Månadsarkiv: oktober 2021

”Den stora guldsvindeln” – Hur ”Svenska” Kyrkan och Allmänna Arvsfonden lurar MILJONTALS medborgare…

av

Det finns lagar och förordningar i Sverige som är giltiga rent juridiskt, men som kanske aldrig någonsin bort vara det etiskt eller moraliskt sett. En av dem infördes 2016, och har tillåtit ”Svenska” Kyrkan (den är inte ett enda dugg ”svenskare” än något annat samfund här i landet) och Allmänna Arvsfonden att sko sig på miljonbelopp från döda människors kroppar. Och majoriteten av av folk i Sverige eller de som nyligen förlorat en nära anhörig vet inte ens om vad som pågår bakom deras rygg…

Såhär går det till…  Lagen trädde i kraft i Juli 2016, och sedan dess konfiskerar ett halvhemligt bolag allt tandguld och andra metaller från de döda i landets krematorier… En mycket lönande handel, som försiggår i hemlighet…

LIKA SOM BÄR… En av de som berikade sig med hjälp av tandguld från krematorier var på sin tid Adolf Hitler, den tyske diktatorn. Nuförtiden gör Ärkebiskop Antje Jackélen från det forna DDR också på samma sätt… De totalitära tendenserna är sig lika…

Enligt en artikel i Avesta Tidning har ”Svenska” Kyrkan roffat åt sig över 30 miljoner kronor från de döda, helt utan att deras anhöriga informerats. Och Allmänna Arvsfonden har också fått ansenliga belopp om över 100 miljoner kronor, via det ”Halvhemliga” bolaget ”Fönix Miljö AB” som handlar med tandguld, tungmetaller och titanstål från skruvar och proteser som man utvinner ur döda svenskars kroppar… Några paragrafer eller avtal för ”samtycke” verkar inte finnas – allt sker både med eller mot de avlidnas vilja, och ytterst sällan verkar det vara någon som informerats av vad som försiggår… Men vad är det då denna mycket märkliga ”Allmänna Arvsfond” ger bidrag till ?

– Man vet att allmänna Arvsfonden ger miljontals kronor till Studieförbundet Ibn Rushd, som det kallas. Detta ”studieförbund” har upprättats med hjälp av socialdemokraterna, och står i intimt samband med det terror-listade sk ”Muslimska Brödraskapet” vars tentakler in i Sverige har avslöjats av inte mindre än tre forskare från Försvarshögskolan.  Också kvällstidningar som Expressen har skrivit om hur Allmänna arvsfonden indirekt stöder terrorism, och det är inte det enda minst sagt kontroversiella projektet som samma arvsfond finansierar.

Islamakademin och Spiritus Mundi fick 15 miljoner kronor för att motverka radikalisering av islamister i Malmö, utan att kunna uppvisa vare sig resultat eller var pengarna gått. De har fått 12,5 miljoner i nya bidrag nyligen, för ett nytt projekt med exakt samma innehåll. Man har också gett mer än fyra miljoner till ett projekt som ska göra unga flickor villiga att ”prova på lesbianism” (vems intressen stödjer egentligen detta, och varför skall utbredningen av sexuella perversioner ha penningbidrag från staten ??) och så har miljonrullningen fortsatt.

Varje år delar Allmänna Arvsfonden ut mer än 700 miljoner kronor till minst sagt tveksamma ”välgörenhetsprojekt” och de fattigpensionärer och andra vars guldtänder man tar, vet inte ens om vad de är med och bidrar till.Kom sedan också ihåg, att institutioner som ”allmänna arvsfonden” inte existerar i de flesta civiliserade länder. Bara Island och Sverige har en sådan myndighet för förvaltandet av ”Dana-arv” som det kallas, eller medel från folk som dör utan arvingar och testamente.

Är det etiskt försvarbart att använda döda svenskars pengar till att via ”Svenska” kyrkans försorg islamisera Sverige ? Ja eller Nej ??

Och oavsett vilket alternativ nu allmänheten väljer, borde man inte först informera de som ska dö, samt deras arvingar om vad man gör med ädelmetallen från deras kroppar ??

Jag själv har frågat fyra av mina äldre släktingar, och ingen av dem har fått någon information om det här, eller vad ”Svenska” Kyrkan, det mystiska bolaget ”Fönix Miljö AB” och Arvsfonden håller på med…

Ingen vet vem som äger bolaget, och ingen förstår varför det och kyrkan gör en vinst på 20 % från de döda kropparna. Ok, detta är en laglig verksamhet, som har påbjudits av Miljöpartiet, men är den etiskt försvarbar ? För de som nu inte tycker att Sveriges kvinnliga ungdom skall bli lesbisk genom statens försorg eller som inte vill stödja Islam, Ibn Rushd och deras ”brödraskap” finns idag få eller inga möjligheter att undfly vad dessa kristna och deras medhjälpare håller på med. Det enda man kan göra är att upprätta ett eget testamente, vilket säkrast kan ske via advokats försorg. Jag själv har redan skrivit ett, men vad som hände med det, skall jag återkomma till.

En sak är att införa nya lagar – men innan man alls gör det – borde inte Regeringen Löfvén ha utrett de rent etiska konsekvenserna av vad en ny lag kan föra med sig.

Både journalisterna Rebecca Weidemo Uwell och Malin Siwe har krävt, att Allmänna Arvsfonden bör läggas ned, och upphöra med sin verksamhet. Också Sveriges Radio uppger, att även MSB, Myndigheten för Säkerhetsskydd och Beredskap, har bekräftat, att Allmänna Arvsfonden har gett pengar till avgjort anti-demokratiska organisationer. Detta är allvarligt, och bör inte upprepas – men hur många av oss svenskar visste om det här ? Kristendomen har sin frälsar- och Führer-princip – och däri liknar den Nazismen och andra totalitära rörelser. Det är när ett ”allsmäktigt” prästerskap eller en liten politisk elit kan tillåtas ta makten över media och ett helt land, som sådana här saker kan hända.

Det finns en sak vi kan göra för att protestera – och det är att hedna oss. Att gå ur Kyrkan, helt enkelt, och vägra att ha mer med den att göra. Det, och upprätta ett testamente för hederliga ändamål…

”Vestiga terrent” eller ”spåren förskräcker” – Tandguld och Titanskruvar… ”Skål i bröder, för allt som är förbränt – Och för klor och kol och kalcium och för tretton element” skrev en gång Nils Johan Einar Ferlin, den svenske poeten…

 

Och nu när vi nämner det – liknar inte Antje Jackélen den ökände Korpral Josef Porta i Sven Hassels böcker ? Denne roffare och marodör ska ha gått omkring med en apteringstång i fickan, bara för att kunna plundra liken av döda ryssar under Andra Världskriget… Antje Jackélen – eller är det Schakalén – gör på exakt samma sätt – men hon plundrar sina egna landsmän efter döden genom att stjäla tandguldet från dem…

Är sådant moraliskt försvarbart ? Skall det vara en ”kristen” kyrka som gör så ??

Stöder du LIKPLUNDRING – eller vill du gå ur Svenska Kyrkan ? – det finns en händig blankett här…

Sverige 2021: SAMTLIGA Biskopar FÖRNEKAR Evolutionsteorin… Och ännu mer muslimskt fusk AVSLÖJAS…

av

Allihop, varenda en, todos, alle, all av de 13 biskopar plus en viss Ärke- någonting, dvs Antje Jackélen personligen som ”Svenska” Kyrkan har utsett, står rakt fram och FÖRNEKAR evolutionsteorin och ALL modern vetenskap i en debattartikel i smutstidningen Dagens Nyheter, tyvärr fortfarande den största morgontidningen i Sverige.

Detta händer 152 år efter att Charles Darwin skrev sitt bekanta verk ”Om arternas uppkomst” eller ”On the origin of species” som sedan år 1871 också förelegat på svenska. Själv vet jag såsom varande Hedning och Humanist inte vad som är värst – att Svenska Tidningar tar in sådan här dynga i sina insändarspalter, eller att dessa rabiata kristna får fortsätta att försöka rasera själva grunden för vårt sekulära samhälle. Människan ska vara skapad av ”Gud” skriver de, men det är INTE SANT. Det är evolutionen och det naturliga urvalet som skapat människan, ingenting annat.

Är den här gamla damen i lustig hatt ”fullständigt slut i rutan” ? – Ja, man kan faktiskt undra…

Vidare säger dessa fåntrattar i mitror (så kallar de sina lustiga hattar – det märks ju att de här clownerna måste vara fullständigt ”i hatten”) att ”Klimaträttvisa” skulle vara påbjuden i den kristna Bibeln, som skapades för mer än 2000 år sedan, och som inte har förändrats sedan dess. Ren historieförfalskning, med andra ord. De påstår också att deras fiktive frälsare christos eller ”den smorde” (ja, han var en oljig rackare !) skulle ha varit klimataktivist, plus en hel del andra dumheter, inklusive en fullständigt körd målsättning om att ”Svenska” Kyrkan skulle bli klimatneutral 15 år före det svenska samhället i övrigt.

Ändå har det redan blivit allmänt känt, att de långtgående målsättningar som FN.s klimatpanel satt upp aldrig kommer att förverkligas, därför att de flesta större länder inklusive USA, Kina, Ryssland och alla andra Världsmakter av betydelse kommer att ÖKA sina koldioxidutsläpp, och inte MINSKA dem.

Alla experter är överens om att det inte finns någon substans i dessa mål, och inga realistiska planer för hur man ens skall nå dem.

Är det inte dags att göra slut på de här kristna charaderna och charlataneriet en gång för alla ? Det är ju fullständigt betydelselöst vad en futtig liten organisation med högst 5,5 miljoner medlemmar har för sig i ett litet land långt i nord – för de mer än 10 miljarder människor som bor på planeten saknar dess agerande all betydelse.

Någon ”förebild” för resten av planeten kommer den aldrig någonsin att bli, och deras ”självbild” av sig själva som ”godare” än alla andra saknar helt alla former av verklighetskontakt, så länge de fortsätter att förneka också de allra mest fundamentala delarna av den moderna naturvetenskapen.

Det är dags att GÅ UR ”Svenska” Kyrkan – nu har du EN SISTA DAG på dig att göra det – annars får du betala, betala och betala till dem i ETT HELT ÅR till…

Från den ”goa” staden Göteborg rapporteras idag att den sk ”Römosse-skolan” och andra fundamentalistiska muslimska friskolor måste stängas, sedan deras ledare – den fd. Moderate Riksdagsmannen Abdirizak Waberi visat sig misstänkt för grov, organiserad ekonomisk brottslighet, som försiggått i många år.  Åtal för grovt bokföringsbrott väcktes redan för en månad sedan, och de 600 elever som utsatts för långtgående religiös indoktrinering kan nu väntas få svårt att anpassa sig till en normal skolgång och hela det svenska samhället, eftersom de fått lära sig att ”heliga andar” och en ”allsmäktig” gud kallad ”Allah” ska styra alltihop…

Minst 4,5 miljoner av svenska skolpengar gick via Waberi till extrema islamistiska rörelser i Somalia, helt utan att svenska myndigheter var medvetna om det.

Waberi är också känd för sina uttalanden om att män får slå sina hustrur, och att misshandel i hemmet skall vara i enlighet med Koranens bud…

”Jadu Kålle – E han GO I HUVVE då änna eller ? Han e ju föffan ente rekti nånstans…”

 

De ekonomiska oegentligheterna ska ha pågått i flera år, mellan 2017 och 2021. När härvan till sist rullades upp tog kommunen beslut om att stoppa vidare utbetalningar till skolorna på 40 miljoner kronor. Waberi skall också ha spritt sin underliga förkunnelse till Borås, och påstår att hustrur skall slås med käppar, samtidigt som varje man skall ha 4 stycken av dem…

Detta sker här och nu – I Sverige eller ”Landet Löfvén” av år 2021 – GANSKA SKRÄMMANDE, ELLER HUR ?

