Månadsarkiv: mars 2021

Vancouver – Vetlanda – Boulder, Colordo – ÖVERALLT härskar MONOTEISTERNAS TERROR !!

av

Det spelar ingen roll var du bor. De struntar i din hudfärg, eller i vilken del av Världen du finns, men de går på dig med knivar, bomber och skjutvapen. Deras avsikt är att döda dig, att utplåna din familj, din kultur och allt du har kärt. Hittar de dig inte, tar de dina vänner eller dina barn; och dödar dem istället.

Sådan är Monoteismen, helt enkelt, och så fungerar det våld, som muslimer och kristna hela tiden utsätter den övriga Världen för.

Såkallad ”meme” gjord till minne av den oskyldiga kvinna, som brutalt höggs ned på ett kommunbibliotek i Vancouver.

 

För några veckor sedan kunde vi alla uppleva hur den ”ensamkommande” Tamim Sultani skrek sitt gälla ”Allahu Akbar” eller ”Gud är större” – ”Svenska” Kyrkans och ärkebiskop Antje Jackélens eget valspråk, innan han plötsligt drog kniv, och planlöst sprang omkring i Vetlanda, där han högg ned 7 intet ont anande personer, alla etniska svenskar till börden. Exakt samma tillvägagångssätt använde en helt annan galning i Vancouver, Kanada som dödade en kvinna och allvarligt skadade sex andra personer inne på ett bibliotek i Lynn Valley, och amerikanska media fylls nu med kommentarer om hur chockade människorna där är, hur lugnt Lynn Valley annars brukar vara, och boendes tomma repliker om att ”Nämen jag fattar ingenting ! Här som brukar vara så fint och säkert – jag växte ju upp här !” Också Vetlandaborna har hela tiden fällt liknande kommentarer, om vi får tro den svenska pressen, och vår statstelevision.

Galningen Bandagogo förs bort, fastbunden på en bår. Det återstår att se, om hans motiv varit Monoteistiskt inspirerat eller inte. (Bildkälla: CTV News Vancouver)

Kanadensisk polis har hittills varit mycket förtegen om de eventuella motiven, och den gripne gärningsmannens identitet. Först idag, fyra dagar efter dådet, släpper man uppgifterna om att det gäller en viss Mr Yannick Bandaogo, 28 år gammal, som varit känd av den lokala polisen sedan tidigare. Detta kan man i och för sig förstå. I Amerika kan ju vad som helst hända. Man har sett prov på underliga proteströrelser och pajas-upptåg till förmån för en multikriminell, drogpåverkad narkoman, som olyckligtvis dog vid ett polisingripande i USA – den såkallade BLM-rörelsen, som också fick igenom sitt krav om att hela poliskåren i Baltimore ögonblickligen skulle avskedas, med allmänna upplopp, kravaller och riots som följd.

För några dagar sedan fick vi också se hur en viss Meena Harris i USA sparkats från en högt uppsatt position i amerikanska media, där hon twittrat om att den syriske förövaren Ahmad Al Aliwi Alissa, 21 som skjutit ned tio personer i en matvarubutik, skulle varit en ”vit medelålders amerikansk man”. Vi har fått se hur en kristen mördare i Atlanta, skjutit ned sex personer, däribland flera asiatiska kvinnor på ett massageinstitut, eftersom han ville ”undvika frestelse” och det kristna helvetet.

Slutligen har Svea Hovrätt idag givit straffrabatt åt den ene gärningsmannen bakom våldtäkterna, tortyr-misshandeln och rånet emot två unga etniska svenskar på Solna Kyrkogård, och i vanlig ordning påstått att det ”inte skulle gå” att utvisa gärningsmännen. Den tortyrliknande behandlingen hade även starka inslag av förnedring, där gärningsmännen klädde av, oavbrutet misshandlade och även urinerade på sina offer.

Offren blev knivstuckna, sparkade och slagna med en spade samt brännmärkta. De bands till händer och fötter och försågs med ögonbindlar och munkavle. Som avslutning tvingades de ned i gropar där misshandeln fortsatte och de delvis begravdes. En av pojkarna våldtogs analt – och att det hela varit ett hatbrott, med starka etniska och kanhända även religiösa inslag går inte att förneka.

Monoteismen är sig lik, överallt där den uppträder – och ofta den utlösande faktorn bakom alla dessa bestialiska brott.

Det är hög tid att mänskligheten inser det, och hur farliga de Monoteistiska religionerna i själva verket är.  Idag blev jag själv vittne till hur en maskerad individ iklädd ”hoddie” på det lokala pendeltåget fnissande tittade på vålds-videos från IS-liknande sajter på nätet. I vad syfte han gjorde det gick inte att utröna. Kanhända gällde det en sjuk individ, en person under radikalisering, eller någon annan form av psykiskt stört beteende.

Jag tror i alla händelser inte att beteendet utlöstes av någotslags informationsbehov, eller en vilja av att bedriva undersökande journalistik vad beträffar extrema rörelser. Förutsatt att det vore så, kunde ju hans intresse på sitt sett vara legitimt, men för min del finner jag bara att Monoteisternas ständiga våldsorgier bara är tragiska, djupt olustiga och i alla händelser inget att skratta eller fnissa åt.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet – Varför ser man aldrig aldrig aldrig några Polyteistiskt inspirerade massmördare eller kriminaldårar ?

Inte heller ser vi brott eller våldsdåd begångna av Ateister särskilt ofta, och framförallt inte av Humanister..

Undrar ni inte vad detta beror på – Muslimsk terror och kristen terror, samt de allra mest avskyvärda brott – ja dem ser vi till dagligdags, både här hemma, i Vetlanda, Boulder Colorado, Vancouver och varsomhelst.. Men Polyteistiska brott, eller Humanistiska-nej dem ser man aldrig…

 

Asatrons 8-ekriga Årshjul BEVISAT till sin existens

av

Det finns alltid Klantskallar inom Asatron, som inte ens förstår dess grunder därför att de är olärda, och ingenting kan eller vet själva. För några år sedan – 2015 närmare bestämt – lanserade jag själv nedanstående Årshjul inom Asatro, som en sammanfattning av vad som alltid funnits och vad som alltid kommer att finnas, nämligen åtta stora årstidsbundna blot. Vårdagjämning, Höstdagjämning och de två solstånden har alltid firats – detta är självklart och behöver inte diskuteras, men en del personer, som inte förstår bättre, har glömt bort det faktum att Disablotet i Februari och Vanadisblotet vid Valborg infaller exakt mellan solstånden och Dagjämningspunkterna, liksom skördeblotet och Alvablotet på Hösten, och de har heller inte lärt sig, att Höstblot och Skördeblot är två olika saker.

Redan 2005 framkom det i Tyskland arkeologiska bevis för dessa blots existens, alltsedan tidig bronsålder, eller sådär 2300 år före vår tideräkning. I dagarna publicerade The Wild Hunt Blog en utmärkt sammanfattning av de fynd som gjorts i Tyskland, och som bevisar, att det åtta-ekriga årshjulet var känt och tillämpat på Germanskt område redan under Bronsåldern.

Ändå får jag bevittna hur en massa olärda pajas-figurer och pellejönsar ifrån Finspång eller någon annan inavlad avkrok i Göta Rike står och babblar rakt fram om att alla Årshjul skulle vara keltiska till sin natur, och att Midsommar och Jul inte skulle tillhöra Asatron, trots att vi alltid firat Midvintersolståndet i Juletid, och det stora bröllopet mellan Frej och Gerd till Midsommar.  Nyligen passerade vi Vårdagjämningen som vi alla vet, en fest som bär spår av att vara helgad åt Gerd eller Nerthus, fast andra kallar henne Ostara – bland annat de hedningar som firar efter Keltisk sed. Om vi accepterar, att de över 150 inskriptioner från romerskt område nere i Tyskland, och från 100-talet efter vår tideräkning som namnger ”matronae Austriahenae” verkligen har med Ostara att göra, så  har vi faktiskt ovedersägliga bevis för Ostaras dyrkan och tillbedjan, och därmed finns det väl inget som hindrar hennes fortsatta dyrkan än idag, även om vi här i Norden nog snarare skulle kalla henne Gerd eller Hertha.

Tamfana, Nehalennia och alla de andra namnen för Jordgudinnan har jag redan nämnt, och det känns väl hundra gånger mer naturligt att ära henne med våfflor och ägg såhär års, än några kristna bebådelsefantasier, när vi alla vet att det är den nya grönskan och årets äring och fruktbarhet vi alla väntar på..

 

Altare från Bonn, rest av en C. Caldinius Celsus- kanske en romaniserad German – till Matronae Aufaniae eller fyra olika gudinnor – märk också äppelträden med ormar på altarets högra och vänstra sida..

Emellertid – redan 2005 hade man på en plats kallad Pömmelte – strax nära byn Schönebeck och Magdeburg i centrala Tyskland hittat en enorm anläggning, som utgjordes av en 115 meter vid cirkel av resta träpålar – och de fyra ingångarna var inte inrättade efter Solstånd och Dagjämningspunkter, utan efter de fyra olika säsongvisa bloten emellan dem. Detta bevisar, att man redan för 4300 år sedan – när anläggningen restes – räknade med ett åtta-ekrat årshjul, och att man mycket exakt kunde beräkna solårets längd till ungefär 365.25 dagar – eftersom man använde en solkalender och ingen månkalender.

Kultanläggningen vid Pömmelte, som den ser ut i modern rekonstruktion.

 

Uppsatser har också publicerats om fyndet, och sedan 2005, då utgrävningarna började, har man också hittat fler anläggningar i Magdeburg-trakten, som ser ut att vara byggda efter samma mönster. De påminner mycket om de nordiska labyrinter eller ”Trojeborgar” som man hittat över hela Sverige, och som byggdes långt fram i tiden, även om de äldsta av dem otvivelaktigt är från Bronsåldern, som de vid Rösa Ring i Uppland eller på Badelunda-Åsen utanför Västerås, till exempel. Man har också jämfört Pömmelte-anläggningen med Stonehenge – som ju ursprungligen var byggt av mindre, resta stenar och trästolpar.

Forskaren Jon Krafts åsikt om ”Gerds befriande” ur Trojeborgen vid Vårdagjämningen..

Forskarna tror att Pömmelte-anläggningen var indelad i flera zoner, där den yttre kretsen markerade avskildhet från ett omgivande gravfält, men ändå var öppen för vem som helst. Innanför, på en bred cirkelrund yta, höll man förmodligen danser och skådespel om vårarna, medan en andra ring av resta stolpar markerade ett avskilt rum därinnanför, som bara präster eller de som hade ärende dit fick beträda. Tacitus och andra romerska källor berättar ju två tusen år senare om att vissa gudalundar eller helgedomar, som t ex de bland Bojerna eller Nerthus-folken i norr inte var öppna för vem som helst, eftersom gudinnorna och gudarna tänktes kunna ta sin boning i dem, och därför rörde det sig om helig och vigd mark, som ingen olärd eller oinvigd fick beträda. På samma sätt är det ännu i de grekisk-ortodoxa eller katolska kyrkorna – menigheten blir inte framsläppt till altaret eller koret i helgedomarna där heller, och förmodligen är det nog bäst..

Den tredje, innersta zonen var förmodligen bara avsedd för Godar och Gydjor, samt kanske gudomligheterna själva – men mellan stolpraderna i zon 4, hade man också satt ned offer i form av böjda och sammanknycklade vapen, krossade lerkärl och annat – vi vet från offer och blot i Sydskandinaviens mossar och sjöar att man alltid gjorde offergåvorna obrukbara, för att hindra rövare och plundrare att fiska upp dem igen, vid en senare tidpunkt. Också enstaka kranier och långa rörben har hittats mellan stolphålen för den innersta kretsen, vilket tyder på att man flyttade redan gravsatta individer och förfäder långt efter deras död – det har man sett spår av även vid Stadium 2 i Stonehenge, som ju – det vet vi tack vara de senaste fynden – flyttades från Wales i samband med megalitkulturens migration österut längs Englands sydkust.

