Knutsdagen 2021…

Idag är det Knutsdagen, då Knutsgubbar traditionellt skall ställas vid grannens dörr, Knutsbaler avhållas, och ”Kung Knut kör Julen ut” enligt gammal tradition. Min julavslutning nödgas jag uppskjuta med exakt tre dagar, trots att det bär mig emot – men bakom husknuten, döljer sig diverse oönskade följare och ”läsare” precis som förut.

I dagens Riksdagsdebatter skall enligt vad SvD förmäler en viss Annie Lööf (C) offentligt ha anklagat Jimmy Åkesson (SD) för att vara ”den ende svenska Partiledare som stöder President Trump” – vilket är en ren lögn, tillbakavisad av den senare. SvD lanserar också den missvisande teorin att ”QAnon” rörelsen i USA skulle vara högerextrem, vilket är en betydande överdrift, och Fake News som så mycket annat. ”QAnon” är en vild soppa av konspirationsteoretiker, diverse fanatiker, och extrema rörelser, som stjäl andras symboler och fakta, och använder dem helt fel.  Herr Åkesson har tillbakavisat Fru Lööfs groteska påståenden, och vederlagt dem som onödig retorik, av Trumpskt snitt.

Vi har redan sett Fjollan Federley, skådeprocessen mot Eskil Erlandsson och likvideringen de sista resterna av det gamla Bondeförbundet, samt Centern som ett agrart Landsbygdsparti, med de etniska svenskarnas bästa för ögonen. ”Lööferi” och måttlös ”Stureplanscenter” har länge sen tagit över. Kom ihåg ”de tre ledande center-kvinnornas” sjuka anklagelselekar mot Herr Erlandsson, Anna Ardin (numera i ”Svenska” Kyrkan, vilket är en händelse, som ser ut som en tanke) och Affären Assange, 2010 – alltsammans blå dunster, fantasi-foster, rena lögner som man med ”media hype” velat slå i oss.

LIKA SOM BÄR – Samma fanatiker här som där ! Symboler används fel, retorik från ett PERVERST KLIENTEL

Men låt oss lämna ”Landet Löfvén” för ett tag – Landet där snart sagt ingenting fungerar, om det blivit ”vintej” eller ”Väädegjund” för alla dessa infantiliserade vuxna, förståndshandikappade i politiker-förpackning, ”Galna Gretor” och rena Måndags-exemplar till medborgare.

Därmed åter till Knutsdagen, som jag firar till ära för den ende riktige Knut, Knut den Store av Danmark, Norge, Skåneland, Frisland, England och många andra riken och länder. Knut Lavrad, ett löjligt påstått Katolskt Halvhelgon och en högst massmedioker kung, skapad av kristifikation och mycket sentida historiker, ligger inte för mig; och faller mig icke i smaken.

Knut var son till Sven Tveskägg av Danmark, som vid sonens födelse antagligen inte omfattade kristendomen, och han var av Harald Blåtands och Gorm Gamles urgamla, Hedniska Kungaätt, son av vikingarnas konungar i våra Nordiska land. Och det var innan staden Lund grundlades av samma Konung Tveskägg, förrädaren som bytte sida och blev kristen.  Om han hade haft ett valspråk, eller hållit ett tal inför oss, hade det varit i linje med Magnus Barfot av Norge, han som var klädd i kilt och Kung även över Skottarnas land.

”Jag har kommit till er som en sjökonung, och icke som en stol-konung. Konungar är icke födda till att leva länge och regera för alltid här i Världen, deras liv går ut på att skaffa sig evig ära genom sina gärningar, för och genom sitt eget folk..”

Sådan bör Kung Knuts verkliga tro ha varit, och enligt dessa ord förflöt också hans liv, samt Regeringen över Knuts eget Rike, 1016-35, blott 18 år och icke meramen hans namn, lever än idag. Tror ni då någon kommer minnas Sahlin, Lööf, Löfvén och andra föredettingar, ens anno 2030 ?

