och arbete ej will gå igenom siktet, så skall deht tagas bårt, ty allt miölet skall med smöret vähl arbetas och siktas..

Där hör ni, Hedningar små ! Detta rätten och packen eder efter !

Favorit i repris: HEDNA och Ludna Julsånger

Nu när Lucia eller rättare sagt Lussi har firats, traditionsenligt och utan protester från de som vill förändra eller förvrida svensk kultur, kanske det är dags att publicera lite Hedna och Ludna sånger, som ni kan tralla och sjunga resten av Julen, och utan vidare publicerar jag dem nu återigen !

Lusse Lelle

Lusse Lelle, Lusse Lelle, Elva nätter före jul.
Lusse Lelle, Lusse Lelle. Elva nätter före jul.

Nu äro vi hitkomna så näst före jul.

Nu äro vi hitkomna så näst före jul.

Goder morgon härinne både kvinna och man.

Goder morgon härinne både kvinna och man.

Husbonde uti huset med maka i famn.
Husbonde uti huset med maka i famn.

Goder Afton, Göder Afton, både Herre och Fru
Vi önska eder alla en Jesus-fri Jul !
Ja, vi önska eder alla en Jesus-fri Jul !

 

 

 

DET ÄR EN GRIS UTSPRUNGEN  (Melodi: Det är en ros utsprungen)

Det är en gris utsprungen
av Hildesvinets stam
av fädren ren besjungen
ett svin i Svea land
en galt så skär och blid
mitt i den kalla vintern
i midnatts mörka tid

Om detta svin allena
ljuder så Frejs ord
att född i stian rena
han välsigna skall vårt bord
Av Yngve Frejs nåd och makt
oss detta under skedde
som vid Särimners slakt.

Den spickna skinkan fina
som doftar salighet
i mörkret skall den skina
besegra dunkelhet
Själv Frej och mänskor fann
att oss arma mänskor frälsa
från hungers kval den kan.

O Frej, tag dem som klaga
i denna Midgårds dal
nu med din hjälp ledsaga
till Alvheims högtidssal
Ja, i ditt glada hus
låt oss hos dig evigt leva
i Hedendom och ljus.

O HELGA NATT (Melodi: O Helga Natt)

O helga natt, o helga stund för värden
då Jolnars makt till jorden stiger ned
för att oss ena med vår tro och våra fäder
för oss att Solvarv fira, enligt deras tro.

Och Frändskaps stråle går igenom Världen
och ljuset skimrar över land och hav.

Folk, res nu eder, och hälsa glatt er frihet:
O helga natt, du Asatron oss gav
O helga natt, du Asatron oss gav

När Kristus faller, faller våra tunga bojor
Vår Jord blir fri, himlen öppnad är.
Uti var vän du ser en älskad broder
och se, din Jultid blir dig kär.
Från himlen bragte Jolnarna oss friden
för oss de Julens gåva gav.

Folk, res nu eder, och hälsa glatt er frihet:
O helga natt, du Asatron oss gav
O helga natt, du Asatron oss gav

 

 

STILLA NATT (Melodi: Stilla Natt)

Stilla natt, heliga natt
Allt är frid, stjärnan blid
skiner på folket i Tivarnas land
och på den eviga Asatrons band
Solvarv till jorden är kommet
Nu är vår Juletids fröjd

Stora stund, heliga stund
Disers här slår sin rund
Kring de fulltrogna hedningars hord
Rymden ljuder av Jolnarnas ord
Solvarv till jorden är kommet
Nu är vår Juletids fröjd

Stilla natt, heliga natt!

Mörkret flyr, dagen gryr.
Solvarstimman för världen slår,
Asarna framför oss samlade står
Nu är vår Juletids fröjd

 

LUSSI – SÅNG (Melodi: Sankta Lucia)

Natten den sänker sig, i midvinterns timma
snön ligger mjuk och vit, stjärnorna glimma
Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus
heliga Freja, heliga Freja

Natten är stor och tyst, i fjärran klingar
hornen från Odens jakt, med sus av vingar
Se på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår
heliga Freja, heliga Freja

Mörkret skall flykta snart, från Midgårds dalar
Vanadis så till oss alla nu talar.
Dagen skall åter ny stiga ur rosig sky
heliga Freja, heliga Freja

 

 

Gläns över sjö och strand

Gläns över sjö och strand, stjärna i fjärran
Du som i Nordens land, tändes av Härjan
Ledstjärnans klara ljus leder till hem och hus
Manligt och kvinnligt följer dig gärna
Strålande stjärna, strålande stjärna

Vinter i Nordens land, Jul i vårt Rike
Här i vårt Västerland, finns ej dess like
Mannen som sover trött, kvinnan som slumrar sött
vaknar i Solvarvs tid, hör Jolnarnas röster
Stråla så härligt klar, gryning i öster.

SVIPDAGS VISA (Melodi: Staffansvisan)

Svipdag var en stalledräng.

Vi tackom nu så gärna.

Han vattna’ sina fålar fem,

Allt för den ljusa stjärna.

Ingen dager synes än,

Stjärnorna på himmelen de blänka.

Två de voro röda,

Vi tackom nu så gärna.

De tjänte väl sin föda.

Allt för den ljusa stjärna.

Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Två de voro vita,

Vi tackom nu så gärna.

De va de andra lika.

Allt för den ljusa stjärna.

Ingen dager synes än,

Stjärnorna på himmelen de blänka.

Den femte han var apelgrå,

Vi tackom nu så gärna.

Den rider själv Svipdag på.

Allt för den ljusa stjärna.

Ingen dager synes än,

Stjärnorna på himmelen de blänka.

Innan hanen galit har,

Vi tackom nu så gärna.

Svipdag uti stallet var.

Allt för den ljusa stjärna.

Ingen dager synes än,

Stjärnorna på himmelen de blänka.

Innan solen månd’ uppgå,

Vi tackom nu så gärna.

Betsel och gullsadel på.

Allt för den ljusa stjärna.

Ingen dager synes än,

Stjärnorna på himmelen de blänka.

Svipdag rider till Menglöd,

Vi tackom nu så gärna.

Där ger han sitt segersvärd,

Allt för den sköna jungfru.

Ingen dager synes än,

Stjärnorna på himmelen de blänka.

(PS de som inte känner till Staffans-visans HEDNISKA ursprung, bortåt Hälsingland till, skall få vet mer i kommande inlägg)