Pilbågsmord, ”Förmågetillväxt” och en Skades vinter…

Så har det åter inträffat. En muslimsk terrorist överfaller och dödar Nordbor på öppen gata. Denna gång i Norge. Det skall enligt SVT, vår Statstelevision – röra sig om en dansk medborgare av okänd etnicitet, som flyttat till Norge och där konverterat till Islam, samtidigt som han undergick en snabb radikaliseringsprocess.

Gärningsmannen skall enligt Norsk Polis sannolikt ha agerat helt ensam, och har redan dödat fyra kvinnor och en man, mellan 50 och 70 år gamla, inne i en Coop Extra butik i centrala Kongsberg. Vapnet uppges ha varit – en pilbåge – men islamisten skall också ha haft tillgång till andra vapen.

Tänk efter om ni någonsin sett ett liknande scenario förut… Tänk efter om jag för min del – med mitt sedvanliga språkbruk och tonfall – Hedning som jag är – har VARNAT eller varslat för att liknande händelser faktiskt kan inträffa. Förutom de fyra döda befinner sig tre allvarligt sårade på sjukhus, om vi får tro medias rapporter.

Skade är Vinterns bågskjutande gudinna enligt Asatron – Men varför skall vi redan nu ha ett sådant Skadeutfall… ?

(Kvinnan på bilden har inget samband med de tragiska händelser som skildras i detta inlägg)

 

Knappt har Lars Vilks blod kallnat i den nu riksbekanta raksträckan mellan Trafikplats Markaryd nord och Trafikplats Markaryd syd – och bromsspåren efter det fordon han och två polismän färdades i, har mångfaldigats och åter mångfaldigats på Facebook. Det framgår nu att fordonet befann sig i södergående innerfil, och inte omkörningsfilen – utan det korsade – av helt okänd anledning och i 160 km/h hastighet inte bara mitträcket, utan tre körfält, innan det kolliderade med en lastbil, vars last fortfarande inte beskrivits i media – och övriga spekulationer är kanske motbjudande – liksom vad som hänt i Norge idag.

Men jag fäster vid mig detaljer, nu när min egen metodik för bloggskrivande avslöjats. Jag fäster mig vid hur jag beskrivit ett visst nätverk i Sverige, som smädat Hedendomen och vars medlemmar också utbildat vissa unga individer ur en viss befolkningsgrupp i just Bågskytte – men syftet verkar lite oklart.. Jag har också berättat om en Atalanta-liknande ”Understudy” till en viss Asatrogen Professor i US of A (det är henne ni ser på bilden ovan – hon är träffsäker, men ingen prickskytt – dessutom intellektuell och knappast radikal ) och erinrar mig till och med detta med hemgjorda Armborst eller Låsbågar – Jodå – de fanns visst under Vikingatid – i slaget vid Hjörungavåg anno 986 användes just ”Låsbågen” av Jomsvikingarna, och ännu tidigare än så fanns den grekiska Gastraphetes eller buk-bågen, den som enkelt kunde spännas genom att man lutade hela sin kroppstyngd emot den, så att mekanismen kom i skjutklart läge.

Armborst var redan färdigutvecklade i Antikens Grekland, 200 år före vår tideräkning. Vapnen var tillräckligt kraftiga för att slå igenom kroppen av en häst på ca 150 m avstånd.

Långt innan dess hade Han-dynastins kineser uppfunnit diopter-siktet och pistolgrepp på sina armborst, 600 år före vår tideräknings början. Och vem som helst, som har skicklighet nog – kan – likt Europas stenåldersjägare – tillverka en långbåge, som har ungefär samma genomslagskraft, men kräver mycket mera träning och muskelstyrka.

