Julhögen – en tradition som ännu lever

Till de Hedniska traditionerna från Asatrons tid hör att låta maten stå framme på Julbordet över Julnatten, så att Odens följe i den vilda jaktens tid och förfäderna kan ta för sig av den, efter vad man en gång trodde – och i vissa fall ännu tror. Också traditionen med Julhög, en hög av bröd, kakor och andra godsaker som skulle räcka över hela Julen, och som får stå framme framför var och ens plats vid matbordet lever ännu kvar.

Julhög från det nutida Västergötland (foto: Ideell Kulturkamp)

Denna sedvänja är visst inte utrotad, som det felaktigt står på Wikipedia. Åsa Holmgren, forskare på Institutet för Språk och Folkminnen, tillämpar ännu seden med Julhög, och så gör många andra. Till och med många receptsajter tar upp sedvanan. Mest utförlig beskrivning finner ni här.  Vårt dagliga bröd haraltid varit viktigt, ända sedan för 5 – 6000 år sedan, då vi svenskar först blev bönder. Särskilt viktigt blev det vid julfirande och andra högtider. Det bakades många olika slag av bröd och av olika finhetsgrad och sädesslag – Kornbröd nämns i Eddadikten Rigsthula om Heimdalls vandringar som det tarvligaste av allt, råg som något bättre och vete- och havrebröd som finast – det åt man bara till helgerna, och förärade makterna vid Bloten. Hade man råd; användes siktat mjöl och till limporna hade man vört från ölbrygden.

Bild från Kalmar Läns Museum – Julhög med äpple överst, en god ost samt olika sorters kakor. Främst en av Frejs eller ”Staffans” ryttare..

Julhögarna bestod av runda brödkakor i olika storlekar och olika tjocka med den största grova kakan underst. Högre upp i stapeln kom mindre och finare bröd som en kringla eller stor lussekatt. Högst upp fanns kanske en bit ost, lite smör och ett rött äpple. Runt omkring högen låg pepparkaksgrisar och ofta figurer av hästar, som ju alltid hört hedendomen till. Sambandet mellan ”Staffansritten” på Annandagen och guden Frej skall jag berätta mer om en annan gång. Särskilt Såkakor, vars sista rester skulle plöjas ned till våren i den nya åkern, och som på så sätt skulle bevara lite av Julens kraft – vattnet tog man gärna från någon åt norr rinnande Torskälla i trakten – fick ofta ligga underst i var och ens Julhög – och det bruket kan vi ännu iaktta och hålla i helgd.

”Julahögen var byggd i pyramid, den största och grövsta jullimpan i botten, sen den grovsävade kakan med hål i mitten och därnäst en fin-sävad, lite mindre kaka. Alla bröden voro runda, grovlimpan vägde omkring 3 skålpund (nästan 1,5 kg), de andra omkring hälften så mycket. Allt matbrödet var mjukt, slätt och välformat. Överst på högen låg minst en vacker sk tolvhålakringla (lyxbröd som sällan baktes utan till julen). De som hade kaffe använde detta bröd som kaffebröd, annars åts de torra. I en del gårdar saknades somliga år den lille lille osten (beroende på minskad mjölkmängd). Överst ett rött grant äpple. Fanns gott om äpplen, lades sådana runt omkring de olika julhögarna. Vid barnens julhögar ställdes dessutom deras jul-a-gåbba, vilka bakats av den vitaste degen. Den förställde en julgubbe, en julkäring, julgris – bock med horn, tupp, höna.”

Upptecknat: 1949 av Alma Nilsson
Informanter: Upptecknarens mor (född 1834) och mormor (född 1803)
Plats: Härlunda, Småland
Arkivnummer: 19964, frågelista M119

Särskilt indelta soldater blev av sina rotebönder bjudna på Julhög, vilket föjande uppteckning från Dalarna visar. Seden kan gå ända tillbaka till de Hirdmän som fanns på Kungsgårdarna inom Uppsala Öd, för också Vasakungarna och medeltida regenter gav Julhög och Julgåvor till sina knektar.

