Två Läsarbrev

Och nu över till något helt annat – ”and now, over to something completely different” som en viss John Cleese en gång sa – på bästa sändningstid hos BBC, British Broadcasting Corporation – när det begav sig. Jag har varit något slö, ja trög på att besvara och bevaka mina läsarbrev detta år – trots att jag redan tagit in sådana, och publicerat dem i sin helhet. För det första beror det på att jag är mycket mer intresserad av att bevaka skeenden runtomkring oss – ”andlig” eller ej, så lever jag inte instängd i ett elfenbenstorn – inte under någon nyss överstånden ”Pandemi” heller – ifall Pandemin nu verkligen är överstånden för Sveriges del, något jag skall återkomma till efter en viss Partikongress i November – eftersom det då rör en viss moralfråga…

Å andra sidan, trots att det inte är min uppgift att hela tiden kommentera eller ge kommentarer på kommentarer om vad andra skrivit – i någotslags Hadith-tradition som hos Islams lärde – de som trots allt funnits, men sällan syns till idag – nej – jag kan inte avhålla mig från att publicera följande, ge uttryck för folkets röst – det som många av oss kallar Yttrandefrihet, och som öppet försvaras av allt färre och färre människor i dagens Sverige..

Ifrån Onsala-landet – det som en gång var Odens Sal strax söder om Ranrike eller Bohuslän – detta:

Efter ett liv som stenhård ateist och emot organiserad religion har jag kommit till insikt. Gudarna är med mig och har alltid varit.

Det har varit en lång väg hit. I ett desperat ögonblick för 11 år sedan när jag studerade på universitet riktade jag min röst till makterna – vilka som helst. ”Gudar, gud, makter! Hör ni mig? Visa att ni finns!”

En blixt följt av ett enormt dunder, Tor svarade. Det var en mulen dag, visst, men det regnade inte och temperaturen var jämn, ingen mer åska hördes efter det. Ända sedan dess har mina tankar vandrat till våra förfäders tid och Asatron. Jag är mycket intresserad av historia och har med åren insett att jag inte kan blunda för min tro längre.

Min förstfödda, mycket kreativa och vackra dotter heter Freja. Jag borde inte ha gett henne en guds namn. Min dotter lånar namnet under jordelivet. För att, omedvetet då, visa och sona för dålig sed namngav jag min andra dotter Astrid, Asafrid. Underskön är hon och glädjen själv.

I min jakt på mer kunskap hittade jag din blogg och vill tacka för bra och lärorikt innehåll. Jag har hittat en plats här i Onsala där jag bor som är magisk. En stensatt labyrint vid havet. Intill strandkanten i närheten reste jag stenar till Freja.

Kristendomen och deras utplånande av vårt arv har förstört Odenkrigarnas gudahov och rensat denna viktiga plats på vår historia.

Framöver kommer jag ägna mig åt att lära mig att blota redigt, att lösa mina problem och att bära hammaren med stolthet.

 

Så skriver en läsare, som har bett att få vara anonym. Jag kan gott förstå honomatt vara Asatroende och Hedning i detta land, är som jag förklarat för er också detsamma som att bli utsatt för hacking, nät-attacker, ”Cancel Culture”, brev till arbetsgivare, vänner, intrång i familjelivet – och i förlängningen som vi sett också nedbrända gudahov, (se under rubriken ”gudahov” ovan) eller till och med attentat (se föregående inlägg).