Senast jag talade med någon som hade tillverkat sitt eget armborst – det svåra är bågsträngen och de senor den görs av – den är också mycket känslig för fukt – var ombord på ett visst seglande skepp – från 1030-talet i original – utanför Mörkö och på väg emot Oaxen, cirka 1998. Jag erinrar mig också hur den Katolske Påven Urban II anno 1096, naiv och välmenande som han var, försökte få till ett totalförbud för just Armborst i hela den kända kristenheten, även det Sverige som vid denna tid knappt var kristet alls. Till och med Satan, Gammel-Erk, Han-som-tyckte-att-Åmål-ändå-var-något och diverse smådjävlar brukade i medeltida kyrkokonst avbildas med armborst, intill renässansen och Hieronymus Bosch tidevarv, men de påvliga försöken till Vapenbegränsning blev helt, totalt, fullständigt och komplett verkningslösa, eftersom samma Katolska kyrka mycket snart kom på att vapnet ifråga behövdes emot Hedningar och Turkar.

Nu fattas det bara, att någon vanvettig läsare eller junta – för alla galningar agerar visst inte ensamma – det vanliga är att de uppträder i flock – anklagar just mig för att vara någotslags kopia på ”Inspire Magazine” som inte alls är någon Australiensisk tidskrift för Heminredning eller så, utan tvärtom Al-Qaidas stora on-line tidskrift, avsedd att ”trigga” muslimska illdåd och muslimsk terror i hela världen.

Själv säger jag ungefär som Kurt Vonnegut, författare till den kända romanen ”Slaugtherhouse 5” eller ”Slakthus 5” där huvudpersonen Billy Pilgrim – en man vars tidsuppfattning ibland blir egendomligt rubbad – och hans flickvän Montana Wildhack förekommer…

Sticks and Stones might break bones, but mere words cannot hurt you

För oss Hedningar är det så, att handlingar alltid väger tyngre än blott ord, eller för den delen tankar. Så lär det förhålla sig även i juridikens underbara och mångfacetterade Värld, och vad Montana Wildhack nu beträffar – jodå – diverse personer försöker allt vad de orkar hacka hacka och hacka servern till det hus jag sitter i (men inte min hemdator) i syfte att anordna något, lagom till Halloween – oavsett hur betydelselös just den lilla detaljen är i det stora sammanhanget. Deras verbala eller digitala ammunition är snart slut, och deras metoder undermånliga – brutna pilar, krökta spjut. Verkligt våld skadar mera, och snart får vi se om de övergår till den sortens metoder – och vad framgång just den lilla insatsen i så fall får. Än så länge är Sverige i alla fall i mycket ett rätts-samhälle, trots personer som Anna Ardin, Cissi Wallin och allt vad de heter…

 

Den som inte är Humanist eller Human fullt ut döljer något. Är man i krig, gäller det att välja sida – och vilken sida står DU på – kära läsare eller läsarinna ??

Själv oroar jag mig mer för de Monoteistiska galningarna, som visst inte ”agerar helt ensamma” eller vars plötsliga ”förmågetillväxt” visst inte beror på något ”spontanutfall” – men fler Skade-utfall kan inte uteslutas. Detta är ingen ordvits, detta är en realitet. 

Låt oss sörja med Norge, dess ledare; och hela dess befolkning. I morgon kan det vara vårt land och du eller jag som blir drabbad av Monoteisternas våld och terror – och hur mycket hjälp erbjuder våra respektive samhällen då – i Norden eller Europa ?

Ännu en Humanist och Konstnär går ur tiden

”Yttrandefriheten måste få vara osmaklig. Antingen existerar den till fullo eller så finns den inte. Den prövas först när den är smaklös och utmanar etablerade samhällsnormer.”  – Sagt av Lars Vilks

Det lär knappast ha undgått någon svensk medborgare, att den store konstnären och Humanisten Lars Vilks är död.