”På julbordet lades en bröstöd (brödhög) bestående av 15 à 20 kakor tunnbröd, vilket fick kvarligga över jul. En hög av tjockbullar staplades upp i bredd med tunnbrödshögen och ävenledes fick kvarligga på bordet helgen över.—

På julaftonsmorgonen skulle husmodern ställa iordning julgästen till soldaten som då kom på besök hos samtliga sina rotebönder. Soldatens julgäst bestod av en kaka tunnbröd, en tjockbulle, en köttbog eller lår, samt ca 2 à 3 mark smör.”

Upptecknat: 1937 av Fräs Erik Andersson
Plats: Boda, Dalarna
Arkivnummer: 10338 (frågelista M119)

På institutet för språk och folkminnen är man säker på, att seden med Såkakor är mycket äldre än kristendomen, och kommer från Hednisk tid. Helt säkert är den samtida med det första brödet, skriver man. Till och med i dag, när de flesta av landets invånare bor i städer, har man påträffat många, som iakttar den gamla vanan att göra såkakor, och lägga de sista smulorna av dem i trädgårdslandet till våren, för att få lycka med sådd och skörd. En rest av den gamla Frejskulten – sägs det.

Julhög från Leksand, med tupp som i Yggdrasil, Världsträdets topp…

Gårdstomte nr 14 – 18

Eftersom det finns många ämnen att skriva om för en Hedning, inte minst såhär i Juletid, ligger jag efter i min kalender om de hedniska Gårdstomtarna, smått vresiga varelser som är besläktade med Vanerna, och varje tomts äldsta brukare. En sägen från Nagu i det svenska Finland berättar att det där var sed att ge Gårdstomten nya skor och ett fat gröt på Julafton, men en dag blev husbonden sjuk, och gav uppdraget med gåvorna till sin late dräng. Han spelade tomten ett fult spratt, för han åt upp gröten, sket i grötfatet och spikade fast skorna i ett hörn av loggolvet.

Karta, som visar Nagus belägenhet. Godby, som ligger mitt på Åland, var en gång platsen för ett Hedniskt Gudahov

Så gömde han sig i ett hörn av ladan för att se vad som skulle hända sedan. Gårdstomten kom fram, och noterade vad som fanns i grötfatet. ”Håhåå – sju mil har jag gått och sju skylar har jag burit, men skit fick jag för alltsammans !” Sedan skulle han ta på sig de nya skorna, men ramlade förstås framstupa när han skulle gå därifrån. Han satte på sig sina gamla, slitna skor igen, och sprang ut på gården och ropade: ”Sju skylar har jag dragit till gården varje år, men nu skall jag dra sju skylar härifrån ! Efter den Julaftonen blev säden alltid odryg på gården, och gårdsfolket hade otur, i vad helst de företog sig, så i fortsättningen fick de gå hungriga, och ha magra Jular. En skyl är minst 12 kärvar, och sju skylar är således minst 84 kärvar brödsäd. Uttrycket ”sju skylar” verkar vara ovanligt spritt i de svenska sägnerna, så det är inte konstigt att det dyker upp i Finland.

Från Halland – som verkar ovanligt rikt på Gårdstomtar – kommer en liknande berättelse från Vallda, nära Kungsbacka och överst på Onsala-landet, som ju fått sitt namn efter Oden själv. Där stal en piga en liten bit fläsk från det fat Gårdstomten skulle ha varje kväll, och därför for han in i stugan och började dansa runt, runt med henne på golvet medan han skrek ”kila nätt och kila tätt, för ett litet stycke fläsk”. å höll han på och dansade med pigan hela natten, tills hon föll död ner.  Sägnen påminner en aning om Sagan om Hårgalåten, som i Sverige är ett vanligt sägenmotiv.