Men för att övergå till sakfrågorna – att rikta sin röst till makterna, är inte samma sak som att be. Önska kan vi hedningar förvisso, och att naturen själv ofta ger oss svar, är också sant – det har mången man i Svea och Göta Riken själv fått uppleva och bevittna – så även jag…

Vi Hedningar ber aldrig, knäfaller aldrig – utom kanske då vi friar till våra hustrur, eller då vi Knäsätter våra barn, för att namnge dem och varligt placera dem i knäet på oss själva. Namnet Astrid, förresten – finns det flera tolkningar av, ända tillbaka till det Proto-Germanska ursprunget femhundra år före vår tideräknings början, eller än tidigare. En annan tolkning är att det kommer från det Norröna Ast, som ännu finns kvar i Isländskan och Färeöiskan, och som vi vårt eget nordiska språk förvandlats till det mycket mer prosaiska ”ost” som ju betyder ett slags mejeriprodukt, och inte ”Kärlek” som det betyder egentligen. ”Astrid” skulle då vara Ast-riderskan, hon som rider fram med Ast och ett typiskt valkyrienamn, inte olikt Ingrid, Ings Riderska.

Men till Frejas krets hör dessa döttrar – och välsignad vare den fader, som fått dem…

Resta stenar – till slut – lagda ovanpå varandra – är också en gammal sedvänja, inte bara i kustbandet, där man reser båkar och kummel. Också samiska Sejtar kan ibland ha liknande utseende, och till och med vid Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm – nära gravfältet, som RAÄ och fornsök betecknar som L2015:7722 har jag – nere vid vattnet – sett en enorm installation, av 40-50 stenpelare liknande den på bilden här ovan, som min läsare skickat in. Vad gäller Stockholms Innerstad kan man aldrig vara nog försiktig – det kan hända att det rört sig om någotslags spontan, ”konstnärlig installation” eller att sk ”Fornsedare” hållit sig framme – men det ÄR som brevskrivaren skriver och framhåller – det finns massor av vackra, lokala kultplatser i Sverige – och fornminnen – som man faktiskt kunde vårda sig om – också i egenskap av Lokala Hargar – som här, eller hela Gudahov..

Kanske värd att gå med i, även för Onsala-bor… Istället för ”fornsederi” och liknande avarter…  Redan min farfar var på sin tid – 1930-talet – medlem i SFF – för att bekämpa dåtidens extremister…

Nu över till läsarbrev nummer två, från vår gode vän Matthias – som – fortfarande lika anonym – har följande att säga…

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka – om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men inom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.

Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide.

Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du ofta påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större.

Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.

Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Jag måste säga – som enda kommentar – att här har jag ännu en meningsfrände. Den kristna Monoteismen är på väg att luckras upp – dess värsta avarter syns i en helt annan religion – och naturligtvis är det så, att ”Svenska” Kyrkan är på väg att upplösas, därför att den inte passar in i vårt moderna, sekulära samhälle – där Polyteism blir den enda utvägen – för Polyteism och Demokrati hör inte bara ihop – dessa båda begrepp är oupplösligt förenade.

Någon bad mig för länge sedan om att ställa mig i spetsen för ett Hedniskt-Nationellt politiskt parti, på Riksplanet. Jag får säga, att jag hellre skulle ta mått på en likkista åt mig själv, inte minst med tanke på hur det gick för Tory Politikern Sir David Amess, som i 40 år hållit på med politik på Riksplanet i Storbritannien – men som ändå stacks till döds i ett knivdåd hemma i sin egen Valkrets i Essex. Motiven i det mordfallet är ännu oklara, men att det var ännu en terror-attack kan inte uteslutas, enligt BBC.

När det gäller sponsring, kommersiella försök, stipendier osv har jag – som sagt – det togs upp i ett tidigare läsarbrev – sett olika samfund, inte minst det beramade NAS utvecklas till fulländade ”Nasare” med den självpåtagna uppgiften att kränga T-shirts, gudastatyer på vilka de tror att de ska kunna söka patent, liksom deras egna taffligt gjorda översättningar ur Hávamál, helt utan språk-känsla eller rytm.

Jag förnekar visst inte, att ”Inkoppling av Asatro i Samhället” eller snarare ”Integration av Asatro i den svenska kulturen” med slutmålet att Assimilera all Nordisk Kultur inom just Hedendomen – detta är vårt egentliga fokus – är det enda raka, det enda vettiga – och kanske det som till slut kommer – om någon slutligen lyckas få till det.

