En Vaccinering i ”Landet Löfvén”

Så har jag fått min första Covid-spruta, 18 månader efter att sjukdomen kom till Sverige. Andra länder har varit långt snabbare på att hjälpa sina medborgare, och ”Landet Löfvén” ligger långt, långt efter som vanligt. Jag känner mig helt klart febrig och yr efter sprutan, och dessutom rejält tröttare än på länge… Att boka spruta nummer, två, som man behöver för ett fullgott immunitetsskydd; via telefon går inte, och det är för närvarande högst osäkert om jag alls får tag i den, eftersom det inte går att göra via de idiotiska appar, som varje medborgare avses förinstallera i sin telefon.

”HÄR LUKTAR RÖÖF ELLER LÖÖF”

Den Lönnfete Herrn: ”Jag hoppas vi kan spruta in ett kemiskt medel i människor, som gör dem till tanklös parti-boskap och troende Socialdemokrater”

Många medborgare, som i lyckan över vaccinet glömt bort hur många som dött och lidit alldeles i onödan i vårt land, ger nu dessvärre Regeringen Löfvén sitt stöd. De förstår inte att de lever under en Regering som hela tiden passiviserar, förslöar och fördumma människorna – för det enda budordet från denna Löfvén-Regerings sida har varit ”Jamen stanna hemma och lata er vid minsta lilla symptom – gå inte till jobbet utan maska, smit iväg och sitt ni där hemma och rulla bara tummarna, så ska ni se att allting ordnar sig, och blir såå Bra såå till slut…

Ingen vågar säga eller än mindre skriva något om hur vår Bruttonationalprodukt hela tiden sjunker, och hur vår välfärd urholkas. I en kris måste alla jobba hårdare, och det duger inte att hela tiden slappa – alla kan inte vara hemma från sina arbeten – samhällsbärande sektorer som sjukvård, försvar, lärare och personal hos Rättsvårdande myndigheter kan det allra minst. Responsen att ingenting göra, bara stanna hemma och lata sig har aldrig hjälpt ett folk, det har aldrig gjort ett land bättre – men detta har varit Socialdemokraternas enda svar. Tror de att de kan bekämpa de kriser som säkert kommer på samma idiotiska vis genom att bara sticka huvudet i sanden och blunda för alla problem, eller hur blir det ?

Bara för några dagar sedan uppdagades det i en internationell undersökning att de själva spridit smittan över vårt land genom sin brist på handlingsförmåga och förnuftiga åtgärder.

Ännu en teckning av Jan Erik Ander, svensk karikatyrtecknare

När jag närmar mig läkarhuset vid Odenplan i Stockholm – där jag skall vaccineras – ringlar kön redan runt halva kvarteret och in på baksidan. Jag inser, att jag aldrig hinner komma in till den förbokade tiden om jag ställer mig sist i kön, så jag fattar posto mellan ett cykelställ och en soptunna vid trottoarens kant, bara för att se vad som händer, och observera hur detta skall gå till. Det finns som vanligt ingen ordning alls på platsen, men precis så är det ju alltid i vårt stackars land nuförtiden.

Många av de som väntar i kön har fått vänta sedan före klockan åtta, och det var för mer än en och en halv timme sedan. Somliga av dem är också mycket gamla eller går på kryckor, och eftersom de måste vänta i timmar utan att kunna sitta ned eller vila sig, har de tydliga svårigheter med att hålla sig upprätt; och på benen. En tydligt narkotikapåverkad man kommer gående från andra hållet, uppe vid Odenplan och bryter in i kön. Hans kroppshållning är framåtlutande, han svajar hit och dit över hela gångbanan och han ställer sig slutligen att fån-glo mitt i dörröppningen till mottagningen, där det är meningen att man skall gå in…

Jag filosoferar över spiran på Gustav Vasa Kyrka ett kort tag, och noterar att den inom kort kommer att bytas ut emot en Valknut – Odens egen symbol. Det är dessutom en ODENS DAG eller en Onsdag idag, och vad vore väl riktigare eller naturligare, än att Odenplan kunde ha ett riktigt ODENS HOV eller ett Gudahov, helgat åt Oden – det skulle öka stadens turism och inkomster, ifall vi bara kunde göra oss av med den totalt onödiga kristna kyrka som står där idag, och som inte precis pryder upp i tillvaron med sin falska nybarock från början av 1900-talet.

 

Det står någotslags litet biträde på 17 år i röd tröja i dörröppningen, men hon kan alldeles tydligt inte hålla ordning på det hela. Tydligen är det meningen att hon skall visa allmänheten till rätta, men nu är den påverkade mannen där, och svajar än hit, än dit i dörröppningen, så att ingen kommer förbi och människor kan inte längre gå in eller ut. Intill dörren på höger sida står två kraftiga sjuksköterskor i trettioårsåldern och röker. De skrattar, flamsar och småpratar sinsemellan, och tar inte den minsta notis om vad som händer i dörren, alldeles bredvid dem.