Gastar och Spöken inför Halloween ? Är inte MONOTEISMEN och dess ständiga förtryck av Vetenskap, Kvinnor och Barn ännu mer SKRÄMMANDE ??

KASTA UT dem ur Sverige – VAD HAR DE HÄR ATT GÖRA ??

VARNING: Du har väl inte tänkt att begå någon ”Nattvard” inför Allhelgona eller Alvablotet ?

av

De kristna praktiserar fortfarande rituell kannibalism i symbolisk form, såhär års och varje söndag, som Solen ger oss. De låtsas, att de dricker människoblod och äter människokött, och tycker att det ”ger en fin känsla av gemenskap” efter vad jag hört. Själv betackar jag mig för sådana vidriga kannibalritualer. Nästan alla kulturer på vår jord, undantaget möjligen några enstaka fårskallar på Paupa Nya Guinea, eller bortglömda stammar i Borneos djungler, förstår att det här med kannibalism är ett passerat stadium i mänsklighetens utvecklingshistoria, och att vi inte längre kan sjunka så djupt, och sysselsätta oss med något så lågt och något så frånstötande, som dessa kristna bruk.

Att fira sina anhöriga skall man göra under värdiga, enkla och okonstlade former – kannibalism och allsköns ”mässande” hör INTE dit !

Att de kristna sedan låtsas äta upp sin egen frälsare, till råga på allt, är ingen ursäkt – utan snarast en förvärrande omständighet, i alla fall i mitt tycke. Även om jag skulle kunna acceptera det faktum, att svaga människor kanske tycker sig behöva en ”Herre” eller ”Führer” som hela tiden befaller dem vad de ska göra, bara för att de inte klarar av att stå upp för sig själva, eller ens en normal tillvaro utan att ”frälsaren” skall komma och diktera en massa regler för dem (ja, jag vet – det är verkligen för ynkligt – vilken människa skulle egentligen vilja leva ett helt liv på knä ?) så skall de väl inte försöka ÄTA frälsaren ? Stycka hans kropp och stoppa bitar av den i munnen ? Vem som helst kan ju ändå förstå, att om frälsaren nu är en person man älskar och ärar, så har man faktiskt inte lov att behandla honom på det viset, och inte andra människor heller, för den delen. Hela denna kristna föreställningsvärld med ”dyrkan av lammets blod” osv osv framstår för mig som så vanvettigt sjuk, att jag faktiskt blir allvarligt äcklad av den, och så måste den väl rimligen framstå för alla någotsånär sunda och friska, vuxna människor.

Och jag är inte den förste, som äcklats, Ok, de kristnas ständiga ”mässande” och gregorianska psalmsång låter kanske ”pikant” för en del öron, och kanske man anser att det är särskilt ”rafflande” eller ger en speciell ”kick” för vissa personer att stå och berusa sig på billigt rödtjut och majsoblater.

Protestanterna – dit ”Svenska” Kyrkan hör, säger att de bara sysslar med rituell kannibalism i symbolisk form, dvs inte på riktigt, utan bara som en väldigt utflippad form av sk ”lajjv” eller ”laj”, alltså ett levande rollspel ungefär. Men vilken någorlunda vuxen och sund människa skulle alls kunna få ut någon vettig andlig upplevelse av att stå och låtsas vara vampyr, och dricka ”frälsarens” blod i någotslags altar-rund, och sedan låtsas äta en annan människas kött ? Så gör man ju bara inte, och det borde vara självklart för alla och envar.

Sedan finns också Katolikerna, ni vet de där kristna som insisterar på att deras kannibalism sker även i verkligheten. Deras präster förutsätts nämligen kunna ”trolla” eller utöva en särskilt stark och mäktig magi vid själva konsekrerandet av hostian, som det så vackert heter, och då förvandlas de smaklösa majsoblaterna och det billiga rödvinet till människokött och människoblod på riktigt, och sedan skall alla stå där och äta och dricka av detta minst 2000 år gamla, skämda blod och kött. Det kan inte smaka gott, det förstår ju var och en.

Enligt det Tridentinska mötets beslut från anno 1564 får ingen katolik tvivla på de här sakerna, för då är han eller hon faktiskt en kättare, och måste bli utesluten ur själva kyrkan. Inte ens nykterister, eller de som av någon anledning (medicinska skäl, till exempel) inte vill dricka rödvin eller låtsas vara vampyrer, ges den minsta pardon. Nej, man tvingas till de sjuka vampyrlekarna och de underliga ”rollspelen” i alla fall… Ska det vara så ? Är detta ens kristligt ??

En roman om en svensk kättar-process. Folk i vårt land blev dömda till döden och brända på bål, bara för att de inte ville vara kannibaler !

Anno 1303 ställde en god bonde vid namn Botulf Botulfsson i Gottröra, Uppland samma fråga, och vågade ifrågasätta de här sjuka och urspårade kannibal-ritualerna. Man försökte tvinga honom till botgöring och köra ut honom ur menigheten, som den friska och sunda hedning han var – för hedendomen var fortfarande stark på den här tiden, till och med i själva ärkestiftt, och rikets centrala delar. Men Botulf vidhöll sina åsikter sju år senare, och sade helt öppet följande:

Nej. Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?

Man hotade honom med bålet, dödsdom och rättegång. Han stod vid sitt ord, som alla trofasta hedningar.

Jag har sagt det, och jag förnekar inte att jag sade det.

Man kastade honom i fängelse, bara för hans åsikters skull, men när man den 8 april 1311 – glöm aldrig detta datum ! – brände honom levande på bål, sa han bara;

”Den elden kommer att gå över efter en kort stund.”

Botulf dog som han levat, fullt övertygad om att Eukaristins sanslösa äckel-ritual måste avskaffas, och lika övertygad är jag själv. Inom parentes finns det dem, som tror att Botulf Botulfsson fortfarande spökar på Gottröra kyrkogård och kan ses som en stor eldkula där i de mörka höstnätterna, och det kan ju vara intressant att veta. Fast, han avrättades inte där, utan mitt i centrala Uppsala. ”Svenska” Kyrkan har hundratals etniska svenskars och svenskors liv på sitt samvete, men har aldrig aldrig gett den minsta ursäkt för vad man gjort – och om Botulf skulle spöka någonstans, skedde det kanske bäst hos en viss Antje Jackélen personligen…

Detta kristna ”kick-sökande” eller vad som nu kan antas ligga bakom att låtsas vara vampyr – i vuxen ålder – och inte som ett Halloween-skämt – utan på fullt allvar, kan lätt slå över, och många kristna har under tidernas lopp övergått till ”tyngre grejor” och börjat stycka, mörda och äta sina medmänniskor på riktigt, helt utan förbarmande. Detta visar tydligt hur farligt det är, när kristna föreställningar eller kannibal-ritualer – om så bara i symbolisk form – tillåts och accepteras i ett modernt samhälle…

 

När man under 1900-talet och i vår egen tid intervjuat riktigt sjuka psykopater och kända lustmördare som Peter Kürten, Geoffrey Dahmer och andra sådana, så har de alltid sagt samma sak som de kristna: Kannibalismen har gett dem en särskild ”kick” och de har blivit religiöst upphetsade av att dricka blod från sina offer, äta kroppsdelar från dem osv – ofta anger de den kristna ”Nattvarden” som direkt inspirationskälla, och tycker att deras egna illdåd är som en ”religion” för dem, vilket ju inte ursäktar vad de gjort – och fortfarande gör..

Vi andra, däremot, har för länge sedan övervunnit de här sjuka drifterna, och förstår nog allihop, att det inte skapar bra relationer att äta upp andra människor, allraminst en älskad och vördad ”frälsare” om man nu alls behöver hålla sig med just en sådan. Det är inte sunt, helt enkelt, och ingen värdig religiös symbolik heller – det kan man inte säga.

Låt oss nu göra ett litet ”andligt experiment” för ett tag.

Låt oss säga – bara rent hypotetiskt – att den kristna nattvarden togs bort ur alla kyrkor, totalförbjöds och aldrig praktiserades mer…

Vad skulle då hända, tror ni ?

Skulle hela Kristendomen dö ut, eller gå omkull  – Ungefär som en del mosaiska trosbekännare inom ett visst svenskt ”Centralråd” hävdar, ty de säger ju att hela Judendomen formligen skulle explodera, ja förintas sorgligt nog, bara därför att de själva inte får lov att skära förhuden av små pojkar utan bedövning längre – en annan blodig och onödig ritual, som de flesta kloka och civiliserade människor inte ser någon egentlig mening i längre..

Nja – till och med de flesta kristna skulle väl kunna erkänna, att själva budskapet eller kristi lära skulle finnas kvar i alla fall, och att det egentligen inte gör någonting alls, om nattvarden togs bort helt.

Vad är egentligen det viktiga i religioner – oavsett vilken religion vi nu talar om ?

Är det en massa ritualer, och deras utförande som är kärnan bakom alltihop – eller är det tron, det praktiska handlandet eller moralen ?

Ok – jag är inte kristen, blir det aldrig heller – men jag tror till och med att de flesta av mina kristna läsare håller med mig om att det inte är ritualerna som sådana, som är det viktiga i deras tro. Det viktiga är istället hur man uppför sig emot andra människor, och de flesta av oss har då i alla fall kommit så långt, att vi förstår och inser att det inte är bra att dricka blodet från en annan människa, eller försöka äta upp någon av våra medmänniskors lik. Inte ens apor eller högre däggdjur brukar bära sig åt på det befängda viset, förresten.

De kristna borde verkligen kunna avstå från sin avskyvärda låtsas-kannibalism, det är det minsta man får lov att säga.

Antag nu att någon djupt kristen person någonstans – eller lika gärna en Asatroende och Nordisk hedning – annars lever helt och fullt ut i enlighet med diverse budord, aldrig begår några större synder värda namnet, och även annars lever ett syndfritt, stilla och värdigt liv, som inte skadar eller stör någon. Kan man då säga – eller kunde man då säga, att denne eller denna person inte vore ”god” enbart därför att hon eller han vägrar att ta nattvarden ??

Återigen – vilket är viktigast ? Enbart ritualerna, eller tron som sådan ??

Notera också, kära läsare, att jag aldrig aldrig någonsin talar om ”Forn sed” för Asatro är ingen Sed. Den är och förblir en levande tro, inget annat – det gäller att begripa skillnaden.

Det finns också andra bibelställen – ifall vi nu måste se allt ur ett kristet perspektiv – som väl mycket bättre fångar kristendomens högst eventuella anda, än några förgrymmade kannibal-ritualer.  Berättelsen om Bespisnings-undret, till exempel – det påstådda miraklet med sex kornbröd och två fiskar eller hur det nu var – även om det luktar bluff och båg lång väg.

Många religioner och livsfilosofier sätter värde på en gemensam måltid, eller gemensamma dryckeslag för den delen, så länge man inte går till övermått, i alla fall. Inget fel med det.

”Sa Yeshua något om bröd och fisk ?? Hit med fiskarna i så fall !” (var och en väljer vad han tycker är värdigt eller kan tro på…)

Kaffe och bullar på Församlingshemmet, ja ett helt vanligt gammaldags ”Kyrk-Kaffe” – skulle inte det kunna ge de kristna en lika ”fin” eller minst lika bra gemensamhetskänsla, utan kannibalism, utan att dricka lammets blod, eller andra tokerier i någotslags utflippad Dracula-mässig Halloween stil ??

En del kristna propagerar idag för sk ”Bryt-bröd” och gemensamma måltider, och Frälsningsarmén driver sedan många år soppkök för städernas fattiga.

Förutsatt att vi nu – fortfarande helt hypotetiskt, bara för en gångs skull och bara för den hör gången resonerar som de kristna, vore det inte en mera Gudibehaglig gärning i så fall, att först utspisa de fattiga, och se till deras behov, än att skänka ut rödtjut och oblat-snusk till de rika, och redan frälsta ? Förutsatt att Yeshua nu alls har existerat, vilket skulle han mest uppskatta, tror ni ? Att några dårar står runt ett altare, och låtsas äta upp honom, eller att de verkligen hjälper någon medmänniska – på riktigt ? Vilket vore bäst ??

