Ett Läsarbrev – varför byggs det så få Gudahov i Sverige ?

Denna blogg får ytterst sällan några långa läsarbrev, men ibland så händer det. Bloggen är som ni vet – eller borde ha sett vid det här laget – eklektisk till sin natur, vilket betyder att den behandlar många ämnen, och inte bara ett ämne. För en Polyteist som jag är detta helt naturligt, och överensstämmer fullständigt med min syn på tillvaron och tingen, för tillvaron och universum är av en sammansatt, motsägelsefull och inte alldeles enkel natur. Det finns ingen enkel vilja, inte en enda orsak till vad vi ser runt omkring oss. Tillvaron är och förblir komplex.

Enkelt Gudahov som ritning för Gör-det-Själv projekt av Hedningen – se ovan under huvudrubrik ”Asatro” – underrubrik ”Gudahov”

Men – signaturen Matthias undrar följande..

Hej hedningen,
jag ville skriva en rad och säga hej då även jag är en hedning. Iaf i sådan form att jag har gått ur statskyrkan och har känt ett ogillande av monoreligionskulturen i hela mitt liv.

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

”STÖRTAS SKALL DET GAMLA SNART I GRUSET, SNART SKALL UPPRORETS TIMMA SLÅ…” (text ur en känd Socialdemokratisk kampsång…)


Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men iom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.


Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide. 


Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du oftar påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större. 


Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.


Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Mvh M

Så långt den okände brevskrivaren. Idén om ett samnordiskt, centralt placerat Gudahov – förslagsvis genom att ta tillbaka mark som ”Svenska” Kyrkan stulit från det svenska folket – exempelvis vid Gamla Uppsala – har förstås funnits i många år, men ”många är komna, men få är kallade” som det lär stå i de kristnes fåniga bibel. Det ökända ”forn sed” samfundet, som mest ägnar sig åt en kombination av narkotika och new age försökte på nittonhundra nittotalet starta en insamling, som slutade i total katastrof. Grundplåten, ca 9000 kronor om jag inte minns fel, stals av den person som utsetts till kassör (en mycket kuriös herre vid namn Finn – som i ”Finn fem fel”, och han köpte droger på ”Plattan” i Stockholm för alla pengarna. Sedan dess har jag själv – och alla andra seriösa utövare – tagit definitivt avstånd från allt vad ”fornsederi” heter, men detta bisarra samfund existerar tyvärr fortfarande. Jag kan inte med bästa vilja i Världen rekommendera vad de håller på med, för de har decennier igenom förstört oerhört mycket för oss alla.

Så har vi Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande driver en insamling för just det ändamål du talar om – man menar sig vilja upprätta ett bibliotek, en utställningslokal och en verklig kunskapsbank i form av ett kulturcenter samtidigt med Gudahovet, precis som på Island. Tyvärr tror jag att man har gapat över för mycket, och tagit på sig en målsättning och ambition, som man inte är välorganiserad eller vuxen nog att uppfylla. Som en god vän till mig Norröver i landet en gång sa: ”Problemet med Asatron i Sverige av idag är att den är delad i en liten, aggressiv, underlig och felnavlad sekt (med det syftade han på de fåtaliga ”fornsedarna”) samt en gammal biker-klubb (med det syftade han på NAS) och vad han sa är alldeles sant om du frågar mig – Asatron har som alla andra alternativa rörelser i Sverige sin ”ful-svans” som det är svårt att bli av med. Se bara på Miljöpartiet, de frireligiösa kyrkorna, Islam i Sverige och ett stort antal andra organisationer, ingen nämnd och ingen glömd.

Vid Uppåkra och på andra platser har man byggt rekonstruktioner av Gudahov, men bara i halv skala, och man har med full avsikt gjort dem oanvändbara för nutida Asatroende.

Nordiska Asa Samfundets insamling för ett Gudahov pågår fortfarande, men det kommer ta åratal och åter åratal att alls komma någonstans emot målen, vilket alla kan se på deras sida. En del av problemet är att alla NAS styrelsemedlemmar förstås är yrkesarbetande och måste jobba hårt för sin försörjning, precis som alla andra etniska svenskar. I det land vi lever i, finns stora kategorier medborgare utifrån som lever på bidrag från alla oss andra, som än så länge är i majoritet.

Vi vet också alla att vi lever i ett land där Nordisk kultur och svensk identitet ständigt motarbetas av statsmakten, media, dagspressen, vad jag kallat ”Nomenklaturan” eller med andra ord samhällets styrande elit, som i stället valt att stödja extrem islam, kristendom och andra religioner. Förutsättningarna för statlig sponsring, som du talar om, ack okände brevskrivare, är därför helt obefintliga, i alla fall med en sådan Regering och Kulturminister som Sverige har idag. NAS har redan varit i kontakt med SST, den Staliga Myndigheten för Stöd till Trossamfund, som på ett mycket fördomsfullt och inskränkt vis konsekvent missgynnar och diskriminerar oss Polyteister, till ensidig förmån för Monoteister och kristna.

Myndighetens handläggare, som påfallande ofta är araber eller personer av muslimsk tillhörighet, har upprepade gånger svarat NAS, och påstått att de hedniska organisationerna i Sverige ”inte har någon livskraft” för att använda deras uttryck. Detta trots att vi rör oss med minst 12 000 medlemmar, och organiserad Asatro och hedendom har nu funnits i vårt land sedan det tidiga 1980-talet, dvs i minst 40 år. Ändå vill de här personerna utrota och förfölja vår tro, och säger att den inte ska få existera längre, inte ens i sitt hemland. Så behandlar man oss, och så har man behandlat oss från Statsmaktens och Socialdemokratins sida i årtionden.

I mina inlägg om Gudahov – som du kan läsa om här ovan – har jag anvisat en lösning. Den enda väg som står till buds är att göra något själv, som Jim Lyngvild i Danmark gjorde, som ägaren till ett stort Gudahov nära Frösåker vid Västerås gjorde – jag har nämnts hur han utsattes för brandattentat, och hur hans familj hotats till livet och skall därför inte i onödan upprepa hans namn – och det är att börja bygga – helst då i en form som inte kräver byggnadslov.

Jag har publicerat ritningar i ”friggebodsformat”. Jag har berättat om tillvägagångssätt, hur man kan skaffa tillstånd från markägare om det är så att man inte äger marken själv, och om mångahanda andra saker. Så – kom igen, svenska folk ! Jag tror trots allt på er – jag har väntat länge, och jag väntar fortfarande.

Vår dag skall komma. Detta land skall en gång vakna, och när den dagen kommer, kommer också våra Gudamakter åter – på fullaste allvar !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s