Jokkmokks marknad pågår som bäst, vill sajten ”Kulturminnet” erinra oss om. Marknaden har varit officiell sedan 1602, och är bara en av marknader i olika delar av Sverige som hållits kring Distinget, och Distings-marknaden i Uppsala – och mycket tyder nog på att de alla har samma ursprung.

Att marknaderna hade ett hedniskt ursprung, skvallrar det faktum att vigslar, begravningar och andra kristna sedvänjor oftast firades på samma dagar då marknaderna höll på, precis som det gamla Disablotet – marknader och gudstjänst i form av blot hörde ursprungligen ihop. Nuförtiden samlar Jokkmokks marknad över 40 000 besökare, sägs det, och det gamla utbudet av renar, skinn, torkad fisk, salt, mjöl, silver och vadmal har delvis ersatts av allehanda sameslöjd, krimskrams, tingel-tangel, kaffe och godis, men nu som förr för man en rajd av renar genom centrala Jokkmokk. Marknaden skall delvis vara digital i år, men ändå hålls den på ort och ställe till den 7 februari som sig bör, och de som upprätthåller traditionen skall ha ett extra tack i tider som dessa, för det är hårt för handeln numera, särskilt i de norra delarna av vårt land.

Här är nu ett stort oår och mycken sjukdom, men för dagen skriver Kyrkans Tidning att samerna är ”förtryckta” (vilka är beläggen för det, i dagens samhälle ?) och erkänner att de tvångskristnats. När ska då ”Svenska” Kyrkan erkänna alla sina illdåd, och tvångskristnandet av de etniska svenskarna, som genom 700 år inte varit mindre förtryckta än några samer, utan ännu mer utnyttjade, barskrapade och skändade ?

När sker det ? När får vi själva någon ursäkt, från dessa skenheliga kristna, med sin Greta-tro och sin eviga sameromantik ? Det talas mycket om motståndet emot Jojk, Sejd och Seitar, brännandet av enstaka Nåjder och trummor på bål, men aldrig någonsin har vi svenskar fått någon ursäkt för häxbål, indoktrinering, kättarförföljelser, konventikelplakat, husförhör, kyrkoplikt, och ständiga straff…tortyr i Kyrkans namn, som bedrivits genom 7 sekel… Ifråga om samerna är allt gulle-gull från lillan lull och Fjantje Kackélen, men ifråga om majoritetsbefolkningen, detta lands rättmätiga innehavare, vågar man aldrig ge oss ett enda erkännande..

”Ända in i vår tid, har kyrkan uppfattat jojkningen som ett uttryck för hednisk trolldom. Fortfarande kan man möta församlingar i Svenska kyrkan där man skulle känna en stor tveksamhet för att ge det samiska sättet att sjunga utrymme i kyrkorum och gudstjänst.” (Utredningen ”Samiska frågor i Svenska kyrkan”, 2006) När kyrkorådet i Kautokeino församling i Den norske kirke, 2014, diskuterade musiken i församlingens kyrkor satte någon ner foten: ”Å joike i kirka er en synd vi aldri kommer til å tilgi”.

• Citat Kyrkans Tidning 2021-02-03