Ny HEDNINGAKARTA för år 2025 och 2030

Takten i Hednandet av vårt land fortsätter öka, vilket jag konstaterade för några dagar sedan. Snart inträffar det Hedniska Skiftet i de flesta av landets kommuner – alltså den dag då de sorgliga resterna av ”Statskyrkan” inte längre är i majoritet i varje kommun, utan bara uppnår en klar minoritet.

Det är slut på jesus-köret nu, helt enkelt. Finito och Schluss – oåterkallerligt slut. Monoteismens förtryck är inte längre populärt bland medborgarna, och i alla tre storstadsregionerna har man redan börjat göra sig fria. I år har Oxelösund och Gnosjö kommuner gått över till Hedendomen, för där är vi redan i majoritet – liksom i mer än 12 kommuner runt hela landet.

Räknar man ut ett medelvärde för 2019 och 2020, och förlänger detta 5 år framåt i tiden, så får vi följande bild av hur läget för de kristna kan se ut år 2025.

Som vi ser kommer nästan hela Stockholmsegionen, halva Södermanland, delar av Jönköpings län, Västra Skåne och Göta Älv-dalen göra uppror emot Kristendomen. Också Bräcke Kommun – där den hedniske hjälten Arnjot Gelline en gång kom ifrån – kommer att hednas.. Och drar vi ut de två senaste årens trend till 2030 och slutet av detta decennium, får vi följande bild:

Innan detta årtionde är slut, kommer nästan hela Sydsverige ha en hednisk folkmajoritet. De kristna kommer att trängas undan till glesbygden, men som vi ser är nästan hela Norrland illrött år 2030, och redo för Hedendom samt ett hedniskt skifte… Takten i processen har ökat – bilden nedan visar vad jag själv trodde om utvecklingen för ett år sedan – och de av er som är kvar år 2030 kommer snart nog få se om förutsägelserna stämmer.

Redan idag är 46 % eller mer av vårt folk Hedningar, och de har gått ur den ”Svenska” Kyrkan för alltid. Det kan du också göra – det är helt gratis, och du kan spara massor av pengar på köpet – se blanketten här !

Siffror från 2019 – sedan dess har takten i Hednadet ÖKAT !

Om en Lösspringande björn och turism i Japan

För fyra dagar sedan kunde SvD rapportera om att en björn skådats i centrala Sapporo. Den skulle enligt tidningen ha ”gått bärsärkagång” och skadat fyra personer, däribland en soldat, samtidigt som SvD påstår att den skulle ha ”bultat på ingången till en militärbarack”. Detta väckte mitt intresse, men alltsammans visar sig vara ett resultat av dålig journalism från svenska journalister, dålig research och dåliga översättningar – och jag förstår inte varför Svenska Dagbladet alls släpper igenom sånt här.

Det är visserligen sant att björnrädda japanska myndigheter stängde flera skolor och bad allmänheten stanna inomhus, samtidigt som man ställde in avgångar vid en lokal flygplats. Men björnen bet inte alls någon soldat, utan en officer. Vidare bultade den inte alls på ”ingången till en barrack” utan sprang förbi ingången till ett garnisonsområde, vilket är något helt annat, och jagades och hetsades samtidigt emot sin död.

Detta enligt Japan Times, och The Guardian, dvs väl underrättade källor. Som vanligt är svenska journalisters produkter helt undermåliga. Delstatsregeringens representant Katsunobo Kato skall ha bett de fyra sårade om ursäkt, men han erbjöd inga ursäkter till björnen, som tutades på av bilar, angreps av människor och sköts med gevär – kan man anklaga ett hungrigt djur för att det försvarar sig självt ?

Saken kommer olägligt för de Japanska myndigheterna, eftersom Sapporo snart står värd för flera grenar i OS, och man kan fråga sig hur det är med inställningen till björnen som rovdjur i Japan överhuvudtaget – dess farlighet brukar ofta överdrivas av myndigheterna. Enligt Buddhismen, Japans ledande religion, borde man visa respekt för allt levande, och inte dräpa större däggdjur överhuvudtaget.

Enligt Shinto, japans gamla traditionella religion – som mycket påminner om Asatron i Norden, fast den innehåller många fler Schamanistiska inslag, kan varje djur eller naturföreteelse som utmärker sig och är något utöver det vanliga vara en gud, eller ett högre väsen. Exempelvis gäller det också stenar och klippor – likt ”seitar” bland samerna – eller till och med tallar och andra träd så vem kan säga, om denna björn inte hade ett budskap att förmedla... men ändå sköt man den – när den lika gärna kunde ha sövts, och återbördats till något vildmarksområde.