Även i Hinduisk tradition och många andra hedniska traditioner, som till exempel Asatron ingår bespisning av fattiga och hungriga som en del i vanlig gästfrihet. Det finns hela hindutempel i Indien, där man specialiserat sig på att dela ut gratis mat till svältande eller behövande, men tyvärr har man fått sluta med det nuförtiden, eftersom det visat sig att Muslimska terrorister infiltrerat templen och blandat gift i maten för de troende, med allvarliga förgiftningsfall som följd.

Enligt Hávamáls första, inledande strofer står det att en värd är skyldig att tillhandahålla mat till sina gäster, i den mån de uppför sig anständigt, och inte äter honom ur huset, bär sig svekfullt åt eller utnyttjar hans gästfrihet för egen snöd vinnings skull.

Både värdfolk och gästfolk har skyldigheter, och inte bara rättigheter, och det vore inte minst viktigt att komma ihåg i denna tid av massinvandring och globalism – för vi gör nog alla bäst i att minnas Havamals sunda och enkla regler om hur man skall vara och bete sig, här i livet.

I de nordiska sagorna – och även på runstenar, som en från Ryssby i Småland – finns ett begrepp som heter ”Matargothan” men som ofta blivit felöversatt.

Detta begrepp nämns även i den Norska ”Konungaspegeln” från 1100-talet. ”Matargothan” betyder inte matgodhet eller enbart matglädje, om nu någon trodde det.

Nej, det betyder att det är en furstes första plikt att sörja för god och nyttig mat till sitt folk, och se till att ingen blir utan. Kött, fisk, gröt, grönsaker, ägg. Ingen kannibalism, och annat kristet snusk – för sådant ville inte Nordborna ägna sig åt, ens i stunder av yttersta nöd.

Sund försörjning, sunda ideal, sunda kostvanor – helt enkelt – som det är och bör vara i vårt land.

VÅGA VÄGRA VARA KANNIBAL – SÄG NEJ till all kristen ”Nattvard” !!!

Svenska Folket är ENIGT: ”Vi Hednar oss och GÅR UR Svenska Kyrkan…”

av

Med bara 10 dagar kvar till det idiotiska ”stoppdatum” som den sk ”Svenska” Kyrkan fortfarande håller fast vid av okänd orsak, vill ändå fler och fler medborgare i vårt land ta chansen, gå ur och hedna sig. Den som går ur Svenska Kyrkan före den 1 November SLIPPER att betala skatt i ett helt år extra enligt denna uppenbart orättfärdiga och pinsamma gamla regel.

En insändarstorm har nu börjat rasa i det tysta, och redan är 44 % och fler av alla svenskar Hedningar.

På den här sajten kan du själv räkna ut alla de hundratusentals kronor du tvingas lägga ut för något som du ändå inte vill ha, ifall du är kvar i andlig träldom och i kristendom.

Jag citerar från en medborgare bland många, som har genomskådat det sk ”välgörenhets-argumentet”. Kyrkan säger att just den är godare än alla andra religioner och samfund i Sverige, men det stämmer helt enkelt inte. Man påstår felaktigt att ”jamen vi ger så mycket till välgörenhet” men en titt i de officiella räkenskaperna, visar att mindre än 7 % av detta samfunds budget går till välgörenhet, och man tar dessutom ut orimligt höga administrativa avgifter för alltihop. Och för övrigt – är det inte DU SJÄLV som vuxen svensk, som bestämmer till vem, eller hur mycket eller lite du vill ge ? Inga svenskar vill väl stödja islamiseringen av vårt land, men ändå är det en politik ”Svenska” Kyrkan står bakom sedan länge…

Jag gick själv ur kyrkan för rätt många år sedan och det är inget jag ångrar för det är mycket pengar som jag har sparat genom åren. Anledningen till att jag gick ur var inte bara på grund av pengarna utan för att jag inte är det minsta religiös. Jag har svårt för det mesta som har med religion att göra och känner att det är inget jag vill stödja.

Att gå ur svenska kyrkan kyrkan är enkelt. Man laddar ner en blankett här, fyller i och skickar den till sin församling.. — — En anledning man hör för att personer inte lämnar kyrkan är att de skänker pengar till välgörenhet och därför kan man tänka sig att fortsätta att betala kyrkoavgiften. Det finns ju inget som hindrar en från att själv skänka en del av pengarna man sparar till välgörenhet så det tycker jag inte är någon anledning till att inte lämna.

Det är förstås upp till var och en om man vill lämna kyrkan eller inte men för mig var det inget svårt beslut. Tänker du också göra det så se till att göra det nu direkt så du hinner innan den 1:a november.

Från bloggen ”Money for nothing !” 9 Oktober 2019

Också många kristna lämnar nu en orättfärdig kyrka, som bara sprider islam, och stöder islamisering. Härom dagen läste jag denna insändare:

Du, som liksom jag, inte har någon kontakt med eller glädje av ”Svenska kyrkan”, skriv snarast en ”Anmälan om utträde ur Svenska kyrkan”. Det fordras ingen blankett (som finns på pastorsexpeditionen), utan det går bra med handskrivet brev. Viktigt är att det innehåller rubrik: ”Jag anmäler utträde ur svenska kyrkan”. Vidare personnummer, namn, adress samt ort, datum och namnteckning.

Kyrkoavgiften är ytterligare ett skäl. Om du är ”låg-pensionär” är denna avgift en onödig utgift på 3 000 kronor/år eller mer. Du betalar ändå begravningsavgiften som täcker kostnaden för gravplats, kremering och gravsättning och även lokal för begravningsceremoni.

Om mer än 50 procent av medlemmarna lämnar ”gemenskapen” kanske de styrande tvingas tänka om.

Troende 80+ (Skaraborgsbygden 2019-10-09)

Där hör ni – Hedendomen förenar vårt folk – över generationsgränserna !

ALDRIG I LIVET ska du DÖPA dina barn – TVÅNGSREGISTERING är och förblir en ALLVARLIG KRÄNKNING !!

I vilket Jens Flycht menar att det ”inte skulle gå” att härleda skålgroparnas betydelse

av

Bara några minuter efter att jag publicerat mitt senaste inlägg om Karlebys Gånggrifter, gjorde en viss Jens Flycht, annars en flyhänt journalist ett inlägg på den utmärkta bloggen ”Sverigereportage” som jag ofta brukar läsa. Den utgör snarast en motsvarighet till bokserien ”Sällsamheter” som landskapsvis redovisade märkliga föremål, fornfynd, sevärdheter och personhistoria över hela Sverige – numera är den för länge sedan utgången, men kan hittas på exempelvis tradera…

Denna gång har emellertid Jens Flycht tagit sig vatten över huvudet. Han menar att det ”inte skulle gå” att härleda Skålgroparnas eller Älvkvarnarnas användning, när de skapades under yngre stenålder eller bronsålder – en för mig ganska häpnadsväckande slutsats, som vederlagts av de flesta arkeologer. Dessutom talar han emot sig själv, när han nämner att traditionen med ”smörjning” och offer i älvkvarnarna är hundratals år gammal. Varför skulle den då inte ha kunnat traderas ännu längre tillbaka i tiden ? Ok, vi har inte absoluta bevis för detta, eftersom vi saknar skriftliga källor – men VAD är egentligen skriftliga källor värda ? All arkeologi vore omöjlig som vetenskap, om man inte fick ta till indicier eller bedömningar av sannolikhet.

Betrakta här denna hällristning från Vitlycke i Tanum. Den föreställer helt klart guden Tor, med hammaren lyftad, åkande i en hjulförsedd vagn, som verkar förspänd med ett bockliknande djur. Hällristningen är minst 1600 år gammal, vilket man kunnat datera tämligen exakt med hjälp av spår av nötning och jordlager – den var ”övertorvad” tills Tanums hällar blev riktigt undersökta. 3600 år av historia har inte förändrat bilden av Tor, och förutom det har vi också dussintals andra bevis för att Asatrons myter faktiskt kan härledas tillbaka till Bronsålder, vilket bland annat bloggen ”Brons & Blod” redovisat rikhaltiga och utförliga bevis för, inklusive noggrant angivna akademiska källor.

Om nu saker och ting KAN traderas i minst 3600 år, varför skulle det då förhålla sig annorlunda med ”älvkvarnarna” ??

Förvisso har Jens Flycht rätt i att inte alla kommuner i Sverige är ärliga eller sanningsenliga, när det gäller hur de marknadsför sina fornlämningar till turist-industrin. Det gäller inte minst det kristna Västergötland, och exploateringen av det fejkade ”Arn-land” och vår medeltidshistoria, inklusive de påstått äldsta kyrkorna, vilka jag behandlat i flera inlägg. Men, Jens Flycht skriver – och här är jag benägen att ge honom rätt…

Den fem ton tunga Kymlingestenen flyttades år 1899 från gården Kymlinges ägor, som numera är en del av stadsdelen Sundbyberg i Stockholm, till Skansen. Efter 99 år flyttades stenen från Skansen till Rissne centrum. Efter ytterligare tio år flyttades den till sin nuvarande plats vid Igelbäckens naturreservat – som ligger i samma område där Kymlingestenen ursprungligen stod.

Numera är detta stenblock och dess 3 000 år gamla skålgropar något av ett signum för Sundbyberg. Politiker i Sundbyberg använder gärna Kymlingestenen som exempel på områdets långa historia.
Så här står det på den drygt tio år gamla informationstavlan som är rest intill Kymlingestenen:

”På stenens flata översida finns ett sjuttiotal
älvkvarnar, små skålformade urgröpningar.
I dem offrade forntidens jordbrukare för att
få en god skörd. I kultens centrum stod
frukbarhetsgudinnan, modergudinnan.
Älvkvarnarnas var hennes tecken”

Texten är häpnadsväckande i och med att påståendena som görs saknar vetenskaplig grund. Påståendena om modergudinan från bronsåldern och att älvkvarnarna var hennes tecken, är snarare en blandning av dunkel folktro, berättartradition, hypoteser, missuppfattningar och modern marknadsföring – med syfte att göra en intressant fornlämning ännu mer intressant.

Detta är rätt och riktigt. Påståendena om en ”modergudinna” under Bronsåldern luktar båg, jox, lögn, hitte-på och BOGUS eller med andra ord pseudo-vetenskap. Antagligen står vi här inför en vilsen kommunal kultursekreterare, som lortat ned sig med ”fornsederi” och annan bluff, i stil med Marija Gimbutas och hennes för länge länge sedan avslöjade new age hokus pokus-teorier, som motbevisats gång på gång.

Sundbybergs Kommun borde VETA BÄTTRE än att publicera Hitte-på och BOGUS som varande vetenskaplig sanning… (Bildkälla: Sverigereportage)

Dessutom gör Jens Flycht en ordentlig tankevurpa, då han säger att skålgropar också skulle förekomma på vertikala ytor (helt utan att ge något exempel på det) och att detta skulle motbevisa det faktum att man i århundraden och i årtusenden offrat smör, säd och annat i dem. Men varför det ? Om skålgroparnas existens nu verkligen är ett ”mysterium” som Jens Flycht själv påstår, kan man inte tänka sig att det funnits flera användningsområden ? Fantasifulla teorier saknas inte. Jag har själv läst om skålgropar på hällristningar som en markering av stjärnbilder, antal barn, dagar och i England har man framlagt teorier om att det skulle röra sig om inknackade fixpunkter för forntida lantmäteri – ett slags gränsmarkeringar eller måttenheter, då flera Engelska gropar eller knackmärken har exakt samma diameter – en ”inch” eller tum…

Denna hällristning från Bohuslän innehåller yxlyftare på båda sidor om en tydligt markerad gräns…

Inte alla skålgropar har samma betydelse – vilket blir helt uppenbart om man detaljstuderar dem. Mycket ofta ligger de på isolerade stenblock eller hällar, helt utan någon form av bilder eller någon ”figurativ” ristning i närheten, eller intill groparna i stenen, som i en del fall tydligt kommit till med hjälp av knackstenar, och i andra fall med mejslar av metall, vilket man faktiskt kan spåra och urskilja. Somliga har menat, att det varit symboliska riter med eldborrar och liknande, som man tagit till vid solstånden. Även i sen folktro fanns liknande ceremonier. Man lät den ”gamla” elden brinna ut i vedspisen eller eldstaden, och tände en ny som ”gnideld” – och sparade glöderna till nästa solstånd – förmodligen var det inget ”magiskt” eller andligt alls med detta – utan bara en praktisk sedvänja. Det här känner inte Jens Flycht till, men nu så är han ju bara en svensk journalist, och inte en ÄKTA hedning, som jag själv..