I fjorton år har Monoteister och Islamister jagat honom, och han har utsatts för upprepade attentat – och nu får vi alla se vem det är, som fröjdar sig och dansar glädjedanser för att han är död – på pöbelns och sekteristernas sedvanliga vis. Från Kulturminister Amanda Lind inflyter kondoleanser per twitter, som låter förstå att det är ”oerhört tragiskt” samt ”outsägligt sorgligt” att han tillsammans med två polismän ur en särskild livvaktsgrupp skulle sluta sina dagar i vad som ännu utreds som en trafikolycka; trots att media av alla sorter och slag börjat med sina sedvanliga spekulationer. Även Statsministern har yttrat sig, med formuleringar som kunde vara en ren karbonkopia på vad som sagts av Fru Lind – vars parti var det första att fördöma Lars Vilks efter hans teckning av Mohammed som Rondellhund i Nerikes Allehanda. Man reste krav på att han skulle lämnas utan allt skydd, påstod att han hade sig själv att skylla osv osv i det oändliga, men först efter den omstridde konstnärens död kommer omsvängningen – då skyler man över och suddar med hartassen…

Man har skrikit, gapat och påstått att Vilks skulle vara rasist, och att han skulle ha förlöjligat och förstört en hel världsreligion, enbart med hjälp av en enda teckning, som den ni ser ovan. I själva verket kommer han från Estland, och har invandrarbakgrund, vilket han själv påpekat i sin intelligent hållna och välskrivna blogg, som nästan uteslutande behandlat Lars Wilks intryck och upplevelser i konstvärlden – och jag får erkänna att jag själv såsom varande HEDNING påfallande ofta läst just den bloggen, under de 14 år som gått.

Islamisternas och Monoteisternas ständiga attacker emot Vilks, visar hur fega, sjuka och verklighetsfrämmande dessa människor är, och hur svag deras tro är. En enda liten teckning kan rubba deras själsjämvikt, och utlösa de mest fanatiska våldsdåd, och ständigt måste deras påstått ”allsmäktige” gud ta hjälp från kriminellt slödder, som ”Jihad Jane” från USA, den invandrande dräggen som planerade att mörda honom vid Röda Stens Konsthall I Göteborg, samt inte minst den gängkriminelle galningen Omar Abdel Hamid El-Hussein. 

Om ”Allah” verkligen är allsmäktig, varför behöver han hela tiden ta hjälp av dessa ”Losers” ?

Detta är MÄNSKLIGHETENS FIENDER – och HUMOR är vapnet som de INTE TÅL ! (titta noga på vad de företräder… bildkälla: Charlie Hebdo)

Vad man tycker är smakligt respektive osmakligt kan förstås variera, liksom vad som räknas som ”god konst” i Nomenklaturans och Etablissemangets Värld. Men efter Lars Vilks död i denna vecka, har vi åter fått se vilka som står för de verkliga hoten, och osmakligheterna. Nät-tidningen och ”Alternativmediet” Samnytt har publicerat en serie artiklar, som visar hur vissa befolkningselement i vårt land agerar. Man frågar sig varför vi alls måste hysa dessa grovt kriminella här. SvD har också behandlat problemet i en artikel, och menar att det inte alls bara rör sig om ”hatiska kommentarsfält” eller liknande – det kan röra sig om förberedelser till fler mord, renodlad fundamentalism. Mats Ranstorp och Försvarshögskolans experter, torde liksom SÄPO fortfarande ha ett stort intresse av att identifiera alla i dessa ”personkretsar” eller ”grupperingar” (jämför händelserna i Lund) som de numera kallas.  Detta är förvisso mer – och vida farligare – än de idioter som hävdar att Vilks frånfälle skulle vara ett bevis för Allahs existens, utrop som ”han brändes likt en rullande gris”, ”må han dränkas i urin” och allt annat sådant – som visar pöbel-mentaliteten i vårt land – och vi vet alla vilka det är, som bär sig åt som pöbel – offentligt !

