”Det Goda Samhället”, Nordiska Muséet eller Mordiska Muséet, ”pliktmoral”, MIDSOMMAR och skjutningar

Efter gårdagens sista två torpedanfall, lämnar jag för tillfället dagspolitikens underbara Värld. Vårt kära Dagblad innehåller idag inga dunkla förutspåelser om Annie Lööfs omedelbara, oomkullrunkeliga upphöjelse, som vore hon plötsligen utsedd till Vice Statsminister i vårt land – och därmed också – enligt Statstelevisionens mening – absolut säkert det enda tänkbara valet till Ny Statsminister, eftersom ett extraval enligt samma Statstelevision helt enkelt inte får ske, och måste förhindras till varje pris.

I själva verket är det fortfarande så, att den runhatande Morgan Johansson fortfarande är Vice Statsminister – och sina besynnerliga förslag om runförbud – nu saligen avsomnade, bortglömda och som aldrig förde till straff och ansvar – likt de mord som skett i Malmö – har han för sin del aldrig kommenterat sedan, mystiskt nog. Men jag talar för min del om Mord – Mord på öppen gata – och inte ”skjutningar” som det nuförtiden skall heta – i ännu ett krampaktigt försök till medialögner, överslätanden med hartassen, trivialisering av våldet.

Appropå allas vår ”Mollgan” så lär hans danske Ministerkollega ha sökt honom i dagarna, enligt vad alternativa media berättar. Inte mindre än ett femtiotal helt oförklarliga incidenter med stenkastning emot danska turister har skett längs väg E65 rapporteras det – människor har mist synen, fordon har vandaliserats om än inte bränts till aska – helt normala och alldagliga händelser i ”Landet Löfvén” med andra ord – men våra Nordiska grannar protesterar.

Morgan Johansson tiger som muren, och avger inte minsta kommentar såhär i Midsommartid, vilket kanske är naturligt, eftersom han representerar en Regering som nu avgått – efter att ha misslyckats med sitt uppdrag – för det måste man nog säga har skett, ifall en Regering avgår på grund av en Misstroendeförklaring här i landet.

Sådant brukar ju inte hända särskilt ofta, eller hur ? Men vilken mystisk skara människor, folkgrupp eller personkrets kan det vara, som titt som tätt kastar sten på just danskregistrerade bilar i Skåne, och framförallt varför ? Kan det röra sig om vanliga, etniska svenskar kantro – eller vad är det som ligger bakom ?? Jag överlåter till mina kära läsare att vänligen tänka vidare om saken..

Borta på bloggen ”Det Goda Samhället” som jag ibland brukar läsa, resonerar den gode filosofen och Uppsala-bon Mohamed Omar eller Eddie Råbock – om han är bekant ! – vidare om såkallade ”skjutningar i Gränby, Flogsta och andra delar av Uppsala. Och han konstaterar följande – samtidigt som ”Dagbladet” eller SvD idag intervjuar chefredaktören på ”The Economist”, den inflytelserike Mr Alan Woodridge om den sk ”Meritokratin” – eller som jag själv brukar skriva – Nomenklaturan – för det här gäller verkligen inte människor som lever på ”meriter” utan just på sina namn, sin påstådda ”genialitet” som politiker och annat i den stilen. Ungefär som Annie Lööf antar jag – för vilket oerhört avancerat intellekt besitter icke hon !

I Uppsala styr ett vänsterliberalt etablissemang som främjat ansvarslös massinvandring och mångkulturalism i godhetens namn. Det är en vänster med brett stöd bland akademiker och i den ”gammelsvenska” medelklassen i stadens bättre kvarter. De som bor långt borta från massinvandringens negativa effekter är också de som är mest positiva till den.

Detta ”fina” Uppsala har fört en politik förslummat och försämrat de mindre ”fina” delarna. Det är de som inte har råd att bo i villor som fått leva med våld, knark, islamisk fundamentalism och en ökad känsla av hemlöshet i sitt eget land.

