Bloggen Kulturminnet påminner oss om Forsaringen, men MISSAR dess betydelse…

Forsaringen från Hälsingland är ett ämne jag skrivit om förr. Igår tog bloggen bloggen ”Kulturminnet” upp den igen, men missar helt dess betydelse för kulturarvet. Av alla de trettio och mer forskare som studerat den sedan 1840, då den påträffades som dörrhandtag till en senare lyckligtvis riven kristen kyrka, är det bara två stycken som tolkar den i ett kristet kontext, och påstår att den skulle vara medeltida. Detta är betydelsefullt, då ”Kulturminnet” bara skriver av vad som står på Wikipedia, och inte bryr sig om att undersöka källorna…

Forsaringen är dessutom – som framgår av bilden ovan – försedd med en fastgjuten Torshammare med en liten ögla på, så den måste vara skapad av Hedningar. De enda forskare som vill ha den till att vara medeltida är Sophus Bugge från 1880-talet, som själv var kristen och kom från en biskopssläkt, samt en viss Carl Löving från 2010, men hans tolkning – från en enda artikel i ”Fornvännen” är utdömd sedan länge, och ersatt av sakligare undersökningar. Läs denna uppsats, till exempel.

Bugges och Lövings tolkning hänger dessutom på ett enda ord i en mycket lång runinskrift, som språkforskare, inklusive Magnus Källström – Riksantikvarieämbetets Chefsrunolog – är helt säkra på kommer från det hedniska 900-talet, eller till och med 800-talets slut, då inga kristna fanns i Hälsingland eller norr om Dalälven. Bugge tror nämligen i sin dumhet, att ordet ”stav” i texten nödvändigtvis måste stå för en Biskopsstav, men så behöver det inte alls vara. Det finns ingenting som tyder på det, och Forsa-ringen är också inte så unik som man skulle vilja tro..

Såkallade ”Edsringar” dyker upp i arkeologin, både vid Uppåkras Gudahov – där man hittat en ring, liknande den från Forsa i ett stolphål – och i den berömda Pietroassa-ringen från Rumänien, delvis skadad och nästan förstörd av romska banditer – men med den fullt läsbara inskriften ”Gutanowi Heilag” – Det heliga från Goternas Vi. Dessutom har vi flera litterära källor, som berättar om hur Edsringar låg framme på Tingsplatserna och i Gudahoven – som ju också kallades ”vin” eller med andra ord heliga platser, om de var utomhus.

Forsa-ringens text lyder enligt standardtolkningen såhär – man har inte kunnat enas om ”stav” kanske var ett penningmått, liksom de böter i form av boskap som nämns i själva texten:

En tvegill oxe och två öre till stav för första gången: två oxar fyra öre för andra gången: men för tredje gången fyra oxar och åtta öre till stav: och all egendom i kvarstad om han icke gör rätt för sig: det som de lärde tillkommer enligt landets lag, det blev förr stadgat och stadfäst: men de gjorde sig detta; Anund i Tåsta: och Ofeg i Hjortsta: men Vibjörn ristade.

Kanhända handlar denna text om böter för stöld, eller andra missgärningar – men det är lika lite som själva ordet ”stav” det viktiga – Det viktigaste är vad texten står för, vad den representerar – Principen om landets lagar

Det viktiga med Forsa-ringen – som kallats vårt äldsta rättsdokument – är att den innehåller spår av hednisk lag, och visar hur det gick till vid tingsförhandlingarna. Tinget – folkförsamlingen av alla fria män – styrde landet, och Forsa-ringens text talar om, att alla måste göra rätt för sig – vilket var den bärande tanken – det spelar ingen roll om den ”stav” som nämns i texten tillhörde Lagmannen, Kungen eller kanske senare Kyrkan – för det var att möta upp, och rida till tings som var det viktiga – Järnålderns ättesamhälle hade ingen ”stat” – men alla fria människor och varje ”medborgare” utgjorde ändå själva ”staten” – och det är på sitt sätt en oerhört revolutionerande tanke, som bara finns i den Germanska rätten och ingen annanstans. Både i Romersk rätt och Mosaisk, fanns ingen tanke på en Folkförsamling eller någon demokrati – Rom hade visserligen en fristående Senat under republiken, men den ersattes senare av en allsmäktig kejsare, och Ökenreligionerna kom som vi vet aldrig längre, än till den absurda föreställningen om en ”allsmäktig” gud.