Titta noga på hur företrädarna för ”Kärlekens Religion” ständigt uttrycker sig… Vad är det för ”Islam” ?? (bildkälla: Samnytt)

Och detta är kanske ändå inte det osmakligaste. Det har förekommit många osunda och renodlat spekulativa artiklar i Svensk Kvällspress under den gångna veckan också. En av de allra, allra värsta tidningsartiklar jag någonsin läst, kommer från Excessen…nej förlåt Expressen… I denna artikel jag länkar till här, uppger man sig ha intervjuat Vilks ”livskamrat” som man låter gå under täcknamnet ”Maj”. Hon skulle vara arg på den svenska polisen, påstår man – som skulle ha förstört ”makarnas” samliv, med avsikt ha saboterat deras samvaro – allt bara för att Vilks stått under livvaktsskydd… Har ”Maj” verkligen sagt allt detta, eller ljuger tidningen Expressen rent ut ? Att ringa upp en närstående, som just drabbats av en stor sorg – bara för att skapa falsk dramatik, tjäna pengar och sälja lösnummer – vad är det – om inte obefintlig press-etik – och usel journalistik ??

Man har också publicerat ovanstående bild, som uppges vara tagen på Konstakademin i Stockholm, Lördagen 2 Oktober. Den skulle vara tagen av Vilks mångårige vän Jan Watteus, uppger man. Den bilden har mig veterligt aldrig spritts på annan plats i svensk eller utländsk media, men OM den alls är sann, så KAN det röra sig om Lars Vilks absolut sista konstverk, eller skall vi säga performance – iscensättning ?

Vi ser här Lars Vilks sittande i vad som förefaller någotslags radio-bil på tivoli, eller något sådant. Att det fanns en hotbild sedan minst 10 år är helt klart, men vad skall detta konstverk betyda, och hur skall det tolkas ?

Att Lars Vilks återvände hemåt kvällen efteråt, då han besökt Tv-profilen Stina Dabrowski och hennes man, är nu allmänt känt, liksom att han av en ren händelse senare förolyckades tillsammans med två polismän på E4:an i vad som ännu rubriceras och utreds såsom varande en vanlig trafikolycka. Vi skall förstås ogärna spekulera över sådant – det är också osmakligt i sig – men vad betyder då ovanstående bild, om den nu är äkta ?? Jag kan i alla fall inte personligen tolka bilden annat än så, att Vilks var medveten om att det fanns ett verkligt och högst konkret hot emot honom, och att en olycka kunde ”arrangeras” av någon, som kunde komma undan med det.

Alla aspekter av den tragiska ”olyckan” har redan kommenterats och utretts i media. Man trodde till en början, att det rörde sig om en vanlig ”arbetsplatsolycka” och att den skulle utredas som en sådan. Det är väl känt, att Vilks färdades i ett specialfordon, som bröt rakt igenom E4:ans vajerförsedda mitträcke mellan trafikplatserna Markaryd Nord och Markaryd Syd. Fordonet var åtskilligt tyngre än en vanlig personbil, samt försett med ”explosionsfria” däck, enligt vad man påstått. Ändå utreder man en tänkbar däckexplosion – eftersom man vill täcka in alla möjligheter – och det är ovedersägligt så, att fordonet kom över i Nordgående körfält, där det krockade med en lastbil – vars last aldrig blivit riktigt beskriven i pressen – men en större explosion ska då ha inträffat. Lastbilens förare blev svårt skadad, och har alla hörts av polis, som vi vet – och det skall ha funnits flera vittnen till explosionen, både i form av närboende eller medtrafikanter. Bevisläget får alltså anses vara utomordentligt gott, inte minst då svensk Polis hållit E4:an avstängd en längre tid, och för att en forensisk undersökning genomförts.

Det skall också ha funnits en ”följebil” som följde specialfordonet, Vilks och de två Poliserna – men det befann sig på alldeles för stort avstånd för att ens se eller bevittna olyckan. Vid Olyckstillfället skall också specialfordonet – med sin förare – ha uppnått en hastighet av ca 160 km/h enligt vad man påstått i dagspressen.