Han intog med 200 drakskepp och 10 000 man från alla tre Nordiska riken England ensam, och gifte sig först med Aelfgifu, en kvinna som heller inte var kristen, mer än till namnet, då hennes ätt var anhängare av ”Englisc” Asatro, och hedningar lika mycket som han, dotter till Ealdermannen av Jorvik eller York som hon var. Aelfgifu betyder ”Alfernas gåva”, alltså hon som är kommen av Vanernas gudaätt, ty i Eddan är ”Asar och Alfer” respektive ”Asar och Vaner” ett och samma. Hon bör ha varit liten och späd, en gracil varelse och kanske vacker, ty hon gifte sig som 24 år gammal, och hann få två söner, Harald Harfot och Sven Knutsson, som var den förste av Knuts många barn, avlad medan Kung Tveskägg fortfarande levde.  Harald Harfot hann med att vara Kung av England likaså, men erkändes aldrig i Norden.

Men så – av konvenansens skäl, och för att gynna de kristna hundarna i England, var Konung Knut tvungen att ta sig en annan kvinna till sin främsta och första hustru, trots att Aelfgifu levde kvar, ty hon dog först ett år efter Knut, fortfarande vid hans hov av allt att döma, då hon var 46 år gammal.

Såhär såg kung Knuts nya lagvigda hustru ut, har man bevisat med DNA-teknik, ”state-of-the-art” forensisk analys, utförd av rättsmedicinare och haplogrupps-studier på hennes återfunna ben från Winchester Cathedral i England.

Hon var – som ni ser – otvivelaktigt en Nordisk kvinna hon med, och ingen Negress eller Asiat. Det har sina naturliga skäl och en helt naturlig förklaring. Hon var Emma av Normandie, född dotter i en Nordisk Kungaätt, som suttit på Normandies tron sedan Gånge-Rolf och Lodbroks dagar, och hon var varken fransyska eller katolsk till sitt väsen. Hennes mor hette Gunnor enligt Fransmännen, för ”Gunhild” kunde de inte uttala. Först var hon gift med Ethelred the Unready, eller den Villrådige, han som avsattes av både Engelsmän, hedningar och Nordbor från alla länder – och varken Englands folk eller Nordborna var då alls så kristna, som somliga tror. Största delen av sitt liv tillbringade hon i Wessex, hennes förläning, och där levde ju mest daner och saxare, precis som i Kent.

Ethelred är den kristne galning, som beordrade folkmord på Nordbor och Danelagens invånare (massakern på St Bricci dag), och mycket riktigt blev han därför avsatt av Knut den Store, och hans far Sven, för vilka måttet längesedan varit rågat. INGEN, absolut INGEN skall däremot tro på den dåliga TV-serie dynga som ”The Last Kingdom”, ”Norsemen” och andra kristet vinklade TV-serier av angloamerikanskt snitt sänder ut numera, därför att de verkliga agerande – och deras agerande enligt legenderna – inte alls var sådant.

Emma och Knut den store efter de sedvanliga kristna lögnerna, omgjorda till donatorer i en klosterkyrka minst 200 år efter deras död.

Bland annat finns det en vida spridd kristen lögn i England, som går ut på att Emma – av Wessex, då inte Normandie – skulle ha lovat Knut att ”bära järnbörd” för att en gång för alla bevisa, att hon inte skulle vara honom otrogen, utan en god hustru till sin sista livsdag. Men Järnbörd fanns aldrig i nordisk rätt, utan är en folksaga, liksom ”rista blodörn” och mycket annat. Engelska media i år har dessutom förgrovat och förvanskat ännu mer till att Emma av Wessex skulle gå på glödande järn med bara fötterna, men det var dåtidens politiska retorik – inget annat.