Den moderna rekonstruktionen visar dörrposter med överliggare – precis som man tänkt sig vid Processionsvägarna fram till Gamla Uppsala – ifall platsen verkligen såg ut så, kan såklart diskuteras – jag låter det vara osagt, om man verkligen hittat några bevarade överstycken i trä…

 

Intill Pömmelte-anläggningen har man också hittat 65 långhus från bronsåldern – det största antal man hittat från den tiden i hela Tyskland – vilket tyder på att platsen måste varit av mer än bara regional betydelse – kanske utgjorde den en central helgedom för många stammar, eller hela landet. En hel del brädfodrade gropar hittades också i husen – antagligen har de fått göra tjänst som jordkällare, för lagring av mat och kött – men man är ännu oense om alla hus var permanent bebodda hela året, eller om de bara fungerade som fest- och samlingslokaler vid stora blot. Kanske var Pömmelte en plats man reste till vid de stora bloten, för att hålla ting och marknad, och inte bara för att fira och ära sina gudar. Så var ju traditionen också vid Disablotet eller Midvintern i Sverige, till exempel.

Ungefär år 2000 före vår tideräkning – efter bara 300 år – övergavs Pömmelte – av allt att döma på fredlig väg, och inte i samband med brand, eftersom inga brandlager finns – men man har hittat spår av att jordvallar schaktats bort, stolphål fyllts igen och att hela anläggningen monterats isär. Varför vet vi inte – en hypotes är att det som i det gamla Japan – soltemplet i Ise är bara ett exempel – rörde sig om en plats, som inte var avsedd att vara ”helig” i all evighet, men som skulle bytas ut efter ett antal år – eller också kan det ha varit den sk ”Urnfeld” kulturen, som vid Bronsålderns slut etablerade sig, och tog över efter de Germanska snörkeramikerna i södra och mellersta Tyskland.

Europas bronsålderskulturer, som de såg ut sådär 1000 år före vår tideräknings början

Uppe i vår egen del av Världen bestod de germanska folken, och deras kultur – och om det stämmer att Urnfeld-kulturen var Kelternas upphov, så var det snarare Germanerna som uppfann Årshjulet, och kelterna som lärde av dem, inte tvärtom. Arkeoastronomi, och placeringen av ingångar, pålar för markering av solstånd och tidens gång visar i alla fall, att Pömmelte och många fler anläggningar i samma stil fungerade som enorma Årshjul eller Kalendrar – minst 4300 år före vår egen hedniska Värld..

 

Sådär 250 år före vår tideräknings början hade Germanerna åter börjat sprida sig söderut – och Ostara, Nerthus eller Gerd är Germanska, inte keltiska gudinnor…

 

I vilket Sheela na Gig och hennes dag firas borta på Irland…

av

Vi vet alla att Vårdagjämningen i Mars månad är jordgudinnan Gerds, Njärd eller Nerthus fest, då även den groende Frö eller Frej börjar framträda, och att den inte har ett enda dugg med några kristna ”Marior” eller några bebådelser att göra, i alla fall om vi är bildade och kultiverade människor, och därför aktiva inom Hedendom och Asatro.

Alla folk – i Europa eller annorstädes – har sin variant av Hedendomen, och ibland sammanfaller de. Bloggen ”The Wild Hunt” som inte dragit sig för att stjäla mitt tema om Nerthus-vagnen rakt av, (jag var först, de kom 10 dagar efteråt) publicerade igår en intressant artikel om ”Sheela-na-Gig” – en ofta förekommande keltisk skulptur inte bara på Irland, utan hela de brittiska öarna – som också minner om Gerd, eller rättare sagt Anu – för så var kelternas namn på jordgudinnan.. En viss Star Bustamonte skrev det hela, och det låter som Bysta-mente – så det går säkert bra..

Bergen ”Paps of Anu” på Irland liknar sannerligen ”Busta-Monte” eller Jordgudinnans bröst…

Men – detta är bara början. För ett tag sedan rapporterade självaste CNN om hur hundratals skulpturer hittats inuti eller invid medeltida kyrkor, profana byggnader och förstås på hedniska kultplatser – det lär finnas över 101 stycken i Irland och minst 45 exemplar i Storbritannien. Och nu tillverkar en grupp anti-katolska, pro-hedniska konstnärer som kallar sig Project Sheela nya statyer och bilder – bara för att reta de kristna. Förra året sattes 20 stycken av dem ut i Dublin, och detta år har man redan placerat ut 7 stycken, varav en borttagen – utanför Transgender Equality Network Ireland (TENI) eftersom en del personer där synbarligen blev avundsjuka på gudinnan Anu

Nyproducerad och i Marmor. ”Hon har något som andra saknar – Hon har något som andra inte har”.

Hej Tjofaderittan – Här visas själva…   (sätt in lämpligt rim-ord på ”Tjofaderittan!” just här)

Sheela na Gig, ibland även stavade Sheila, Sheena (som i ”Sheena is a Punk Rocker!” med The Ramones, får vi förmoda..) eller muntert skrevande kvinnor, med ett stort flin på läpparna och en väl synlig vagina mellan benen, återfinns i flera medeltida katedraler, högt upp mellan kyrkvalven, men det var först på det pryda och kristna 1800-talet man började uppmärksamma detta, och täcka över eller riva ned de påstått ”oanständiga” skulpturerna som avbildar den naturligaste saken i Världen – alltså något som de kristna, å sin sida, alltid varit mycket mycket rädda för..

1100-tals figur från kyrka i Herefordshire, England

Man har också utsett 18 Mars till ”Sheela-na-Gigs Dag” tydligen därför att den närmast sammanfaller med Vårdagjämningen, och Nerthus eller ”Frejskonans” ritt.

Redan Ville Moberg visste vad det handlade om, och hur en slipsten skall dragas !

I sanningens namn finns det en hel del manliga, sk ”ithyphallic eidolons” som konsthistorikerna kallar dem, som också finns placerade nära eller mitt emot de kvinnliga skulpturerna i Englands gamla kyrkor – eller RENA FREJSBILDER figurer med stora, väl synliga fallosar med andra ord. Det var inte förrän på 1970-talet som forskningen uppmärksammade detta, och en viss Jörgen Andersson, en dansk forskare skrev 1977 en bok med titeln ”The witch on the wall” som katolska irländare genast gjorde allt för att motbevisa. Bland annat påstod man, att figurerna inte skulle kunna vara äldre än 1100-talet, att de skulle höra hemma i det kristna Spanien, och att de bara skulle finnas i de trakter på Irland som erövrats av Normander, däremot inga keltiska områden. Senare forskning har totalt motbevisat detta – och ingen av de källor ”The Wild hunt Blog” citerar har sett DETTA:

Det här är den kända sk ”Ormkvinnans sten” från Smiss i När på Gotland. Hon är bevisligen från 4-500 talet, en tid när inga kristna fanns i vårt land, och sitter som ni ser i en tydlig ”Sheela-na-gig” pose, vilket bevisar att motivet är mycket mycket äldre än några kristna kyrkor. Hon har en elegant håruppsättning, vilket tydligt visar att hon är en högättad kvinna, och håller två ormar i händerna – ovanför henne finns en keltisk triskele med tre ormar eller djur – Sune Lindquist, den svenske forskare som först avhandlade stenen – som stod på ett gravfält – trodde att de visade ett galt-huvud, ett falk-huvud och en ej beskriven reptil. Andra har associerat det tredje huvudet (längst upp till vänster på bilden ovan) till ett har-huvud, och det kan anmärkas, att både falken och vildsvinet är klart kopplade till Freja, medan en del även vill koppla Haren till Ostara, en kontinental germansk gudinna, som har Gerd-liknande, men också Freja-liknande drag. Det här känner inte amerikanerna till, men jag vet det.

Men varifrån kommer då Ormarna, som den Gotländska jordgudinnan eller Shiela-na-Gig håller i händerna ? På andra sidan Östersjön ligger Litauen, och där har man intill 1400-talet – för Litauerna förblev faktiskt hedningar så länge – haft en ormgudinna vid namn Egle – ormarnas drottning – och ”tomtormar” som matades med mjölk, fanns inte bara i Litauen utan också på Gotland – de var till stor nytta för spannmålsodlande bönder, för snokar och andra ormar håller råttor och möss borta från gården, och är därmed värdefulla. Att man då också associerat dem med hem och härd, samt med jordgudinnan Gerd, är heller inte så konstigt sett i detta perspektiv, utan fullt logiskt.

Staty av Egle i den litauiska staden Palanga

De kristna bortförklaringarna av Sheela-na-gig kan alltså inte stämma, eftersom symbolen bevisligen går tillbaka till förkristen tid. Kristna forskare har påstått, att skulpturerna placerades i katedralerna som en varning för älskogslystna och överdrivet kåta kvinnor – för de skulle vara såå hemska såå ! enligt dessa misogyna och kvinnohatande kristna, men också den hypotesen haltar betänkligt, för varför skulle man i så fall placera ”varningarna” högt upp under valven, där de inte kunde ses, och på undanskymda platser i varje kyrka ?

Firandet av Sheela-na-gig hölls vanligen i dagarna tre runt Vårdagjämningen, och var ytterligare en variant av den Indoeuropeiska mytberättelsen om Persefone och Kore, eller om man så vill om Gerd och Hel, kontra Freja och Frigg:

According to Heritage Ireland, the standing stone, Lia Fáil, which sits on the Hill of Tara in County Meath, and also referred to as the coronation stone, was the seat of the high kings of Ireland. Lehane explained, “If you were going to be king you sat up on top of the Lia Fáil and you symbolically mated with the land. If you were the right king, the Lia Fáil would screech.” In contrast, should the king not properly honor his vows to the land, he would be confronted by the Cailleach. According to Lehane, “For the new king to come along, he must embrace this dangerous hag, and she reforms into this beautiful, bountiful, kind figure again.”

There is also folklore and historical data that shows St. Patrick’s Day was originally part of a three-day festival culminating on March 18 and celebrated as Sheelah’s Day, which preceded the Spring Equinox. Some accounts deem Sheelah as Patrick’s female counterpart or wife, and journal articles from the 1800s viewed it as a brief opportunity to skirt Lent prohibitions.

Men inte nog med det. Nuförtiden har konstnärinnorna inom The Sheela-na-Gig project använt gudinnans bild som ett sätt att protestera emot katolicismen, som fortfarande slår sina klor i hela Irland, och som snarast borde fördrivas därifrån, för att aldrig återkomma. Man har satt upp den utanför sk ”Magdalena-tvätterier”, de spinnhus och arbetsinrättningar för ”fallna kvinnor” som drevs som ett slags koncentrationsläger av den katolska kyrkan, långt in på 1990-talet. Visserligen hade vi också spinnhus och liknande i vårt land, vilket Bellman berättar om, men det var på 1700-talet…

The Laundries were disguised as rehabilitation centers for “fallen” women; in reality, the women rarely made it out alive from these places. A mass grave of 155 corpses was discovered in Dublin in 1993. It wasn’t until 2001 that the Irish Government admitted they were institutions of abuse – a formal state apology was issued in 2013 with an $82 million compensation scheme.

The last Magdalene Laundry in Ireland was the Convent of the Sisters of Our Lady of Charity on Sean MacDermott Street in Dublin. At the height of its productivity, 150 women worked there, and 40 women were in residence when it closed, the eldest being 79.

  • Irish Cerntral, 25 Oktober 2019

Ännu fler massgravar – och bevis för massmord på Irlands befolkning, allt begånget av katoliker i modern tid – finns – och som vi vet håller ”Svenska” Kyrkan just nu på att bjuda in katolikerna till Sverige – och stödja deras utbredning här – något som borde vara förbjudet i lag…

Enbart i staden Tuam hittade man över 750 barnlik, bestående av dels aborterade foster och dels barn upp till tre år, som långsamt svultits ihjäl på ett barnhem i trakten – och den statliga undersökningskommission som hade hand om detta och andra fall, lades ned tidigare denna månad – även om man vet, att det fortfarande finns tjogtals med katolskt ledda barnhem, skolor, ålderdomshem, sjukhus och andra institutioner, där liknande saker förekommit och fortfarande förekommer.

