Stora Björnvaknandets Dag inföll igår

Igår var det som bekant den 14 April eller Tiburtius enligt den kristna almanackan, men den dag Sommarhalvåret började och Vinterhalvåret slutade enligt den gamla Nordiska och Svenska kalendern, som vi Asatroende och Hedningar följer. Vårt mål är ju, att kunna leva ett fritt och naturligt liv utan all Monoteism, utan all islam och utan allt kristet. Men än råder 6 minusgraders kyla varje morgon, då den Hedning som skriver dessa rader börjar sitt arbete, och ett snötäcke vilar ännu över mer än halva vårt land, från Hälsingland och vidare norrut.

Enligt folktron är den 14 April den dag björnarna vaknar och går ur sina iden, och enligt ”Det skandinaviska björnprojektet” som forskare bedrev 2018 i Naturvårdsverkets regi, är det faktiskt helt sant – i medeltal går de svenska björnarna ur sina iden den 14 April, även om många av dem förstås kan vakna till under varma vintrar, och sova än längre under kalla. Men allt står inte rätt till med den svenska björnstammen, som numera är betydligt mindre trygg än under rekordåren på 2000-talets början, då vi hade nära 3500 björnar i landet. Nu har man infört nöjesjakt på björn, och antalet björnar som blir dödade i denna licensjakt eller via tjuvskytte ökar år från år, som vi ska se. Tjuvskytte är all licensjakts baksida, för tillåter man det ena, sprider sig tyvärr också ofta det andra..

Populationen är fortfarande ”Nära Hotad” enligt Världsnaturfondens klassificering, och antalet björnar har sjunkit med ca 20 % ned emot 2900 – för så många var det sist man gjorde någon vetenskapligt säker inventering. Till skillnad från Hjort, Vildsvin och Älg, som finns i mycket stort antal och som representerar ett kommersiellt värde, har björnjakten nästan inget ekonomiskt värde alls, men ändå skjuts det björn i landet som aldrig förr, eller som inte sedan 1800-talet, då de sista stora ”Björnskallen” gick i Älvdalen med omnejd.

”En Misslyckad björnjakt” av Theodor Kittelsen…

Ett typexempel på hur det kan gå till numera kommer från Gävleborgs Län, där man ständigt höjt avskjutningskvoterna de senaste åren. Tidningen ”Svensk Jakt” rapporterar om hur Naturvårdsverket hade bestämt sig för att HÅLLA regeringens mål om hur de ”fyra stora” rovdjursstammarna för björn, varg, lo och djärv, vilket skulle innebära 40 dödade björnar i Gävleborg detta år – av totalt en stam på 400 – alltså 10 % avskjutning. Sen höjde Länsstyrelsen plötsligt avskjutningen så att bara 360 björnar skulle få lov att finnas kvar i länet, och så kom Jägarförbudet med sitt särintresse, och trimmade ned de överlevandes antal till 300 – medan 250 är den absoluta minimi-nivån för att björnstammen alls ska klara sig..

Då har man inte alls tagit hänsyn till tjuvjakten, eller illegala åtlar. Sådant har blivit ganska vanligt numera, och det har noterats att många jägare uppträder oseriöst, och försöker lura björnar med Marshmallows och annat, som inte är naturlig björnföda och inte nyttigt för björnar i gemen.

I Norrland är situationen för björnarna ännu värre. Också där tillåter man vissa särintressen att regera helt och hållet, och tänker inte mer på de nationella målen om ”Rovdjurspolitik”.  Redan 2020 kunde ”Jaktjournalen” visa hur 111 björnar dödats i såkallade ”Skyddsjakter” när de utmattade och hungriga kom ur sina iden på våren – i en natur där snön låg kvar. Våren 2019 sköt man 36 björnar ”på grund av önskemål från ren-näringen” enbart i Norrbotten direkt efter framkomsten ur idet, och i djup snö.

”Ingenting att äta…Ingenting att dricka…Ingenting att älska och att hålla kärt ?”

Jägarförbundet har krävt att man ska sluta jaga björn på våren och i snö, och istället fälla de björnar som alls ska fällas på hösten istället, vilket alltid varit god jaktsed och tradition sedan äldsta tid – då är björnen som fetast, men den har också i alla fall fått uppleva en sommar i frihet, som björnar bör få.

