Nya verk om HÄXPROCESSER recenserade av Aftonbladet…och YLE

Den första april i år inföll Skärtorsdagen, i motsats till Stjärt-Torsdagen, som möjligen kan ha firats i Dubai detta Coronans år (se tidigare inlägg) men inte någon annanstans. Skärtorsdagen anses i den kristna folktron vara Häxornas förlovade tid, och än har HÄXPROCESSERNA inte upphört – för i våra nära grannländer som det Katolska Polen, sysslar fortfarande präster med Djävulsutdrivning och ”behandling” av häxeri – se underrubriken ”Häxor – Häxeri och annat Okult” under avsnittet ”Adiafora” här ovan.

Vi kan även tänka på fallet med den ökända frikyrkan ”The River” i Borås, där 2 präster och ett föräldrapar från Kongo i flera års tid misshandlade en 14-årig flicka, så att hon nästan dog. Detta hände i Sverige år 2012, och myndigheterna konstaterade då att ”det finns ett stort mörkertal” och att man inte vet, hur många barn och vuxna i Sverige som rutinmässigt misshandlas av kristna präster, allt under förevändningen att offren skulle ha varit häxor, ”i förbund med den onde” osv osv. Detta pågår här och nu, idag, och mitt inne i vårt sekulära samhälle, liksom Knutby-sektens terror.

Nej – Häxprocessorna är INTE slut ännu… De pågår FORTFARANDE – I MÅNGA Kyrkors regi… (Bildkälla: YLE, den Finländska Statstelevisionen)

När nu Aftonbladets recensent Kalle Holmquist tar upp en ny bok av Professor Dick Harrison från Lund, den kände populärhsitorikern, samt den finländske historikern Marko Lambergs verk Häxmodern så undrar jag faktiskt om herr journalisten Holmquist egentligen är påläst om sitt ämne. Han påstår, att det skulle vara ”Byråkrater” och Präster som orsakade de klassiska häx-förföljelserna under det svenska 1670-talet, och skriver också ”Trollpack” när det heter ”Trollpackor” – andra tokigheter icke att förglömma.

Om Kalle Holmkvist bara hade bekvämat sig med att göra 15 minuters googlande på Internet, ungefär, så hade han kunnat konstatera att det aldrig fanns något ord för ”Häxa” i det svenska språket förrän på 1400-talet, vilket bevisats av Ebbe Schön och andra folklivsforskare. Visserligen fanns det ett kontinentalgermanskt och gotiskt ord ”Hagazussa”, vilket betyder en varelse av kvinnligt kön som bokstavligt talat hänger på gärdesgården, eller rättare sagt sitter på den. Han skulle också ha kunnat uppmärksamma den äldre Västgötalagens ord om att ”jag såg dig rida naken på en fållgrind med utslaget hår i trolls skickelse, när båda var jämskiftade, natt och dag” vilket räknades som en av de värsta okvädningsord en man kunde rikta till en kvinna, lika illa som ordet ”hora” vilket nu sprids om alla etniskt svenska kvinnor från våra skolgårdar och arab-kvarter.

Ifall Kalle Holmquist sedan vore riktigt påläst – men det är han INTE – skulle han sedan också kunnat observera, att det enligt de Hedniska lagarna i vårt land var så att den som anklagade någon annan för Häxeri, fick straff och böter – men däremot INTE häxan – vilket var precis TVÄRTOM emot hur det skulle bli när kristendomen infördes på bred front, någon gång efter 1200-talet, för inte förrän EFTER det århundradet fanns det någon egentlig eller mer spridd kristendom i Sverige, vad de breda folklagren angick.

Holmkvist skulle också ha förstått att fållgrinden, alltså den grind som från gårdstunet eller Tän  – ”bytån” på Västgötska – förde ut till fägatan, och betesmarken för boskapen faktiskt var det viktigaste man hade på en gård, för det var ju boskapsproduktion, inklusive mjölk, smör och kött som hela den dåtida jordbruksapparaten vilade på. Om nu någon kvinna satte sig naken på fållgrinden, och kladdade med mensblod eller bedrev annan destruktiv magi till Vårdagjämningen om våren – då kreaturen var trötta efter en lång vinter – så skulle detta kanske göra så att markens fänad eller rättare sagt boskapen inte trivdes, och inte åt av gräset eller gav mjölk på hela sommaren, utan bara tynade bort och dog; vilket Västergötlands bönder och bondfolk hade ansett för något mycket mycket illa. Men – nu är Holmkvist helt obevandrad i häxeriets historia, och ingen bjässe i allmänbildning, tror jag mig veta – och därför förblir han olärd och utan förmåga att dra rätt slutsatser av de böcker han skulle ta upp till recension.