Och ingen katolik har blivit straffad för alltsammans. Alla har de givit halvtaskiga, till intet förpliktigande ursäkter ifrån sig – och undkommit…

Enligt somliga är Sheela-na-gig en oförskämd och oanständig symbol. Men vem, vad eller vilka är det egentligen, som är de oanständiga ? Är det inte oanständigt att vi hela tiden – också i Sverige – skall ha all denna förbannade kristendom in på knutarna, och är det inte oanständigt att vi inte kan återförpassa katolikerna till de trakter där de egentligen hör hemma – nämligen långt, långt utanför vårt land ?

 

 

Mera URHO och YRRJÖÖ åt FOLKET !

av

Mina Irländska och Finska vänner har efter det senaste inlägget velat påpeka, att mången i deras skara påbörjar firandet av St Urho den 16:e, för att därefter fortsätta med att fira St Patrick den 17:e, och nu finns det även något som heter Sheela-na-gigs dag den 18:e för de som vill fira hela veckan.. Mera om den senare festdagen så småningom, men ”Friends of Finland” borta i USA har nu förklarat, att årets Urho-firande skall pågå hela tiden mellan den 19:e, 20:e och 21:a mars.

Spelar därför följande melodi – sången ”At the Rising of the Moon” handlar om striden mellan de enade irländarna, ledd av Theobald Wolfe Tone och den brittiska armén under det irländska upproret 1798. Den är fortfarande aktuell, även i vårt land, och det på flera sätt än ett, och då sången har mycket hedniskt över sig, återger jag den gärna. 

 

Å andra sidan börjar detta nu verka lite som ”en vådlig skämtan med Abottar – en medeltida text, som kommer från vårt land och publicerades redan på 1300-talet, då den heliga hysterikan Birgitta gick lös och ofredade folk. Vänta bara, för sådant här kunde man bli avrättad för på medeltiden.

Lovat är honom att dricka. Därför bäras in två stora stånkor för herr abboten. Då tager herr abboten och sätter den ena på sin vänstra sida och den andra på sin högra. Så tager han båda stånkorna, dricker litet därav och känner efter, huru det honom behagar. Då säger herr abboten till den
stånkan, som på hans vänstra sida är — förty där är ont  öl i —: »Häven ut den förbannade stånkan!» Men till den andra, som står på hans högra sida, säger herr abboten — förty där är mjöd eller gott humleöl — : »Hit, min kära guddotter!» och tager henne i sin famn och dricker en starkan muladryck.

Sedan dricker herr abboten för den heliga kyrkan, att Gud måtte frälsa henne. Andra gången dricker herr abboten för gott år, att Gud give god årsväxt åt bönderna. Tredje gången dricker herr abboten för alla brödernas synder och glömska. Fjärde gången dricker herr abboten för tornet som ståndar i Babylon, att det ej må falla. Femte gången dricker herr abboten för den stora klockan som ståndar i Lund, att hon ej må brista. Så dricker herr abboten sju gånger och sjuttio.

Sedan går herr abboten från bordet och säger: »Miserere mei, deus!» [1] och tackar Gudi, att han är väl mätter och väl drucken. Sedan han haver läst bönerna sina, låter han göra sig allsköns brännvin och starka drycker, att han varder ej trångbröstader. Han låter däri vin och peppar och ingefära. Dessa tre göra honom så het, att svetten rinner av varje hår. Men samma imma, som går ur herr abbotens hals, svävar om allt hans änne och huvud. Och veten det sannerligen, att denna imma driver bort allt hår av herr abboten. Och för den skull äro alla abboter flintskallota. Så lyktas denna fabula.»

Borta i USA, däremot, inleddes firandet av URHO som även är YRRJÖÖH ! redan den 7 Mars, där man on-line bedrev en workshop, med syfte att göra karnevalsvagnar – liknande dem Nerthus, jordgudinnan, en gång färdades i (se andra inlägg på denna blogg)

12 Mars gick man över till lagandet av Mojakka eller den heliga fisksoppan, som tillsammans med ”feelia sour” eller sur filmjölk är den store Urhos livrätt.

18 Mars, på kvällen, korar man Miss Helmi, som förutsätts vara Urhos dotter, tror jag – men som gestaltas av en Tant Vestit eller möjligen Tönt Vestit – fulaste och allra mest groteska transa och/eller Finne vinner.

Rather NOT – that’s all we say…

 

20 Mars är det tydligen tänkt att phestligheterna skall kulminera, ty då anordnar man dragkamp över en frusen flod, så att alla förlorande finnar faller däri, vilket måste vara härdande och sunt. T-shirts med St Urhos avbild delas ut till folket, medan Steve Solkelas Overpopulated one man band underhåller (vad det nu e för någe!)

St Urhos fest, sammanfaller med Vårdagjämningen i år – och om Hedendomen och seriös hedendom inte redan fanns, uppfinner Finnarna den på nytt, fulla av hednisk livsglädje. Det finns något dolt bakom detta…

Sankt URHOS dag inföll igår – och jag bojkottar St Patricks…

av

Idag infaller som bekant St Patricks Day på Irland, och katolikerna där firar en missionär som dräpte, skövlade och mördade en hel kultur. Själv tycker jag förstås inte det är något att fira, och hyllar istället Sankt Urho – det Hedniska Helgon som Finnar i USA hittade på redan på 1950-talet, och som efter mer än 60 år fortfarande firas i så gott som hela Minnesota, Åbo stad och på andra platser i Världen.

Sankt Urhos dag instiftades 1956, när en oförskämd Irländare frågade varuhusbiträdet Richard Mattson på Ketolas varuhus i Virginia, Minnesota, om inte finnarna hade något helgon som de hedrade genom att dricka sig redlöst berusade, precis som katolikerna på Irland. Mattson svarade att det hade finnarna visst det, och sannerligen sannerligen – hans namn var Urho – vilket lär betyda ”Hjälte” på finska och dessutom alluderade på Urho Kekkonen, undertecknaren av VSB-avtalet med Sovjetunionen och dessutom Finlands längst sittande President – han styrde ju och ställde i Finland på den tiden.

Snart restes Hedniska Avgudabilder av Urho överallt i Minnesota, och många av dem står där än.

Urho antas vara en Finsk bonde, som före den senaste Istiden drev alla vandringsgräshoppor från Finland, så att den finska vindruvsskörden och därmed det finska lantvinet kunde räddas. Nu invänder säkert någon: ”Men vad är det här för  trams ? Det finns ju inga vandringsgräshoppor i Finland !” – Men Urhos trogna svarar då: ”Nuförtiden ja – Och där ser du själv hur effektiv Sankt Urho är !” Om någon sedan inte tror, att finskt lantvin kan existera, ber jag er observera det faktum, att det står ”Viina” eller vin på varje Koskenkorva-flaska, och därigenom är ju det Finska Lantvinets existens ett bevisat faktum.

Finskt lantvin när det är som bäst !

Urho skildras därför som en finsk bonde med en dyng-grep i näven, och på den en spetsad gräshoppa i jätteformat. Som en ringa hyllning till vårt Östra Grannland, spelar jag nu en sång med det finska hårdrocksbandet KorppiKlaani, som ju inte har med Korpar att göra, men väl med skog – Korpilombolo, till exempel, betyder ju faktiskt skogskullen..

Urhos heliga namn är också närbesläktat med det finska uttrycket ”ropa på Yrjö” vilket härmar ett spy-ljud – jämför ”Yrrrjööh!” eller det närliggande svenska ”ropa på Ulrik” vilket enligt svenska akademins ordbok är belagt sedan åtminstone 1600-talet, och återgår på ett ännu äldre tyskt ”Dem grossen Ulrich anrufen”.

SAOB skriver såhär:

(numera bl. ngn gg, vard.) ss. anrop o. d. i samband med illamående, särsk. i sådana uttr. som ropa Ulrik, förr äv. ropa på l. offra åt Ulrik, kräkas, kasta upp, spy. Så stod likwäl alleredan et Becken vppå Bordet, vti hwilket man St. Ulrick en liten Kalf vpoffra kunde. Weise 273 (1697). Ulrik, hvar ä du, här ä jag? sa Bonden som spydde vijd Giestebudzbordet. Celsius Ordspr. 5: 24 (1718). På däck började den ene karlen efter den andre att ropa Ulrich. Tullberg Bibl. 29 (1835). Sjösjuk .. var den ena kinesen. Han låg och ropade på Ulrik, tills han höll på att avlida. Hedin Pol 2: 521 (1911).
Och i Svensk Etymologisk ordbok, står följande om ”Sankt Ulrik” som katolikerna fortfarande dyrkar:
Ulrik, mansn., från ty. Ulrich, av  fhty. Uolrîch, Uodalrîh, motsv. ags. Éðelríc, till fhty. uodal, arvegods, osv. (= odal) o. rik. Vokalen -i- för väntat -ek i obetonad stavelse (jfr Götrek) beror här som i en mängd liknande fall (Fredrik, Henrik osv.) på yngre lån. — Ropa Ulrik, skämts, uttryck för ’kräkas’, Dagl. Alleh. 1771, efter ty. Sankt Ulrich anrufen, i ty. dial. dem Ueli rüefen, till kortformen Ueli. Vanl. tolkat som syftande på den helige Ulrik av Augsburg († 973), som anropades i
nöd o. faror o. även vid dryckeslag, i det han t. o. m. ansågs välsigna det drickande, som översteg måttlighetens gränser. Är dock icke snarare uttrycket ursprungl. en skämtsam ombildning av det ljud, som kräkningen framkallar; jfr sv. dial. ulka, kräkas? — Härtill kvinnon. Ulrika med kortformen Ulla.
Glöm inte bort att den store UKKO PEKKA är Fyllskallarnas beskyddare !
Även Ukko, den finske himmelsgud som har liknats vid Tor, men snarare påminner om Oden, kan anas bakom ”Sankt Urhos” fiktiva gestalt. Odal-Runan, som syns bakom Ulrik – har också klart hedniska kopplingar, och även detta år firar man i Minnesota ”Sankt Ulrik” genom att klä sig i den anstötliga färgkombinationen grönt och lila, koka finsk fisksoppa och sjunga Urhos visa – Hedendomen uppfinns och nyuppfinns igen, men arketyperna bakom alltsammans blir bestående !
En vrålande Urho-bild från Minnesota – minns att ett Heite för Oden är Hropt – ”Roparen”

Ooksi kooksi coolama vee
Santia Urho is ta poy for me!
He sase out ta hoppers as pig as pirds.
Neffer peefor haff I hurd tose words!

He reely tolt tose pugs of kreen
Braffest Finn I effer seen
Some celebrate for St. Pat unt hiss nakes
Putt Urho poyka kot what it takes.

He kot tall and trong from feelia sour
Unt ate kala moyakka effery hour.
Tat’s why tat kuy could sase toes peetles
What krew as thick as chack bine neetles.

So let’s give a cheer in hower pest vay
On Sixteenth of March, St. Urho’s Tay.

(Den officiella Urho-hymnen)

Årets program för Urho-firandet var delvis digitalt..

Diverse ”parader” med Urho in effige har spritt sig till Canada, Butte; Montana och andra platser…

LEGENDEN LEVER !

EXTRA SPARTIPS i Corona-tider ! Du kan TJÄNA en HEL MILJON !!

av

Många svenskar vet inte om det. De förstår inte vad som händer med deras pengar, och har gått rakt i ”lyxfällan” när de betalar mer än en miljon kronor för något som de inte behöver. Ändå har mer än 44 % av alla invånare i det här landet sagt ifrån, och säkerställt mer än miljon kronor åt sig själva.

Du och din familj och alla andra av dina närmaste kan få del av dessa besparingar. Och nu skall jag – ärlig och uppriktig HEDNING som jag är, i Njords namn visa dig hur…

 

  1. Medelinkomsten i det här landet är år 2021 omkring 308 716 kronor om året, har man sagt. Kvinnorna har visserligen bara 265 496 kronor i medelinkomst, men å andra sidan tjänar de som har eftergymnasial utbildning i upp till 3 år sådär 35 450 kronor i månaden, dvs 425 400 kr / år eller 508 800 kr/år med mer än 4 års akademisk utbildning
  2. Nu finns det något som heter Kyrkoavgift, men det är en skatt, som man tvångsmässigt tar ut av dig och alla du ens känner, så länge ni är med i ”svenska” kyrkan. I år är den dolda skatten 1,27 % på allt du tjänar, i hela ditt liv… Det låter kanske inte mycket, men tänk efter ett slag – MAN SNOR DIG PÅ MILJONBELOPP... Och varför skall du betala för en ”gud” som inte ens 10 % av alla invånare i det här landet tror på ??
  3. Bor du i vissa län, snor man dig på ÄNNU MER. Präster och prelater har handen djupt nere i din plånbok, och de pengar som du och din familj skulle ha, springer de iväg med… Hur länge skall du finna dig i denna stöld – HUR LÄNGE ? På Gotland, till exempel, stjäl man hela 1,86 % av allt du tjänar. I Västernorrland och Jämtland är det nästan lika illa, för där stjäl man 1,62 % av allt du får, och i Kalmar län 1,49 %. Du gör bäst i att konsultera den här tabellen – särskilt eftersom det är tid för självdeklaration nu..