Det lär finnas 2000 björnar enbart på Hokkaido i norr, och de kommer under hårdare och hårdare tryck på grund av minskade habitat och ökad exploatering – de har även setts söka sig till gravplatser och tempelområden, där Japanerna ställer fram sötsaker som gravoffer – som björnarna sedan äter upp. Ainu-kulturen på Hokkaido och i Tohoku – alltså norra Japan – vördade björnen som ett heligt djur, och höll björnar instängda i burar i så gott som varje Ainu-by – björnen antogs verkligen vara gudarnas budbärare, men efter en viss tid tog man livet av den och åt upp den.. Vi kan verkligen undra hur det står till med förståelsen för björnar och naturen bland dagens moderna japaner…

Protest ! Vi sörjer en stupad kollega… (Bild från Noboribetsu björnpark)

I Noboribetsu på södra Hokkaido finns en hel björnpark, men den verkar minst sagt överbebjörnad, med ganska lite plats för djuren – ändå gör man kanske en insats för att informera den japanska allmänheten om björnars liv, deras väl och ve. Mer än 60 björnar skall finnas i anläggningen – min enda kommentar är att det hade varit bättre, om man som i Ryssland fostrat dem till ett liv i frihet, och därefter återfört dem till naturen, men nu är det som det är..

Under covid-året 2020 och 2021 har Japan varit hermetiskt tillslutet för utländska besökare, och befunnit sig i karantän. Det får mig också att undra en smula över hur situationen på Hokkaido – där man ser fram emot både inhemsk och utländsk turism nu är…eller kan vara…

Nya Rön om Herkules- Figuren från Cerne Abbas..

Igår omnämnde jag Stonehenge, och det hårt kritiserade vägprojektet i Storbritannien, som hotar att helt spoliera detta minnesmärke i Världsklass, samtidigt som det också undanröjer allt skydd för UNESCO-skyddade ”World Heritage Sites” eftersom man skapar ett mycket farligt prejudikat om vägprojektet får tillstånd att fortsätta, och därmed går igenom. Nu är det bara två dagar kvar till en officiell hearing på Parlamentsnivå, som ska avgöra frågan.

I Maj månad däremot, gjordes det också en spännande upptäckt av en av de mest berömda platserna i Brittisk arkeologi. Det rör sig om den sk ”Cerne Abbas Giant”, en 55 meter hög ristning i grevskapet Dorsets kalk-berggrund, som är mycket känd – men åsikterna har gått isär om figurens ålder.

VÅR i Luften mina damer,men var har ni ER ? Ni är väl inga PRYDA kristna ??
Bara de kristna är RÄDDA för fysisk nakenhet !

Enligt de flesta forskares teorier föreställer figuren den Romerske Herkules, eller möjligen den lokale keltiske guden Ogmios, och kan vara från 300-talet enligt vår tideräkning, då det fortfarande fanns romerska garnisoner i grannskapet. Men nu har man undersökt figuren med Lidar, en delvis ny typ av markradar, som påvisar hur gamla ristningarna ända ned i kritberggrunden är. Tidigare har man inte kunnat göra detta, då tekniken inte varit tillräckligt utvecklad, och grästorvens tjocklek är svårmätbar, eftersom takten i dess tillväxt kan variera kraftigt under olika århundraden, och man därför inte kunnat få fram några säkra mätvärden.

Värdena visar att jätten är från sent 900-tal, och att den inte kan vara gjord före 700-talet. Figuren är alltså Vikingatida, och kan vara samtida med ”The great heathen army” och de Nordiska invasionerna av England, även om man anser att endast danskarna, och inte övriga nordbor nådde Dorset. Den kan ha varit övertorvad eller nedgrävd under vissa perioder, eftersom den inte syns på den synnerligen noggranne Engelske lantmätaren John Nordens karta från 1617, men däremot har den varit markerad på alla senare kartor, inklusive Brittiska Arméns berömda ”ordnance survey maps”. Själv besökte jag platsen under tidigt 1990-tal, givetvis med en armékarta i handen.