Alternativmedia har redan i sin rubriksättning försökt skjuta över skulden på polismännen, och myndigheterna.

Svenska Polismän över hela landet har – som här i Malmö – under måndagen stått på parad, och hedrat sina döda kollegor med en ”Tyst minut”. Om jag bara själv hade vetat om det – vilket jag inte gjorde – hade jag såsom varande rikets största Hedning gått upp i enskild ställning, oavsett var jag befunnit mig, och stått i stram givakt under den anbefallna ”tysta minuten” – något annat är helt enkelt inte tänkbart.

Jag tror inte på något sätt, att Vilks skulle ha iscensatt någotslags självmord, i maskopi med en eller båda av de aktuella polismännen, för det är INTE den slutsats jag drar av händelseförloppet. Men – det är osannolikt att ett specialfordon, med livvaktsstyrka i form av två personer – plötsligt skulle accelerera upp i 160 km/h utan anledning, därför att även Polisfordon väl följer Vägtrafikkungörelsen och alla trafikregler – utom under akut nödläge eller utryckning.

Att det skulle ha rört sig om något som en ”misslyckad omkörning” av något annat fordon, är naturligtvis tänkbart – liksom en vårdslös medtrafikant, i ett fordon som Poliserna försökt undvika – men det framstår inte som det enda tänkbara alternativet.

Vi vet ännu inte sanningen, och vi kommer kanske heller inte att någonsin få veta den – men attentat kan ännu inte uteslutas. Varför skulle specialfordonet annars ha accelererat till 160 km/h om inte för att undvika någon fara – exempelvis i ett förföljande fordon, som kom bakifrån i hög fart, och sedan försvann, utan att bli upptäckt…?

Vi vet å andra sidan vem och vilka som fröjdar sig åt Vilks död, och vilka som – i likhet med mig och nästan alla etniska svenskar – beklagar den.

Vi vet hur Islamisternas och Monoteisternas beteende och vanor ser ut, över hela den kända Världen, över hela vår planet. Gång på gång lär vi känna dem, inte genom deras ord, men genom deras handlingar.

Jag har inte sett ett enda beklagande från ”moderata muslimer” som till exempel den ofta citerade Imamen i Eskilstuna-Moskén under den gångna veckan. Svenska bloggare av muslimskt ursprung som ”Swedish Dervisch” och ”Darul Hadith” – alla tiger de – ingen av dem beklagar det inträffade, varesig i TV eller annars.

Är inte det ganska anmärkningsvärt, svenska medborgare ?

Ni får gärna rätta mig om jag har fel, men trots vad man sagt om Islams lärdoms-tradition och rättslära – tolkandet av Hadither och mycket mer – så har jag hittills inte sett ett, säger ett enda bevis på motsatsen – förutom hos en svart Somalisk kvinna – en Renegat, Apostata, Avfälling i Stockholms Norra Förorter (ja, ni vet säkert vem jag menar!) som också står under dödshot, men som försökt tala ”de sina” till rätta….

Minst sagt märkligt -eller hur – bara Sanna Humanister ställer upp för Lars Vilks – som ända in i döden verkar som ett ”lackmus-papper”, en reagens..

”Allah” eller ”Gud” är INTE den skyldige här. Inte heller slumpen.

Skyldiga är emellertid alla Abrahamitiska Religioner, alla som praktiserar Monoteism, och alla Fundamentalister.

 

”Vad som än händer, är det min självklara plikt att förbli god, och på de godas sida”

 

Så sade en gång Marcus Aurelius, den HEDNISKE kejsaren av Rom… Till den humanistiska traditionen hörde också Lars Vilks, med sitt Ladonien, sitt Wothans torn i ”Nimis” vid Hovs Hallar, och sitt konstverk om Hesperidernas Gyllene Äpplen, beläget vid Kvarntorp i Närke – det som också förstördes av vad som antas vara muslimska fundamentalister, som nu finns över hela Sverige, och enligt vår nuvarande Regering skall få fortsätta leva bland oss. Är det ens möjligt, förutsatt att vi skall förbli ett fredligt och välordnat land ?