Men minns, att många äro komna, men få äro kallade – som det står i de kristnes bibel – det är allt jag säger.

Målen förverkligas inte på en enda dag, och inte av ett fåtal män eller kvinnor, som tror sig ha ”patent” på saken, neråt Småland eller Östergötland till. Inte av någon felnavlad liten Biker-klubb, bestående av ex-kriminella och deras blåhåriga, värdetransportrånande hustrur från Canada, eller någonstans. Inte av avdankade Miljöpartister, Galna-Greta svärmare, eller pårökta ”Riksgydjor”. Inte av någon av dessa grupper – men hela den etniskt svenska befolkningen – för det är deras angelägenhet – först och främst.

Alla nationaliteter och folkslag kan bekänna sig till Asatron, javisst, och alla kan studera den – men för att utöva den som den bör utövas, krävs för det första rätt språk, rätt kulturell tillhörighet och rätt nationell lojalitet. Och det är det inte alla utlänningar i Sverige som har, tyvärr – inte alla svenskar heller…

Kanske fortfarande aktuell, trots allt ?

 

 

In Memoriam, Andrea Haugen

Inte en enda Hednisk Organisation av de två här i landet, som påstår att de försvarar Hedendomens och Asatrons sak lär ihågkomma henne, eller skriva hennes dödsruna. Inte ens de av oss Hedningar, som är intresserade av musik och kultur har gett ifrån sig ett enda beklagande ännu, inte ett enda uttryck av sorg eller saknad, ens bland de som gillar musik som Wardruna eller Hagalaz Runedance vars drivande kraft hon var.

Hon mördades i terror-attacken i Konsgberg för 4 dagar sedan, och var med sina 52 år det yngsta offret – eftersom gärningsmannen verkar ha siktat in sig på äldre individer av Nordiskt ursprung. För närvarande gör media allt de kan för att ”tona ned” de islamska aspekterna bakom dådet, och istället lansera det nya huvudspåret att mördaren är psyksjuk – men är inte alla mördare det ?

Andrea Haugen (1969 – 2021) Hednisk författarinna, musiker, poet och skribent. Dödsorsak Mord, motiv och omständigheter delvis okända.

Här i Norden skall ju alla terror-dåd av tradition begås av ”ensamma galningar” – det var dåvarande Statsminister Göran Perssons ord när Sveriges utrikesminister Anna Lindh mördades av Mijailo Mijailović – trots att denne hela tiden högljutt deklarerade, att han utförde sitt dåd för Serbiens skull, flera gånger ansökte om att få bli placerad i Serbiskt fängelse, och tydligt och klart angav att det var Sveriges inblandning i Bosnien-kriget som föranledde alltsammans. Också Palme-mordet begicks som vi nu vet av en helt ensam ”Skandia-Man” som ska ha agerat helt spontant, och det var aldrig aldrig så – som Uzbekistans Utrikesminister faktiskt sa – att Uzbekistan upprepade gånger varnade svenska UD för att släppa in Drottninggatsmördaren Rakmat Akilov i landet. Nej, UD mottog inga varningar alls, och den kristne mördaren Anders Behring Breivik – apropå händelser som inträffat i Norge – var givetvis aldrig kristen. Hans  mycket förvirrade ”Manifest” innehöll förstås inga patologiska frimurar-fantasier eller kopplingar till den kristna religionen – och gärningsmannen i Kongsberg förklaras nu vara en ”oseriös konvertit” trots att den officiella polisundersökningen inte är slut ännu.

Men Mord är och förblir Mord – och det är det centrala i sammanhanget, oavsett om just detta mord var i huvudsak politiskt motiverat eller ej.

Ur ett Hedniskt perspektiv måste alla handlingar värderas efter vem de i själva verket drabbar, vad deras verkan blir och hur allvarliga de är – det torde gälla även inom det vi kallar juridik, samt det vi kallar rättvisa – för rättvisa och juridik är som bekant inte samma sak, och skall heller inte blandas samman. Det ena är ett moraliskt eller ibland religiöst begrepp, och det andra är ett av människor skapat försök att efterlikna detta ideal – som nog inte finns på jorden.

