Idag infaller som bekant St Patricks Day på Irland, och katolikerna där firar en missionär som dräpte, skövlade och mördade en hel kultur. Själv tycker jag förstås inte det är något att fira, och hyllar istället Sankt Urho – det Hedniska Helgon som Finnar i USA hittade på redan på 1950-talet, och som efter mer än 60 år fortfarande firas i så gott som hela Minnesota, Åbo stad och på andra platser i Världen.

Sankt Urhos dag instiftades 1956, när en oförskämd Irländare frågade varuhusbiträdet Richard Mattson på Ketolas varuhus i Virginia, Minnesota, om inte finnarna hade något helgon som de hedrade genom att dricka sig redlöst berusade, precis som katolikerna på Irland. Mattson svarade att det hade finnarna visst det, och sannerligen sannerligen – hans namn var Urho – vilket lär betyda ”Hjälte” på finska och dessutom alluderade på Urho Kekkonen, undertecknaren av VSB-avtalet med Sovjetunionen och dessutom Finlands längst sittande President – han styrde ju och ställde i Finland på den tiden.

Snart restes Hedniska Avgudabilder av Urho överallt i Minnesota, och många av dem står där än.

Urho antas vara en Finsk bonde, som före den senaste Istiden drev alla vandringsgräshoppor från Finland, så att den finska vindruvsskörden och därmed det finska lantvinet kunde räddas. Nu invänder säkert någon: ”Men vad är det här för  trams ? Det finns ju inga vandringsgräshoppor i Finland !” – Men Urhos trogna svarar då: ”Nuförtiden ja – Och där ser du själv hur effektiv Sankt Urho är !” Om någon sedan inte tror, att finskt lantvin kan existera, ber jag er observera det faktum, att det står ”Viina” eller vin på varje Koskenkorva-flaska, och därigenom är ju det Finska Lantvinets existens ett bevisat faktum.

Finskt lantvin när det är som bäst !

Urho skildras därför som en finsk bonde med en dyng-grep i näven, och på den en spetsad gräshoppa i jätteformat. Som en ringa hyllning till vårt Östra Grannland, spelar jag nu en sång med det finska hårdrocksbandet KorppiKlaani, som ju inte har med Korpar att göra, men väl med skog – Korpilombolo, till exempel, betyder ju faktiskt skogskullen..

Urhos heliga namn är också närbesläktat med det finska uttrycket ”ropa på Yrjö” vilket härmar ett spy-ljud – jämför ”Yrrrjööh!” eller det närliggande svenska ”ropa på Ulrik” vilket enligt svenska akademins ordbok är belagt sedan åtminstone 1600-talet, och återgår på ett ännu äldre tyskt ”Dem grossen Ulrich anrufen”.

SAOB skriver såhär:

(numera bl. ngn gg, vard.) ss. anrop o. d. i samband med illamående, särsk. i sådana uttr. som ropa Ulrik, förr äv. ropa på l. offra åt Ulrik, kräkas, kasta upp, spy. Så stod likwäl alleredan et Becken vppå Bordet, vti hwilket man St. Ulrick en liten Kalf vpoffra kunde. Weise 273 (1697). Ulrik, hvar ä du, här ä jag? sa Bonden som spydde vijd Giestebudzbordet. Celsius Ordspr. 5: 24 (1718). På däck började den ene karlen efter den andre att ropa Ulrich. Tullberg Bibl. 29 (1835). Sjösjuk .. var den ena kinesen. Han låg och ropade på Ulrik, tills han höll på att avlida. Hedin Pol 2: 521 (1911).

Ulrik, mansn., från ty. Ulrich, av  fhty. Uolrîch, Uodalrîh, motsv. ags. Éðelríc, till fhty. uodal, arvegods, osv. (= odal) o. rik. Vokalen -i- för väntat -ek i obetonad stavelse (jfr Götrek) beror här som i en mängd liknande fall (Fredrik, Henrik osv.) på yngre lån. — Ropa Ulrik, skämts, uttryck för ’kräkas’, Dagl. Alleh. 1771, efter ty. Sankt Ulrich anrufen, i ty. dial. dem Ueli rüefen, till kortformen Ueli. Vanl. tolkat som syftande på den helige Ulrik av Augsburg († 973), som anropades i
nöd o. faror o. även vid dryckeslag, i det han t. o. m. ansågs välsigna det drickande, som översteg måttlighetens gränser. Är dock icke snarare uttrycket ursprungl. en skämtsam ombildning av det ljud, som kräkningen framkallar; jfr sv. dial. ulka, kräkas? — Härtill kvinnon. Ulrika med kortformen Ulla.

(Den officiella Urho-hymnen)

Årets program för Urho-firandet var delvis digitalt..

Diverse ”parader” med Urho in effige har spritt sig till Canada, Butte; Montana och andra platser…

LEGENDEN LEVER !