Aldrig någonsin har det funnit så mycket tamren som nu – och det måste bli slut på det eviga romantiserandet av Samerna i Sverige som ”ett naturfolk” vilket de inte längre är, och inte varit på flera sekel. Inga samer i Sverige lever nomadliv i lappkåtor längre. Stora renhjordar föds upp industriellt, och föses samman med helikopter och snöskoter. Samerna skiljer sig inte alls från den svenska genomsnittsbefolkningen, varken till klädsel eller levnadssätt, och de bor i bekväma hus och villor, precis som alla andra.

De utgör heller ingen ”ursprungsbefolkning” eftersom de kom hit för högst 4-5000 år sedan, och långt efter de första svenska kolonisatörerna i Norrland, och de var ursprungligen ren-jägare och inte ren-ägare, för de levde på vildren och fiske, och födde inte upp stora hjordar med boskap. Fler skribenter än jag har gång på gång uppmärksammat det ovedersägliga faktum, att den svenska skogen blivit en produktions-skog och ingen naturskog, och att det inte finns några stora, orörda skogsarealer ens i yttersta Norrland eller Norrbotten längre. Allt har blivit en öken av tall och gran, och där finns varken myrstackar att gräva ut om våren, eller något annat för björnarna att äta, när de hungriga och svultna går ur sina iden.

Är det då så konstigt att björnen tar sig några renar för att alls överleva, eller att enstaka björnar börjat fälla övertalig älg ?

Det finns inget annat att leva av för dem, och när renen inte går upp på kalfjället trots klimatförändringar, utan stannar i skogsmarken, dit den alltid och i tiotusentals år har vandrat ner av gammal vana ser björnen naturligtvis sin chans – kan vi ens klandra den för det ?

Ibland kan man undra – är det Björnarna eller Människorna, som behöver vakna upp ?

I det björnvänliga Finland och Österbotten – alldeles intill det Svenska Norrbotten – tar man bättre hand om sina björnar. Det kunde den svenskspråkiga versionen av YLE, den Finländska statstelevisionen, berätta om för tre dagar sedan. I Pedersöre, Purmo och det svenska Österbottens kustbygder, där man ännu talar svenska, lever bland annat den stora björnhannen Brutus, som björnforskaren Mattias Kanckos observerat inte mindre än 50 gånger, och är väl bekant med. Han är inget problem för de närboende, utan blir bortskrämd av hundar om han kommer för nära ortens bikupor, och får som finska björnar i gemen, lära sig veta hut.

(Se detta videoklipp från det inre av Finland  – Ingen äkta finne är det minsta rädd för en björn – här i Sverige gapas det om skyddsjakt och rings till kommunens ”viltvårdare” eller lejda björnmördare så fort en björn kommer inom en kilometer från någons hus..)

I Finland har Österbottningarna inga problem med björnen, för de har lärt sig leva med den. Minst 10-15 björnar finns i den svensktalande kustbygden, och 100 björnar i resten av Österbotten, medan Finland som helhet har minst 2500 vilda björnar i full frihet. Där skjuter man färre av dem, endast 255 på licens, vilket är ett mindre procenttal än på den svenska sidan av gränsen. Även för björnarna är Finland ett mycket bättre land, precis som för människorna nuförtiden.

I Finland skjuter man inte av stora Björnhannar – och därför mår hela björnstammen bra..

I Sverige begår vi ett allvarligt misstag, när vi låter nöjes-jägare skjuta ned de största och mest erfarna björnhannarna. Resultatet blir att det blir split och kiv i björnarnas Värld, och unga hannar börjar konkurrera, slå ihjäl varandras ungar och ge sig på alla honor i området, medan gamla och erfarna hannar känner alla honor i sitt revir väl, och honorna får ungar i lagom takt, ungefär en kull vartannat eller vart tredje år, så att inga små björnar kommer till skada. Dessutom bär de största och mest framgångsrika hannarna på de bästa generna, och garanterar att björnstammen blir frisk och sund..

