Björnen Arthur skjuten – sk ”Arvprins” skyldig till Grovt Jaktbrott ?

”Nej vid Ull och Solens Gud !
Intet ljud !
Men gömda i Höstacken
Träffas två av mina vänner
(den ene i nacken !)”

– Ur Hedningens Poesi-album

Nu över till en naturnyhet från Maj månad, som jag tyvärr inte hunnit skriva ned. 7 Maj i år kunde ”Washington Post” och andra internationella media, så väl som de kvalitetsmässigt underlägsna svenska, berätta om hur Arthur, Rumäniens största björn, samvetslöst sköts ned av en skändlig ”Troféjägare”.  Den skyldige var sannolikt den sk ”Arvprinsen” av Lichtenstein, Emanuel von und zu Liechtenstein, 32 år gammal, som snart kanske väntar åtal för Grovt Jaktbrott i Rumänien, vilket vore rätt åt honom. Bevis, som kommit i dagen hos AP, Associated Press visar att Arvprinsen betalat ca 8400 US Dollars för att under fyra dagar jaga en björnhona, som påståtts orsaka problem i en Rumänsk by. Istället sköt han – helt felaktigt – vad som kan vara den största björnen i hela Europa – vilket han INTE hade tillstånd för.

Bild på ett SKABBIGT KRÄK som inte är värd sin adelstitel…

Björnen Arthur blev 17 år gammal, och var en snäll och fridsam varelse, som inte gjorde en fluga förnär. Han levde i ett natur-reservat, där all jakt är förbjuden, och stod under ständig bevakning av både representanter för lokala naturvårdsmyndigheter och naturvårdsorganisationen Agent Green. Även storleksmässigt borde den mest oerfarne jägare ha sett skillnad på de två björnarna, och varit kompetent nog att veta var naturreservats gränser går, eftersom de även i Rumänien är tydligt utmärkta i terrängen. Saken blir förstås inte bättre av att björnar är något av en nationalsymbol för Rumänerna, liksom för den delen för Ryssar och Finländare. CNN rapporterar att internet-sajten tillhörande slottet Riegersburg i Lichtenstein, där denna korrupta, troféjagande Rikemans-familj bor, nu tillfälligt stängts ned, sedan den bombarderats med befogad kritik från allmänheten.

Rättvist vore väl också, om porten till sagda slott fläckades av ägg och ruttna tomater, eller att någon myndighet ger den här personen det bötesstraff, han så väl förtjänar.

“The bear named Arthur has been observed for many years by the Agent Green ranger in the area and was known as a wild specimen not accustomed to the man’s presence and the food sources he offered.” — — “I wonder how the prince could confuse a female bear coming to the village with the largest male that existed in the depths of the forest,” Paun observed, saying he saying he thought it was “clear that the prince did not come to solve the problem of the locals but to kill the bear and take home the biggest trophy to hang it on the wall … they shot the wrong bear.”

The guardian, 5 Maj 2021

Björnen Arthur, 2004 – 2017, In Memoriam…

Också här i Sverige dödas oskyldiga björnar under tvivelaktiga omständigheter, och på felaktiga premisser. Sedan urminnes tid har det på våren alltid varit så, att unga björnar lämnar sina mödrar på våren, och drar ut i Världen på egen hand. Nu skjuts de bara därför att de ”blivit närgångna” som media skriver, eller rättare sagt därför att vissa människor inte klarar av att sköta sin egen sophantering. Tidningar i vårt land  har redan berättat om en viss Susanne Hellström i Dorotea, som tydligen inte kan låsa in sina sopor i garaget, eller skaffa sig ett ordentligt sopskjul, och som därför tjatat till sig ”skyddsjakt” bedriven av kommunens viltvårdare.  Resultatet blev att ännu en präktig björnhanne på 153 kilo fick sätta livet till för människornas blodtörst och oförmåga – och Fru Hellström har inte ens vett att skämmas…

När människor bär sig så dåligt och ansvarslöst åt, kan någon klandra björnen för att den är hungrig, eller söker sin föda där den finner den ?

Förra året kunde tidningen The Guardian berätta om björnen M49, alias Papillon – efter Steve McQueens rollfigur i en berömd film – som efter ett återinförande-projekt för det avbjörnade Alto Aldige-området i Italien förklarats för ”farlig” fastän han aldrig bevisats fälla någon boskap, aldrig besökt soptunnor och heller inte stört någon i det björnhatande Italien särskilt mycket – och som två gånger rymt från en liten bur på två gånger sex meter, omgiven av tredubbla elstaket med 7000 volts ström, med en stakethöjd på mer än fyra meter, intern-TV bevakning och flera gevärsförsedda vakter. Den sista tiden i frihet för detta stackars djur blev bara sex veckor, men trots allt människorna utsatt honom för, rymde han på nytt. Heder åt en sådan björn – för som en Hedning älskar den friheten !

Jag ser nu för min inre syn en liten scen i en skog någonstans. Böjda över en Rumänsk karta i skala 1:50 000 sitter tre björnar gömda under en gran. Det är en svensk björn, en Estnisk björn och så den ryska Björnen. ”Här,” säger den svenska björnen och pekar med en klo. ”Här hände det ! Han var den störste i sitt slag, ja störst i Europa, men ändå mördade de honom genom svek…

Kan man inte ens läsa en karta, och veta var gränserna för Naturreservat går, ska man fanimig inte ägna sig åt jakt överhuvudtaget, sk ”Arvprins” eller inte…

Den Estniska björnen, bördig från Soomas träskmarker i Nordöst, tar till orda: ”Vi kunde ordna en insamling bland människorna, och resa honom ett monument, som de gjorde med Estoni-offren. Detta vore en lämplig inskrift: ”Ej med klagan skall ditt minne firas, ej likt den som går och snart skall glömmas – Men så skall Fosterlandet dig begråta, som en afton gråter dagg om sommarn – Full av glädje, ljus och sånger, och med famnen sträckt mot Morgonrodnan…”

Den svenska björnen faller i gråt vid dessa rader, tagna från Johan Ludvig Runebergs ”Molnets Broder” medan den ryska björnen svär och lever djävel. ”Här hjälper varken böner eller klagosånger !” säger den. ”Vi borde inte gråta, men organisera…” I Ryssland finns fortfarande organisationen Orphan Bear Rescue Center, som drivs av ett vetenskapligt forskningsinstitut, och en rysk familj med björnvänliga människor. Där har de rehabiliterat över 1000 ”hittebjörnar” som skrämts av människor och övergetts av sina björnmödrar under mer än tjugo år, men alla dessa björnar har återbördats till naturen, och har nu i många fall ungar själva.

Stöd björnarna med ett bidrag !

Dags för ett Björnmöte ?

”Arvprinsens första Gemsbock” – Teckning ur den Tyska skämttidningen ”Simplicissimus” från 1888

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s