De som vill bort från våldet i Kvarngärdet, Gränby och Gottsunda kan inte söka asyl i och bosätta sig i de lugna, trygga och ”gammelsvenska” kvarteren. Det kostar för mycket, och de goda vill inte ”öppna sina hjärtan” för sina landsmän, utan de kräver att vi som inte har ska öppna våra hjärtan, för att de ska kunna känna sig goda utan att ha behövt offra något.

  • Mohamed Omar, 2021-06-23

Patrik Engellau, den fine herre av god familj som förestår just bloggen ”Det Goda Samhället” – som ni vet säger han också att de som har en god inkomst, naturligtvis är lite mer moraliskt högstående än alla andra – men denna åsikt får stå för honom, allrahelst som jag redan berört den i ett annat inlägg – resonerade idag vidare om Pliktsamhället kontra Rättighets-samhället, som han skriver. Den gamla tidens Ättesamhälle – särskilt under Järnåldern – som jag själv skrivit om förstår han sig dock inte på. Jag länkar till hans kria, på det att ni måtte läsa den. Så sent som igår skrev jag också själv något om vad plikt verkligen innebär, och vad man kanske till slut måste göra – för sitt eget land – bland annat.

Och herr Engellau filosoferar:

Jag skulle tro att ett kraschat rättighetssamhälle – vilket är den framtid jag oroar mig för – med tiden har en tendens att förvandla sig till ett pliktsamhälle. När människor upptäcker att de inte längre har särskilt många rättigheter och att de motvilligt måste lita till sina egna krafter om de vill överleva så kommer pliktkänslorna att gradvis återskapas. (Detta är naturligtvis bara en lös förmodan. Hur det gick till när det traditionella svenska pliktsamhället uppstod vet ingen. Vi vet inte ens när det skedde. Kanske skapades svensken redan från början med någon särskilt krävande asagud som satt på hans axel och hela tiden förmanade svensken.)

I vilket fall som helst så tror jag efter de egna erfarenheterna att det tar minst ett halvsekel för ett folk att byta värderingar. Men dagens rättighetssamhälle kommer, tror jag, inte att hålla i femtio år. Det betyder att en allvarlig samhällskris kommer att bryta ut när folks rättigheter förnekas dem innan de hunnit vaccineras med känslor av plikt och personligt ansvar som motmedel mot fattigdom och elände. De kommer att bli förvånade, förbannade och kränkta och skylla på andra, vilka som helst. Det kan bli riktigt våldsamt. Om vi hade haft några statsmän i vårt land så skulle de förutse denna fara och för att mildra de onda konsekvenserna redan nu inför allt folket predika plikternas evangelium.

Herr Engellaus förmodan är riktig. Han kan inte ett dugg om vårt kulturarv, allrahelst som han vill profilera sig som företagsledare, för en riktigt stor mediakoncern, där han ensam har rätt att anställa eller avskeda vem som helst.

De två Asagudar – för de är två och inte bara en – han åsyftar är Tyr, han som var Mars Thingsus hos de gamla romarna i Germanien, Dyaus Pitar för Perserna, Zeus Jupiter med ett annat namn – eller Oden själv – som mycket riktigt är en gud för Krig, Kamp, Stor och Självuppoffring – vilket alla praktiskt sinnade Odinister vet.

Jag har redan tillräckligt många gånger förklarat för er vad som menas med en praktiskt sinnad Odinist, och det faktum att långtifrån alla Odinister är högerextrema, men att ett par personer som kallade sig Stubba och Hoskuld dumt nog var det, när de försökte ”kristifiera” hela Asatron, och själva uppfinna ett slags tio guds bud, vilket inte är förenligt med någotslags Odinism överhuvudtaget, bland annat därför att det strider emot Polyteismens sanna natur.

Men snart är det alltså Midsommar, och bara för att jag själv har Oden som Fulltrui, ifall ni ens har förmåga att veta eller minnas vad som menas med det – så är jag på intet sätt skyldig att ära eller minnas honom just då – det finns andra dagar som väl är ägnade och hägnade till detta ändamål – varje minut jag spenderar på min arbetsplats eller tjänstgöringsort, till exempel. Där hedrar man i sanning Oden, och det sker dagligen och stundligen via gärningar, icke med ord.

