Vi lever fortfarande i Disablotets tid, och därför citerar jag rakt av det starka slutet ur en dikt jag just hittat på nätet – kanhända inspirerad av mina egna rön om den keltiska eld- och härdgudinnan Brigid – det verkar i alla fall som så…

Vem är det som skrattar i elden

med bakåtlutat huvud

och blottade bröst?

Vem är det som sjunger

sin väsande sång

med håret ringlade

i eldröda flöden?

Allt som är hedniskt i mig.