I Ryssland finns numera ett statligt Björnforskningsinstitut, där moderlösa björnungar visat sig kunna födas upp, och återvända till vildmarken – på 20 år har man lyckats återbörda minst 200 björnar som annars skulle svultit ihjäl till ett liv i frihet, utan att de senare blir beroende av människor.. (se detta reportage från BBC)

Nyare forskning visar, att björnar är minst lika intelligenta som apor och hundar. Gåtan om deras Vintersömn är fortfarande olöst – man har framkastat de mest besynnerliga hypoteser om anti-oxidanter i blåbär som förklaring till varför björnarna inte får njursvikt, svag benstomme eller drabbas av urinförgiftning under vintern – vilket skulle hända oss människor om vi försökte ligga i dvala lika länge – eller sänkte kroppstemperaturen som björnarna

Något språk har de inte, men det har visat sig att björnar kan ge ifrån sig minst 30-35 olika brumningar och läten, vart och ett med sin speciella betydelse, att de kan tänka i flera led, konstruerade invecklade planer för att öppna lådor, ta sig in och ut i byggnader eller annars skaffa föda, och deras känsloliv är minst lika väl utvecklat som människans eller hundarnas – de kan uppleva sorg och glädje, saknad, vemod, entusiasm, vrede, igenkännande och mycket mer – och deras hjärna är nästa lika stor i förhållande till kroppsvikten som något intelligentare däggdjur.

Björnen, säger folktron, har en mans vett, men sju mans styrka. Enligt Kalevala skapades den första björnen av ”luftens jungfrur” eller Valkyriorna – och den sägs vittna inför Skade eller Rota – jaktens och Vinterns gudomligheter – om hur den blivit behandlad i människornas Värld. Om människorna dödade den på osportsligt vis, i eller nära idet, med skjutvapen, åtel eller fällor och gift, har den full rätt att hämnas; men om människan gick i närkamp med den, och den dräptes ärligt och framifrån, har den inget att klaga på när den kommer till att vittna vid gudarnas domstol vid Urdarbrunnen – för så sas det en gång.

De björnar du till äventyrs varit taskig mot idag, kommer alltså att vittna emot dig i morgon – vilket är väl tänkt, och i enlighet med Hedendomens principer..

Som vi sett, är det mytens och sagans sätt att berätta, att vi får exakt de björnar vi förtjänar – precis som nu, då vi missbrukar björnstammen, och felutnyttjar naturen, eller tycker att björnen skulle göra intrång på renuppfödning och areella näringar, inklusive all älg, som finns i landet.

Och ordet ”Björn” betyder dessutom fortfarande ”fodringsägare” på svenska – har då björnarna inget att fodra av oss ?

I Olaus Magnus ”Historia om de Nordiska Folken” från 1555 ägnas inte mindre än tio kapitel åt den nordiska björnen – och där berättas om alltifrån Isbjörnar, som kommer drivande på flak till Island – det nämns också i den isländska sagan om ”Audun med Isbjörnen” till björnar, som sägs göra tjänst med att trampa runt i väldiga hjul, som driver vattenpumpar i Svenska koppargruvor, sk ”husbjörnar” eller tama björnar och om Litauer, Vitryssar och därmed likställda, som tar sig in i landet som björnförevisare, men som i själva verket – säger Olaus – ofta är spioner åt ryska furstar och Tsaren, eller lurendrejare och bedragare, som behandlar björnarna illa, och utnyttjar dem för att tigga pengar av folk, särskilt kvinnor och förnäma hustrur – se bild här ovan !

Han berättar också, att det anses osportsligt och föraktligt om en jägare skjuter björnen i bakhåll med armborst eller skjutvapen, och att man i Litauen skulle dödat den genom att hänga upp en järnklubba som giller i de ihåliga träd, där vildbin håller till – björnen skulle då få klubban i skallen – samt att hästar i de Nordiska länderna är särskilt utsatta för björnar och mycket rädda för dem, därför skulle krigare i forna tider ha iklätt sig björnhud (jämför med Bärsärkar) som ett sätt att driva bort fiendens kavalleri, och få det att råka i fullständig förvirring. Ni kan se efter vad den gamle biskopen berättar själva.

Låt oss avsluta dagens krönika med vad som sägs i Kalevala om björnens hädanfärd, och om hur de goda och ädla björnarna slutligen kommer till Ukko, eller motsvarigheten till Oden och Valhall, efter det att deras skallar hängts upp i ett träd, och björnens ande far iväg upp emot himlen…

”Gack åstad, min vän, och vandra, dyrpäls, giv dig av resa, färdas förbi svinens stigar, där grisama ha trampat, luffa uppför lövträdsbacken, bort emot det höga berget, upp i tallens täta krona, i den riskvistrika furan! Där är det dig gott att vara, där är det dig ljuvt att dröja du får lyss till skällkons skälla, höra huru bjällran klingar”

”jesus” återuppstod bara en gång – möjligen två. BJÖRNEN gör det varje år, och nya björnar återföds, djupt inne i den skog som finns kvar..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s