För övrigt har man hittat skålgropar i Grekland, Israel, på Sardinien, i hela Europa inklusive brittiska öarna, och dessutom också så långt bort som i Sydamerika och i Indien.. Självklart spänner detta fenomen över tusentals år och massor av OLIKA kulturer och folkstammar, och då kan det INTE finnas EN förklaring eller ett bruk bakom alltihop.

Men faktum är nog – också i Hinduismen har man sedan Vedisk tid ibland inte bara tänt eldoffer i större gropar – utan smort små gropar i offerhällar med koncentrerat smörfett, eller ghee… Om Indierna – såsom varande indoeuropéer – har denna ritual, oförändrad sedan drygt 4500 år – varför är det då så otänkbart för just Jens Flycht att tänka tanken, att det även i Norden kan traderas traditioner såpass länge…?? Nyligen visade SVT ett program med världens äldsta Lederhosen – ett plagg som ännu bärs i Bayern och alpområdet, men som faktiskt förelåg i stenåldersupplaga – så där ser man..

Betyder skålgroparna till vänster om denne yxlyftare från Flyhov vid Kinnekulle siffran ”fem” ? Och är skålgroparna ovanför och till höger om figuren en markering av solen eller månen i zenith, respektive vid horisonten – som en del föreslagit ??

Helt uppenbart är, att inte alla skålgropar har SAMMA betydelse. Studera exemplen från svenska hällristningar här ovan – för detta kan ni INTE motbevisa…

Karlebys gånggrifter

av

Ett inlägg om trakten kring Ålleberg på en annan blogg fick mig att uppmärksamma byn Karleby eller Karleby Långa i Västergötland, nära Ålleberg – helt säkert en av Sveriges äldsta byar eller bosättningar överhuvudtaget, eftersom den faktiskt går tillbaka till ca 3500 år före vår tideräkning – byn är med andra ord mer än 5500 år gammal, och minst 1500 år äldre än Egyptens pyramider !

Gånggrifterna vid Karleby långa, enligt ”Samlingar för Nordens Fornälskare” från år 1822 – 30

Genom byn, som är en såkallad radby,  går nämligen en forntida väg, som daterats till äldre bondestenålder, och på varje gårds marker, finns en enorm gånggrift, inte mindre än 13 stycken av dessa Torshammar-formade familjegravar ligger på linje utmed den uråldriga vägen, eller längs gårdarna i byn. Här finns också den allra största gånggriften i Sverige, Ragnvalds grav – och ett inlägg om dessa gravar kan ju passa bra såhär i Alvablotets tid.

Karta från Wikipedia över Karleby socken (i grönt) med Ålleberg, där Ållebergskragen hittades – Gånggrifter i lila.

Man vet att gånggrifterna byggdes som ett slags familjegravar under ett ganska kort skede i historien, runt 3350 – 3200 efter vad arkeologerna nu anser, och att de mest förekom i Västergötlands centralbygder – det sägs att 127 säkert identifierade och 77 troliga (men delvis förstörda) gånggrifter finns här, och det är 2/3 av alla de 204 gånggrifter som finns i Sverige överhuvudtaget, inklusive Skåne, Halland, Bohuslän, Öland och ett tänkbart fynd i Södermanland. Vanligen anser man att de skulle vara spår efter en pan-Europeisk megalitkultur, och tyda på vida handelskontakter – Karleby socken råkar dessutom vara den fornminnesrikaste i hela Västergötland, och det vill inte äga lite ! Här måste redan för 4-5000 år sedan funnits en omätligt rik bygd, en hednisk kultur i en hednisk tid, som de flesta nu glömt bort – och med tanke på att Tor själv är känd från hällristningar och bronsålder, samt det faktum att många gånggrifter är inrättade efter sommar- och vintersolstånden, vet vi att det som senare skulle bli Asatro praktiserades redan då…

Ett hotat kulturarv. Samma folk och samma släkter odlar ännu samma landskap – men för hur länge ?

Än så länge finns inga ”ensamkommande” i vad som kan vara ett av Sveriges allra äldsta kulturlandskap. En del av gånggrifterna användes till minst omkring år 2000 före vår tideräkning, och en del intill järnålderns slut. Man har ansett, att inte alla av dem skulle varit täckta av gravhögar, utan att man vanligen låtit takhällarna på gravkammaren vara obetäckta, vilket ska synas av att man gjort skålgropar för offer av säd, blommor och annat i dem ända in i historisk tid, som en hyllning till släktens döda. När Oskar Montelius år 1872 grävde ut Klövagårdens gånggrift – en av de större – den är försedd med en 7 meter lång gång, och en gravkammare på 6 x 2,5 meter – hittade man rester efter hela 80 personer – skelettmaterialet är kanske inte bevarat idag, och blev dåförtiden endast bristfälligt undersökt, men det mesta tyder på att det rör sig om individer, som kom från en och samma släkt, genom en räcka av minst 500-600 år.

Karleby har en enastående historisk kontinuitet, vilket gör kulturlandskapet norr om Ålleberg till något som borde vara UNESCO-världsarv, och lämnas opåverkat åt senare generationer.

Ingången till Klövagårdens gånggrift, med Ålleberg i bakgrunden.

Flera av de hällar, som täcker de största gånggrifterna väger kring 8-9 ton, och måste ha fodrat avancerad teknik eller mycket arbetskraft för att ha lagts där de nu ligger. Man vet att gånggrifterna användes så att man först begravde individer ur den generation som skapat dem, och försedde de döda med gåvor av mat och dryck. Sedan förseglades graven, tills det var dags för nästa begravning i släkten, och då bars denna ättemedlem försiktigt in genom den långa gravgången – bokstavligt talat en resa er i underjorden – till sina förfäder. Gravskicket har alltid skiftat under hednisk tid, men även långt fram i tiden har det funnits släkter, som iakttagit precis samma seder och bruk som megalitbönderna på Västgötaslätten.

Ett exempel på detta är släkten Adlerbergs Pyramid vid Järfälla Kyrka, anlagd 1762 – nu stängd och igenmurad för alltid av ”Svenska” Kyrkan, som på 1950-talet ansåg att gravvalvet under pyramiden var ett ”ovärdigt” sätt att begravas på, efter det att släkten Adlerberg dött ut i Sverige – de delvis förmultnade kistor som står inne i valvet, har sedan dess fått vara ifred för alla besökare, och det är kanske tur..

Men i Karleby ligger fortfarande Ragnvalds grav – den gånggrift som man felaktigt pekar ut som gravplats för Kung Ragnvald Knaphövde, han som underlät att ge Västgötarna gisslan då han red på Eriksgata från Småland, och därför blev ihjälslagen av dem. Ragnvaldsgraven har en 11 meter lång tunnel som leder in till en kammare på monumentala 16 x 2,5 meter – ett mer än 30 kvadratmeter stort utrymme, byggt under äldre bondestenålder, vilket måste anses som enastående inte bara för Sverige, utan för hela Europa. Undantaget Newgrange på Irland, och några andra anläggningar i Bretange och på Malta, finns det inte så stora byggnader bevarade från stenåldern i Europa överhuvudtaget.

Ragnvaldsgraven har aldrig blivit utgrävd, och man vet inte än idag vem eller vilka som vilar i den.

Ursprungligen var högen omgiven av en gravhög med en höjd på upp till 3 meter och en diameter på 33 meter – den bar gjord av finaste Odal eller åkerjord – det dyrbaraste man dåförtiden hade att ära sina döda med – för mylla utvecklades långsamt, över flera hundra år av träget jordbruk och bearbetning med årder och enkla träredskap, innan de första plogarna kom…  Västgötarna var – och är – ett segt, oböjligt och stålhårt hedniskt släkte…

 

ASATRO tar plats i Dansk Kommunalpolitik – i Sverige får vi inte ens begravas som vi vill…

av

Danska TV 2 öst rapporterar idag från den goda staden Hjörring i Vendsyssel, där ASATRON nu tar plats i kommunalpolitiken. Det är ingen mindre än Hr. Niclas Gjedsig Larsen, kandidat för det danska social-liberala partiet Alternativet, som säger att han går till val på att: ”Sikre Asatroende og deres religion f.eks ved et fristed til gudetilbedelse/naturområde Og jeg kunne blive ved! ” Denne frisinnade Hedning är född 24 Oktober 1994, får vi veta, och således 27 år gammal – vi får väl gratulera allas vår Hr Larsen till den kommande födelsedagen – och stödja hans kandidatur..

Karta, som visar platsen för Hjörring Kommune

Tilläggas bör, att det Danska Asa- och Vanatrosamfundet redan år 2008 fick en egen gravplats att förvalta själva i Odense, Odens gamla offersjö och stad.

I mer än 12 år har den nu fungerat helt utan Danska Statens eller ”Folkekirkens” inblandning – men här i Sverige nekas vi Asatroende (och alla andra religioner) helt rätten att begravas i egen regi, utan att ”Svenska” Kyrkan skall komma och lägga sig i, ta över hela arrangemanget och förstöra alltihop.

Inte heller Muslimer, Hinduer, eller alla de som önskar en Borgerlig Begravning kan få genomföra det själva. ”Svenska” Kyrkan fortsätter att orättmätigt och diktatoriskt tränga sig på människorna i deras sorg, och tillåter inte, att begravningsplatser kan anordnas i kommunal regi, som i Danmark och snart sagt jordens alla civiliserade länder. Enbart i Stockholm och Tranås kommuner i Sverige gäller inte det såkallade ”begravningsmonopolet”.

Varför måste våra gravplatser hela tiden besudlas av kristna kors och andra dumheter ? Varför inte begravas i en fridfull storhög, som här i östergötland…

Humanisterna – där Hedniska Tankars redaktör är mångårig medlem – har i flera år krävt att människor här i landet skall få bli respekterade som individer, och inte skymfas och hånas efter döden, genom ett tvång att bli begravda på kristen mark, med ritualer och annat som de inte kan acceptera, och inte vill ha eller betala för. Ändå vägrar Regeringen Löfvén att ens ta upp frågan, och inget slut syns på det kristna förtrycket. Vad tycker egentligen Sveriges alla muslimer om att tvingas bli begravda på kristna kyrkogårdar ? Och varför vägrar kyrkan att ta hänsyn till alla etniska svenskars åsikt ?? Över 45 % av medborgarna är ju inte ens med i ”Svenska” Kyrkan – varför får de då inte begravas i något annat samfunds regi, och borde inte griftegårdar och annat – samt religiöst neutrala begravningsplatser vara en kommunal angelägenhet ?

De två organisationer (varav en håller på med new age och annat flum, som ”forn sed” och andra garanterat tvivelaktiga verksamheter) som säger sig representera oss hedningar har INTE GJORT ETT ENDA DUGG för att lösa problemet. ”fornsederiets” alltmer fåtaliga anhängare säger att de grundades redan på 1990-talet, efter att ha ”kuppat” bort Sveriges Asatrosamfund under oseriösa former, och NAS – Nordiska Asa Samfundet – som grundades 2014 i Norrköping – har inte nått någon som helst framgång i frågan. Själv tycker jag att det är skandal, och snarast bevisar det väl, att INGEN av dessa två organisationer håller vad de faktiskt lovat.

Framtiden tillhör den Hedniska Humanismen, och det har man insett i Danmark och på andra håll.