Han kunde istället – som Dick Harrison – ha observerat att det på 1000-talet fanns ett verk som hette ”Canon Episcopi” och som var avsett som en sorts instruktionsbok för biskopar, särskilt då missionsbiskopar i de Nordliga länderna. Verket förelåg redan år 1020, och enligt det skulle de katolska biskoparna inte avrätta häxorna, utan bara förvisa dem från sina församlingar, och strängeligen tillse att man utrotade varje form av vidskepelse, ”enkannerligen hos de fåvitska kvinnor, som i drömmar och syner inbillade sig att de nattetid kunde flyga tillsammans med gudinnan Diana” som det faktiskt står i denna Kanon, eller rättesnöre.

Den äldsta avbildningen av flygande häxor i hela Nordeuropa, kommer från Domkyrkan i Slesvig – och visar bland annat Freja, ridande på en katt – se bilden till höger..

Intressant nog förnekade alltså den katolska kyrkan till en början häxors fysiska existens, Canon Episcopi fastslår att alltihop skulle vara inbillning eller vidskepelse, och det var ju också ett nyttigt sätt för kyrkan att framställa det hela på – Hedendomen var för stark, och man kunde inte börja avrätta kvinnor hursomhelst i nyligen ”kristnade” områden.

Enligt medeltidens skolastiska teologi var det också tre saker som krävdes för att en person alls skulle räknas som en häxa, och därigenom utsättas för förföljelser eller straff. För det första skulle hon eller han A) ha utövat  ”Magicam” eller magi, alltså ”lövjan” med ett hedniskt ord – vilket bara betydde att använda lövade växter för att bota och hela. Vederbörande skulle också B) ha utövat Maleficium, alltså använt magin för att göra skada, vilket först måste bevisas i andlig eller sekulär domstol, och C) vilket var det viktigaste – ha befunnits skyldig till ”Pactum Diaboli” eller försvurit sig till Satan, på en häx-sabbat eller annars.

Nutida hednisk staty av Eira eller Eir, läkedomens gudinna enligt Asatron

Först när kyrkan fått herraväldet i de Nordiska länderna, och först efter det att Inkvisitionen grundats – på 1300-talet – kom man att sätta sina planer emot Nordborna och de nordiska kvinnorna i verket – för det hela var verkligen en medvetet och listigt uttänkt strategi. Genom ideologiska verk, som det tidiga 1500-talets ”Malleus Maleficiarum” eller ”Häxhammaren” spreds misogyni och extremt kvinnohat – framförallt mot läkekvinnor.

I Sverige övergick det hela till ett sannskyldigt folkmord och utrotningskrig – till och med den trögtänkte Holmkvist nämner Torsåkers Pastorat i Ångermanland, där man dödade 71 personer, de flesta kvinnor – vilket var nära en tredjedel av traktens kvinnliga befolkning – och allt detta var helt medvetet från de kristnas sida. De visste, att om man kunde döda kvinnorna, skulle man också kunna utrota Nordborna – och som vi alla vet, är detta fortfarande de flesta Monoteisters mål.

Dock fanns undantag – häxprocesserna i Europa, ca 1430 – 1830 (i Mockfjärd i Dalarna genomfördes en häxprocess så sent som på 1830-talet) bildar inget enhetligt mönster. Till och med populärhistoriska verk som Ebbe Schöns visar, att på Island, i Baltikum och delar av Finland (bland annat Åbo Universitet) var de flesta anklagade MÄN och inte alls kvinnor.

Tyvärr LJUGER Kalle Holmquist rent ut, när han i sin okunskap skriver följande: Det är inte bara rättegången mot Malin Matsdotter som levandegörs i boken, utan även vardagslivet i 1600–talets svenska militärstat, som styrdes av ett gäng krigsgalningar och religiösa extremister.

Rumpare-Malin – som blev bränd på bål levande – var ett undantag, men vad ”byråkrater” och ”krigsgalningar” som Holmquist tendentiöst, lögnaktigt och osant skriver (Sverige var omringat av fientliga stormakter, och anfölls gång på gång av Ryssland, Polen och Danmark i skiftande koalitioner – detta är ett historiskt faktum, och det kan man inte prata bort ) så var det faktiskt Fältmarskalk Gustav Wrangel som dåtidens ÖB direkt reserverade sig emot dödsdomarna – och det gjorde också Pehr Brahe, Lorentz Creutz och män som Magnus Gabriel de la Gardie – eller med andra ord de ledande ”byråkraterna” i dåtidens regering.

Fältmarskalk Wrangel vägrade att gå med på ”Svenska” Kyrkans krav om att använda landets armé emot häxor – och räddade kanske 10 000-tals landsmän och svenska kvinnor från döden på stupstocken och bålet..