Gifte sig med Knut, till Aelfgifus stora sorg, och till Engelsmännens glädje, gjorde hon nog först 1016, tre år efter Tveskäggs död, och med i boet förde hon den blivande Edvard Bekännaren, en feg kristen, som skulle avsättas av Harald Goodwinson i sinom tid, han som segrade vid Stamford Bridge, men ledde en uttröttad och frusen här till Hastings, där han förlorade mot Vilhelm – varför och hur är välkänt. Goda, eller Godgifu – den ”goda gåvan” på den aenglisc som då talades – ett nordiskt språk till största delen, obesmittat av nutida Engelskas latin – och slutligen Ælfred Æþeling eller Alfred Ättlingen, som dog vid 31 års ålder, och som aldrig var vuxen nog att ta över efter Knut.

Knut den Store lärde sina Härmän och Jarlar vad det innebär att vara Sjökonung och icke Stolkonung, samt att tidvattnet icke väntar på någon människa.

Om Kung Knut den Store i England finns också den berömda Engelska sagan (diktad av kristna som hån på 1100-talet, minst ett sekel eller mer efter kungens död) där Kungen satte sig på sin tron i hela krigshärens närvaro, och sade åt de kristnes gud att stoppa tidvattnet.

Men se – det kunde de kristnes gud ICKE – och inga andra gudar heller. Därmed ville Kung Knut bevisa, att Kungar icke är givna av gud, att feodalism icke är givet det heller, men att Sjökonungar och Härmän är de enda, som förtjänar att äras och förlita sig på i längden. Egen styrka, och egen kraft, genom egna arméer, goda medborgare och soldater – sådant skapas och behålls av goda och rättvisa kungar – eller andra potentater av idag.

De lärde – och några engelska badorter som vill ”ta poäng” på turism, har tvistat om var och när detta hände, för alla seriösa historiker tycks nu vara ense om att Konung Knut den Stores ”åskådnings-övning” vid havet bär en kärna av historisk sanning.

Sannolikt hände det nära Gainsborough i Lincolnshire, nära Norfolk med dess ogenomträngliga träsk, ett annat område där ”Folket från Norr” gärna bosatte sig – det är ju därför det heter ”Norfolk”. I floden Trent fanns och finns ännu en tidvattensvirvel, en ”Aegir” – alltså ett fenomen, direkt uppkallat efter Havsdjupens Gud Ägir – Han som var Mannan Mac Lir för kelterna på Irland, eller Shakespeare’s ”Kung Lear” med tre döttrar, inte sju som i Asatron – ni kan väl dessa havsdöttrars namn ?

Året bör ha varit 1027, sägs det – varför vi snart kan fira tusenårsjubileum för ett rike, som inte var ”Europeiskt”, inte styrt från Bryssel av idel brysselslickare och därmed likställda, utan i en tid när hela Storbritannien och Norden inte behövde något EU alls, utan kunde bortse från Islam och Sydeuropa, och icke ha sådana länder och folkslag i sina respektive rikens skötsel.

Och drottning Emma, hon som kom att förvalta arvet efter både Aethelred och Knut ?

Jo, i tidernas fullbordan lät hon kristna munkar i Frankrike skriva ned Gesta Cnutonis Regis, om Kung Knuts regering och bedrifter. I den skulle de kristna prisa hennes skönhet, trots att det var Aelfgifu, Knuts helt hedniska, första hustru, som var den vackraste kvinnan vid hela hovet – och sannolikt inte Emma, som med Kung Knut fick Hardaknut eller Hårdeknut, Kung av Norge, och Gunhild, som slutade som drottning av det Tysk-Romerska Riket.

Att Knut den Stores ringbrynja, också skall ha hetat ”Emma” är mest ett talesätt. Aelfgifu bör ha varit den avhållna, ungdomens första hustru, som han aldrig glömde, den hedniska kvinnan – alla kvinnor är förstås hedningar innerst inne, liksom alla män – men somliga är det mer än andra….

Var trogna ert eget folk och Rike, och glöm nu aldrig Knut den Store !

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s