Det går en minut, det går fem och tio minuter. Fortfarande kommer ingen ut eller in, och desperationen i kön som växer hela tiden stiger. Knarkaren i dörren mumlar och ger ljud ifrån sig, han talar hela tiden osammanhängande och vajar hit och dit; och till slut bestämmer jag mig för att ingripa, bara därför att ingen annan gör det. Jag tar honom resolut  i ett grepp under båda armarna, rakt över bröstkorgen och klämmer åt ordentligt – sedan släpar jag honom bakåt och ut ur dörrhålet med rena kroppskrafter. ”Hugg i här, och ta tag i asets ben !” ropar jag åt de två sjuksköterskorna. En av dem lyder pliktskyldigt, och tillsammans kastar vi ut bråkmakaren på gatan, så att hans skinkor kolliderar med trottoarens hårda betongplattor.

Sådär !” ropar jag. ”Vad slags medborgare är väl du ? Och kom inte tillbaka förrän du är nykter !” Jag frågar det lilla biträdet – vars enda jobb och syssla är att ropa upp tiderna, och hålla reda på kön – hur hon egentligen tänkt sig, att det här skall fungera. Jag påpekar också för henne, att flera än jag helt missat sin bokade tid, därför att kön inte kommer ur fläcken. Hon svarar att hon just tänkt ropa upp folk, men det gör hon så tyst att ingen hör. ”Du var då inget officersämne precis” säger jag åt henne.  ”Du måste tala högre – så att folk förstår !

Det tar två minuter för mig att styra upp i kön, och få in ett tjugotal goda medborgare, så att de kan gå de två smala trapporna upp till vaccinationsmottagningen, där någotslags fållor, avspärrade med röda ATA-band som framför tullkontrollen till en flygplats väntar. Vi befinner oss i ett före detta konferens-center, och tydliga klisterdekaler i golvet upplyser varje sann och äkta svensk om att det är två meters lucka som gäller i kön. Naturligtvis står flera människor alldeles inpå varann, medan andra – och särskilt en sk ”förtjusande dam i övre medelåldern” eller rättare sagt en som bör benämnas med K-ordet, alltså en KALLE ÄRLIG RUDOLF RUDOLF INGVAR NIKLAS GUSTAV (för att nu bokstavera – ja – just så !) har en tio meters lucka framför sig, och stoppar på så vis upp hela kön. Jag säger inte till henne att flytta på sig, eftersom hon kan tillhöra Nomenklaturan, och jag redan vet hur hennes reaktion kommer att bli. Det syns i hennes skitnödiga och fisförnäma ansikte, nämligen.

Det tar tjugo minuter för oss att röra oss genom fållorna, men om denna tvåbenta fårskock hade det minsta av disciplin, hade det kunnat göras på fem. När vi väl kommer fram till öppningen på den stora hall, som är avskild från resten av golvytan med draperier, är det meningen att den tjänstgörande personalen därinne skall vinka fram folk, vilket ingen ser eller observerar. De kunde höja rösten istället, och ropa fram människor, men det är det ingen som gör.

Jag har tur nog att komma till vad som skall vara en riktig läkare – en kvinnlig – enligt vad som står på hennes namnbricka i salens ena hörn. Den information hon ger mig är bra och vederhäftig, och hon kan i alla fall hantera den injektionsnål och spruta hon skall sticka mig med utan problem, men hon rabblar upp hela den inlärda ramsa hon ska föredra för mig alldeles för snabbt, mumlande och otydligt. Jag säger till henne att tala långsamt och tydligt med hög röst, så att folk hör vad hon säger – svårare behöver det ju inte vara, eller hur ?

 

Jag har med mig min WHO Vaccinationsbok, som är accepterad i alla Världens länder, och ett internationellt godkänt juridiskt dokument. Den läkare jag talar med vägrar att ge mig en stämpel i den, och påstår att ”det inte skulle gå” – möjligen vid andra Sprutan. I Landet Löfvén följer inte Regeringen Världshälso-organisationens eller WHO:s rekommendationer, som vi alla vet – inte ens i U-länderna eller Nordkorea befinner man sig på ett såpass sorgligt stadium, när det gäller acceptansen för internationell lag och rätt. Den boken har följt mig över hela Världen, i Georgien, Ukraina och många andra länder – men nu – år 2021 – accepteras den plötsligt inte i mitt hemland, eller vad som ska vara mitt hemland – Varför ?

 

Utanför finns ett litet väntrum – som en gång varit personalrestaurang och innehåller en bar – där det också finns kaffe, och där man blir tillsagd att vänta i femton minuter, innan man drar sina färde och går därifrån. Också när en riktig svensk kommer till Himlen eller kanske Det Kristna Helvetet frågar väl alltid hon eller han: ”Finns här något kaffe ?”

Billigare eller snabbare kan man inte bli vaccinerad i ”Landet Löfvén”.

En procedur, som borde varit avklarad på tio minuter tog mer än en hel timme och femton minuter. Vi får väl se, goda medborgare; om jag någonsin får tag i en andra spruta, men uppriktigt sagt så tvivlar jag faktiskt på den saken. Ni är väl goda medborgare, förresten ?

 

Om det här intyget gäller över hela Världen och i ALLA civiliserade länder, varför kan det då INTE gälla i ”Landet Löfvén” ??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s