 

Också Regementsöverste Harald Stake – kommendant på Bohus Fästning i ett nyerövrat danskt landskap, fastän han från början var Västgöte – vägrade att befatta sig med häxrättegångarna – Wrangel sade rent ut att ”ju mindre man rör i detta, ju bättre” eftersom han själv sett tyska häxprocesser i Pommern. Arméns och förmyndar-regeringens syn var hela tiden motsatt ”Svenska” Kyrkans – man hade ju bara indelta soldater att ta till, och om soldaterna i samma landskap skulle fått order om att avrätta sina egna hustrur, systrar, grannfruar eller gamla, hade det sannolikt kostat ett folkligt uppror som ingen sett maken till. Detta förstod dåtidens administratörer – och det var de svenska lagarna – som förbjöd barnvittnen och tortyr – samt svenska jurister och läkare, som gemensamt fick stopp på ”Svenska” Kyrkans förföljelse av sitt eget folk.

Tror ni mig inte, så studera Urban Hjärnes och Gustaf Rosenhannes roll i de Stockholmska Häxprocesserna – den har dokumenterats gång på gång, och är väl utredd. När Hjärne ironiskt frågade om man skulle tillgripa ”någon specimen torturae” och bränna Rumpare-Malin med glödheta tänger, så visste han mycket väl, att detta var förbjudet i lagen och att Gustaf Rosenhane som ledande jurist i den aktuella Trolldomskommissionen aldrig skulle tillåta det – och det var just precis Hjärnes avsikt – att driva med kyrkan, och få dess krav att framstå som absurda.

Utan Hjärnes och Rosenhanes samarbete vet vi inte vad som hänt, och det var också Hjärne som i Södermalms ”vakstugor” där hysteriska kristna föräldrar stängt in barnvittnen och där ”visgossar” gick runt och spred ”fake news” konstaterade, att de ”djävulsbesatta” vaknade till liv om man höll en bomulstuss med kamfer eller brännvin under näsan på dem – och det var ju rent märkligt detta, att Djävulen inte kunde tåla lukten av Kamfer, skrev Hjärne i sin dagbok.

Kalle Holmkvist i Aftonbladet ljuger inte bara. Han förvrider också sanningen, sanningen om ett ämnesområde som han inte alls behärskar, och som han till skillnad från mig aldrig studerat i detalj. Det är dålig journalistik att göra så, mycket dålig journalistik faktiskt – och det omdömet vidhåller jag

Harrisons och Lambergs båda böcker är synnerligen läsvärda, men inte alls av det skäl, som Aftonbladets recensent tror.

Slutligen kan vi också minnas den här mannen. Gustaf Adam Banér, bland annat Chef för Livgardet och Militär kommendant i Stockholm, på sin tid – ”Dulle Banéren” kallad – och den man som gav upphov till ordet ”Drulle” på svenska språket – bland annat därför att han under den unge Karl XI:s frånvaro inför slaget vid Lund 1676 – ett år efter häxprocessernas avslutande i huvudstaden – erbjöd sig ta över regeringsmakten, och anordna ”Coup de Etat !”

Läs skildringen i Alf Henrikssons ”Sveriges Historia” om ni inte tror mig !

Alltnog, alla tyckte att Banér var galen, inte minst därför att han vägrade tro på djävulen, vägrade tro på helvetet, vägrade tro på existensen av häxor, och för att han var något av en Hedning som vägrade tro på alltihop. Han hade nämligen studerat vid Universitetet i Leyden, Holland i sin ungdom, och där hade Banér – liksom Galileo Gallilei på sin tid – lärt sig att saker som är tyngre än luften inte kan flyga, och ”gamble utlefvade kärrlinger kunna icke flygha i vädhren af sig sjelfve” – vilket bevisar att häxorna måste hålla sig på marken, och att de sannolikt inte flyger alls.

Annars var Banér en hurtfrisk överste och regementschef, som tre gånger duellerade med sin egen personal – och sin barberare – även om Karl XI totalförbjudit dueller i sitt nyligen utgivna duell-plakat – ”vid lifsens och ärans förlust”.

Han levde i en tid av förföljelser, häxrättegångar och obefintlig säkerhet inför lagen. En tid när ”Gävlepojken” likt dagens Greta Thunberg smög omkring i Stockholm,och påstod sig kunna ”se” vem som var häxa, eftersom det stod skrivet i offrens pannor.

På samma sätt har Greta Thunberg offentligt förklarat, att hon skulle kunna ”se” koldioxidutsläpp i atmosfären, trots att CO2 är en helt genomskinlig och osynlig gas.

Mass-hysteri, ”Barnvittnen” och anklagelse-lek emot föräldrar och vuxna – liksom KUNSKAPSFÖRAKT – alltsammans drag, som tydligt PÅMINNER om 1670-talets HÄXPROCESSER… snart har vi dem här igen…

Mycket går igen, genom historien och århundradena. Kristen apokalyps och hets emot oliktänkande, inte minst. Det enda botemedlet emot alltsammans är män som Gustaf Adam Banér – de som går sin egen väg, inte blint följer med massan och låter sig luras av hysterin.

Det – och duktiga, väl pålästa jurister, administratörer och män i staten  – med moraliskt mod att säga ifrån, och rätta det som är fel !

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s