Kring en dikt av KG Ossianilsson, ur ”Hedningar”

Karl Gustav Ossian Nilsson räknades som en av Sveriges mest kända poeter i början på 1900-talet, men idag är han nästan helt bortglömd. Han var först konservativ, men blev sedan Socialist, och var en kort tid faktiskt ordförande i det Socialdemokratiska ungdomsförbundet – tillika den förste ledare detta förbund någonsin haft, tills Bengt Lidfors och flera av Nomenklaturans ledande medlemmar senare ”petade” bort honom, och ingen fick avvika från den partitrogna linjen, precis som i Stalins Sovjet. Själv liknade han faktiskt Lenin till utseendet, åtminstone på vissa porträtt.

KG Ossianilsson, som talare på Första Maj i Malmö, 1906

Men ett helt liv igenom – han dog först 1970, vid 95 års ålder, var han helt och hållet Hedning, och extremt kritisk emot den ”Svenska” Kyrkan och dess totalitära folkförtryck. I början på seklet skrev han tre diktsamlingar, ”Masker” (1900), ”Hedningar” (1901) och ”Örnar” (1902) som av Henrik Schück och andra dåtida kritiker ansågs vara det bästa han någonsin gjort. Han var också övertygad anti-nazist – det går inte att vara Anti-Monoteist utan att också vara emot Nazismen, liksom all kommunism – men medveten om vilka offer, som kampen emot de totalitära lärorna kräver.

Senare i livet försörjde han sig på att skriva historiska romaner i tidens anda, som är helt bortglömda nu – och han byggde också en gård – naturligtvis med ett hedniskt namn – Frejstad eller Fröstad utanför Linghem i Östergötland, och han kunde vid sällsynt lyckade tillfällen ge ifrån sig strofer som dessa:

”Ja, gråt ni fredspigescher
ert ”krig är systermord”
två blanka stålkartescher
står hemma på mitt bord.

Jag ville se dem skjutande
i blixt och rök åstad
och sprängas i en sprutande
vulkanlik krevad !”

Detta skrev Ossianilsson 4 år före första världskrigets början, och han blev sannerligen bönhörd över hövan, när den gamla världen till sist gick under, även om ingen kunde veta det just då. Enligt den skånske konstnären Ernst Norlind, som kände Ossianilsson personligen, var han något av en koleriker, som bara kunde dikta när han blev ordentligt arg eller engagerad. Även som ung gick han alltid med käpp i handen, och innan den första diktsamlingen kom ut skall Ossianilssons hyrsvärdinna i panik ha ringt på telefon till Norlind; och sagt att hennes unge hyresgäst var skvatt galen, eftersom Ossianilsson stampade i parketten och fäktades i luften med sin käpp med rena hugg och slag, medan han diktade och skrev… Norlind lär ha lugnat henne med att den sortens kamp på det ena eller andra sättet är typisk för alla skapande konstnärer…

Och det var också han som skrev:

”Se, jag ser hur skenet rullar
över det öde havets kullar
tänder skummet i morgonbrand
och som glöden flammande stiger
över havet, som ännu tiger
O – jag anar en jublets morgon –
Sverige, mitt fosterland !”

Ossianilsson var extremt säker när det gällde det svenska språkets behandling, fast hans dikter inte är politiskt korrekta nu, när vi hela tiden skall lorta ned oss själva och förneka allt som är svenskt – i alla fall enligt vad statsmakten och den nuvarande regeringen säger.  Men nu vill Hedniska Tankar presentera en av hans bästa dikter ur ”Hedningar” som går under parollen ”Krossa den skändliga!” eller på franska Écrasez l’infâme! – Upplysningsfilosofen Voltaires motto – och han var också en figur, som återkom i Ossianilssons nu daterade diktvärld – men vi tillägnar Sveriges Största… Ärke…Någonting Fjantje Kackélen eller Ärkebiskop Antje Jackelén med varm hand detta..

Vi publicerar den nu i något moderniserad version

Denna förvirrade gamla dam i lustig hatt – är det inte dags att vi AVSKAFFAR henne, en gång för alla ?

Praetera Censo

Sen urminnes tider, så långt man kan söka tillbaka
har hon stulit till sig de trälandes sparade bröd
bedragit den tårade hungern på nödtorftens kaka
och himlat sig kallt vid massornas skriande nöd:

”Betänk, hur ljuvt i himlen maten ska smaka
när med hunger och törst ni väl mött er död !”

Men som Tors åska en gång ljöd
hans hämnareord mitt hjärta vill skaka
”Slå ned – Slå Ned – Krossa Kyrkan !
och låt de fattiga äta sitt bröd i fred…”

Sen urminnes tid har hon folkets slant i sin kista
sen urminnes tid har hon massornas blod på sin hand
Hon har stött med ”Guds nådes ord” diktatorernas brott
till det sista, hon har dragit åt deras snaror och band

Hon har varnat och släckt, om det anades bara en gnista
Och förbannat och fräst, om ur gnistan det växte en frihetens brand
On, ni själar av sand – Tors hämnareord jag ville i klipporna rista
”Slå ned – Slå Ned – Krossa Kyrkan !
och låt den hyndan få brinna som ved !

Sen urminnes tider har hon hatat det friska och fria
och inympat gifter på friskfödd kropp
mot hälsa och liv har hon dundrat sin straff-litania
och väckte ur gömslena pedofilernas laster opp.
De vuxna hon tvang att som småbarn hennes spenar att dia,
förnuftet hon snöpt, och tanken fått vissna i knopp

När ska ni vakna opp, ni lögn-sövda själar att stöna
och klaga och skria: ”Slå ned – Slå Ned – Krossa Kyrkan !
ty med spenarnas mjölk de pesten i ådrorna spred !”

Sen urminnes tider vårt folk i oket hon spände
och knäckte dess hälsa med en fånges gissel och svält
Förgäves de arma mot muren sig rände
förgäves bad de om frihet och rättvisa gällt

I motsträvig rygg hennes fångvana verktyg bände
och gubbsliten kraft gick i slavjärn, tåligt och snällt
som bevittnat det kristna kyrkans elände:
”Slå Ned – Slå ned – Krossa Kyrkan !
och våra länkars våld, du tanklöst hamrande smed.

Sen urminnes tider har hon fablat, ljugit, bedragit
och smilat och smekt där hennes klor inte fått fatt
och när lögner i lätt-trogna öron hon slagit
triumferande pöst med ett rått och hånande skratt.

Hon har vågat – ja mitt på dagen sitt skynke hon tagit
och sträckt mot solen och skrålat: ”Nu är det natt !”
Men schack – Hon är matt – för dagen är idag
och ljuset har ögonen tvagit:
”Slå ned – Slå ned – krossa Kyrkan ”
ty en dag blir den blidaste fårskock nog vred !

Nu är räkningens dag, och här blir kostnader tunga
när allting skall vägas, av plåga och sår
”Se, här står vi svenskar som du gjorde gamla, ej unga
se här våra striders, våra nederlags spår !”

Se, här står vi som du tvang till att gråta, ej sjunga
du tog med din lögn vår ungdoms, vårt växandes år
men Tors hämnd dig straffande når
och blixtar ska spruta, jord och himmel gunga
”Slå Ned – Slå Ned – Krossa Kyrkan !
När den skändliga dör, tar hon sitt helvete med !”

 

(Fritt efter diktsamlingen ”Hedningar” 1901)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s