”Jag till FRÖJAS dyrkan går”

– Skrivet av Carl Michael Bellman, ”Fredmans Epistlar”

Den månad, då denna blogg skulle gå i träda under sommaren, har redan anlänt. Men, jag har ännu en hel del ämnen kvar för dagen som jag skulle ha kunnat skriva om, ifall jag bara ville. Jag hade kunnat ta upp något mer om den politiska situation som råder i landet, och hur den despotiska regering som varit skyldig till åldringsmorden under pandemins början nu åter skall tillträda, med hjälp från rena kommunister samt det Annie Lööf-parti, som till och med Oppositionsledare Kristersson fullständigt ratar, och inte ser som rumsrena för någon typ av samarbete överhuvudtaget.

Jag hade kunnat ta upp fallen med systematiskt mördad urbefolkning i Canada, och de massgravar som nu upptäckts framför Katolska internatskolor där. De obligatoriska – till intet förpliktigande halvdanna ursäkterna lär redan ha influtit från hans helighet Påven, och jag kunde också berätta om hur urbefolkningen börjat slå tillbaka, och hämnas tiotusentals ihjälplågade skolbarn på dessa internatskolor, genom att tända eld på enstaka katolska kyrkor, efter vad det ser ut. Men – så går det ju alltid för en kultur och en civilisation, när den släpper in monoteistiska religioner på sitt område, och inte har ledare som orkar stå emot eller slå tillbaka i tid.

I vårt land sker just nu Polismord, och en viss utlandsinsats har just avslutats, en insats jag kunde skriva mycket mer om, även om jag inte deltagit i den själv, utan blott och bart sett andra delta – på alla nivåer i systemet – och inte minst har jag sett en del av dessa deltagares sätt att reagera när de väl kom tillbaks, liksom jag upplevt saknaden efter två kollegor, som inte lever längre utan blev kvar därborta. Detta, parat med en del observationer rörande våra politikers fullständiga naivitet, samt det vi kan kalla krigets natur – för det pågår alltid ett krig, någonstans – hade jag också kunnat unna mig, givet att vårt land i teorin fortfarande anses ha full yttrandefrihet.

Jag hade också kunnat skriva om vissa oseriösa, bluff-artade rörelser som har med New Age att göra, och som inte kan betecknas som Nordisk Hedendom, eftersom de lämnat allt vad sund naturreligion heter bakom sig för länge sen. Jag hade kunnat skriva om oseriösa personer, missbrukare och om sk ”Växtvandringar” i Stockholms närhet, där dessa nu går omkring och letar efter vissa svampar eller ”en blomma för dagen”. Personer som inte kan skilja mellan Kvanne och Odört, eller mellan Angelica Archangelica och vissa dödligt giftiga växter i svensk natur (för sådana finns, i stort antal) borde Polisanmälas, eftersom deras arrangemang faktiskt utgör en fara för allmänheten, inte minst med tanke på vad de lär ut där. Jag skulle kunna berätta om annat sådant också, inklusive hur det längs olika vattendrag i centrala Stockholm växer diverse plantor som är så farliga att de skulle kunna döda 5-10 personer på en gång, och dessutom lätt förväxlas med en växt som selleri – men jag tror jag avstår, av uppenbara skäl. Sådan information finns det ändå nog och övernog av på nätet, och om inte just där så på black net, eller forum som frekventeras av kriminella.

Själv har jag läst och utbildats på ett antal överlevnadsmanualer, både amerikanska sådana och de som skrivits av Stefan Kjellman med flera svenska författare, och jag rekommenderar verkligen, att ni läser de böckerna och INTE går på några sk ”växtvandringar” med en del Galna Gydjor och Galna Gretor i Storstockholmsområdet.

Slutligen kunde jag också skriva om hur vissa proselyter av påstådd Asatro i USA som bäst försöker ”svartlista” olika böcker, författare och bloggar, enkom av den orsaken att de inte skulle vara politiskt korrekta, och inte för att de orsakat eller fortfarande orsakar dödsfall. All kunskap har två sidor – den kan utnyttjas i ett gott syfte eller för att förstöra och skada, och det är just därför man skall totalt undvika och avsvära sig all kontakt med rörelser som ”forn sed” och liknande.

Men – som sagt – jag tror jag avstår -för jag har märkt att denna blogg inte längre når den publik jag ville ha.

Här ovan följer ett diagram, med statistik på hur många läsare ”Hedniska Tankar” haft per månad sedan 2014, då bloggen först debuterade på WordPress, även om den funnits sedan ca 2011 under andra namn och på andra forum. Som ni kanske ser och märker har de senaste tre månaderna inneburit en klar nedgång i antalet läsare, jämfört med det varit förr om åren.

April-siffran var den lägsta sedan 2015, och följdes av en mycket svag maj, vilket kan bero på ett minskat antal inlägg, men även Juni-siffran var den lägsta sedan 2017, även medtaget viss slumpvarians. Jag har visserligen själv bestämt mig för att hålla en mycket lägre frekvens på antalet inlägg detta år, och tänkt som så att det är mycket bättre att nå cirka 100 inflytelserika beslutsfattare inom media, exempelvis, än 400 new age-vrak och garanterat ovärdiga personer, som man inte vill ha inom sin egen umgängeskrets i alla fall – inte under några omständigheter.

Nu märker jag till min förvåning, att denna blogg också fortfarande läses av många intelligenta, väl pålästa och intressanta personligheter, som har intresse för ämnet, så att säga, och som också är synnerligen kreativa och driftiga personer – och det är för dem jag fortsätter skriva – för övrigt kan jag väl endast bocka och tacka för de läsarkommentarer, som influtit här.

Till sist förvånas jag också över, att en rad personer som jag ändå ser på mitt arbete, i min dagliga verksamhet och till och med bland mina grannar fortsätter att läsa denna blogg, fast det inte alls är dem jag skriver för. De borde hur som helst ha andra och mycket bättre saker för sig, än att läsa detta år och vecka ut och in, när de ändå får lyssna till mitt kaffebordsprat och leva med mitt sällskap så gott som dagligen.

Det finns det väl ändå andra saker för allmänheten att ägna sig åt, som till exempel familj, semester, trädgårdsodling och kanske fotograferande. Dessutom kan jag avslöja för er, att jag så gott som alltid skriver naken, en vana jag fått från min gamle – och nu för länge sedan avlidne – favoritförfattare Harlan Ellison i Sherman Oaks, California – mer om honom kan ni läsa under fliken ”Konst och Litteratur” i essän ”Mannen som älskade livet” längst ned på den sidan. Det är nämligen så att jag föddes naken, och sommartid – inte bara i Kalifornien – kan det inträffa värmeböljor, som gör att man har minst 28-30 graders temperatur även inomhus – och i så fall är lätt klädsel eller ingen klädsel alls framförtangentbordet, och en tjock frottéhandduk på skrivarstolen ett måste.

Ni pryda, kristna, krypande, insektliknande, kackerlacks-artade, vämjeliga nymoralister och kristna, inte ens riktiga Hedningar men kristna i lönn, kan ändå dra era färde, särskilt inför vad som ändå faller sig mest praktiskt…

”Jag till FRÖJAS dyrkan går,” som Carl Michael Bellman en gång sa, och så var det med den saken !