 

De bara TAR och TAR… och du som är svensk, får BETALA, BETALA och BETALA..

Låt oss nu säga, att du börjar jobba vid 18 års ålder, som statsmakten tänkt, och håller på och trälar ända fram till den nyligen höjda pensionsåldern, som nu är 67 år. Pensionssystemet har dessutom urholkats via Regeringen Löfvéns försorg, och du får inte alls lika mycket pengar för ditt ändlösa slit i framtiden, därför att skattebördan är hög nog som den är, och ”nyanlända”  får frikostiga bidrag, men du som bott här i ett helt liv får mycket mindre än dem.

Kanske du ändå kan hoppas på en lönehöjning om sådär 1,5 % om året utslaget på 49 års tid, och är du kvinna, så får du då en livslön på 16 758 973 kronor – men av det STJÄL man  214 013 kronor, som  du kunde ha investerat klokt och förståndigt, och tjänat ränta på ränta på.Är du Gotländska, så stjäl man hela 311 717 kronor av dig istället

Många obligationsfonder, försäkringsbolag och banker har fortfarande sparanden på omkring 4 % årligen, och då kunde du ha fått 1 462 425 respektive 2 130 071 kronor istället.

”Nämen vi ger så mycket till Välgörenhet” påstår de. I själva verket går mindre än 5 % av ”Svenska” Kyrkans budget till sådana syften – och är det inte DU som bestämmer VEM du vill ge till ? (Du vill väl inte stödja islamiseringen av Sverige ? – då kan du GÅ UR Kyrkan..)

Låt oss nu säga, att du haft turen att födas som man. Då blir din livslön i genomsnitt 22 258 037 kronor, ifall din löneökning var så stor som 1,5 % per år. Av det stjäl de här kristna 282 677 kronor rakt av, ifall du inte är Gotlänning, för då ”baxar” de 413 999 kronor. Hade du nu varit HEDNING som jag, så hade du fått pengar över att investera till din pension, dina barns utbildning, specialistsjukvård eller ett drägligt liv – ja – det finns mycket att välja på.

Du hade kunnat få 1 931 630 kronor eller mer än så – och nog är du och dina närmaste värda detta… Det är ju faktiskt ERA pengar, och då tycker jag också att det är NI som borde få bestämma över dem..

Om du inte är kristen och tror på ”gud” förstås, för då förlorar du bara pengar till en ”allsmäktig herre” som du tycker ska styra och ställa över dig, ja ända in i sovrummet…

 

 

 

HUR DUM FÅR DU BLI ?

LÅT HEDNA DIG och hela din familj nu – det tjänar ni massor av pengar på – alltihop !

Känns det inte skönare, att få behålla lite mer av vad ni tjänar ?

 

 

Hans Helighet Påven NEKAR Bögar och Lebb sin och katolikernas välsignelse..

av

Hans Helighet Franciscus – ni vet Påven som i Boxning är en Friskus – har satt ned foten nu igen. Eller kanske trampat i klaveret. Det återstår att se, men SVT och flera svenska media rapporterar idag liksom BBC att den sk Troskongregationen, en konklav av höga Kardinaler och andra kyrkliga dignitärer idag deklarerat, att inga samkönade äktenskap hädanefter skall få den Katolska kyrkans välsignelse. Bara så ni vet !

”I’m the greatest ! Yes Box Pope I am !!”

 

”Gud kan inte välsigna synd!” har påven sagt, klart och tydligt, och därmed blir det alltså ingen mer ADHD-HBTQB för Vatikanens och Katolikernas del. Homosexuella relationer godkänns inte heller, eftersom de ”inte är en del av guds plan” rapporterar nyhetsbyrån ABC och den svenska kvällstidningen Excessen – nej förlåt jag menar förstås Expressen.

”Ni måste alla Knulla på Rätt Sätt ! Inte Böga och Pöka i Röv – för annars blir han JÄTTE-JÄTTE -ARG – Ja själva Herren från Nasaret !”

Där hör ni allt. Nu fick all Världens Hedningar ännu ett starkt argument, och jag tror minsann att Loke ler nere i Glyngves Dyhålor, där han ju sitter säkert instängd.

Men – det går bra att dyrka honom också, för vi Hedningar är fördomsfria av oss – och Freja välsignar ALLA liksom Herren Frej – ja vilken grej (som står på och för Frej !)

 

DET ÄR BARA ATT LÅTA HEDNA SIG – FÖR LOKE HAR INGA PROBLEM MED SIG, DIG ELLER RENTAV MIG !

 

PLÅGANS religion ?

av

Ja – dessa besökare från en annan Värld ser det tydligt. Det här är ingen sund planet, så länge vi har osunda trosföreställningar mitt ibland oss.

Kristendomen är en religion, som sysslar med plåga, tortyr och förtryck. Hela idén bakom den kristna religionen är ju att en allsmäktig gud är så arg på mänskligheten att han bara måste plåga och tortera den, men om han istället kan förmås till att plåga ihjäl sin ende son, ja då blir han snäll och så avstår ”gud” kanske från att hoppa och stampa på alla oss andra.

Men vad är det för sjuk religion, egentligen ?

Den kristne guden resonerar ju precis som en hustrumisshandlare. ”Du måste älska mig, annars så straffar och plågar jag dig, i evigheters evighet, amen !”

Skrämmande, eller hur ?

 

Jämför detta med Frej, och hans oändliga godhet. Frej är det spirande fröet. Han kallas ju även Frö,  och han grödan gror och åkern växer. Han finns i de gröna löven, och i det spirande gräset, och han behöver ingen dyrkan från just dig, för oavsett om du tror på honom eller inte, så finns Frej och naturen på riktigt. Den är visserligen inte allsmäktig, men den straffar heller ingen med eviga straff, och ställer inte till något kristet helvete.

Frej plågar ingen, men han ser till att vi alla får mat och del av naturens livgivande krafter, vilket vi behöver, särskilt såhär års.

Så – nu vet du vem du skall dyrka – Det är snart  Vårdagjämning !

Signe Frej – Gullinborsti och skörden ! För ett gott och äringsfyllt 2021 !!

Ny bok AVSLÖJAR: ”Var kommer alla Skenheliga Batik-häxor ifrån ?”

av

Sociologen Göran Adamsson är aktuell med en ny vetenskaplig avhandling, som verkar ytterst intressant. Den heter “Masochistic nationalism – multucultural self-hatred and the infatuation with the exotic” och behandlar det besinningslösa hatet emot allt Svenskt, Sveriges historia och svensk kultur, som under lång tid präglat den styrande Nomenklaturan i vårt land och dess tänkande. Han har tidigare skrivit boken ”Svensk mångfaldspolitik. En kritik från vänster”och var i tio år lektor vid Malmö Högskola, men blev plötsligt avskedad efter att ha börjat kritisera ”Mångfaldsraseriet”.

Göran Adamsson intervjuades nyligen i ”Katerina Magasin” och i den intervjun konstaterade han:

– Det var ju lite lustigt… jag skriver en bok om att multikulturalismen inte kunde kritiseras, och så visar min egen arbetsplats att det där har du verkligen rätt i!

I boken bevisar Adamsson övertygande hur Multikulturalism leder till självhat, och en svag självbild hos individer och grupper, och när denna svaga självbild får dominera en hel nation, kantrar politiken till ett slags självhat och masochism, som är minst lika felaktig och trångsynt som nynazisternas hurra-patriotism och oreflekterade nationalism. Och Göran Adamsson konstaterar:

– Svensken tycker om att hata sig själv eftersom vi känner nåt slags liberal postkolonial skamkänsla. Vi tänker att vi gjorde en massa dumma saker för länge sen – fast gjorde vi egentligen det? Det spelar ingen roll, för det viktigaste är att vi känner skam, som får oss att känna oss rena och upphöjda och självkritiska. Var vi verkligen koloniala? Det var vi ju inte. Men det spelar ingen roll för den här självrannsakan är så njutningsfull och får oss att känna oss så sköna och toleranta. Ett slags självskadebeteende där vi renas genom att låta oxpiskan vina över vår egen rygg. Blodet rinner och vi känner extas.

– Dessutom är det ett sätt att ställa in sig hos andra kulturer, eftersom vi tror att det är rasistiskt att erkänna våra egna privilegier. Hellre ljuga om vårt elände, än erkänna vår framgång.

Just i Xenofilin, alltså det ”Stockholms-Syndrom” som får oss att älska islam och stödja totalitära regimer utomlands, sitter det verkligt sjuka. En speciell människotyp, ”Batikhäxan” eller ”Den vänsterblivne” växer efter hand fram…

Skåda vilket exemplar !

– De människor som ägnar sig åt den här typen av självhat är en specifik sorts vänsterpolitiker och identitetspolitiker, som av någon anledning känner sig obekväma med det faktum att vi har det mycket bättre än de flesta andra. I självföraktet och strävan efter att föra fram det ständigt usla hos oss, finner de en väg ur sin självpåtagna skamkänsla. Det är ganska arrogant.— —

Det är egentligen samma dammiga sentimentala självbelåtna romantiserande av en kultur, men det handlar inte längre om vår egen utan om en avlägsen kultur. Man dyrkar och hyllar till exempel ett afrikanskt land. Den enda skilllnaden mellan en gammal nationalist med tvinnade mustascher och en batikhäxa på Södertörn är geografisk. Punkt slut. Så är det. Om man ser utifrån deras människosyn och hätskhet inför alla andra, likgiltighet inför principer och larviga idealisering av den kultur de hyllar så finns det ingen skillnad alls mellan en vänsterliberal pajas och en högerextremist.

På sistone har Nomenklaturan och dess kreatur övergått till ren, rå rasism. Man syftar till att utplåna svenskarna som etnisk grupp, och förföljer det svenska med alla till buds stående medel. ”Katerina Magasin” tar upp ett aktuellt exempel i mängden, BLM eller ”Black Lives Matter” rörelsen:

BLM säger att svart hudfärg är bättre medan vita högerextremister säger att vit hud är bättre. Båda säger att de är förmer än andra. Den politiska principen kan man då istället hänga upp på Martin Luther King och hans motto, drömmen om det färgblinda samhället. Där hudfärgen inte spelar någon roll. Demokrati och yttrandefrihet på riktigt. Och principen om att hudfärg är ointressant alldeles oavsett!

– När vänstern skriker oförskämdheter mot konservativa, då säger de att de kan ta till våld för att de är “goda”. Men godhet är ingen bra grund för politik, eftersom även Hitler tyckte att det han gjorde var bra. Alla politiker tror att de är goda. Vänsterns naivitet och självgodhet trotsar all beskrivning.

– Man kan inte säga att man är emot nationalism fast det bara gäller svensk-svensk nationalism, samtidigt som man anser att alla andra folk ska få älska och hylla sina egna länder. Säger man så, då är man en hycklare.

– Man behöver sticka hål på multikulturalisternas falska självbild att de är antinationalister, för det är de inte. De är värre. De föreslår på sätt och viss något värre än den gamla nationalismen. De försvarar till exempel samhällen där kvinnor inte har någon bra situation. Hyckleriet måste kläs av, också för deras egen skull, så de förstår vilka idéer de själva försvarar. De är benhårda nationalister å exotiska kulturers vägnar, men det verkar de inte ha någon aning om.