Eller, för att tala med forskaren Stefan Brink:

Ingen torde ifrågasätta att ett slags rättsordning existerat under vikingatid i Norden. Löfving (2010 s. 50) menar att ordet stav i inskriften, hur det nu skall förklaras, vittnar om existensen av en ”samhällsmakt”. Någon verkställande makt har dock ej funnits, framhåller han, och häri kan man antagligen instämma. Men vad Löfving inte förtäljer, fastän han åberopar Njála för att exemplifiera sedvanerätt och dåtida lag, är att det i isländska sagorna, såsom exv. Njáls saga och Sturlunga saga, så tydligt framgår hur ett rättsystem utan kungamakt och verkställande makt kan ha fungerat. Det ålåg nämligen den kärande att själv genomdriva ett domslut vid lycklig utgång av en rättssak. Det är förstås detta som ligger bakom systemet med godar, godord och tingsmän.

Man har dessutom hittat en annan ring från Gästrikland, Häckelsängringen, som mycket påminner om den från Forsa. Det fyndet behandlades 2017 i en ännu längre uppsats än Brinks.

Också denna ring hade en fastsatt Torshammare från början, fastän den senare gått av. Från Mälardalen och Stockholms norra förorter har vi mängder av sk ”Amulettringar” – eller som de också kallas – Torshammar-ringar. Samma år, 2017, skrev Svenska Dagbladet om hur den dåvarande Miljöpartistiska ”Kulturministern” Alice Bah Kuncke befallde, att alla dessa ringar skulle skrotas, och gå till metallåtervinningen. Fynden skulle utplånas, därför att det ansågs viktigt, att man skulle dölja det faktum att orter som Rinkeby, Tensta och Kista en gång varit befolkade av Svear, och att utlänningar dåförtiden inte hörde hemma där.

Häckelsäng-ringen väger i sig 400 gram, och hittades med en lös Torshammare, som vägde 1 kg. Edsringarna var stora, tunga och solida arbeten, och vi vet hur de användes. I Landmannabok från Island finns en passage från vad som kallas Ulfljots lagar, skriven av en hednisk Lagman på Island under en Hednisk tid:

baugr tvíeyringar eða meiri skyldi liggja í hverju hofuð hofi á stalla. Þann baug skyldi hverr goði hafa á hendi sér til logþinga allra, þeira er hann skyldi sjálfr heyja, ok rjóða hann þar áðr í roðru nauts blóds þess, er hann blótaði þar sjálfr. Hverr sá maðr, er þar þurfti logskil af hendi at leysa at dómi skyldi aðr eið vinna at þeim baugi ok nefna sé vátta ij eða fleiri. Nefni ek í þat vætti, skyldi hann segja, at ek vinn eið at baugi, logeið, hjálpi mér svá Freyr ok Njorðr ok hinn máttki ass

En ring som vägde två öre eller mer, skulle ligga på stallen i varje huvud-hov. Denna ring skulle varje gode ha på sin hand vid alla de lagting, som han själv skulle öppna, och göra den röd med blodet från ett offerdjur, som han själv blotade där. Varje man som skulle utöva rättshandlingar vid tinget, skulle först avlägga ed på denna ring och nämna två vittnen eller fler. Jag nämner er till vittne, skulle han säga, på att jag avlägger ed vid ringen och lagen, så hjälp mig Frö och Njord och den mäktige Asen – dvs Oden.

I Dublinn fans också ett Hedniskt gudahov, som de Asatroende där inrättat. Där låg en edsring och ett svärd på stallen – det som de kristna kallar altare, och denna ring och dess svärd blev bortförd av Kung Maelseachlainn och då var nordbornas hedendom bruten ansågs det.

Man har identifierat sju ursprungliga ”socknar” i Gästrikland, som alla hade sitt Gudavi – och hittat ännu en edsring – också med Tors hammare – från Delsbo i Hälsingland.

Källorna och de arkeologiska bevisen talar sitt tydliga språk. Edsringrna var helgade åt Tor, och de användes både i sakralt bruk, eller då man hedrade gudarna i Viet, och vid Tinget – i båda fallen utgör de ett strålande exempel på en fungerande folkdemokrati. Till och med vid Giftemål avlades ”Ringed” och en Torshammare placerdes med skaftet uppåt i brudens knä, kan man läsa i Trymskvida i Eddan.

Men vad händer nu, om vi ska dela vårt land med personer som inte alls accepterar vår Rättsordning, inte håller ord och inte vet vad själva begreppet ”göra rätt för sig” enligt Svensk lag betyder ? I så fall havererar samhället, samhällsordningen och samhällskontraktet förblir brutet, och brottsligheten ökar – och det är precis detta vi ser i vår nutid…

GE OSS VÅRA GUDAR OCH MAKTER TILLBAKA – OCH HÅLL EDEN – FÖR EN LEVANDE TRO…

Det är Oppositionsledaren som tycker som HEDNINGEN, inte HEDNINGEN som tycker som Oppositionsledaren…

Så har det nu äntligen hänt. Regeringen Löfvéns saga kan snart var all. Våra ”gammelmedia” rapporterar att Majoriteten i vårt Nationella Parlament, Riksdagen, står redo att utlysa Misstroendevotum – och detta sker på Islands frihets- och nationaldag. Ja, vet i kära läsare, om jag inte redan vore religiös, så skulle jag bli det nu.