Med en ny Regering nästa år, eller med en ny ärkebiskop kanske det äntligen blir slut på det religiösa förtrycket – det enda alternativ som står till buds just nu är att ansöka hos länsstyrelserna i respektive län om att få sprida ut sin aska i naturen eller till havs, och det tycker jag ni alla bör tänka på inför Alvablotet – de dödas högtid i vårt land – det som på falska grunder kallas ”Allhelgona” fast det inte har med några helgon alls att göra – och inte heller är det ”Halloween” – en amerikansk-irisk pajas-fest…

Att få fira våra döda under VÄRDIGA former UTAN Kristen inblandning eller gapiga, skrikiga Halloween-firare borde vara en MÄNSKLIG RÄTTIGHET – men så är det INTE i dagens Sverige..

L’Anse aux Meadows daterat med ny teknik

av

Igår kablade media ut över Världen att den vikingatida boplatsen vid L’Anse aux Meadows på Newfoundland daterats med ny teknik. Tidskriften Nature var först med att avslöja att granvirke fällt år 1021 användes i hus och hallar – och genom förhöjd kosmisk strålning år 993, har man nu kunnat förbättra Kol-14 eller radiokarbondateringen.

DN lät igår beledsaga sin artikel om dateringen av L’anse aux Meadows med denna gravt missvisande bild. Det finns INGA arkeologiska bevis för att en kyrka eller något kristet alls stått på platsen. (Bildkälla: DN och Glenn Nagel photography)

Men detta är egentligen inget nytt. Redan på 1960-talet kunde den norske arkeologen Helge Ingstad och hans hustru bevisa att Newfoundlands nordligaste spets hade koloniserat av Nordbor. Man såg det bland annat på nordiska sländtrissor och eldstål, samt andra artefrakter. Kristna amerikaner försökte i det längsta kritisera bevisen, men det avgörande beviset var bland annat ett fläskben, som bar spår av att ha rispats med en kniv. Svin och grisar fanns inte i Amerika, varken vilda eller tama, och endast och endast bara Nordbor äter skinka till jul, men det gör inte inuiter eller eskimåer, och inte heller nordamerikanska indianer. Så blev det bevisat, genom SÄRIMNERS MAKT att artefrakterna inte hamnat i nordiska husgrunder av en slump.

Boplatsen vid L’Anse aux Meadowes var inte liten, utan kan ha rymt upp till 160 personer på helårsbasis. Den största hallen mäter 28,8 x 15.6 meter, och hade alltså upp emot 450 kvadratmeter golvyta uppdelad på flera rum. Det fanns också smedjor och flera verkstäder, skeppsvisten och mycket mer. Man har också hittat rikligt med sk ”butternuts”, en valnötsliknande nöt som bara växer i New Brunswik på Canadas fastland, och dessa måste man alltså ha skördat där, eftersom de inte alls växer på Newfoundland.

Somliga har identifierat L’Anse aux Meadowes med sagornas Leifsbudir, de bodar som Leif Eriksson, Leif hinn Heppni – alltså Leif den Lycklige (ordet Heppni på norröna är samma ord som dagens engelska ”happy” trots att Heppni som ord betraktat nästan försvunnit ur de nordiska språken – nuförtiden kan vi endast häpna över det) lät uppföra, när han vinddriven fick övervintra i nytt land.  Redan 2016 identifierade man en ny boplats, vid Point Rosée eller Newfoundlands sydvästra hörn, vilket skedde med fotogrammetri och traditionell bildanalys av flygfoton.

En del forskare dömde redan fullständigt ut undersökningarna vid Point Rosée och de provytor som utgrävts där, men andra säger att det är fullt möjligt att detta kanske var det ”Straumey” eller den strömomflutna ö, som finns i Grönlänningasagan och Erik den Rödes saga. Den verkliga Vinlandskolonin, eller ”Hóp” som den hette, låg invid en lång tidvattensstrand, och den har man hittills inte hittat några spår av. Alla forskare är emellertid i stort sett överens om att L’Anse aux Meadowes INTE var det riktiga Vinland, utan att det antingen ligger i New Brunswick eller på Nova Scotias kust – se även Mats G Larssons utmärkta bok på svenska om ”Vinland det Goda” som jag verkligen rekommenderar..

Vinlands Latitud kan bestämmas med bevarade uppgifter om hur lång dagen var vid Vintersolståndet, och hur lång den var vid ”Sumarauki” eller Midsommar. En del forskare har spunnit fantasifulla teorier om att Vinland skulle ha legat vid St Lawrence-floden eller till och med i Maine, USA, men det stämmer inte med de astronomiska data som har bevarats. En annan svårighet är att Grönlänningasagan och Erik den Rödes saga delvis är motsägande. Dessutom är de fulla av kristen propaganda, vilket forskare redan var väl medvetna om redan 2013 – men en smuts-tidning som Dagens Nyheter i Sverige sprider fortfarande kristna lögner och missuppfattningar.

I Erik den Rödes saga står det till exempel att Leif Eriksson och Bjarne Herjulfsson skulle varit kristna, men det är föga sannolikt. Leif kan inte ha varit den entusiastiske missionär på Grönland som den ca 200 år senare nedskrivna berättelsen vill göra gällande. Hans far Erik var fortfarande hedning rakt igenom, och det var endast hans mor, den gamla kärringen Tjodhild, som byggde sig ett taffligt litet kapell av grästorv på Grönland – och det har man nu – helt felaktigt och utan någon hänsyn alls till den historiska verkligheten – försökt återskapa i Canada.

I sagan står det också att hon nekade Erik den Röde all samvaro sedan hon kristnats, men att det bekom honom föga. Så är det med kristna kärringar – de är inget att ha i sängen ! Leifs rödhåriga syster Frejdis skildras genomgående som ett hedniskt hår av hin, i båda två av Vinlandssagorna. Dessutom hade också hans bröder Thorvald och Thorstein namn efter Tor, och man kan ju fråga sig varför de fick namn efter hedniska gudar allihop, om det inte varit så att hela familjen, med allt deras husfolk verkligen var hedna.

Till yttermera visso står det i Erik Rödes Saga tydligt om spåkvinnan Torbjörg Lillvölva, en av de noggrannaste beskrivningar av forntida sk ”sejd” som vi alls har, och om Erik den Rödes familj INTE varit hedningar hela bunten, kan man ju fråga varför de alls bjöd in henne att fira Jul med dem. Ingen kristen kan på den tiden ha tålt sådant under sitt tak, men att man nog – med mycket få undantag – var HELT hedniska på Grönland och i Vinland vid 1000-talets början kan vi nog förutsätta..

Dessutom står det i  Grönlänningasagan att det bara fanns en enda kristen man, som var med på Leifs resa. Han hette Tyrkir (vilket annars är isländska för turk) och kom från Tyskland – och det var han som gav Vinland dess namn, vilket en hel del moderna tyska författare uppmärksammat. Leif tyckte bra om honom sedan barndomen, då han länge funnits i hushållet som träl, men en dag var han försvunnen. Leif Eriksson lät då skicka ut inte mindre än tolv man för att leta efter Tyrkir, som påträffades berusad och asfull – alltså Vollständig Besoffen, Blau, ja Voll – som tysken säger – ute i den nordamerikanska skogen.  Och i en översättning till engelska står det såhär:

Leif soon saw that his foster-father was not in his right senses. Tyrker had a high forehead, and unsteady eyes, was freckled in the face, small and mean in stature, but excellent in all kinds of artifice. Then said Leif to him: ”Why wert thou so late my fosterer, and separated from the party?” He now spoke first, for a long time, in German, and rolled his eyes about to different sides, and twisted his mouth, but they did not understand what he said. After a time he spoke Norse. ”I have not been much further off, but still have I something new to tell of; I found vines and grapes.” ”But is that true, my fosterer?” quoth Leif. ”Surely is it true,” replied he, ”for I was bred up in a land where there is no want of either vines or grapes.” They slept now for the night, but in the morning, Leif said to his sailors: ”We will now set about two things, in that the one day we gather grapes, and the other day cut vines and fell trees, so from thence will be a loading for my ship,” and that was the counsel taken, and it is said their long boat was filled with grapes. Now was a cargo cut down for the ship, and when the spring came they got ready and sailed away, and Leif gave the land a name after its qualities, and called it Vinland, or Wineland.

Av denne tysks orediga tal förstod de slutligen, att de kommit till ett land med vindruvor, som kunde jäsas och beredas till en god rusdryck, och se – det var just vad Tyrkir redan gjort !

I Erik den Rödes saga står det istället såhär om Vinlands namngivning – här är det en skotte, och en skotska – klädda enbart i ”plaid” eller skotsk pläd – som står för vindruvsfynden…

Då Leif var hos kung Olaf Tryggvason och han bad honom förkunna kristendomen på Grönland, hade kungen gett honom två skottar. Mannen hette Hake och kvinnan Hekja. Kungen hade sagt åt Leif att använda dessa två om han behövde någon som var snabb, för de var snabbare än djur. Leif och Erik lät dessa två följa med Karlsämne.

När de hade seglat förbi Furduständerna lät de skottarna gå i land och bad dem springa söderut och undersöka landet och komma åter innan tre dagar hade gått. De var klädda på så vis att de hade det kläde som de kallade kjafal. Den var gjord på så sätt att hättan var ovanpå och den var öppen på sidorna och saknade ärmar och var sammanknäppt mellan benen med en knapp och en metallögla, men förutom det var de nakna.

De kastade ankar och väntade där denna stund.

Och när tre dagar hade gått kom de springande uppifrån landet och en av dem hade vindruvor i händerna och den andra självsådda veteax.

Allt detta och mycket mer skulle jag kunna berätta för er, ack ni fåkunniga och olärda, som ingenting vet och ingenting kan, ty jag är stark såsom Särimner, och en långt bättre och vida mer befaren man än ni.

Också Tyrkar, förresten, har fått ett helt skepp uppkallat efter sig på ort och ställe i Tyskland, vilket kan vara intressant för er att veta, om ni någonsin kommer dit.

Hur Skyr, den isländska filmjölken, orsakade stora problem för de svårt laktosintoleranta indianerna, som trodde att Nordborna förgiftat dem – och hur detta i sinom tid ledde till krig och missämja, har jag redan berättat på annat ställe i denna blogg, liksom hur Freydis, Leifs rödhåriga och eldfängda syster, som var en gammal kvinna på över de femtio, blev gravid och i åttonde månaden sprang fram mot Skrälingarna, med bara bröst och drog ett bart svärd mellan de nakna brösten, vilket lär ha skrämt dem så svårt, att de allihopa flydde..

ONDA ONDA FILMJÖLK – Fast ni är väl inga laktosintoleranta SKITSTÖVLAR ?

Roligast är kanske den lilla scen i Hrafn Gunnlaugssons gamla film ”Den vite Vikingen” där en äldre, mer erfaren man berättar för en yngre, frågvis och oerfaren om Vinlandsfärderna, och den unge och oerfarne frågar: ”Men varför blev skrälingarna eller de röda männen så rädda för Frejdis, bara för att hon hade nakna bröst ? Nakna kvinnobröst måste de väl ha sett förr, på sina mödrar, hustrur eller flickvänner ??”

”Jo, jo..” svarar då den äldre krigaren: ”Men de brösten kanske inte var lika stora och vita som dem på Frejdis !”

”Ren kvantitet” sade en gång Vladimir Ilitj Lenin, Ryssarnas store ledare, ”kan ofta vara en KVALITET i sig…”

Härmed slutar jag min krönika, och med detta skall ni – de HEDNA och de LUDNA – er alldeles foga, rätta er efter och hädanefter PRAKTISERA….

Scen med Frejdis och de bara brösten från det sk ”Saga Muséet” i Reykjavik…

Idag har TOR namnsdag…

av

”När den snälle blir förbannad, blir han ilsken med besked !”

– skrivet av Tage Danielsson, svensk humorist och humanist

”A working class hero is something to be !”

