Stefan Löfvén, Sveriges Statsminister, har gjort sig känd för sitt uttalande om att vägra avgå, vilket han fällde före förra Riksdagsvalet. Han har också rakt fram inför media – och från Riksdagens eller det nationella parlamentets Talarstol – sagt att om Oppositionen vinner nästa val, skulle hela den svenska demokratin vara i fara.  Liknar inte detta Vitryssland, kanhända ? även om vi kanske inte skall överdriva…

 

Från Vitryssland eller Byelorussia, som landet nu skall kallas i Internationella Sammanhang, meddelades igår att man tvingat ned Ryanairs ordinarie flight 4978 mellan Aten och Vilnius på marken med hjälp av en jaktrote Mig-29. Enligt vissa mediakällor skall Belarusiska agenter från dess säkerhetstjänst (som fortfarande heter KGB) ha befunnit sig på planet, och antingen arrangerat ett bråk i kabinen, eller också ett bombhot, alternativt först startat ett slagsmål, och sedan hotat personal ombord med en verklig eller kanske fingerad bomb. En gång i tiden var Vitryssland ett fredligt land, som fick sitt namn av oss svear, vilket Historieprofessorn Dick Harrison kan berätta, men så är det inte längre.. Det här året har sjukdomar, pandemier och despotiska regeringar skilt oss åt, och svikit våra respektive folk.

Och varför – undrar ni kanske – kapades nu det där flygplanet ? – Om ni inte hört de senaste nyhetsutsändningarna eller läst på i internationella media, vilket faktiskt är er plikt som upplysta hedningar och goda medborgare. Jo, Roman Protasevich – Oberoende Bloggare och Nyhetsredaktör skulle arresteras, och löper nu risk att undergå dödsstraff i Lukasjenkos Vitryssland, en annan ledare som i likhet med Löfvén har gjort sig känd för att vägra avgå, och underkänna demokratiska valresultat, manövrera ut sina motståndare med omoraliska allianser till tvivelaktiga partier typ Centerpartiet – Jag räknar kallt med att ni, mina läsare; har ”affären Federley” i färskt minne..

Så långt som i Vitryssland, måste vi säga, har Regeringen Löfvén inte gått än, trots att den lagt fram lagförslag om att alla partier som den kallar ”högerextrema” och stämplar som ”rasistiska”  naturligtvis skall förbjudas. Här i landet är det bara Rasmus Paludan, som är svensk medborgare, som med våld hindras av svensk polis från att resa in i det land, där han har sitt medborgarskap. Och vår regering stämplar honom genast som rasist, trots att han bara är invandringskritiker, och dessutom kritisk emot islam, en religion som Regeringen Löfvén omhuldar, och tydligtvis vill sprida i Sverige genom bland annat ett befolkningsutbyte, i alla fall om man ser till sagda Regerings rent praktiska och reella handlande, det sista året. Dan Park, eller den numer internationellt ryktbare Lars Wilks, är också namn som kunde nämnas i sammanhanget.

Och Roman Protasevich är ”terrorist” säger Regeringen Lukasjenko, eftersom han vågat trotsa makten och makthavarna. Precis som Paludan – men här marscherar ingen i offentlig, men fredlig protestmarsch på gatorna – eller – låt oss säga- inte ännu…

Despoter känns igen på sina handlingar, men vad som skiljer den ene despoten från den andre, och vad som gör en verkligt lyckad despot till en diktator, är kanske detta begrepp som kallas ”verkshöjd”.

”Roger That, Ivan ! Some blogger is flying past to Vilnius – Let’s cancel his holiday !”

 

Det är trots allt skillnad på att tillgripa jaktplan och beredskapsrotarna från det nationella luftförsvaret, planera kidnappningar och direkt avrätta oppositionella, eller låta dem ”försvinna” eller bara förlöjliga och ”göra ned” dem med en falsk rasist-stämpel, som i Sverige.

Man kan jämföra med de Monoteistiska religionerna. Kanske hade deras profeter och förespråkare först ett gott uppsåt eller en god avsikt, men så kom påvar, Muftis, Kadis, Imamer, Inkvisitorer, ärkebiskopar, ärkeskurkar och kardinalprimaser av alla de slag – inklusive despotiska själar av sådant löjligt format som Löfvén – eller mera lyckade diktatorer, typ Lukasjenko. Under de senaste åren har vi fått se en allt mer och mer tydligt despotisk tendens, vad vår egen Regering beträffar. Vågar jag påminna er som ”syrgasinitiativet” och avlivandet av de svenska fattig-pensionärerna, som först bara skulle få ”palliativ vård” eller rättare sagt ingen sjukvård alls, och det eutanasi-program, som var i effekt och implementeringsfasen i hela fyra månader, i minst sju landsting eller regioner, innan det slutligen avbröts…

Jämför med filmen ”I care a Lot” och ni har Sveriges nuvarande socialdemokratiska ”vård-politik” i ett nötskal…

Själv är jag hedning, och alltså oppositionell – och ifall ni behöver mitt ”credo” – här har ni det…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet.

Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga:

Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat åt det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

– Sagt av Hedningen, fritt efter romanen ”Så härdas stålet” av en rysk arbetarförfattare