Också i Krogsered, en annan Halländsk socken, såg man tomtar så sent som 1966, förresten. En annan sägen från Vallda berättar om Gårdstomtens rent fenomenala styrka. En dräng stod på höskulle och skulle kasta ned hö, när den lille gårdstomten kom förbi. Då drog drängen hötjugan rätt in i benet på tomten, och skrattade skadeglatt, men se det skulle han aldrig ha gjort ! Nästa natt, då drängen låg och sov, gick dörren till drängstugan upp, och någon gick in och stannade till vid hans säng. Det var gårdstomten. Nu släpade han ut drängen på gårdsplanen och kastade honom över takåsen på stugan, och snabb som en blixt sprang han över till andra sidan huset, och kastade honom tillbaka över takåsen igen, lika lätt som om han hade varit en snöboll.

När drängen farit över huset för tredje gången, vaknade han och började be om nåd, så Gårdstomten kastade honom över huset för en fjärde gång, men brydde sig inte om att fånga honom, utan lät honom landa i gödselstacken istället, men lugnade sig sedan.

Från Idala i Halland berättades det 1949, att en bonde på väg till Kungsbacka sett två ofantliga halmlass röra sig genom luften på en liten skogsväg, och när han kom närmare såg han två små benpar, ett under vardera lasset, som stadigt rörde sig framåt. Det kan ha varit två Gårdstomtar, som var på väg för att frakta ”sju skylar i sju milar” men vart de skulle, eller varifrån de kom, förmäler inte den historien. Och det var sägen nummer sjutton.

karta över Fjäre härad och Idala socken

Lustigt nog verkar det vara ont om uppteckningar från Västergötland, där väl traditionen om Gårdstomtar borde vara stark, när Halland och Bohuslän har så många sägner om dem. Från Kvibille berättades 1949 om en bonde, som hade en tomte som varje månad drog stora bördor hem till den egna gården från en rik godsägare, som inte behövde sakna något. Trakten där har varit bebodd i minst 3000 år och har många bronsåldersrösen, och i ett av dem hade Gårdstomten sitt hem. Men en dag sa han till bonden: ”Jag tappade en hötapp där i grindhålet, men den kan du bära hem själv”. Bonden fick köra 18 lass med häst och vagn innan han fått in allt höet, och det var gårdstomte nummer 18..

Om ”Zuisternas” religiösa bedrägeri på Island – och andra bedragare

Tidigare i den här bloggen har jag berättat om hur en märklig religiös rörelse, grundad av kristna, som säger sig vara Polyteistisk och har till syfte att återinföra fornsumerisk religion, fått fotfäste på Island, där den definitivt inte hör hemma. Men alltsammans slutade i omfattande ekonomiska bedrägerier, som nu fått sitt efterspel i Isländsk domstol, där två bröder Augustsson vandrat ut och in de senaste åren, enligt vad Islandsbloggen kunde berätta för fyra dagar sedan.

De kristna bedrägerierna och ränkerna började redan 2014, då det påstådda ”Zuistsamfundet” hade två medlemmar på ön. Men 2016 hade antalet ökat till 3 087 medlemmar. Förklaringen till denna ökning – som ett kort tag gjorde Samfundet till den största Icke-kristna religionen på ön, näst Asatro, bestod i att Zuisterna lovade att betala tillbaka församlingsskatten på 10 776 isländska kronor (motsv 696 SEK) till alla som blev medlemmar – men det var ett löfte de aldrig höll. Samtidigt lyckades bedragarna tillskanska sig inte mindre än 53 miljoner isländska kronor i Statsbidrag (motsv 3,4 miljoner SEK), och i och med det saboterade de effektivt bidragen till Isländska Asatrufelagidh, som ju hela tiden haft svårigheter med att bygga klart sitt stora gudahov, ett mycket ambitiöst projekt, fyllt av nyskapande arkitektur.