Göran Adamssons nya bok kan laddas ned som E-bok eller köpas som pocket på länken här – själv tycker jag att det ska bli riktigt intressant att ta del av den…

I vilket SVT sänder ett bra TV-program och på oklar grund försöker lansera Gudrid Thorbjörnsdottir som Världshistorisk Hjältinna

av

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. De gånger vår Statstelevision SVT alls sänder några bra program om vetenskap eller historia, rör det sig aldrig om svenska eller inhemska produktioner, helt enkelt därför att SVT och dess personal saknar förmåga, kunnande och vilja att alls frambringa något sådant.

Dränkta i sina sedvanliga PK-floskler och sitt invanda tänkande som de tyvärr är, producerar de bara faktamässigt svaga program som det om ”Birkakvinnan” – eller nu det senaste ”Vetenskapens Värld” om Stonehenge, som också var en ren import från BBC, där man helt och hållet missade att tala om det mest väsentliga.

”Birkakvinnan” var för det första aldrig någon kvinnlig krigare, och kunde aldrig så mycket som spänna en båge, eftersom hennes skelettstruktur och benstomme visar att hon var mycket smal, gracil – ja utmärglad – och inte hade de muskelfästen eller vad som faktiskt krävdes för att fylla den rollen, oavsett om det är Nordiska långbågar eller sammansatta, orientaliska bågar vi talar om. Existensen av en toppig yllemössa i hennes grav bevisar heller ingenting i den stilen, oavsett dess högst eventuella likhet med dåtida hjälmar, och det faktum att hon tydligen ägde ett schackspel, bevisar inte alls att hon hade några färdigheter som militär ledarinna – inte ledare. De svenska journalister, som närmast krampaktigt och på grund av sin egen ideologi hävdat något sådant, har fortfarande fel – men ”krigarkvinnor” är en populistisk godbit just nu – och så försöker man dra alldeles för stora växlar på den PK-lögnen, så länge det nu går…

Det faktum att vissa kvinnogravar från Vikingatid innehåller vapen, bevisar inte alls att det rörde sig om kvinnliga krigare. Vapen och andra föremål kunde ärvas, och i brist på arvingar bli gravgåvor..

Den Svenska Försvarsmakten gör just nu reklam för kvinnliga Grg-skyttar, genom att låta dem fungera som ”fotomodeller” på värvnings-affischer och tidskriftsomslag. Men hur många sådana personer, tror man sig alls kunna attrahera eller rekrytera ? ”Eliten e liten” – det är ett känt faktum, och när jag själv åhört föredrag från Petra Malm, första kvinnliga sk ”operatör” inom SOG, den ”Särskilda Operationsgruppen” – sedermera också Tv-stjärna i Storbritannien, och omnämnd i ökända ”The Sun” om det säger er något..  så höll hon faktiskt med mig om den saken, som svar på en direkt fråga – ifall någon nu råkar undra.

Visst, det finns elitidrottskvinnor som Petra Malm, med extremt hög syreupptagningsförmåga och medfött hög muskelmassa, samt alla andra genetiska förutsättningar – det ska man ha klart för sig – och det råder ingen som helst tvekan om att en vältränad kvinna i tjugoårsåldern, kan vara fysiskt starkare än en man på femtio – ifall de två bryter arm, eller något. Men Petra Malm märkte själv, att så snart hon hunnit upp i trettioårsåldern och fått sitt första barn – en dotter – så blev hela hennes tidigare liv och tillvaro plötsligt totalt ointressant – vilket hon själv tillskriver hormonella förändringar, av en sort som alla kvinnor undergår just vid havandeskap, av helt naturliga skäl. En järnålderskultur kan inte – lika lite som vårt moderna samhälle – avstå från just barnafödande kvinnor – och det är hela saken – kirurgiska – eller andra – försök att ändra på den saken har aldrig lyckats, och allt tjafs om ”jämställdhet” faller därför till marken som överdrivet – antalet goda krigare – av någondera könet – är alltid litet för det första, och brukbara krigarkvinnor är ännu mycket färre än så – av naturliga skäl. Och Eriks Saga Rauda, eller Erik den Rödes Saga, som jag snart kommer in på, bevisar faktiskt också detta på sitt sätt – bortom alla rimliga tvivel.

Den senaste fadäsen och SVT-magplasket om Stonehenge, kanske ni också kommer ihåg. Statstelevisionen missade helt att berätta det viktigaste om detta monument, samt vad det kommer att utsättas för inom en mycket snar framtid. Och det är inte oväsentligt, eftersom den arkeolog vars tio år långa utforskningar och upptäckter man redovisade, faktiskt är ett ledande namn inom den debatt, som rasar i Storbritannien just nu. Detta hade man gott kunnat tala om för sina tittare – det hade varit ärligare så, inte minst.

Nej, Gudrid Thorbiarnardottir hade ingen ledande roll i upptäckten av Amerika, och var heller inte huvudperson i Vinlandssagorna – det är ”media hype”

Det program SVT redan släppt i förväg på ”SVT Play” är en brittisk-isländsk samproduktion, och var visserligen mycket välgjord – samt i allt väsentligt vetenskapligt korrekt – kanske föga förvånande, eftersom Bo G Eriksson är den SVT-medarbetare som står som ”historisk expert” i eftertexterna.

Den är en fest för ögat, först som sist – och därför något som en Asatrogen Hedning som jag uppskattar. En hel del kända re-enactors och inte mindre än tre seglande kopior – alla historiskt exakta – av Vikingaskepp på dagens Nordatlanten medverkar – och dessa är Saga Oseberg, Harald Hårfagre och Isländingur – de två första har jag redan flera gånger skrivit om.

Med allt detta kunde jag vara nöjd, men det är jag inte – för en Hedning söker alltid bortom det närvarande, och efter sanningen – i alla fall om han råkar ha Oden själv som ”Fulltrui” om ni nu ens vet, vad det begreppet innebär.

Redan själva anslaget är falskt, eller den bakomliggande programidén, som utgår från de två Vinlandssagorna, som är Islendingasögur och inget annat. En fullständigt okunnig person, som ”Samnytts” chefredaktör Mats Dagerlind skrattar jag rätt upp i ansiktet, åtminstone när han redan i sin rubrik säger att Gudrid Thorbiarnardottir skulle vara omnämnd i ”Eddorna” vilket är kvalificerad bullshit. Det är hon inte alls, och det har hon aldrig varit. Däremot är hon omnämnd i Grönländinga Saga och Erik den Rödes Saga, och de är alltså Islendingasögur, men inte Fornaldrasögur eller Biskupasögur, om ni nu till äventyrs förstår vad det betyder.

Gudrid Thorbiarnardottir var vida befaren och berest – det är sant – men något annat än en passagerare, och den första kvinnan som födde ett Nordiskt, men inte Europeiskt barn i Nordamerika – var hon nog aldrig. Hon kan antas ha varit behjälplig i planläggandet av Thorfinn Karlsefnis resa – han var hennes tredje make – det är också sant – men någon ledande figur i upptäckten av Amerika var hon aldrig, och påståendet att Erik den Rödes saga skulle ha henne som huvudperson, som man får höra i programmet, är rent absurt.

Freydis Eiriksdottir såg med säkerhet INTE ut såhär – allt detta är AMERIKANSKA FÖRVRÄNGNINGAR…

För några år sedan ville man lansera Erik den Rödes rent förfärliga dotter Freydis (apropå ”krigarkvinnor” ), som den egentliga huvudpersonen i Grönländingasagan, till exempel – och så ville man döpa om Eriks Saga Rauda till ”Thorfinn Karlsefnis saga” men allt detta är PK-tugg, tidens osed, vinklingar och media hype – och inte en tum närmare de historiska originalen, som de faktiskt är. Bara tolkningar, med andra ord.

Allt detta framgår nämligen med all önskvärd tydlighet, om man sätter sig ned och verkligen LÄSER de aktuella berättelser vi har kvar.

Självklart har både Grönländingasagan och Erik den Rödes saga översatts många gånger, men man bör undvika de dåliga översättningar som finns till modern svenska, och likaså undvika sådana personer som Lars Lönnroth, ni vet den fnoskige gamle professorn i Göteborg, som översätter ”mannar allherliga mannast!” (vad kan det väl betyda, så säg !) med ”pojkvasker” och som sedan säger att man m-å-s-t-e översätta eller rättare sagt förvanska på just det sättet. Det måste man inte alls. Mats G Larssons översättning av delar av Vinlands-sagorna i hans bok ”Vinland det Goda” är fortfarande brukbar, men Helge Ingstads norska översättning var mycket bättre. Han var för övrigt den arkeolog, som upptäckte ”Leifsbudir” eller den tillfälliga bosättningen vid L’Anse Aux Meadowes, men detta var inte det verkliga Vinland – även det framgår ur TV-programmet.

 

Magnus Magnussons översättning från Isländska original till Engelska sätter jag fortfarande främst av alla utgåvor, för han var en man som både hade känsla för språk, ett poetiskt sinnelag och korrekt historieskrivning. Och han var Islänning, inte minst, om än en anglofil sådan – som de flesta islänningar.

Erik den Rödes svenska härstamning från Tröndelagen och Jämtland får vi inte höra något om i programmet, däremot alltför mycket om Gudrids härstamning från Aud Djuptänkta, drottning av Dublin genom sitt giftemål med Olaf Vite. Man nämner inte ens, att det finns två historiska personer med Auds namn.

Men alltnog, Erik den Röde blev som man vet dömd fredlös, för sitt deltagande i en släktfejd, och blev då den förste att bosätta sig på Grönland – men inte alls dess upptäckare, eftersom det faktiskt går att se Grönlands berg i fjärran från de västra delarna av Island i gott väder, vilket man också hade gjort långt dessförinnan. Både detta, och att Jorden var rund, hade man för länge sen reda på – för det har de flesta sjöfarande folk observerat och vetat i alla tider – de har sett berg och kustremsor försvinna under horisonten, och opåverkade av kristendom och andra lögner dragit sina slutsatser utifrån det. De som påstår något annat om den vikingatida världsbilden ljuger, för i ingen urkund står det, att man trodde på en platt jord – även om de  kristna i sin allmänna efterblivenhet antog precis detta.

 

En god och roande scen av många i TV-programmet är förresten när hövitsman på Islendingur och båtbyggare, Gunnar Marel Eggertsson, berättar om ett varsel och en syn, som han haft under sina seglingar på Nordatlanten. Envar, som är bekant med Island och Islänningarna, må nicka igenkännande. Han såg då vad som för en Asatrogen Hedning måste vara en av sin släkts Fylgior, som kom för att varna honom, men han sade inget till besättningen om just detta. Var och en, som stått med ansvaret ombord för en sådan farkost, eller deltagit i en ubåtsbesättning, till exempel, vet att man som skeppare inte bör yppa allt om varesig navigation eller destination – ibland är manskapet lyckligare, om de inte får veta allt om slika ting.

Man påstår i programmet, att Gudrid Thorbiarnsdottir skulle ha farit åtta gånger över hela Nordatlanten. Det är fel i sak, och en betydlig överdrift, eftersom hon gjorde åtta långa sjöresor, vilket är något helt annat än att korsa Atlanten åtta gånger.

Själv har jag allenast rott och seglat på Svarta havet, Östersjön och Nordsjön, men jag har hastighetsrekord på Viksbåt-kopia – av den finns det nu tre seglande kopior, alla mer eller mindre välgjorda – men två gånger har jag gått utan motor till Ryssland respektive Estland, avverkat Mariehamn – Tallinn på mindre än 36 timmar, helt utan motor och med bara tre man ombord. Jag har rott nedför Dnjepr från Gammalsvenskby och beseglat Krim och Chernomorsk, samt avverkat Sandefjord-Limfjorden på mindre än 40 timmar. Den som tror att han eller hon kan göra bättre än så, kan gärna få meddela sig med mig, även om jag nu är gammal vorden, och mina resor till sjöss är över.

Programmet har scener från Glaumbaers gård, där Gudrid Thorbiarnsdottir förvisso bodde som gammal, men inte föddes. En kvinnlig arkeolog, med efternamnet ”Zoega” – inte okänt för de som känner hemligheten med en viss Norrön Ordboksförfattare – för Zoega är inte bara ett svenskt kaffemärke – visar sig senare i programmet vara en hysterisk kristen, som andtrutet försöker ge oss intryck av, att alla Vinlandsfarare eller de som bodde på Grönland var kristna.