Ett HEDNISKT konstverk av en HEDNISK konstnär. Svenskar ! Minns honom…

Ännu ett fall av ”it can’t happen here…” eller ??

Nu en klerikal nyhet, när Lars Vilks har dödats, diverse (a)sociala media har avstängts, återstartats och Världens tillstånd ändå är som den är, också denna vecka efter Höstdagjämning, och på väg emot Alvablotets tid. Svenska Dagbladet rapporterar om hur man i Frankrike rapporterat om hur mer än 300 000 barn rutinmässigt utsatts av övergrepp, på grund av den Katolska kyrkan.

Vi har sett hur detta mönster upprepat sig om och om och om igen, överallt, i alla de länder där denna variant av kristendomen tillåts vara verksam. Kardinal Peel och hans övergrepp i Australien. Barnhemmen på Irland, där fynd av spädbarnslik gjorts i septik-tankar. Rapporter om systematiska övergrepp, sedan 1950-talet och genom hela efterkrigstiden från USA, Island, Brasilien och många andra länder. Hans Helighet Påvens erkännande av att så många som 2 % av Katolska kyrkans präster och religiösa funktionärer kan vara pedofila, vilket tillsammans – på grund av denna kyrkas storlek, rent numeriskt – blir drygt en miljon kristna förövare, som fortfarande får springa omkring lösa i jordens alla länder, i varje samhälle, i varje stat… Ja – jag har skrivit många många gånger förut om alla dessa problem, som Monoteismen och Påvens vägran att upplösa Celibatet utlöser, liksom hela denna kristna kyrkas problem i sig.

Det är nämligen just i själva tron, just i själva kristendomen och katolicismens sätt att fungera som problemet sitter. Prästen tros vara den allsmäktige gudens ombud, och tilldelas därför total makt över sina församlingsmedlemmar, ja till och med barn. ”All makt korrumperar,” sägs det ofta ”men allsmäktighet, korrumperar fullständigt och absolut…Undviker man Monoteism, den förvridna föreställningen om ”allsmäktiga” gudar och allt vad Katolicism heter, så kan man också lösa problemet en gång för alla – annars inte !

 

Här kommer Fader 10% – eller om det nu var 2% – Men hur ska barn och föräldrar veta det ?” (teckning ur Australisk dagstidning)

De rapporter som nu tillställts den franska staten är väl dokumenterade, och SvD redovisar i sin artikel alla de numeriska sammanhangen. I flera länder har det tillsatts statliga utredningskommissioner rörande Katolikernas och de kristnas ständiga övergrepp och illdåd, men sådant har ännu inte gjorts här i vårt land, i Sverige.

CIASE, den franska oberoende organisation som gjort utredningen har gjort ett mycket grundligt dokumentationsarbete. Här i landet har vi inte ens något sådant, ingen NGO eller ”Non Governmental Organisation” som vill gå på djupet med att undersöka den Katolska Kyrkan, och dess metoder. I Norge har polis och media gemensamt avslöjat, hur den katolska kyrkan där systematiskt tillnarrat sig bidrag i 10-miljonersklassen, och bedrivit systematiskt ”medlemsfusk” i bedrägligt syfte – det har också förekommit att man registrerat hela familjer som katoliker helt emot deras vilja, eller utan deras kännedom, enbart för att lura till sig mer och mer pengar. (Ni kan läsa om alltsammans under rubriken ”Katoliker” i artikelarkivet här ovan, inklusive källhänvisningar i form av länkar)

Här i Sverige gör däremot ansvariga myndigheter ingenting, ingenting alls åt saken, trots vad som förekommer i direkt angränsande länder, i hela EU, i hela Världen i övrigt. Katolska Kyrkan behöver INTE erhålla 10 miljoner årligen från någon mystisk ”Myndighet för stöd till trossamfund” som administreras av muslimer, samt andra kristna – dvs ”jäv” – sk ”handläggare” delar ut bidrag till samfund som de själva är medlemmar i – sådant förekommer – ni kan få kontrollera själva… Men Humanisterna, till exempel, och för den delen andra religiösa alternativ, får inte en enda krona – eftersom samma myndighet i stort sett vägrar att erkänna icke-Monoteistiska religioner…eller de som inte tror på ”Herren”, JHVH eller Allah – ni vet. Vad är det för slags rättvisa ??