Andrea Haugen var född i Tyskland, men gift med en norsk heavy metal-musiker, och blev norsktalande. Hon hann med att få en dotter, Alva – vars blotta namn är ett av namnen för dödens gudinna, Moder Hel – och kanske minns ni vad jag skrivit om vad som dessvärre påfallande ofta verkar ske, ifall man ger sina barn gudanamn. (se under ”Loke” ovan) Hon var en generationskamrat, och även om jag aldrig lärt känna just henne – digitalt eller i verkligheten – så kan jag idag påminna mig många kvinnor i Norge, som var precis som hon – och som var verksamma inom exakt samma kulturella sfär – även om de var mindre kända, och kanske inte nådde lika långt, även om Andrea Haugen – likt alla som ägnar sig åt Nordisk kultur – förstås var helt ratad och okänd av kulturetablissemanget och den styrande Nomenklaturan i Sverige. Många är vi som sörjer henne, och inte alla av oss är säkra på att hennes död bara hände av en ren tillfällighet, att hon bara var en helt vanlig, oskyldig förbipasserande, för mordet på henne upprör och förminskar oss alla, det berör inte bara hennes närmaste, norska musiker hon spelat eller turnerat med, eller för den delen hennes familj.

Andrea Haugens sånger och musik behandlade ofta Alvablotets tid, som vi befinner oss nu – och gudinnan Hel – vilket på sitt sätt inte är en tillfällighet. Samma motiv har tagits upp bland annat av Einar Selvik, bandet ”Wardruna” och många fler, till vars krets ”Hagalaz Runedance” också hörde. Jag hoppas att ni alla förstår vilken betydelse Hagal-runan har, och varför den kommer som den åttånde – tänk bara på hur den ser ut ! – och varför Andrea, för sin del, valde denna storm, detta snöfall som symbol för sin musik. Hennes sång här tillhör mina favoriter, och påminner er kanske också om Christa Päffgen alias Nico – en annan tysk sångerska, vars livsöde var betydligt hårdare.

Jag skulle kunna ta upp många fler begåvningar och människor – som Ingrid Aune Nilssen, eller fotomodeller som Sol Geirsdottir ”the Viking Queen” – eller mina egna konstnärsbekanta i Karlstad eller andra kreativa personer, som i årtionden, ja i en hel livstid ägnat sig åt att förvalta och bevara den nordiska kulturen, till skillnad från dess ”Ful-svans”, de som påstår att de skulle ägna sig åt någon ”forn sed” och som vi sett bara förstör den – och till och med dess största, mest kända arkeologiska minnesmärken (se avsnittet ”Utöva Aldrig fornsed” här ovan). Ingrid Aune Nilssen har till exempel i ett antal tidningsartiklar avslöjat de få högerextrema ”nät trollen” i sitt hemland Norge, medan jag ägnat mig åt att bekämpa andra rörelser, som inte har med sund politik, sunt liv och sunt tänkande att göra.

Jag måste säga att Andrea Haugens död – trots att jag sörjer inombords – motiverar mig att fortsätta utöva och kämpa för den Hedniska Humanism, som jag numera står för och utövar.

Monoteism, sjuka människor, politiska mord och allmän förföljelse – som kan ta sig olika former – hör inte hemma i vårt Norden, lika lite som Islam eller någon Kristendom. För den sakens skull lät Andrea Haugen sitt liv, efter vad det nu ser ut, och för den sakens skull skall vi andra kämpa vidare – som vi alltid gjort, som vi alltid kommer att göra.

Jag lämnar er alla med en Youtube utgåva av Einar Selviks ”Helvägen” som numera också finns på Youtube och därför inom ”public domain” – utan copyright.