Modern sejd och Sejdhjälle i höghusens skugga..

 

Detta är också helt fel i sak, därför att 4:e kapitlet i Erik den Rödes saga tydligt bevisar det. Det är där vi har ett av de tydligaste exemplen på Nordisk sejd vi alls har i Sagalitteraturen,  och det är där Thorbjörg Lillvölva – en av de få völvor eller spåkvinnor som alls står omnämnda i Isländingasagorna – deras antal var också mycket litet – gör ett berömt framträdande. För övrigt noterade man redan då, att hon var rätt dålig på specifika förutsägelser om borttappade föremål och skörderesultat – där rådde nära nog svält och magra tider – men att hon förutspådde Gudrid två döda makar, och en lycklig tredje, som skulle göra henne mor till stora ätter – vilket också slog in, när hon mötte Karlsefni.

För övrigt är hela sagan – nedskriven på 1200-talet, fylld av hätska utfall emot Asatron, och innehåller orimliga uppgifter, som att Erik Röde själv skulle ha påbjudit, att alla som kom till Grönland skulle vara kristna, vilket är rent nonsens, eftersom scenen med Thorbjörg Lillvölva – som ju var hednisk som få – står nedskriven i kapitlet efteråt. I båda Vinlandssagorna finns det också fullt med bevis för, att även om kristna förekom, så var det de och inga andra som via Frejdis som redskap, vållade hela Vinlandskolonins undergång, och bevisligen tog livet av minst ett tjugotal personer (av en total befolkning på kanske 120) just genom att rikta in sig på hednakvinnorna, och mörda dem. Clive Tolley, forskare vid Universitetet i Helsingfors, kallade år 2009 hela Sagan för ”a polemical attack on the pagan practices still supposedly prevalent around the year 1000 in Greenland” och det har han alldeles rätt i.

Enligt ”Sagamuséet” Ireykjavik såg Freydis Eiriksdottir snarare ut såhär…vilket ligger betydligt närmare utseendet hos denna kristna satkärring…

Grönlänningasagan berättar nämligen, att efter Leif Eriksons upptäckt av Vinland, Bjarne Herjulfssons resa (som överhuvudtaget inte nämns i programmet, trots att denne var en extremt god skeppare) kom först Thorvald, en av Leif Erikssons bröder till Leifsbudir (som inte låg i Vinland, men på vägen dit – vid Newfoundlands nordspets) med 30 man, och de stannade där över två vintrar – och var de första som fann skrälingar – eller vad vi kallar indianer, Nordamerikas ursprungliga inbyggare. Enligt Grönlänningasagan kom det till strid tämligen direkt, och alla de teorier – inklusive den om Skyr, alltså vad vi kallar filmjölk och svårt laktosintoleranta indianer, som anade förgiftningsförsök bakom denna föda – om varför senare fiendskap kom till stånd, hoppas helt över i TV-versionen. Gudrid nämns också i Grönlänningasagan, som deltagare i en fjärde Vinlandsexpedition, och hon var alltså på inga villkors vis först. Enligt sagan nådde hon aldrig Vinland på det första försöket – vilket programmet rapporterar som historisk sanning – samtidigt som man förkastar resten av Grönlandssagan – vilket är synnerligen inkonsekvent, när den och Erik Rödes Saga helt uppenbart skildrar samma historiska skeende.

Karlsefnis expedition kom sedan, och det är denna, som TV programmet i sällskap med en amerikansk romanförfattarinna (hur trovärdig är hon ?) som vittne gör ett stort romantiskt nummer av.  Han medförde 60 man och 5 kvinnor, vilket helt klart visar, att kvinnornas roll i expeditionen var jämförelsevis liten, och Gudrid var där i egenskap av Karlsefnis hustru, inget annat.

”Sommar vid Grönländska kusten år 1000” av den danske konstnären Carl Rasmussen, 1875

SVT ger ett falskt sken av, att Karlsefnis expedition var den sista Vinlandsresan och vad som gjorde slut på upptäkterna skulle varit urbefolkningens överlägsna antal, vilket det finns all anledning att betvivla. Båda Vinlandssagorna ger en helt annan bild när man läser dem, och alla seriösa forskare har varit överens om, att den verkliga orsaken till att Vinlandsfärderna upphörde, inte primärt berodde på befolkningsantal, men på det enkla nationalekonomiska faktum, att Vikingarna kunde få tag i alla de resurser de behövde – främst jordbruksmark men också timmer och livsmedel – på annat och närmare håll, och att sådant redan fanns i överflöd på Island, hursomhelst – och att det skulle fallit få Islänningar i smaken, att lämna sin ö – på ett liknande sätt resonerade Grönlandskolonin, när en tillfällig klimatförändring nedåt i temperatur (glöm alla Galna Gretor !) i förening med kristendom fick dem att gå under – de ändrade aldrig sin status som jordbrukare, övergick aldrig till någon inuitisk jägar- eller fiskarkultur.

Att Vinlandskolonin skulle gått under till följd av antalsmässigt överlägsna fiender stämmer alltså inte, lika lite som att urbefolkningen inte skulle ha haft vapen som kunde motsvara Vikingatida järnteknologi. Det står uttryckligen i elfte kapitlet av sagan, att ”skrälingarna” hade någon form av katapult eller kastmaskin, som kunde slunga klotformade projektiler – kanhända fyllda med brandfarlig vätska – lång väg, och mot byggnader i kolonin, men detta förtigs helt i TV-programmet.

Vad detta vapen bestod i, eller vad det var; har aldrig förklarats med någon som helst vetenskaplig precision. Man förtiger också helt Freydis Eiriksdottir, Gudrids absoluta motsats – som var i trettiofemårsåldern när allt detta hände, fastän åldrad och mycket ful – hon lär ha tagit ett svärd och dragit det upp och ned mellan sina bröst, och vid åsynen av det, flydde skrälingarna – vidare hittade man fem av dem – som man omedelbart högg ihjäl – i någotslags ”jägarbas” i närheten av den nordiska bosättningen, med en större mängd hjortblod och benmärg i ett kärl, som de tydligen hade till föda medan de låg i skydd. (”Spetznaz före spetznaz” men spets-nasare behandlas alltid bäst och enklast på det viset !)

Stridstekniskt och taktiskt sett har alltså de isländska och engelska program-makarna föga att komma med, och hela deras analys haltar. Det gäller också vad som hände sedan, vilket man helt utelämnar. Uppenbarligen tror programmakarna, att de kan berätta ”sanningar” genom att välja och vraka lite bland källmaterialet som de själva vill, men se det går inte – ingen seriös historiker skulle ha gjort så.

Programmet redovisade bosättnings-teorier angående Nova Scotia, New Brunswich och till och med Cape Cod, men behandlade dem aldrig i detalj..

Freydis Eirksdotter är en minst lika intressant person som någonsin Gudrid Thorbiornsdottir, men också hennes absoluta motpol, på exakt samma sätt som Hallgerd, Gunnar på Lidarändes hustru och Bergthora i ”Njala” eller Njals saga är direkta motsatser. Hallgerd är ovanligt vacker, lika vacker som Freydis måste ha varit anskrämligt ful, men hon är också ”ha-galen” för att ta till ett skånskt uttryck, ständigt står hon efter prakt och rikedomar, och detta – i förening med kleptomani – tillhör hennes värsta karaktärsfel, där Bergthora istället visar sig som en klok hustru och ett gott stöd åt sin man. Vinlands-sagornas författare lyfter fram Gudrid som ett gott exempel på hur en kvinna skall vara eller snarare bör vara, men nedsvärtar Freydis, vilket man också bör vara medveten om.

Freydis avtalade efter Karlsefnis och Gudrids hemresa om att fara till Vinland med 90 man, och många oräknade kvinnor över det, och hon gällde för att vara kristen. Bröderna Helge och Finnboge, som var de egentliga ledarna på den resan, lurade hon att ta med 30 man var, bara därför att de var ur en annan och troligtvis mer hedniskt sinnad ätt, och hon blev av sin bror Leif Eriksson lovad att få det största huset i Leifsbudir.

Men, när bröderna kom dit, hann de före, och hon tvingade dem att bygga ett eget långhus, medan hon dolt fem man extra i sitt följe, och efter en halv vinter i det kalla Newfoundland – alla vet att L’anse aux Meadowes är den minst lämpade plats för övervintring som står att få – ändrade hon sig på kvinnors vis, for åter till Grönland och hetsade sin make emot bröderna, och så dräpte man dem alla, eftersom de kristna alltid gör så med varenda en, som visar skiljaktig mening. Det är sagans förklaring till varför Vinlandskolonin gick under – och det berodde alltså på de kristna, och visst inte på ”skrälingar”. När endast fem hedna kvinnor återstod dräpte hon dem själv med svärd i hand, och skällde ut sitt eget manskap för att vara odugliga och fega. Så kan det också ha gått till, men om detta nämns ingenting – det skulle ju störa den bild TV-programmet målar upp – och därför tar man inte med det – och ignorerar Grönlänningasagans berättelse.

Falsk journalism, som sagt – och en falsk behandling av källorna…

Den sannskyldiga ”kristifikation” som förekommer under programmets sista tio minuter, behöver ingen tro på. Ifall Grönlänningasagan nu kan ifrågasättas som historisk urkund, gäller den än mer det sista och fjortonde kapitlet i Erik den Rödes Saga, där man påstår att Gudrid skulle ha dragit på pilgrimsfärd till Rom, hela vägen till fots, ensam grundat kyrkan på Glaumbaer och att hon blev ättemor till flera biskopar, är sannolikt inte annat än Islänningasagornas vanliga tillrättaläggningar från 1200-talet, där det hela tiden tävlas i grenar som ”Min stormanna-ätt är minsann kristligare än din – så det så !” och ”Vi grundade minsann Skalholt, minsann – och alla vet redan, vad den platsen är känd för”.

Alla detaljer om faktiska resrutter bortfaller plötsligt i denna sena ”coda” till sagan, som kan ha skrivits till i efterhand – men det nämner man inte, utan skyler bara över – trots att rena omöjligheter – att Gudrid plötsligt blivit ”nunna” (medan inte ett enda kloster fanns på Island) och varför hon, som en rik och burgen kvinna – vilket framgår av tidigare kapitlel – inte köpte sig en ridhäst, när hon väl från Hebriderna skulle farit över England (och inte Norge) till Europa – vilket man redovisar som ”sant”. ”Gick” till Rom gjorde hon nog aldrig, hon hon blev förmodligen aldrig kristnare än sju lass med hö, eller bara till namnet..

SVT har sänt en bra produktion, men den är fylld av tendens-makeri, kristifikation och sedvanliga inslag, gjord för att vara ”populära”.

Sista ordet om Vinlandssagorna, och de färder som skildras i dem är ännu inte sagt, och kanhända blir det aldrig så heller.

Hedendomen, däremot, och minnet av alla hedna kvinnor och hedna män, skall bestå för evigt, liksom minnet av de färder de gjorde.

 

Stå UPP för NERgal !

av

Det katolska Polen blir allt mer och mer repressivt. För två dagar sedan rapporterade Statstelevisionen, att den Polske sångaren Adam Darski, alias Nergal, som säger sig dyrka Horn-Per, Gamle Skam, Fasen, Satan, Schaitan Mekatrig ja kort sagt Djävulen ni vet, bötfällts av Polska staten för sina egna åsikters skull, och för att han påstås ha ”sårat de troendes religiösa känslor”.

Är det ens brottsligt, frågar jag ? Hur kan man alls kalla det en objektiv dom ?? Hur kan en domstol mäta eller observera känslorna ??

Adam Darski

Hur många gånger Monoteisterna tagit till rent våld för att skada Hedniska kulturer och religioner kan ingen knappast räkna, men nu skall plötsligt ”sårade känslor” vara ett brott, i alla fall i Polen. BBC har också rapporterat om saken, på ett betydligt mer utförligt och sakligt sätt än svenska media. Katolikernas sätt att trampa på kvinnors rättigheter, och neka dem abort är också välkänt, liksom de despotiska fasoner som den Polska Regeringen tagit till. De har hotat Adam Darski med över ett år fängelse om han inte betalar 34 000 kronor, och han har därför startat en insamling som jag hoppas att alla läsare till denna sida stöder.