Enligt SvD lär Ulf Kristersson på Facebook ha sagt, att han aldrig accepterat Regeringen Löfvén överhuvudtaget, eftersom den Regeringen aldrig haft någon majoritet i allmänna, parlamentariska val.

Detta är vad jag sagt hela tiden. Ingen Socialdemokratisk Regering har sjunkit så djupt, eller handlat så illa emot sitt eget folk och land som Regeringen Löfvén.

Skandalerna har hopat sig. Eutanasi-kampanjen emot Sveriges fattigpensionärer, som under början av Covid-19 pandemin fick dö utan syrgas. Hur sjukdomen släpptes rakt in i landet, vilket kostat minst 12 000 liv mer än i våra grannländer. Kriminaliteten. Den felslagna befolkningspolitiken. Islamiseringen. Det bidragsindustriella komplexets härjningar. Oförmågan att handla, oförmågan att ompröva sin egen politiska ståndpunkt efter den rådande verkligheten. Förbud mot runor och skändningen av hela vårt kulturarv.

Lika som bär ?

Pistolerna, som stals direkt från Morgan Johanssons eget regeringskansli, och andra skrattretande tillbud, katastrofer och incidenter. Vetlanda, Malmö, Göteborg… Listan kan göras lång – men kanske det ÄNTLIGEN är slut nu… Vi etniska svenskar kanske får en värdig regering till sist, och därmed en chans att överleva i det land som skulle vara vårt, och ingen annans.

Ett nyval kan mycket väl bli följden av Misstroendevotumet, och det innan hösten.

Fast – det är ju klart – somliga lär sig aldrig, och nu får vi se om vi verkligen har någon oppositionspolitiker med verklig ryggrad i det här landet, eller bara servila träskallar, som fortsätter stå med mössan i hand och bocka, bocka bocka… Till de senare hör alldeles avgjort kvällsblaskan Aftonbluddrets – nej förlåt jag menar Aftonbladets – politiska chefredaktör Anders Lindberg, som uttalade sig på sociala media för några dagar sedan. Han menar att Stefan Löfvén skulle sitta kvar i all evighet, likt någotslags Lukasjenko i Vitryssland, och att vårt land därmed skulle förvandlas till en Demokratur, men inte längre vara en Demokrati.

Från Partikansliets Slaktar-Bod: ”Ryggrad – nej det behövs inte…”

Nåväl – herr Lindbergs ställningstagande mot all demokrati rymmer kanske ett korn av sanning – bisarrt nog. Redan 2018 uttalade Stefan Löfvén själv, att han vägrade avgå, och befäste sitt totala förakt både för den demokratiska valprocessen och Svenska Folkets åsikter. Det hela fördes vidare av Statstelevisionen, och uttalandet – som bara kan tolkas på ett sätt – är väl dokumenterat. Lukasjenko-fasoner, med andra ord.

Men nu är det bära och brista i inrikespolitikens fascinerande värld – och UPP TILL BEVIS. Vill oppositionen verkligen Regera, och kan den leda in vårt land på förnuftets väg, eller kommer den fegt nog vika ned sig ?

Demokratur i Oturen” – eller vad tror ni ?

Vi får väl se hur det går nu, måndag klockan 10.00 då Riksdagen skall hålla sin omröstning. Själv tror jag dessvärre att Nomenklaturans handgångna kreatur kommer att triumfera igen – sorgligt nog – och min övertygelse är, att det är folkliga protester genom fredliga demonstrationer och fri opinionsbildning som nu behövs – för det har jag alltid ansett, och det står jag för.

Jag såg en liten rolig seriestripp i en dagstidning idag, som har med den kristna förlåtelse-läran att göra. Jag tvingas även här upprepa mina hävdvunna ställningstaganden, men det är bara därför att jag är konsekvent som skribent och människa. Förlåtelse är nog så bra i vardagslivet, och ute i den rådande verkligheten, men sedan finns det saker man ALDRIG ALDRIG ens kan förlåta.