Ge dem Korv, Kultur och Cancel Culture ? (Panem et Circenses, Mundus vult Decipi…)

I den skånska byn Förslöv på Bjäre-halvön ligger Heberleins charketuributik. Den grundades 1932, samma år som min far föddes, och även den Hedning, som nu skriver detta, har alltså stor anknytning till denna äktskånska bygd – samt dess mat och traditioner. Jag rekommenderar med varm hand deras korvar och delikatessprodukter, särskilt nu till Julen och inte bara till Alvablotet, eftersom jag ju råkat nämna Kurt Vonneguts roman ”Slaugtherhouse 5” i mitt förra inlägg, liksom dess huvudperson; som har den egenheten att han kan färdas både bakåt och framåt i tiden, lika mycket som andra färdas genom rymden och i rummet. Så ni ser – allt hänger samman !

Så är det i en hednisk Värld.

Mat för en Hedning ! Så e det min liv och kniv – å ni SKA köpa den till Julen Åsse !

Men – från det ena till det andra. Det har skett en försåtlig höst-städning här på Hedniska Tankar, och även om jag inte tänker gå igenom det synnerligen omfångsrika artikelarkivet igen – det har nu mer än fem års samlat material, huvudsakligen om Asatro och Nordisk Hedendom, men det innehåller också en hel del annat – så kan jag berätta – för de som nu bryr sig – att antalet artiklar som ligger ute på nätet nu minskat från 742 till 495, och att tredjedelen av allt publicerat material på den här sajten från 2021 – 2018 städats bort.

Sådant gör jag ändå med jämna mellanrum – och det beror på intet sätt på att jag skulle ”gjort en Heberlein” om ni nu skulle vilja veta. Vet ni inte vad som menas med detta uttryck, så skall jag snart förklara det – in extensio. Men – jag har sagt det förr, och jag har skrivit det förr. Allt vad som står på denna blogg och på Internet i sin helhet är inte ristat i sten, eller skrivet som med runor. Det är inte mer än dagstidningsjournalistik, snabba krior, uppkast och utkast – brandfacklor inslungade i en eller annan debatt, i den anda som Viktor Rydberg, på sin tid, beskrev som ”ett spjut, slungat mot de fientliga lederna i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda” utan några jämförelser eller överdrifter i övrigt.

Jag skriver alltid som first draft, helt utan omarbetningar eller något större mått av redigering alls, direkt ut från mitt huvud via fingertopparna, och sedan rakt fram på nätet. Är man Hedning, så är man – och i den andan lever och verkar jag. Jag har inte tid med mer, ja varken mer eller mindre. Men till saken hör också, att skriver man 742 inlägg i snabb takt, över ett antal år och dagar – då kan inte alla av dem bli särskilt bra. En del måste med naturnödvändighet bli sämre än de andra, om inte annat därför att händelseutvecklingen i just det här landet eller hela Världen blev en annan, därför att debattämnen snabbt dök upp och försvann, människor dog eller föddes – livet pågick runtomkring – och ibland blev allt inte som det borde. Med ett tämligen dagsaktuellt exempel från politikens Värld, så lever vi nu med en svag minoritetsregering, ledd av en Statsminister som redan proklamerat sin egen avgång, och med ett samhälle som i det stora hela redan står inför sitt eget sönderfall och fragmentering, på flera sätt än ett.

Denna blogg, däremot – må visserligen synas fragmenterad – men faller däremot inte – men det är det flera andra som gjort.

”Falling in Love” ? – Nej, inte med Ann Heberlein, trots att hon skrev en hel bok betitlad ”Fallet” – duger kanske bra som ”Fallstudie” ? (Bildkälla: Dagens Nyheter)

Ann Heberlein visade sig för några veckor sedan på TV 4, eftersom hon skall vara en av vårt lands ledande kulturpersonligheter, vilket jag inte är och heller aldrig har gjort anspråk på att ens försöka vara. Hon talade om sin nya bok ”Fallet” och blev därmed den första att ”Göra en Heberlein” som uttrycket numera lyder, trots att firma Heberleins annars som sagt mest sysslar med kött & chark. Men så har hon också fått ett slags Junonisk Apparation om jag nu får säga så (Svenska Akademins Ordlista bör inte saknas i något hem !) inte minst efter ett helt år i Corona-isolering och med ständigt hemarbete.