– Skrivet, sjunget och sagt av John Lennon

 

Idag har Tor namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Många har – likt Loke – hans störste fiende och trätobroder – klara problem med honom, och förstår inte den manliga styrka, den värdighet och det lugn som Tor utstrålar. Men en som faktiskt tagit upp alla väsentliga fakta så här på namnsdagen är faktiskt ”Farfar Hebbe – en yngling på 78 bast” ifrån Skutskär, alldeles invid landskapsgränsen till Gästrikland – som bekant har det landskapet en bock som symbol, och bockarna är ju inte för inte Tors egna djur… Nåja – vi är alla ynglingar inombords, oavsett ålder, och alla behöver vi Tors styrka.

Före 1700-talet fanns inte Tor som egennamn i Sverige, vilket Farfar Hebbe mycket riktigt konstaterar. Inte i de övriga Nordiska länderna heller – det har aldrig varit Nordiskt namnskick att uppkalla sig direkt efter en gud – som jag många gånger påpekat för er. Inte förrän långt in på 1900-talet vågade man göra en namnsdag för Tor – namnet ansågs helt enkelt som ”för hedniskt” och den Svenska Kyrkan förbjöd oss att ens nämna honom i namnlängden. Dessa kristna fördomar har hängt i ända sedan 1000-talet, då Tor framstod som Hedendomens store försvarare, och som vi ser av Rökstenen och många Torshammar-fynd, var han redan självklar i den rollen från tidigt 800-tal och framåt, också i Sydskandinavien.

Hammartecknet – ofta utnyttjat för skydd och lycka – finns  också på många gravstenar – också så långt bort som på Arlington Cemetary, Washington DC, USA

Men nuförtiden finns det 5 433 Tor i Sverige, samt 14 520 Tore – trots att det riktiga namnskicket – att uppkalla barn till Torbjörn, Torult, Tordis, Torborg osv – syns allra best i runsvenskan – och numera har Institutet för Språk och Folkminnen utgett ett run-namns lexikon – som man kan ladda ned i .pdf format eller köpa som färdig bok för 240 kronor om man vill – och kanske är detta en lämplig julklapp för många blivande föräldrar..

Under Thor- och Tor- i lexikonet finner vi namnen Tora, Torbjörn, Torfast, Torfred, Torfrida, Turid, Torgard, Torgaut, Torgisl, Torgils, Torgrim, Torgunn, Torgunna, Torgeirr, Torgerd, Torgrim, Torhild, Torheid, Torkettil, Torkel, Torleif, Torlak, Tormarr, Tormod, Tormund, Torgny, Torsten, Torulf, och Torvald, för att nu bara nämna några. Detta visar tydligt, hur älskad och vördad Tor varit bland vanligt folk.

Detta är INTE Tor…

 

Idag sprids kristna Nidbilder av Tor, främst genom amerikansk populärkultur och oseriösa media. Till och med SVT tog upp saken i ett kåseri signerat Henrik Sköld från 12 September i år – men det är inget vi verkliga Hedningar och Asatroende bryr oss om. Vi är inte som de kristna och muslimska fundamentalisterna, som hela tiden knivhugger folk eller spränger dem i luften, så fort de ser något som inte passar deras egen smak eller föreställningsvärld. I SVT inslaget medverkade också den seriöse och sansade Johan Adetorp, lektor från Linnéuniversitetet, vars sakliga tonfall hindrade SVT för att spåra ur helt och hållet – och vad dataspelsbolag och därmed likställda gör med Tor eller Thor, intresserar oss inte nämnvärt..

Detta är heller INTE Tor överhuvudtaget…

Hur Tor är till sinnes kommer bäst fram i Eddakvädet Harbadsljod, där han konfronteras med den dryge och oförskämde färjkarlen Harbard, som vägrar att ro honom över ett brett sund. Järavallen, nära Lomma i Skåne nämns i dikten, som faktiskt är förlagd till Öresund; och alltså inte vilket sund som helst (se vidare under ”Tor” i artikelarkivet ovan, huvudrubrik Asatro) Tor säger att han ätit sill och hafvri – alltså havre, antagligen i form av havrekakor – en skånsk bondes frukost (tidiga översättare misstolkade detta som hrafri, alltså bockar, dragarar, varför Nils Fredrik Sander skrev ”bock-kött” om tors frukostmåltid, när det står något helt annat i originalet) .

Tor är en rättfram, enkel medelålders man, med rött skägg och rött hår, som alla vet – och hans vanor är ytterst enkla. ”Barbent står du, har inte ens byxor på benen” säger Färjkarlen Harbard, och antagligen får vi tänka oss Tor i en enkel, lång kolt som räcker ned till halva låren, vilket järnålderns bönder ofta hade – i alla fall om vi inte skall tänka oss honom i Kilt, som ”Magnus Barfot” av Norge. Vi vet från Hymiskvida eller berättelsen om Tors fiske att just fisket är hans tidsfördriv, och Tor kommer österifrån, gående till det sund där Harbard väntar på honom. Nu är det så att ”Harbard” i sig är ett heite eller tillnamn för Oden, men de flesta forskare visste redan tidigt, att det är ingen annan än Loke som förklätt sig, och försöker framstå som en förklädd Oden, hela kvädet igenom. Under dess gång nämner han saker som bara Loke själv – men INTE Oden kan känna till, som den dolda ”grottan” under färden till utgårda-Loke – något som bara Tjalve, Röskva och Loke själv kan veta, därför att de var ensamma med Tor just vid det tillfället. Till och med de amerikaner, som krampaktigt håller fast vid den omöjliga teorin att Harbard skall vara Oden, får det otroligt svårt med de smädeord, som färjkarlen slänger i ansiktet på honom.

PUNDIGT så det förslår… Och det är FORTFARANDE inte Tor…

Tor säger i Harbadsljod mycket riktigt att han är Odens egen son, och varför Oden – i förklädnad – skulle förolämpa sin egen avkomma å det grövsta, är svårt att förstå. Dessutom säger Harbad att Tors mor skulle vara död, men Tors moder är Fjörgynn eller Jorden, som aldrig kan dö – och Oden är en minnesgod gud, som aldrig ljuger. För det tredje använder Harbard Lokes smädelse från Lokasenna om att Siv, Tors hustru, skulle vara notoriskt otrogen, vilket inte är sant – eftersom hon ju är solen själv.

Slutligen börjar Harbard – på Lokes vis – skryta om sina erövringar ibland kvinnor och prata om sex mitt inne bland förolämpningarna – också ett drag, som endast Loke uppvisar – I Lokasenna skryter han ju med att ha lägrat, förfört och övergett snart sagt varje Asynja. I den tjugonde strofen säger Harbard att han trollade en trollkarl vid namn Hlebard eller ”leopard” från vettet när han var i österled – men trollkarlen gav Loke sin ”gambanteinn” eller ”gamman-ten” (fröjde-pinne eller ”joystick” skulle vi säga på modernt språk) och Tor kommenterar, att Harbard då lönade god gåva med enbart ont. Vi vet alla att Loke är homosexuell och genompervers – och dessutom brukar Loke uppträda som lönnmördare – han tog ju livet av Tjatse, Skades far – vilket Oden däremot aldrig gör.

Detta är Fanimig HOR och  inte TOR…

Tor hatar mannamån och orättvisor, och han förklarar själv i Harbadsljod att han slåss emot Jotnars och Resars talrika släkte eftersom Midgård annars skulle översvämmas av dem och mänskligheten gå under – och han hyser alltid medlidande och medkänsla med dem som är i underläge – särskilt med barn. Harbard-Loke, den storsmädaren; säger att Tor har trälarnas ätt, men det bör ingen tro.

Han är själv en symbol för det arbetande folket, bönderna, fiskarna, allmogen, industriarbetaren med sin slägga – och i ”Allvismál” visar Tor att han långtifrån är någon dumbom eller klumpeduns, när han i gåtgissning besegrar dvärgen Allvis, och ger grundligt till känna sin kunskap om hela det Hedniska kosmos, med namn och allt.

Tor går eller vadar dagligen till Asarnas tingsplats på Idavallen, får vi veta i den poetiska Eddan, där alla andra Asar och Vaner rider – men ”Kormt och Ormt och Karlögar två – Tor skall de vattnen vada” står där – och en ”karlög” eller ”kerlaug” på isländska, är en kar-formad fördjupning i berggrunden.

Mera om Tor finner ni ovan, som sagt – och med Rödbetssoppa, fläsk och soppa på röda nypon, har den Hedning, som skriver detta hedrat Tor idag – på hans namnsdag.

DETTA är TOR eller THOR – Och SÅ skall det för alltid vara, intill Ragnarök !

I just think its concept is revolutionary. I hope it’s for workers and not for tarts and fags. I hope it’s about what Give Peace a Chance was about. But I don’t know – on the other hand, it might just be ignored. I think it’s for the people like me who are working class, who are supposed to be processed into the middle classes, or into the machinery. It’s my experience, and I hope it’s just a warning to people, Working Class Hero... (ännu ett citat från John Lennon)

Två Läsarbrev

av

Och nu över till något helt annat – ”and now, over to something completely different” som en viss John Cleese en gång sa – på bästa sändningstid hos BBC, British Broadcasting Corporation – när det begav sig. Jag har varit något slö, ja trög på att besvara och bevaka mina läsarbrev detta år – trots att jag redan tagit in sådana, och publicerat dem i sin helhet. För det första beror det på att jag är mycket mer intresserad av att bevaka skeenden runtomkring oss – ”andlig” eller ej, så lever jag inte instängd i ett elfenbenstorn – inte under någon nyss överstånden ”Pandemi” heller – ifall Pandemin nu verkligen är överstånden för Sveriges del, något jag skall återkomma till efter en viss Partikongress i November – eftersom det då rör en viss moralfråga…

Å andra sidan, trots att det inte är min uppgift att hela tiden kommentera eller ge kommentarer på kommentarer om vad andra skrivit – i någotslags Hadith-tradition som hos Islams lärde – de som trots allt funnits, men sällan syns till idag – nej – jag kan inte avhålla mig från att publicera följande, ge uttryck för folkets röst – det som många av oss kallar Yttrandefrihet, och som öppet försvaras av allt färre och färre människor i dagens Sverige..

Ifrån Onsala-landet – det som en gång var Odens Sal strax söder om Ranrike eller Bohuslän – detta:

Efter ett liv som stenhård ateist och emot organiserad religion har jag kommit till insikt. Gudarna är med mig och har alltid varit.

Det har varit en lång väg hit. I ett desperat ögonblick för 11 år sedan när jag studerade på universitet riktade jag min röst till makterna – vilka som helst. ”Gudar, gud, makter! Hör ni mig? Visa att ni finns!”

En blixt följt av ett enormt dunder, Tor svarade. Det var en mulen dag, visst, men det regnade inte och temperaturen var jämn, ingen mer åska hördes efter det. Ända sedan dess har mina tankar vandrat till våra förfäders tid och Asatron. Jag är mycket intresserad av historia och har med åren insett att jag inte kan blunda för min tro längre.

Min förstfödda, mycket kreativa och vackra dotter heter Freja. Jag borde inte ha gett henne en guds namn. Min dotter lånar namnet under jordelivet. För att, omedvetet då, visa och sona för dålig sed namngav jag min andra dotter Astrid, Asafrid. Underskön är hon och glädjen själv.

I min jakt på mer kunskap hittade jag din blogg och vill tacka för bra och lärorikt innehåll. Jag har hittat en plats här i Onsala där jag bor som är magisk. En stensatt labyrint vid havet. Intill strandkanten i närheten reste jag stenar till Freja.

Kristendomen och deras utplånande av vårt arv har förstört Odenkrigarnas gudahov och rensat denna viktiga plats på vår historia.

Framöver kommer jag ägna mig åt att lära mig att blota redigt, att lösa mina problem och att bära hammaren med stolthet.