Hittills har Adam Darski samlat in 34 881 Pund, vilket motsvarar sådär 411 000 kronor – och där fick de Polska katolikerna så de teg !

Vem som helst kan ändå förstå, att om ett konstverk sårar någons känslor, så kan man bara låta bli att betrakta just det konstverket, och så är situationen löst. Ifall någon lägger ut en bild eller något på Sociala Media som upprör en och annan person – ja då behöver de faktiskt inte titta på den, eller till varje pris gå in och ta del av just det meddelandet. Och ifall denna sida eller text upprör, ja vem har då sagt att just du, kära läsare eller läsarinna, alls behöver gå in här och läsa just den !

Jamen SYMPATI FÖR FAAN ! (Sympathy for the Devil ? – ja, det heter så i svensk översättning..)

Om ett vagnfynd i Pompeiji, Vagnar, Gudinnor och Gudar

av

Statstelevisionen SVT har fel i sak, precis som vanligt. Den påstår, att en ”uråldrig” men exklusiv vagn nyligen skulle ha hittats i Pompeji, men det stämmer inte. Vad man har hittat, är en vagn från 70-talet enligt vår tideräkning, och därför är den inte alls ”uråldrig” som man skriver – detta är helt fel ord i sammanhanget, och man undrar hur det står till med den språkliga förmågan hos dem (inte ”de” och absolut inte ”dom”) som ska vara rubriksättare.

 

Fauner och Nereider i järn och silver prydde en gång en bröllopsvagn från Pompeji…

(Scio Quod Habent betyder ”Jag vet vad de har” på latin… Och det VET man BARA ifall man är HEDNING !!)

 

SVT:s nyhetsreportage om saken håller undermålig kvalitet, och kommer aldrig längre än till ett papegojmässigt upprepande av rena TT-telegram. Vad som verkligen hänt, redovisas mycket bättre av högkvalitativa nyhetskällor utomlands, som skrev om saken för tre dagar sedan. The Guardian, till exempel har gjort en oerhört mycket bättre, faktamässig skildring av ämnet, liksom BBC. Den ”Pilentrum” eller 4-hjuliga, ceremoniella vagn med många detaljer i järn man hittade redan i Januari, kommer inte som en överraskning för arkeologerna, eftersom man redan 2018 grävde upp resterna efter en häst nära den berömda ”Villa de Misteri” norr om Pompeji, ett sammanhang som SVT helt och hållet misslyckas med att redovisa. Vagnen har liknats vid en Lamborghini eller en verkligt dyr sportbil, och användes inte alls vid ”parader” som SVT felaktigt skriver, utan vid festtåg och framförallt vid bröllop – av dess utsmyckningar att döma. Man hittade den under en två våningars portik, som rasat samman – det stora stall där den stod, skall också under tidernas lopp ha fått besök av plundrare, men ändå har man kunnat rekonstruera den.

Mysterievillans finaste rum, med färgrika fresker som beskriver initiering i en kult, vetter åt en öppen portik åt söder. Bakom denna låg stallet – se skissen nedan !

Den såkallade Villa dei Misteri i närheten har jag själv besökt, och den romerska villan ligger alldeles vid havet, och pryds av fresker som visar en ung kvinnas initiering i Baccus och kärlekens mysterier – privatvillan vid havet hyrdes antagligen ut för bröllop eller till religiösa fester, enligt en del forskare, medan ägarfamiljen bebodde en annan del av det gigantiska huset.

Golvplan över ”Villa dei Misteri” – X och rummen intill är ”bröllopssviten”  med terrass mot havet. Stallet låg antagligen uppåt i bild, eller österut, kanske på andra sidan en väg.

Pompeji gick som alla vet under år 79 enligt vår tideräkning, men Romarna var inte de enda som gjorde vagnar för kultbruk – senatorn Tacitus skriver i sitt verk ”Germania” som utkom år 98, alltså precis 20 år senare om Nerthus-folken i norr – de som firade Nerthus, Hertha, Gerd eller Moder Jord – han skriver uttryckligen ”Terra Mater” vid precis den här tiden på året som vi snart är inne i – alltså tiden mellan vårdagjämning och Midsommar..

Hans beskrivning lyder, i min översättning:

Vad Langobardernas berömdhet angår, så beror den på deras fåtal. Fastän de är omgivna av talrika och mäktiga folk, står de orubbligt fasta, inte genom undergivenhet utan genom ständiga strider och oförskräckt mod. Därefter följer reudignerna liksom även avionerna, anglerna, varinerna, eudoserna, svardonerna och nuithonerna, som skyddas av floder och skogar.

Det finns inget anmärkningsvärt hos vart och ett av dessa folk, förutom att de allesammans dyrkar Nerthus, (id est Terram Matrem – Det är Moder Jord) och de tror, att hon griper in i människornas angelägenheter och reser runt bland folken. Det finns en ö i Oceanen med en gudalund, som aldrig orenats av människor, och där står en helig vagn, övertäckt med kläde och helgad åt gudinnan. Att vidröra den, är endast och endast bara tillåtet för Nerthus egen präst.

Endast prästen vet, när gudinnan uppenbarar sig i helgedomens inre, och då ledsagar han henne med djup vördnad under hennes färd med vagnen, som dras av oxar. Då är det glada dagar, och då blir det högtid och fest i alla de orter, som gudinnan önskar besöka och gästa. Inga krig får företas, inga vapen får bäras, allt järn göms undan.

Fred och ro känner de bara då, älskar de bara då, tills det att gudinnan blir mätt på sin samvaro med människorna. Då återför den nyss nämnda prästen gudinnan till hennes heliga rum. Därpå tvättas vagnen och dess täckelse – och – om man vill tro det – också själva gudinnans bild (imagio) i en avsides liggande sjö. Slavar utför dessa sysslor, men efteråt uppslukas de av sjön. Därför grips folk av bävan och en helig fruktan för det, som bara de invigda kan få skåda…

 

Nerthus-vagnen, som Carl Emil Doeppler tänkte sig den på 1800-talet

En av de två vagnarna från Dejbjerg Mose på Jylland. De är daterade till omkring år 100 – precis den tid Tacitus skriver om…

Länge trodde man att Tacitus beskrivning bara var en saga, men den visade sig vara ren, handfast verklighet. 1881 och 1883 hittade man verkligen två vagnar på Jylland, som helt stämmer med Tacitus beskrivning. Bara en av dem konserverades, och finns idag utställd på Nationalmuséet i Köpenhamn – självklart har jag också sett den vagnen – som är imponerande stor – i verkligheten. Sätet, som står mitt på den är dock alldeles för litet för att rymma en människa, har man sagt – men en gudabild kan ha varit uppställd där. Vagnen har ingen kuskbock, utan är avsedd att dras av oxar, medan vagnföraren får gå bredvid de smäckra hjulen, som liksom vagnsaxlarna har detaljer i järn. Man har konstaterat att järnet i vagnen kommer från Alpområdet, och har spekulerat om att den togs till Danmark som krigsbyte, men fälgarna på hjulen har lagats med myrmalmsjärn, och detta har gjorts så skickligt, att det nästan inte går att upptäcka det.

Den romerska vagnen var gjord för två personer, som i likhet med en modern sulky sitter bredvid varann, men att berättelsen om Nerthus – som kom med våren och glädjen – också var ett slags bröllop, går inte att ta miste på. Det vet vi av andra källor, som jag snart skall komma till. ”Ön i Oceanen” som Tacitus skriver om, har antagits vara Fyn. Folket ”Reudingerna” har antagits leva i nutida Holstein, medan Avionerna faktiskt skall ha levt på Öland – Öland var ju enligt utgrävningar på Sandbyborg och andra platser rikligt försett med förbindelser till Romerska riket. Att Anglerna ursprungligen kom från Södra Jylland är välkänt, medan Varinierna bebodde kusten vid Warnemünde fram till Rügen, och Eudoserna skulle varit samma folk som Jutarna, medan Svardonerna skall ha bott vid Schwerin, och Nuthiones på de danska öarna. Langobarderna däremot, som var föga talrika, men ändå främst, innehade Skåne – det vet vi också av Paulus Diaconus ”Langobardernas Historia” För att sammanfatta, så var ”Nerthus-folken” allesammans bosatta i Södra Östersjöområdet, Danmark och Sydsverige, och de ”glada tider” Tacitus skriver om, måste rimligen ha inträffat på våren och fram till Midsommar – det var då Nerthus kom körande genom bygderna i sin vagn.

Man kan ju jämföra med Frösgången, Kornguden från Västergötland – en vana som kvarstod till 1830-talet, och bärandet av Sankt Eriks skrin över åkrarna – alltsammans riter i Svea Rike, som har att göra med Frej – och Frej är ju den senare Njords son – att Njord, Njärd och Nerthus haft ett nära samband, vet vi också. I Danmark har man hittat många fler vagnar, och dessa fynd är underligt nog mycket symmetriskt utspridda över landet, och skvallrar tydligt om en indelning i Härader och Landskap, som alltså redan måste ha funnits till kring kristi födelse, och fram till 300-talet – varje bygd hade uppenbarligen sin egen mosse eller offersjö, där Nerthus och hennes vagn nedsänktes och badades vid Midsommartiden.

Visserligen har man ännu inte hittat någon kultvagn på Själland, men det kommer kanske..

Om det nu är sant, att Dejbjerg-vagnen kommer från kontinentalgermanskt område, borde vi också hitta fler spår och omnämnanden av Kult-Vagnar och åkande Gudinnor eller Gudar i de trakterna, och det ännu längre tillbaka i tiden. Och det kan vi faktiskt. Kultvagnen från Strettweg i Österrike kommer från den keltiska Hallstadt-kulturen, 600 år fk och visar en hel mängd gudomligheter – främst manliga – som åker på en 4-hjulig vagn, i vars mitt det står en gudinna och bär upp en skål, eller kanske ett symboliskt himlavalv.. Men vem är gudinnan i mitten av Vagnen ? Ska hon tolkas som Sigyn, eller kanske Moder Jord – i motsats till det himlavalv hon bär upp ?

Detaljer från de danska vagnarna, visar hjulnav och skydd för tistelstången, som mycket liknar den nu funna vagnen från Pompeji. Tacitus skriver dessutom, att Sveberna, som bodde i Schwaben, dyrkar ”Isis” i form av ett skepp, som de drar på en vagn och bär i procession – det här har satt myror i huvudet på en del forskare, men förklaringen ligger i att man också i det gamla Egypten bar skeppsbilder i procession – och den sedvanan spred sig även till det gamla Rom – där Tacitus förmodligen såg den. Den 5 mars skulle den Egyptiska gudinnans farkost bäras genom gatorna, alltså alldeles vid vårens inträde, och sedan rituellt tvagas – allt detta måste Cornelius Tacitus ha varit medveten om, även om han inte trodde på den kulten själv, men det tillhörde hans samtid, och han kan mycket väl ha blivit påmind om kulten av de Germanska gudinnorna.

Oxhuvud och ormar i ornament från Fredbjerg-vagnen, som i mycket påminner om de romerska vagnarna…

Även Tamfana, som dyrkades av Chatter, Marser och andra stammar i Hessen – hennes namn har härletts ur Berchta eller Perchta, som är ytterligare ett namn för Holle eller Hel – och därmed för Jorden, den Hulda och Höljande gudinnan – Nerthus bild var ju också överhöljd, och ingen fick se den utom vid festtåget på våren – omnämns av Tacitus, liksom flera dunkla gudinnor vid namn Hludana – vars namn kanske syns i Ljotgodaland – det gamla namnet på Luggude härad i Skåne och slutligen Nehalennia – vars namn också är svårt att härleda – vid Frisland och nedre Rhen – hennes symbol är också ett skepp – omnämns i de romerska källorna.

Modern staty av ”Frau Holle” eller Hel vid en offersjö från Hohe Meissner, Tyskland – fortfarande använd av traktens hedningar…

 

Just Nehalennia är intressant, eftersom man har funnit inte mindre än 60 latinska inskriptioner, där romerska handelsmän och sjöfarande bekänner sin trohet till henne. Honv ar mycket dyrkad på Nordsjökusten, och inför resor till Britannien, som friserna hela tiden stod i förbindelse med. Vi vet alla att Njord under Vikingatiden var sjöfartens och köpenskapens gud, och att gudinnan Njärd glömdes bort, eller övergick i Gerd – men vi har aldrig hittat någon nordisk ”mellanform” mellan Njord och Njärd, som förklarar hur en ursprungligen kvinnlig jord övergick i en manlig havsgud – men Nehalennia i Frisland kan förklara precis hur denna omvandling gick till..