Bitte Assarmo, en annan av bloggen ”Det Goda Samhällets” klarsynta skribenter, tar upp ämnet med Midsommar och Kulturpolitikens klara vinkling, och hur vissa musei-intententer agerar, stödda av PK-media, SVT och SR – också saker som jag själv var inne på, så sent som igår.

2011 intervjuades Nordiska museets intendent Jonas Engman av Sveriges Television om midsommarfirandets ursprung. Han sa då ”Den svenska allmogen har alltid firat en egen fest som inte är direkt kopplad till den kyrkliga högtiden”.

2019 säger han något helt annat, nämligen att ”midsommarfirandet går tillbaka till Johannes Döparens dag 24 juni och den tid när vi var katolska” och lägger till att ”i Sverige har vi sen länge kopplat loss den religiösa innebörden”.

Dessa båda påståenden skiljer sig en hel del från varandra. Eftersom ingenting tyder på att det kommit nya forskningsrön under de åtta år som gått mellan intervjuerna måste man dra slutsatsen att Jonas Engman helt enkelt anammat samtidens kulturängslighet och medvetet tonar ner midsommarfirandets historiska betydelse. Svensk kultur finns ju inte och det är naturligtvis något som museerna uppmanas anpassa sig till.

Alltså basunerar Nordiska museet ut att midsommarfirandets ”eventuellt förkristna” kopplingar är ”spekulativa”. Inte heller vill man kännas vid en koppling till sommarsolståndet, trots att det är vedertaget att just sommarsolståndet varit en enormt viktig brytpunkt i otaliga kulturer långt innan kristendomen grundades.

  • Bitte Assarmo, 2021-06-21

Just så är det. Hela den svenska kulturen måste som alltid dompteras, förnekas och förnedras av dessa PK-nissar. Jag kunde nämna en billig videofilm, gjord av en viss amerikan i New York eller Jew York förra året, vars hela avsikt är att smäda just Sverige som nation, och det svenska Midsommarfirandet, men jag tror jag avstår.

Bitte Assarmo, nämligen, konstaterar hur Nordiska Muséets ”expert” till intendent förnekar att man skulle ha ätit färskpotatis före 1900-talets början, och hävdar att jordgubbar inte skulle ha funnits alls till Midsommar före 1900-talets mitt – vilket är minst sagt historielöst, och mot det sunda förnuftet.

Potatisen introducerades inte med Jonas Alströmer på 1700-talet, utan med Olaus Rudbäck, i just staden Uppsala, redan 1665. Eva de la Gardie, den första kvinnliga medlemmen i Vetenskapsakademin gjorde dessutom mycket mer för dess spridande och därmed folkförsörjningen, än Jonas Alströmer någonsin gjorde.

Jodå – brännvin fanns redan på 1070-talet, och kunde importeras från Vladimir den Stores Ryssland redan då. Och Jordgubbar till Midsommar har ALLTID funnits…(eller sedan den senaste istiden)

Bitte Assarmo berättar om hur hon själv har otvetydiga bevis för att jordgubbar faktiskt såldes på torget minst 30 år innan den lögnaktige intendent Engman säger att de var vanliga bland ”vanligt folk” – eller på 1910-talet.

Själv drar jag mig till minnes en historia från Åbolands skärgård från 1860, ungefär, som Folkminnesarkivet, numera kallat ”Institutet för Språk och Folkminnen” bevarat under alla dessa år. Och den går ungefär såhär:

”En fin fru kom till torget, och påpekade att skärgårdsflickan Lina hade extra stora jordgubbar att säga – och då svarade flickan ”Jo nå ja – de lyser då stoora å röa som Kuk-huvudä

Då sprang den fina frun genast till flickans föräldrar, för att berätta vad hon hade sagt. Och föräldrarna svarade:

Nå jössu – Att Vorus Lina sku tala Högsvensk !”

FRID FRÖJD och FREJ

Rällinge-Frej från Historiska Muséet och Södermanlands 800-tal. ”Frej han var en riktig karl. Vid fyllda 12 han redig Rälling bar. För den stora och dundrande Rällingen – och Pigan, som fick av Vällingen !”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s