Återigen firas Veterandagen i Sverige, men den har vi inte firat särskilt länge. Först 2008 fick vårt land en enskild Veterandag, trots kontinuerliga utlandsuppdrag och svenska soldaters deltagande i strider utomlands sedan 1947. Men i ”Såsialdemokrations” Sverige, detta vuxen-dagis där alla skulle sitta i ring och sjunga ”i natt jag drömde” gick årtionde efter årtionde innan alla de mer än 70 000 svenska män och kvinnor som deltog, ens hedrades. Till och med idag uteblir samhällets tack väldigt ofta, och i nyhetsprogrammet ”Rapports” 19.30 sändning idag bekräftade Riksdagens talman att det är tragiskt, att vi först nu hedrar sårade i strid från den första Gaza-insatsen och senare Kongo med medalj.

Men till slut har vi i alla fall fått en dag av upprättelse och heder. Alla hemvärnssoldater, anställda i Försvarsmakten och de som på annat sätt tjänat sitt land, utan att få ett enda ord av tack, hedras av Hedniska Tankar idag. Många är också de nyhetsmedia som instämmer i den senkomna hyllningen denna dag, och kanske håller stämningen i vårt land slutligen på att ändras. Fler och fler medborgare blir medvetna om att vårt land inte är ohotat, och att vi har aggressiva grannar i Världen.

Invid Djurgårdskanalen i Stockholm står nu sedan 2013 ett monument, föreställande ett frö av Världsträdet, Yggdrasil gjord i den vitaste marmor. För några dagar sedan avslutades också Sveriges insats i Afghanistan, som inleddes redan år 2002. Det borde vara ett tecken på hur svåra utlandsinsatserna är, och även om Afghanistan kanske går emot ljusare tider – vi kan ju alltid hoppas – är de muslimska fundamentalisterna där långtifrån obesegrade, och under tiden denna insats ägt rum, har Regeringarna Reinfeldt och Löfvén lagat så, att vi nu fått in de muslimska fundamentalisterna också i vårt eget land.

En del politiker har påpekat, att Afghanistaninsatsen officiellt markerar den tidpunkt, när Sveriges långa fredsperiod tog slut, och vi var i krig för första gången på mer än tvåhundraåttio år. Andra – inklusive historikerna – betraktar inte Sveriges insats som något officiellt krigstillstånd, eftersom vårt hemland hittills undgått krigshandlingar, förutsatt att vi till exempel inte betraktar Terrordådet på Drottninggatan som en krigshandling, iscensatt emot oskyldiga civila. Ni får själv avgöra, om ni verkligen håller med om detta betraktelsesätt eller inte.

En sak är emellertid säker. Kampen emot Monoteismen måste fortsätta, tills att den försvinner från vår planet, tillsammans med alla andra totalitära ideologier.

Intill den dagen kämpar vi hedningar vidare, i fred som i krig, med alla tillgängliga medel – och hyllar de som föll för en god och rättvis sak !