Tidningen ”Arbetet” som nuförtiden endast finns i digital form berättar mer om Ann Heberleins nya bok. Diverse högerextrema personer, rörelser och företeelser har dykt upp i kommentarsfälten på hennes bloggar, sägs det – och den författarinna och lektor i etik vid Lunds Universitet, som hon ändå är – får genast göra avbön i TV 4, på det att hennes akademiska karriär måste fortsätta. Men gjorde hon egentligen avbön för sina åsikters skull – det kan de av oss som såg TV-programmet ifråga verkligen fråga oss själva… Till och med låtsasliberala Dagens Nyheter menar att hon inte alls gjorde det, och att de försök till ”Cancel Culture” som vissa debattörer längst ut på vänsterkanten dragit igång, faktiskt blev helt utan framgång i alla fulla fall, och att det Heberleinska fallet inte liknade de fallstudier, som en viss Galileo Galilei på sin tid genomförde från det lutande tornet i Pisa.

Till de mer fantasifulla teorier som nu lagts fram – och som också ”Arbetets” skribent Jonas Klenell tar upp – får vi lägga ”Ledarsidornas” uppgifter om att Ann Heberlein skulle ha tillhört en skjutglad alternativ högerrörelse, vars främsta mål var att ställa till med ett slags Statskupp eller Coup D’Etat i Ekerö kommun, ungefär som om hon vore ett slags Putin-rysk separatist i två av de tre Ökända Oblasten i Donbass, Ukraina – två av dem är ju som vi alla vet fortfarande under Rysk ockupation, men Ann Heberlein är inte Leni Riefenstahl, bara för att hon råkar vara blondin.

Kharkiv med omnejd är fortfarande i Ukrainska händer… Och Dnjepr eller Rubicon har inte övergåtts ännu…

Med all respekt för detta med ”snabb och oväntad förmågetillväxt som jag skrev om i det förra inlägget, så tror jag inte att Fru Heberlein, för sin del, uppvisar sådan fenomenal färdighet med AK 4 eller för den delen AK 5 Caesar, att vi måste betrakta henne som ett akut säkerhetshot, ens om hon skulle befinna sig på Ekerön, eller kanske Lovön, där ju Drottningholm och vår Kungafamiljs residens ligger placerat…

Av Ann Heberleins krior, och det hon skrivit minns jag först och främst hennes essä i DN om ”Blondinernas Världshistoria” på den tiden DN faktiskt var liberalare och mindre servilt underdånig den röd-gröna tokvänstern än nu. Bland annat lyckades hon påvisa att Kleopatra VII – den mest kända av alla Kleopatror – faktiskt var mörkblond, och inte Negress, heller inte någon svarthårig Egypiska, utan just blond, enligt alla de bevarade samtida myntbilder och porträtt vi har bevarade av just henne. Detta trots BLM (som numera inte har något med Bonniers Litterära Magasin att göra) eller andra PK-mässiga vanelögner och förfalskningar.

Tyvärr inte Negress. Tråkigt nog för somliga…

Jag minns också hur hon avsvurit sig all kontakt med den kristne guden JHVH-1, eller jehova, gemenligen kallad ”gud” – vilket också skedde i DN. Jag minns till yttermera visso den essä hon skrivit om en liten cykeltur hon genomfört med sin likaledes blonda dotter genom centrala Lund – staden har ju det mest sluttande nollplanet av alla svenska städer, om man räknar från ”Sanctus Liber” eller Den Heliga Frihetens Gravkulle uppe vid Monumentet och Sliparebacken, ända ned till den Stadspark, där mor och dotter – båda blonda – trodde att de skulle kunna få genomföra en ostörd liten picknick.