 

Nehalennias tempel i Collinsplaat, Nederländerna – invigt 2005 och i bruk…

Det Moderna Hedningar i Frisland har till och med fått bygga två tempel åt henne, exakt rekonstruerade från romersk tid – men i Sverige har vi hedningar inte fått några användbara Gudahov alls, varken vid Uppåkra eller Gamla Uppsala, där de rätteligen bör ligga. I Holland däremot, har man verklig religionsfrihet, och inte bara sådan på pappret men aldrig i praktiken, som här i Sverige eller ”Landet Löfvén” där det fortfarande råder ett stenhårt, Monoteistiskt förtryck..

Nehalennias bildstod i templet – när får vi svenskar tillbe Frigg, Freja, Hel, Gerd och Idun på samma sätt, utan att hela tiden bli hindrade av ”Svenska” Kyrkan ??

Från Hedendomens sista tid har vi emellertid en berättelse om ett Frejståg, eller en procession som pågår i flera veckor över hela riket, från våren till Midsommar, precis som Tacitus beskrev Nerthus åkande genom bygderna. Det är den såkallade Ögmundar Thatt, eller ”Gunnar Helmings Saga”.

Vilhelm Moberg, som själv var Hedning och till slut dog genom att möta Nerthus, skrev en hednisk ”kultkomedi” om Frejs färd i vagn – Vi BEHÖVER fler Hedniska Kult-Komedier…

Gunnar Helming är en kristen islänning, som hamnar i Sverige och ser Frejs vagn, samt Frejskonan – gudens högst mänskliga hustru – köra förbi. Han vanhelgar Frejs kultstod och tar själv dess plats – de kristna personer, som skrev ned den här texten i Flatö-boken på 1300-talet, påstod att kultbilden var besatt av djävlar – och blir närmare bekant med Frejskonan, som han också gör på smällen, vilket dock uppskattas av de hedniska svearna, som ser fruktbarheten öka på allvar, medan Gunnar döljer sig inuti vagnen. Till slut blir det Midsommar, och alla de hedniska svenskarna super sig grundligt fulla – som de än idag har för vana. Då flyr Gunnar och Frejskonan till Norge, där de blir döpta av Olaf Tryggvason – och så tar denna ”lygisaga” eller lögn-saga, som skrivits bara för underhållnings skull slut… Men att verkliga fest-tåg, med Frejs bild, verkligen skedde genom bygderna – liksom före det Nerthus tåg – kan vi inte utesluta..

”Lyss! Lyss nu noga!
Om våren stiger han med stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar, hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen.”

  • Vilhelm Mobergs beskrivning av Frej i ”Gudens Husrtu”

En vacker sommarmorgon, när Ville Moberg var gammal och sjuk, gick han långsamt ut i havet vid Väddö i Roslagen, och förenades där med Ran – eller de gudar och gudinnor, han så ofta och så lysande beskrivit. I hug och hamn var han hedning. Han skrev ”Svensk strävan” och manade oss till kamp emot kungar, kyrkan och alla despoter. Frid över hans minne.

 

Bara en verklig Nerthus-dyrkare och Hedning hade kunnat skriva texter som dessa, till exempel – Här beskriver Moberg ”brudarnas källa” från sin småländska hembygd, en kultsjö, liknande den Nerthus bild tvättades i…

”Jag är vatten, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.”

Tacitus text om vagnen, gudinnans tjänare och till sist gudinnan själv, som försvinner ner i skogssjöns stilla vatten, har ofta utnyttjats av propagandister och fanatiska kristna. De har skrivit de fulaste lögner om danska mosslik, människo-offer och liknande, och påstått att Tacitus text skulle vara ett bevis för det. Men så skriver Tacitus inte alls. Han skriver bara, att gudomen, som är osedd och icke bevittnad annat av de invigda, bara döljs i sjön – och annars är hans texter alltid fulla av skräck-artade beskrivningar om hur grymma, råa och barbariska germanerna är. I hans skildring av hur romarna, ett årtionde efter slaget vid Teutoburger wald år nio återfinner liken efter tre legioner med hjälptrupper, och en armé på mer än 12 000 döda, ger han världshistoriens första beskrivning av PTSD, eller vad vi kallar ”Post-traumatisk stress” och vad som i första världskriget kallades ”granatchock” – de soldater som fann liken blev apatiska, brast i gråt eller bröt samman i besinningslös vrede vid åsynen av germanernas offer och altaren, står det. Angående Nerthus, däremot – skriver Tacitus ingenting sådant alls – och det kan man inte bortse ifrån.

De flesta forskare är idag helt eniga om att de ytterst få mosslik man hittat, under flera århundraden, bevisar, att ”människo-offren” förmodligen var självoffer hursomhelst, liksom i Moberg fall (betrakta Tollund-mannens lugna och harmoniska ansikte på Danmarks nationalmuseum – han dog helt säkert en frivillig död) och att detta bara tillgreps i år av yttersta nöd eller krig, då det egna folkets undergång syntes vara en realitet. Och är det egentligen så illa, att offra livet för sitt eget folk och land ? Nästan varje person, som dragit i krig, eller som varit brandman, sjukvårdare eller polis är fortfarande beredd att göra samma sak, som våra förfäder – som helt och fullt trodde på sina gudar och gudinnor, och likt Ville Moberg var beredda att dö för dem…

Till slut några ytterligare, men ytterst meningsfulla detaljer.

Tacitus måste läsas uppmärksamt, och man måste vara medveten om att hans bok skrevs för ett konkret syfte, ungefär som de ”Länderfakta” Utrikespolitiska Institutet brukar ge ut i form av småskrifter. Rom var en stormakt, som förde krig emot sina grannfolk, och som ville skaffa sig slavar och inflytande, precis som dagens EU. När han nämner, att Nerthus-folken i Norr vanligen var krigiska – eller rättare sagt försvarade sig och sina länder emot angrepp utifrån, men att de låste in vapen och iakttog den största fred under Nerthus fest på våren, så gör han det i ett särskilt syfte.

Han skriver också om Svionernas stammar längst upp i norr vid Bärnstenshavet eller Östersjön, som är ”rika på manskap och flottor” och till skillnad från alla andra germanfolk styrs av en enväldig Kung, en Rex på latin, eller Erik – den ensamt mäktige – vilket ju också är ett tillnamn på guden Frej. Men där förvaras vapnen väl inlåsta under bevakning, skriver han – här finns dock ett misstag i de klassiska översättningarna – för Tacitus skriver ”Custode” – vilket inte alls betyder portvakt eller träl – ”Custos Armorum” eller ”Vapenväktaren” – vi skulle säga Vapenteknikern eller Materialförvaltaren var en högt betald romersk soldat, som fanns i varje centuria om 80 stridande och 20 icke-stridande, alltså inom Kompanis ram.

Varför var det viktigt för romarna att veta detta ?

Jo, därför att krig med Svionerna och en erövring av Nerthus-folken ingick i deras planer. Under första århundradet kom de så långt som inom 50 km från Östersjön vid Elbe och det nutida Hamburg, och där – säger Velleius Paterculus, som var Kavalleriprefekt och alltså underrättelsechef under Tiberius Germanska krig, sammanstötte man med 5000 Danii och 5000 sveoini – alltså en styrka som motsvarade två legioner efter att de kommit seglande nerför floden på sina egna skepp. Vad som sedan hände, kan inte berättas här, men det slutade med ett fredsfördrag – och längre än så kom man inte i försöken att knäcka den fria Norden och göra slut på dess frihet – den gången !

Vi kan också se vad som hände Marserna, ett av de folk som varit med i Arminius stora allians, och besegrat de tre romerska legionerna vid Teutoburger Wald år 9. På våren år 14 kom Germanicus tågande med 2 förstärkta legioner om 6000 man vardera, 26 kohorter lätt infanteri (ca 13 000 man) och 8 alae kavalleri, ytterligare 4000 man – alltså en armé på närmare 30 000 man…

Tacitus beskriver utförligt vad som hände i bok 50 och 51 av ”annalerna”.

iuvit nox sideribus inlustris, ventumque ad vicos Marsorum et circumdatae stationes stratis etiam tum per cubilia properterque mensas, nullo metu, non antepositis vigiliis: adea cuncta incuria disiecta erant, neque belli timor, ac ne pax quidem nisi linguida et soluta inter temultentos.51. Caesar avidas legiones, quo latior populatio foret, quattuor in cuneos dispertit; quinquaginta milium spatium ferro flammisque pervastat. non sexus, non aetas miserationem attulit: profana simul et sacra et celeberrimum illis gentibus templum quod Tamfanae vocabant solo aequantur. sine vulnere milites, qui semisomnos, inermos aut palantis ceciderant. excivit ea caedes Bructeros, Tubantes, Usipetes; saltusque per quos exercitui regressus insedere

Eller – i min översättning:

Våra trupper hjälptes fram av det ljusa stjärnljuset till Marsernas byar, och de omringade dem med posteringar medan de sov i sina sängar eller satt till bords, helt utan minsta oro inför vad som kunde ske, och de var helt utan vakter eller försvar. Så stort var deras slarv och oreda och detta var inte fred, utan snarare de  halvt berusades och ouppmärksammas dårskap och slapphet.

Caesar (Germanicus) delade sina trupper på fyra kolonner för att genomföra förintelsen av detta folk så mycket grundligare, och förödde hela landet till en omkrets av femtio mil (50 romerska mil är ca 75 km) med eld och svärd. Vi skonade ingen, varken baserat på kön eller ålder, och vi dräpte och slaktade dem alla. Alla byggnader förstördes, världsliga eller heliga, ja också Tamfanas tempel, som de kallade det – det som skulle varit alla dessa människors sista tillflykt. Vi fick inte en enda sårad bland de våra, som urskiljningslöst och helt utan nåd högg ned de halvsovande, obeväpnade eller överrumplade fienderna.

Bructererna, Tubanterna och Usipterna satte sig till motvärn vid underrättelsen om dessa dåd, och besatte bergspassen genom skogarna, som de våra måste passera på återvägen..

Hur många Marser som dog  vid detta folkmord har aldrig fastställts, men vissa av dem – bland annat deras överhövding Mallovendus överlevde, och ortnamn som Marsberg, Volkmarsen och Obermarsberg i övre Hessen bär ännu deras namn. När Karl den Stores kristna soldater kom, 800 år senare, hade befolkningen i Obermarsberg i alla fall lärt sig läxan, och Widukind, sxarnas sista hedniska kung, ledde de överlevande till grottor i närheten, som de kristna mördarna aldrig hittade.

 

Sk ”special operations” ca 2000 år före krigen i Afghanistan och Vietnam. Stormakten är sig alltid lik !

Fortfarande firar man vid Rhen och i Hessen något som kallas ”Rosenmontag” och som infaller på olika datum vid vårens början varje år. Vanan går ut på att karnevalståg med stora vagnar skall köras genom gatorna, men allt har kristifierats nu, och ingen förstår längre sedens hedniska ursprung, och kommer ihåg Nerthus, Tamfana, Frau Holle eller Gerd, som festen vid vårens början ursprungligen var till för att hylla eller ära.

Historien har sina växlingar, men Hedendomen består.

År 2020, den 24 februari, körde en kristen galning rakt in i en fredlig folkmassa som firade ”Rosenmontag” eller gudinnan i just Volkmarsen, och han har fortfarande inte fått någon dom, trots att han skadade 154 personer

Igår löpte en 20-årig muslim amok med kniv i centrala Vetlanda, och högg ned minst 8 personer, innan Polisen sköt honom i benet. Händelsen rubriceras som terror-brott. Också Monoteismen är sig lik, i alla tider. Vi vet vad den går ut på. Precis som i det gamla Rom, vill Monoteisterna utplåna, förinta och dräpa alla folk och alla stammar, som inte tycker som de själva – och det är faktiskt hela saken…