Långt tidigare – redan på 500 talet FÖRE vår tideräkning, fanns det en keltisk fornborg, kallad ”the Frying Pan” i folkmun, på platsen. Den syns på kartskissen ovan, och på bilden överst i detta inlägg. Det kloster, eller ”Abby” varifrån byn Cerne Abbas fått sitt namn, grundades först på 1000-talet, och en teori är nu att lokala hedningar och Vikingar från Norden (danskar !) kan ha karvat ut jätten ur berggrunden, för att förfasa och skrämma de pryda, kristna munkarna. Ett äkta hedniskt ”Puts” med andra ord…

Jag citerar, från den välkända hedniska nyhets-sajten ”The Wild Hunt”

Alison Sheridan, a freelance archaeological consultant, comments, “It would almost seem to be an act of resistance by local people to create this fantastically rude [Pagan] image on the hillside. It’s like a big two fingers to the abbey.” TWH spoke to historian Kari Maund, who said:

I seriously doubt there’s a Pagan context: it’s more likely to be a statement of resistance to political or social change (e.g. the rather harsh Benedictine reforms, which were driven by a royal cabal around Aethelred’s mother; or possibly someone commenting on the succession to Eadgar…it could be someone underwhelmed by religious reforms during the early years of Aethelred.

Oavsett om det nu var okristliga och vanartiga Djäknar på 1000-talet, eller ÄKTA hedningar från Dorset eller Danmark som skapade detta MÄSTERVERK finns det ändå kvar, som kulturskyddat minnesmärke, för alla att beskåda. Vi Nordbor har aldrig varit pryda av oss för pryda och rädda för nakenhet, är det bara kristna och särskilt katoliker som är… Det finns också en lokal vers eller ramsa som ännu är känd i grannskapet och som lyder:

‘ Ere I am / old Hub-bub-bub / In my hand I carry a club/ and at my back a frying pan / am I not a valiant man ?”

”Frying pan” i denna strof syftar förstås på fornborgen, som till stora delar ännu är outgrävd. Jämför den kända svenska soldatvisan: ”När jag gick genom skogen – med en Yxa av stål i min hand – Yxa av stål i min hand ! – Fanns ej värre man eller Djävul – I hela vårt Svenska land !” – en svensk variant av ”sounding the dozens” – vilket är tradition också i andra arméer, exempelvis den i US of A. 2015 censurerade ett amerikanskt bokförlag bilder av Cerne Abbas-jätten i serie-form, eftersom de ansågs ”anstötliga” för det högerkristna USA

Två andra kända brittiska kritfigurer är dels The Long Man of Wilmington, som daterats till 3460 före vår tideräkning – ungefär – och alltså skulle vara från stenåldern eller möjligen en senare bronsålder – enligt vissa forskare – och som antingen föreställer stjärnbilden Orion – den nordiska Aurvandil – Tors hjälpare – eller en forntida lantmätare.

”The Long man of Wilmington” från Sussex på Englands sydkust

Ännu kändare är förmodligen ”The White Horse of Uffington” som gett namn åt ”White Horse Hills” – en hel liten bergskedja i Berkshire, centrala Sydengland. Den har en längd av hela 110 meter, och utvisar som de andra ristningarna i kritberggrunden att man redan då kunde samordna stora konstprojekt, som bara kunde avnjutas från luften, eller på flera kilometers avstånd – på nära håll är dessa figurer alldeles omöjliga att överblicka.

Den sägs vara keltiskt influerad till sitt utseende, och kommer antingen från järnåldern eller sen bronsålder, 1000 – 700 år före vår tideräkning, enligt forskare. Men hittills har det INTE gjorts några Lidar- eller berggrundsmätningar på de två figurerna – i framtiden kan dateringen bli helt annorlunda..

Vi vet i alla fall att de som skapade dem var HEDNINGAR – och att Cerne Abbas figuren är ett HEDNISKT konstverk kan man inte ta fel på – liksom de små svenska bilderna av ”Farbror Frej – Äringens och Sädens store gud!”

Bloggen ”Brons & Blod” om vår Nordiska Midsommar…

Ni får ursäkta, att jag blott citerar ur denna text:

Om man någonsin tvivlar över att livet kan segra över döden, så är det bra att tänka tillbaka på den här tiden på året. Därför har människan, särskilt i norr, alltid firat någon typ av högtid vid midsommar. De lärde är inte eniga i vad det var för högtid som firades, för till skillnad från de andra årstidsbundna bloten, så finns det lite eller ingen dokumentation av midsommarfirande. Ändå är midsommarfirandet det mest spridda och gemensamma hedniska firandet runt hela Östersjön.

Många kollegor och bekanta från andra länder har frågat om midsommar, och jag har även hört om folk från andra länder som har besökt Sverige för att få uppleva midsommar. Men de har alla blivit besvikna när de har insett att de inte släpps in i det som de tror bara är en glad fest. Problemet är att det inte är en fest, som sådan. Det är en helig tradition, och främlingar kan bara se de yttre attributen. Bara de som är del av en hundra generationer lång tradition kan känna och förstå vad midsommar egentligen är. Midsommar känns i kroppen, och i hjärtat. Gå ut och känn gudarnas närvaro!