I höjd med Domkyrkan och den biograf, som Antje Jackélens hejdukar nu gjort om till ett slags monoteismens propaganda-center – mitt inne i vad som skulle vara en Akademisk stad – blev mor och dotter anfallna av en skrikande, vrålande muslim, som försökte knuffa ned dem från sina cyklar. Något mer hände egentligen inte den gången, men Ann Heberlein såg det som ett tidens tecken, och det gör jag också. Scenen beskrevs i essän, som enligt min hågkomst var skriven så sent som 2020, dvs förra året.

Från Skåne rapporteras just nu om hur det Islamistiska partiet ”Nyans” kräver att få bränna ned Lars Vilks kända konstverk ”Nimis” vid Hovs Hallar till grunden, eftersom det skulle ”skapa osämja”. Vem är det då, som skapar osämja i vårt land – frågar jag retoriskt. Är det inte Islam, och de islamistiska terroristerna ? Först dödas konstnären, sedan försöker man bränna och förstöra hans verk.

Teckning av ”Steget Efter” (svensk karikatyrtecknare) från 10 Oktober 2021

I veckan har det också blivit känt, att Moderna Muséet vägrar att låta köpa in Lars Vilks ”Rondellhund” – men på samma museum räknas fortfarande Carl Johan de Geers kända verk ”Skända flaggan” som ett konstverk i allra yppersta klass, ja det absolut bästa den svenska samtidskonsten har att uppvisa, och ”inte kontroversiellt alls” som vi alla förstår.

Jamen KUKEN – Mina Damer – KUKEN gör alltid KONSTNÄRLIG SUCCÉ !!

Carl Johan de Geer är för övrigt aktuell i dagarna med sin kanske sista, retrospektiva utställning ”Den stora Missuppfattningen” i samarbete med Umeå Universitet, också det en händelse, som ser ut som en hednisk tanke... Med tanke på att han nu är 83 år gammal, kanske han inte hinner eller kan genomföra fler utställningar.

Detta är God KONST – Get it ? En Rauschenbergsk Get kanske kan sättas upp längs vår E4, mellan Markaryd Syd och Nord…

Den moderate Riksdagsmannen Hanif Bali – själv av muslimskt ursprung (hans föräldrar i Iran tillhörde ”Folkets Mudjahedin” ) – har föreslagit att Rondellhunden skall bli skulptur, och resas på den ”olycksplats” där Lars Vilks dödades, trots att det på intet sätt är klarlagt eller bevisat, att detta verkligen var någon olycka – det skulle ju kunna tänkas, att en eller flera personer dykt upp längs vägrenen, och poserat med någotslags vapen eller vapenattrapper, likt ”skjutglada Heberleins” ni vet – eller också inte… Sanningen tror jag som sagt aldrig vi vanliga svenskar eller medborgare får veta – varken i detta ”fall” eller andra.

Själv röstar jag nog mer på Robert Rauschenbergs fina Get, den med ett bildäck om magen som betitlas ”Monogram” och tydligen skall symbolisera Homosex – hur en get med ett bildäck nu alls kan göra det – trots att det väl mycket mer ser ut som själva sinnebilden för en trafik ”olycka”…

Lars Vilks Rondellhund – samt konstverk Malmö-provokatören Dan Park (Pork ?) befinner sig nu på utställning i Polen av alla platser – eftersom Polen konstigt nog är en av Europas mest liberala länder, kulturellt sett – medan vår Regering håller sina falska ”förintelsekonferenser” i Malmö och beskyller alla etniska svenskar för att vara anti-semiter, trots att sagda Regering mycket väl vet, att den verkliga Anti-semitismen i Malmö, hela Sverige och snart sagt överallt annars på vår Jord kommer från Islam…

Det var allt från Hedniska Tankars kulturella redaktion idag – och för övrigt hoppas jag att ni gör som 14 830 Svenska Medborgare gjorde i September i år.

LÅT HEDNA ER !!