 

Så skriver en läsare, som har bett att få vara anonym. Jag kan gott förstå honom – att vara Asatroende och Hedning i detta land, är som jag förklarat för er också detsamma som att bli utsatt för hacking, nät-attacker, ”Cancel Culture”, brev till arbetsgivare, vänner, intrång i familjelivet – och i förlängningen som vi sett också nedbrända gudahov, (se under rubriken ”gudahov” ovan) eller till och med attentat (se föregående inlägg).

Men för att övergå till sakfrågorna – att rikta sin röst till makterna, är inte samma sak som att be. Önska kan vi hedningar förvisso, och att naturen själv ofta ger oss svar, är också sant – det har mången man i Svea och Göta Riken själv fått uppleva och bevittna – så även jag…

Vi Hedningar ber aldrig, knäfaller aldrig – utom kanske då vi friar till våra hustrur, eller då vi Knäsätter våra barn, för att namnge dem och varligt placera dem i knäet på oss själva. Namnet Astrid, förresten – finns det flera tolkningar av, ända tillbaka till det Proto-Germanska ursprunget femhundra år före vår tideräknings början, eller än tidigare. En annan tolkning är att det kommer från det Norröna Ast, som ännu finns kvar i Isländskan och Färeöiskan, och som vi vårt eget nordiska språk förvandlats till det mycket mer prosaiska ”ost” som ju betyder ett slags mejeriprodukt, och inte ”Kärlek” som det betyder egentligen. ”Astrid” skulle då vara Ast-riderskan, hon som rider fram med Ast och ett typiskt valkyrienamn, inte olikt Ingrid, Ings Riderska.

Men till Frejas krets hör dessa döttrar – och välsignad vare den fader, som fått dem…

Resta stenar – till slut – lagda ovanpå varandra – är också en gammal sedvänja, inte bara i kustbandet, där man reser båkar och kummel. Också samiska Sejtar kan ibland ha liknande utseende, och till och med vid Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm – nära gravfältet, som RAÄ och fornsök betecknar som L2015:7722 har jag – nere vid vattnet – sett en enorm installation, av 40-50 stenpelare liknande den på bilden här ovan, som min läsare skickat in. Vad gäller Stockholms Innerstad kan man aldrig vara nog försiktig – det kan hända att det rört sig om någotslags spontan, ”konstnärlig installation” eller att sk ”Fornsedare” hållit sig framme – men det ÄR som brevskrivaren skriver och framhåller – det finns massor av vackra, lokala kultplatser i Sverige – och fornminnen – som man faktiskt kunde vårda sig om – också i egenskap av Lokala Hargar – som här, eller hela Gudahov..

Kanske värd att gå med i, även för Onsala-bor… Istället för ”fornsederi” och liknande avarter…  Redan min farfar var på sin tid – 1930-talet – medlem i SFF – för att bekämpa dåtidens extremister…

Nu över till läsarbrev nummer två, från vår gode vän Matthias – som – fortfarande lika anonym – har följande att säga…

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka – om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men inom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.

Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide.

Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du ofta påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större.

Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.

Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Jag måste säga – som enda kommentar – att här har jag ännu en meningsfrände. Den kristna Monoteismen är på väg att luckras upp – dess värsta avarter syns i en helt annan religion – och naturligtvis är det så, att ”Svenska” Kyrkan är på väg att upplösas, därför att den inte passar in i vårt moderna, sekulära samhälle – där Polyteism blir den enda utvägen – för Polyteism och Demokrati hör inte bara ihop – dessa båda begrepp är oupplösligt förenade.

Någon bad mig för länge sedan om att ställa mig i spetsen för ett Hedniskt-Nationellt politiskt parti, på Riksplanet. Jag får säga, att jag hellre skulle ta mått på en likkista åt mig själv, inte minst med tanke på hur det gick för Tory Politikern Sir David Amess, som i 40 år hållit på med politik på Riksplanet i Storbritannien – men som ändå stacks till döds i ett knivdåd hemma i sin egen Valkrets i Essex. Motiven i det mordfallet är ännu oklara, men att det var ännu en terror-attack kan inte uteslutas, enligt BBC.

När det gäller sponsring, kommersiella försök, stipendier osv har jag – som sagt – det togs upp i ett tidigare läsarbrev – sett olika samfund, inte minst det beramade NAS utvecklas till fulländade ”Nasare” med den självpåtagna uppgiften att kränga T-shirts, gudastatyer på vilka de tror att de ska kunna söka patent, liksom deras egna taffligt gjorda översättningar ur Hávamál, helt utan språk-känsla eller rytm.

Jag förnekar visst inte, att ”Inkoppling av Asatro i Samhället” eller snarare ”Integration av Asatro i den svenska kulturen” med slutmålet att Assimilera all Nordisk Kultur inom just Hedendomen – detta är vårt egentliga fokus – är det enda raka, det enda vettiga – och kanske det som till slut kommer – om någon slutligen lyckas få till det.

Men minns, att många äro komna, men få äro kallade – som det står i de kristnes bibel – det är allt jag säger.

Målen förverkligas inte på en enda dag, och inte av ett fåtal män eller kvinnor, som tror sig ha ”patent” på saken, neråt Småland eller Östergötland till. Inte av någon felnavlad liten Biker-klubb, bestående av ex-kriminella och deras blåhåriga, värdetransportrånande hustrur från Canada, eller någonstans. Inte av avdankade Miljöpartister, Galna-Greta svärmare, eller pårökta ”Riksgydjor”. Inte av någon av dessa grupper – men hela den etniskt svenska befolkningen – för det är deras angelägenhet – först och främst.

Alla nationaliteter och folkslag kan bekänna sig till Asatron, javisst, och alla kan studera den – men för att utöva den som den bör utövas, krävs för det första rätt språk, rätt kulturell tillhörighet och rätt nationell lojalitet. Och det är det inte alla utlänningar i Sverige som har, tyvärr – inte alla svenskar heller…

Kanske fortfarande aktuell, trots allt ?

 

 

In Memoriam, Andrea Haugen

av

Inte en enda Hednisk Organisation av de två här i landet, som påstår att de försvarar Hedendomens och Asatrons sak lär ihågkomma henne, eller skriva hennes dödsruna. Inte ens de av oss Hedningar, som är intresserade av musik och kultur har gett ifrån sig ett enda beklagande ännu, inte ett enda uttryck av sorg eller saknad, ens bland de som gillar musik som Wardruna eller Hagalaz Runedance vars drivande kraft hon var.

Hon mördades i terror-attacken i Konsgberg för 4 dagar sedan, och var med sina 52 år det yngsta offret – eftersom gärningsmannen verkar ha siktat in sig på äldre individer av Nordiskt ursprung. För närvarande gör media allt de kan för att ”tona ned” de islamska aspekterna bakom dådet, och istället lansera det nya huvudspåret att mördaren är psyksjuk – men är inte alla mördare det ?

Andrea Haugen (1969 – 2021) Hednisk författarinna, musiker, poet och skribent. Dödsorsak Mord, motiv och omständigheter delvis okända.

Här i Norden skall ju alla terror-dåd av tradition begås av ”ensamma galningar” – det var dåvarande Statsminister Göran Perssons ord när Sveriges utrikesminister Anna Lindh mördades av Mijailo Mijailović – trots att denne hela tiden högljutt deklarerade, att han utförde sitt dåd för Serbiens skull, flera gånger ansökte om att få bli placerad i Serbiskt fängelse, och tydligt och klart angav att det var Sveriges inblandning i Bosnien-kriget som föranledde alltsammans. Också Palme-mordet begicks som vi nu vet av en helt ensam ”Skandia-Man” som ska ha agerat helt spontant, och det var aldrig aldrig så – som Uzbekistans Utrikesminister faktiskt sa – att Uzbekistan upprepade gånger varnade svenska UD för att släppa in Drottninggatsmördaren Rakmat Akilov i landet. Nej, UD mottog inga varningar alls, och den kristne mördaren Anders Behring Breivik – apropå händelser som inträffat i Norge – var givetvis aldrig kristen. Hans  mycket förvirrade ”Manifest” innehöll förstås inga patologiska frimurar-fantasier eller kopplingar till den kristna religionen – och gärningsmannen i Kongsberg förklaras nu vara en ”oseriös konvertit” trots att den officiella polisundersökningen inte är slut ännu.

Men Mord är och förblir Mord – och det är det centrala i sammanhanget, oavsett om just detta mord var i huvudsak politiskt motiverat eller ej.

Ur ett Hedniskt perspektiv måste alla handlingar värderas efter vem de i själva verket drabbar, vad deras verkan blir och hur allvarliga de är – det torde gälla även inom det vi kallar juridik, samt det vi kallar rättvisa – för rättvisa och juridik är som bekant inte samma sak, och skall heller inte blandas samman. Det ena är ett moraliskt eller ibland religiöst begrepp, och det andra är ett av människor skapat försök att efterlikna detta ideal – som nog inte finns på jorden.

Andrea Haugen var född i Tyskland, men gift med en norsk heavy metal-musiker, och blev norsktalande. Hon hann med att få en dotter, Alva – vars blotta namn är ett av namnen för dödens gudinna, Moder Hel – och kanske minns ni vad jag skrivit om vad som dessvärre påfallande ofta verkar ske, ifall man ger sina barn gudanamn. (se under ”Loke” ovan) Hon var en generationskamrat, och även om jag aldrig lärt känna just henne – digitalt eller i verkligheten – så kan jag idag påminna mig många kvinnor i Norge, som var precis som hon – och som var verksamma inom exakt samma kulturella sfär – även om de var mindre kända, och kanske inte nådde lika långt, även om Andrea Haugen – likt alla som ägnar sig åt Nordisk kultur – förstås var helt ratad och okänd av kulturetablissemanget och den styrande Nomenklaturan i Sverige. Många är vi som sörjer henne, och inte alla av oss är säkra på att hennes död bara hände av en ren tillfällighet, att hon bara var en helt vanlig, oskyldig förbipasserande, för mordet på henne upprör och förminskar oss alla, det berör inte bara hennes närmaste, norska musiker hon spelat eller turnerat med, eller för den delen hennes familj.

Andrea Haugens sånger och musik behandlade ofta Alvablotets tid, som vi befinner oss nu – och gudinnan Hel – vilket på sitt sätt inte är en tillfällighet. Samma motiv har tagits upp bland annat av Einar Selvik, bandet ”Wardruna” och många fler, till vars krets ”Hagalaz Runedance” också hörde. Jag hoppas att ni alla förstår vilken betydelse Hagal-runan har, och varför den kommer som den åttånde – tänk bara på hur den ser ut ! – och varför Andrea, för sin del, valde denna storm, detta snöfall som symbol för sin musik. Hennes sång här tillhör mina favoriter, och påminner er kanske också om Christa Päffgen alias Nico – en annan tysk sångerska, vars livsöde var betydligt hårdare.

Jag skulle kunna ta upp många fler begåvningar och människor – som Ingrid Aune Nilssen, eller fotomodeller som Sol Geirsdottir ”the Viking Queen” – eller mina egna konstnärsbekanta i Karlstad eller andra kreativa personer, som i årtionden, ja i en hel livstid ägnat sig åt att förvalta och bevara den nordiska kulturen, till skillnad från dess ”Ful-svans”, de som påstår att de skulle ägna sig åt någon ”forn sed” och som vi sett bara förstör den – och till och med dess största, mest kända arkeologiska minnesmärken (se avsnittet ”Utöva Aldrig fornsed” här ovan). Ingrid Aune Nilssen har till exempel i ett antal tidningsartiklar avslöjat de få högerextrema ”nät trollen” i sitt hemland Norge, medan jag ägnat mig åt att bekämpa andra rörelser, som inte har med sund politik, sunt liv och sunt tänkande att göra.

Jag måste säga att Andrea Haugens död – trots att jag sörjer inombords – motiverar mig att fortsätta utöva och kämpa för den Hedniska Humanism, som jag numera står för och utövar.

Monoteism, sjuka människor, politiska mord och allmän förföljelse – som kan ta sig olika former – hör inte hemma i vårt Norden, lika lite som Islam eller någon Kristendom. För den sakens skull lät Andrea Haugen sitt liv, efter vad det nu ser ut, och för den sakens skull skall vi andra kämpa vidare – som vi alltid gjort, som vi alltid kommer att göra.