Nu är det snart tre år sedan byggt av Gudahovet utanför Reykjavik inleddes, men fortfarande har det inte realiserats, till stor sorg för Asatroende världen över. Man kan också anmärka, att de ca 700 kronor Isländska Staten tar ut av sina medborgare i ”Kyrkoavgifter” bara är en bråkdel av vad ”Svenska” Kyrkan hela tiden pungslår eller besnattar hederliga svenska medborgare på. Här tvingas en normalinkomsttagare betala upp till 3500 kr om året eller ännu mer, och den siffran är bland de högsta i alla Europas länder.

Ett argument för att GÅ UR den ”Svenska” Kyrkan så gott som något, och aldrig mer ha något med den att göra, eftersom jag antar att ni inte vill betala utpressar-pengar. Dessutom stjäl man sk ”begravningsavgifter” från oss arma svenskar, och vi får inte ens låta oss begravas i ett annat samfunds regi, därför att det råder Begravningsmonopol här, trots att det inte är så i Danmark eller på Island – våra nära grannländer…

En blankett för utträde får ni här – och jag hoppas ni använder den, snarast möjligt.

Alltnog, på Island dömdes den ene bedragar-brodern, Einar Augustson, till 3,5 års fängelse.  Men bedrägerierna har bara fortsatt och fortsatt. Man kan erinra sig det ökända samfundet ”Forn Sed” i Sverige, som redan på 1990-talet påstod att de skulle bygga ett ”tempel” – som de okunnigt kallade det – för Asatro – och som började samla in pengar från medlemmarna. Det visade sig mycket snart, att en känd narkoman utsetts till ekonomiskt ansvarig, och att han tagit ut alla pengarna från ”Hovkontot” och köpt narkotika för dem på ”plattan” i Stockholm.

Nu har ”fornsedarna” börjat samla in pengar för samma ändamål igen, och jag råder alla er som läser det här, att inte stödja dem med råd och dåd, och inte ge några bidrag på minsta vis, med tanke på vad man redan vet om den här lögnaktiga organisationen, som sannolikt aldrig någonsin kommer förverkliga sina planer.

Under 2019 stoppade myndigheterna på Island utbetalningarna till bröderna Augustson och Zuisterna. Skälet var befogade misstankar om att det inte bedrevs någon som helst verksamhet i trossamfundet. Dessutom misstänktes bröderna ha vilselett myndigheterna genom falska uppgifter. Bröderna stämde staten och krävde att utbetalningarna skulle fortsätta. Men Héraðsdómur Reykjavíkur gick på statens linje. Det saknades dokumentation för samfundets utgifter och den moderkyrka som i USA som zuisterna hänvisade till visade sig inte finnas

Nu åtalas bägge bröderna återigen för bedrägeri. Åtalet gäller denna gång 84,7 miljoner isländska kronor som betalades ut till samfundet mellan oktober 2017 och januari 2019. Enligt åklagaren har bröderna i praktiken använt församlingsskatten som om det var privata pengar. Bara omkring 5 miljoner isländska kronor har återbetalats till medlemmarna, och resten av beloppen har förskingrats i aktiespekulation och andra vidlyftiga affärer, enligt vad ”Islandsbloggen” kan berätta.

Några religiösa sammankomster inom ”Zuismen” har man heller aldrig sett till på Island, lika lite som inom ”Forn Sed” som nu helt avblåst sin påstått religiösa verksamhet över hela Sverige. NAS, Nordiska Asa Samfundet, en åtskilligt mer välorganiserad och väl fungerande organisation, avhåller däremot verkligen blot, och jag rekommenderar starkt, att ni håller er till dem istället, och inte har med ”forn sed” och annan New Age att göra.

NAS har också visat sig värdiga att administrera en insamling för ett Gudahov (och inga ”tempel”) sedan 2017, och på 3 år har man lyckats samla in över 64 000 kronor från 94 donatorer, däribland också jag. Jag föreslår att ni fortsätter stödja det projektet istället för att slösa bort era tillgångar på någon ”Svensk” Kyrka, eller meningslöst ”fornsederi”.

Låt oss bygga Gudahov, som de såg ut under den gamla, Hedna tiden !