Morden på svenska fattigpensionärer, iscensatt av Regeringen Löfvén är en sådan sak. Den felaktiga befolkningspolitiken, och allt elände den fört med sig för oss etniska svenskar, är en annan. Överhuvudtaget är det så – när politik, livsfilosofier och religion ens kommer upp på agendan, att förlåtelse inte längre är möjlig.

Gäller det den personliga överlevnaden, så finns det saker man gör bäst i att inte glömma och förlåta, och det visas också i den lilla filosofiska serie-teckningen nedan.

Nemi – till höger i den första rutan – är Realist och Hedning (så uppfattar jag det i alla fall). I seriestrippen av Lisa Myhre resonerar hon med sin svårt Idealistiska, New Age-frälsta och kristet influerade tjejkompis Cyan, som har betänkliga problem med att hålla fötterna på jorden. Cyan tror att vi kan förlåta ”Dumma människor och glömma oförrätter” och förstår inte, att gör vi detta, blir vi bara trampade på igen och igen och igen…

Man ska tänka sig att man packar in dem i ljus och skickar tillbaka dem till skaparen” mässar Cyan i kristen extas.

Nemi nästan kräks. ”Jag packar in dem i något helt annat, och skickar dem åt andra hållet – det funkar, det också” konstaterar hon nyktert och realistiskt – och hennes uppfattning är hednisk, ja hädisk..

Låt oss alla hoppas, att Regeringen Löfvén nu hamnar, där Regeringar av despotiskt slag brukar hamna. Direkt på historiens sophög, och att den aldrig aldrig mer kommer tillbaka, medan Riksdagens företrädare utkräver ansvar för dess många brott.

Island i våra hjärtan

Idag är det Islands nationaldag. Vi här i Norden, och allra mest de av oss som är etniska nordbor och Asatroende hedningar har alltid haft och kommer alltid att ha nära band till denna ö i Nordatlanten. När de kristna kom med sina lögner, mördande och plundrade, lyckades ändå den Hedniska kulturen och religionen överleva i detta land av eld och is, långt långt borta från Europa.

Visserligen kristnades Island till namnet kring år 1000, men det blev så bestämt av Thorgeir Ljosvetningargode, den främste av Lagmän, att var och en skulle ha rätt att Blota på sin tomt och sitt gårdstun, ty vad var och en verkligen tyckte, hade ingen stat och ingen kyrka någonsin rätt att bestämma över.

I Europa flammade kättarbål, och häxprocesser rasade. Korståg företogs, och krig rådde då som nu i mellersta österns, av Monoteister dominerade ökenländer. Men lugn stod Thorgeirr på Lagberget, med Torshammaren och svärdet i sina händer. Minst 789 år före Franska Revolutionen, och ”Droits du Homme” fastslog han en gång för alla religionsfrihetens princip, som cirka tusen år senare skulle ta handfast form i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Frihetens arv är än idag Islands speciella gåva till Världen. Tack vare lagmännen, skalderna och de lärda godarna, traderade de Eddan och berättelserna om Gudamakterna till oss. Utan Islands unika ställning, och respekten för språk och traditioner, hade detta aldrig hänt. Islänningarna har ända fram tills idag och helt nyligen sluppit att ha Moskéer och icke-Nordiska Invandrare på sin ö, men dessvärre har det gott så långt, att 9,3 % av befolkningen är av icke-nordiskt ursprung – och innan 2030 kan utvecklingen ha försämrats ytterligare, ned emot det träsk som Sverige och Danmark befinner sig i.

Hur ska vi Nordbor och vår kultur kunna överleva i framtiden ? Det är ju redan tydligt nog, att ”samlevnad” eller ”samexistens” med Öken-kulturer och Monoteister inte är möjlig. Snorre Sturlasson dräptes av andra kristna till sist, och hur situationen är i dagens Svitjod vet vi också. Kanhända är den enda chansen att göra som våra förfäder gjorde. De for ut för att kolonisera nya Världar, och använde de skepp de hade. För dem blev Grönland och senare Vinland det Goda en helt ny Värld, som de var i full färd med att kolonisera, innan kristendomen stängde dörren för all utveckling framåt och perverterade deras sinnen.

Men om vi kastar av oss all kristendom, all islam och all monoteism överhuvudtaget – tänka då på vad vi kan skapa, och åstadkomma… Kanske bygger vi ett nytt Island utanför vår egen Värld – och utan att vara alltför utopisk – tänk er ett homogent, väl fungerande samhälle av likar – utan främlingskap – som det Nordiska Folkhemmet en gång var, och kanske kunde bli – även om det lär ta oss hundratals år att skapa något sådant, nu när Slavreligioner och felaktig politik håller oss tillbaka…

Att tänka fritt är att tänka stort – och bakåt leder ingen väg…