Jag lämnar er alla med en Youtube utgåva av Einar Selviks ”Helvägen” som numera också finns på Youtube och därför inom ”public domain” – utan copyright.

Ge dem Korv, Kultur och Cancel Culture ? (Panem et Circenses, Mundus vult Decipi…)

av

I den skånska byn Förslöv på Bjäre-halvön ligger Heberleins charketuributik. Den grundades 1932, samma år som min far föddes, och även den Hedning, som nu skriver detta, har alltså stor anknytning till denna äktskånska bygd – samt dess mat och traditioner. Jag rekommenderar med varm hand deras korvar och delikatessprodukter, särskilt nu till Julen och inte bara till Alvablotet, eftersom jag ju råkat nämna Kurt Vonneguts roman ”Slaugtherhouse 5” i mitt förra inlägg, liksom dess huvudperson; som har den egenheten att han kan färdas både bakåt och framåt i tiden, lika mycket som andra färdas genom rymden och i rummet. Så ni ser – allt hänger samman !

Så är det i en hednisk Värld.

Mat för en Hedning ! Så e det min liv och kniv – å ni SKA köpa den till Julen Åsse !

Men – från det ena till det andra. Det har skett en försåtlig höst-städning här på Hedniska Tankar, och även om jag inte tänker gå igenom det synnerligen omfångsrika artikelarkivet igen – det har nu mer än fem års samlat material, huvudsakligen om Asatro och Nordisk Hedendom, men det innehåller också en hel del annat – så kan jag berätta – för de som nu bryr sig – att antalet artiklar som ligger ute på nätet nu minskat från 742 till 495, och att tredjedelen av allt publicerat material på den här sajten från 2021 – 2018 städats bort.

Sådant gör jag ändå med jämna mellanrum – och det beror på intet sätt på att jag skulle ”gjort en Heberlein” om ni nu skulle vilja veta. Vet ni inte vad som menas med detta uttryck, så skall jag snart förklara det – in extensio. Men – jag har sagt det förr, och jag har skrivit det förr. Allt vad som står på denna blogg och på Internet i sin helhet är inte ristat i sten, eller skrivet som med runor. Det är inte mer än dagstidningsjournalistik, snabba krior, uppkast och utkast – brandfacklor inslungade i en eller annan debatt, i den anda som Viktor Rydberg, på sin tid, beskrev som ”ett spjut, slungat mot de fientliga lederna i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda” utan några jämförelser eller överdrifter i övrigt.

Jag skriver alltid som first draft, helt utan omarbetningar eller något större mått av redigering alls, direkt ut från mitt huvud via fingertopparna, och sedan rakt fram på nätet. Är man Hedning, så är man – och i den andan lever och verkar jag. Jag har inte tid med mer, ja varken mer eller mindre. Men till saken hör också, att skriver man 742 inlägg i snabb takt, över ett antal år och dagar – då kan inte alla av dem bli särskilt bra. En del måste med naturnödvändighet bli sämre än de andra, om inte annat därför att händelseutvecklingen i just det här landet eller hela Världen blev en annan, därför att debattämnen snabbt dök upp och försvann, människor dog eller föddes – livet pågick runtomkring – och ibland blev allt inte som det borde. Med ett tämligen dagsaktuellt exempel från politikens Värld, så lever vi nu med en svag minoritetsregering, ledd av en Statsminister som redan proklamerat sin egen avgång, och med ett samhälle som i det stora hela redan står inför sitt eget sönderfall och fragmentering, på flera sätt än ett.

Denna blogg, däremot – må visserligen synas fragmenterad – men faller däremot inte – men det är det flera andra som gjort.

”Falling in Love” ? – Nej, inte med Ann Heberlein, trots att hon skrev en hel bok betitlad ”Fallet” – duger kanske bra som ”Fallstudie” ? (Bildkälla: Dagens Nyheter)

Ann Heberlein visade sig för några veckor sedan på TV 4, eftersom hon skall vara en av vårt lands ledande kulturpersonligheter, vilket jag inte är och heller aldrig har gjort anspråk på att ens försöka vara. Hon talade om sin nya bok ”Fallet” och blev därmed den första att ”Göra en Heberlein” som uttrycket numera lyder, trots att firma Heberleins annars som sagt mest sysslar med kött & chark. Men så har hon också fått ett slags Junonisk Apparation om jag nu får säga så (Svenska Akademins Ordlista bör inte saknas i något hem !) inte minst efter ett helt år i Corona-isolering och med ständigt hemarbete.

Tidningen ”Arbetet” som nuförtiden endast finns i digital form berättar mer om Ann Heberleins nya bok. Diverse högerextrema personer, rörelser och företeelser har dykt upp i kommentarsfälten på hennes bloggar, sägs det – och den författarinna och lektor i etik vid Lunds Universitet, som hon ändå är – får genast göra avbön i TV 4, på det att hennes akademiska karriär måste fortsätta. Men gjorde hon egentligen avbön för sina åsikters skull – det kan de av oss som såg TV-programmet ifråga verkligen fråga oss själva… Till och med låtsasliberala Dagens Nyheter menar att hon inte alls gjorde det, och att de försök till ”Cancel Culture” som vissa debattörer längst ut på vänsterkanten dragit igång, faktiskt blev helt utan framgång i alla fulla fall, och att det Heberleinska fallet inte liknade de fallstudier, som en viss Galileo Galilei på sin tid genomförde från det lutande tornet i Pisa.

Till de mer fantasifulla teorier som nu lagts fram – och som också ”Arbetets” skribent Jonas Klenell tar upp – får vi lägga ”Ledarsidornas” uppgifter om att Ann Heberlein skulle ha tillhört en skjutglad alternativ högerrörelse, vars främsta mål var att ställa till med ett slags Statskupp eller Coup D’Etat i Ekerö kommun, ungefär som om hon vore ett slags Putin-rysk separatist i två av de tre Ökända Oblasten i Donbass, Ukraina – två av dem är ju som vi alla vet fortfarande under Rysk ockupation, men Ann Heberlein är inte Leni Riefenstahl, bara för att hon råkar vara blondin.

Kharkiv med omnejd är fortfarande i Ukrainska händer… Och Dnjepr eller Rubicon har inte övergåtts ännu…

Med all respekt för detta med ”snabb och oväntad förmågetillväxt” som jag skrev om i det förra inlägget, så tror jag inte att Fru Heberlein, för sin del, uppvisar sådan fenomenal färdighet med AK 4 eller för den delen AK 5 Caesar, att vi måste betrakta henne som ett akut säkerhetshot, ens om hon skulle befinna sig på Ekerön, eller kanske Lovön, där ju Drottningholm och vår Kungafamiljs residens ligger placerat…

Av Ann Heberleins krior, och det hon skrivit minns jag först och främst hennes essä i DN om ”Blondinernas Världshistoria” på den tiden DN faktiskt var liberalare och mindre servilt underdånig den röd-gröna tokvänstern än nu. Bland annat lyckades hon påvisa att Kleopatra VII – den mest kända av alla Kleopatror – faktiskt var mörkblond, och inte Negress, heller inte någon svarthårig Egypiska, utan just blond, enligt alla de bevarade samtida myntbilder och porträtt vi har bevarade av just henne. Detta trots BLM (som numera inte har något med Bonniers Litterära Magasin att göra) eller andra PK-mässiga vanelögner och förfalskningar.

Tyvärr inte Negress. Tråkigt nog för somliga…

Jag minns också hur hon avsvurit sig all kontakt med den kristne guden JHVH-1, eller jehova, gemenligen kallad ”gud” – vilket också skedde i DN. Jag minns till yttermera visso den essä hon skrivit om en liten cykeltur hon genomfört med sin likaledes blonda dotter genom centrala Lund – staden har ju det mest sluttande nollplanet av alla svenska städer, om man räknar från ”Sanctus Liber” eller Den Heliga Frihetens Gravkulle uppe vid Monumentet och Sliparebacken, ända ned till den Stadspark, där mor och dotter – båda blonda – trodde att de skulle kunna få genomföra en ostörd liten picknick.

I höjd med Domkyrkan och den biograf, som Antje Jackélens hejdukar nu gjort om till ett slags monoteismens propaganda-center – mitt inne i vad som skulle vara en Akademisk stad – blev mor och dotter anfallna av en skrikande, vrålande muslim, som försökte knuffa ned dem från sina cyklar. Något mer hände egentligen inte den gången, men Ann Heberlein såg det som ett tidens tecken, och det gör jag också. Scenen beskrevs i essän, som enligt min hågkomst var skriven så sent som 2020, dvs förra året.

Från Skåne rapporteras just nu om hur det Islamistiska partiet ”Nyans” kräver att få bränna ned Lars Vilks kända konstverk ”Nimis” vid Hovs Hallar till grunden, eftersom det skulle ”skapa osämja”. Vem är det då, som skapar osämja i vårt land – frågar jag retoriskt. Är det inte Islam, och de islamistiska terroristerna ? Först dödas konstnären, sedan försöker man bränna och förstöra hans verk.

Teckning av ”Steget Efter” (svensk karikatyrtecknare) från 10 Oktober 2021

I veckan har det också blivit känt, att Moderna Muséet vägrar att låta köpa in Lars Vilks ”Rondellhund” – men på samma museum räknas fortfarande Carl Johan de Geers kända verk ”Skända flaggan” som ett konstverk i allra yppersta klass, ja det absolut bästa den svenska samtidskonsten har att uppvisa, och ”inte kontroversiellt alls” som vi alla förstår.

Jamen KUKEN – Mina Damer – KUKEN gör alltid KONSTNÄRLIG SUCCÉ !!

Carl Johan de Geer är för övrigt aktuell i dagarna med sin kanske sista, retrospektiva utställning ”Den stora Missuppfattningen” i samarbete med Umeå Universitet, också det en händelse, som ser ut som en hednisk tanke... Med tanke på att han nu är 83 år gammal, kanske han inte hinner eller kan genomföra fler utställningar.

Detta är God KONST – Get it ? En Rauschenbergsk Get kanske kan sättas upp längs vår E4, mellan Markaryd Syd och Nord…

Den moderate Riksdagsmannen Hanif Bali – själv av muslimskt ursprung (hans föräldrar i Iran tillhörde ”Folkets Mudjahedin” ) – har föreslagit att Rondellhunden skall bli skulptur, och resas på den ”olycksplats” där Lars Vilks dödades, trots att det på intet sätt är klarlagt eller bevisat, att detta verkligen var någon olycka – det skulle ju kunna tänkas, att en eller flera personer dykt upp längs vägrenen, och poserat med någotslags vapen eller vapenattrapper, likt ”skjutglada Heberleins” ni vet – eller också inte… Sanningen tror jag som sagt aldrig vi vanliga svenskar eller medborgare får veta – varken i detta ”fall” eller andra.

Själv röstar jag nog mer på Robert Rauschenbergs fina Get, den med ett bildäck om magen som betitlas ”Monogram” och tydligen skall symbolisera Homosex – hur en get med ett bildäck nu alls kan göra det – trots att det väl mycket mer ser ut som själva sinnebilden för en trafik ”olycka”…

Lars Vilks Rondellhund – samt konstverk Malmö-provokatören Dan Park (Pork ?) befinner sig nu på utställning i Polen av alla platser – eftersom Polen konstigt nog är en av Europas mest liberala länder, kulturellt sett – medan vår Regering håller sina falska ”förintelsekonferenser” i Malmö och beskyller alla etniska svenskar för att vara anti-semiter, trots att sagda Regering mycket väl vet, att den verkliga Anti-semitismen i Malmö, hela Sverige och snart sagt överallt annars på vår Jord kommer från Islam…

Det var allt från Hedniska Tankars kulturella redaktion idag – och för övrigt hoppas jag att ni gör som 14 830 Svenska Medborgare gjorde i September i år.

LÅT HEDNA ER !!