 

Tror någon längre på dessa KRISTNA LÖGNER ?

 

Ändå fortsätter svenska media att stryka katolikerna medhårs, och hålla dem bakom ryggen. Den svenske Kardinalen Anders Arborelius, till exempel, är ju en väldigt snäll man. Han har låtit etablera en intern undersökningskommission han också, förstår ni – och det har givetvis aldrig hänt att präster eller funktionärer med ”pedofil anknytning” omplacerats till just Sverige, att de skulle ha rest in i vårt land, att de skulle vara verksamma härnej nej – inte i Sverige – sådant händer inte bara...(”sök, och ni skall finna”… det står så i den kristna bibeln. I det här fallet är det nog i de seriösa dagstidningarnas och även tidningen ”Dagens” artikelarkiv vi bör söka – jag säger inte mer än så.)

Men nu citerar jag, från SvD:s artikel:

Rapporten visar att mellan 2 900 och 3 200 förövare misstänks ha begått övergreppen. Två tredjedelar av förövarna är enligt rapporten präster. Och offren, i alla fall den stora majoriteten, var minderåriga pojkar.

– Det är bedrövligt, eftersom ration mellan 216 000 och 3 000 innebär 70 offer per förövare. Det är fruktansvärt för det franska samhället, för den katolska kyrkan, säger Oliver Savignac, från brottsofferorganisationen ”Parler et revivre”, till nyhetsbyrån AP.

70 offer per förövare alltså, och så förhåller det sig – rent numeriskt. Man måste såklart räkna med, att det inte behöver vara 70 fullbordade, anala våldtäkter per präst, nunna eller religiös funktionär, inklusive de ”kyrkotjänare” som uppträtt inne i den Katolska Domkyrkan i Stockholm, där de försökt strypa de med avvikande uppfattning, eller slå dem till marken med knytnävsslag.

Sådant HAR nämligen också hänt, och det var väl ”pas si catholique” för att nu säga det på Franska…

Men en förövare betyder alltså 70 offer – och även andra undersökningar, från helt andra länder, kommer till liknande resultat.

Varför skall vi då överhuvudtaget ha en Katolsk kyrka i Sverige för ? Vi har, sedan ungefär 1523 varit ett Protestantiskt land, och det finns det klara skäl och orsaker till. Hundratusentals Svenska Soldater har under hundratals år kämpat och dött för att vi skall kunna hålla Katolicismen utanför landet, och på alla sätt bekämpa den – precis som vi MÅSTE göra med Islam, och det är huvudsumman – rent numeriskt, eller rent logiskt, rent av…

 

Hundratusentals etniska svenskar och inte minst svenska soldater har i hundratals år kämpat, lidit och DÖTT för att hålla Katolicismen BORTA från vårt land.

Tänker DU svika minnet efter dem ?

Tyvärr har vi nu en förvirrad gammal dam kallad ”Antje Jackélen” i lustig hatt som överhuvud och ”främste företrädare” för ”Svenska” Kyrkan, vilken nu hela tiden säger, att vi måste ”samarbeta” med Katolikerna. Hon påstod inför 500-års jubiléet av Martin Luthers teser år 1517, att vi måste ”bjuda in” Påven till Sverige, att det måste hållas ”katolska Ungdoms-galor” på Malmö Stadium, och annat sådant. Vad ligger bakom all denna klockrena idioti ? Varför försöker vissa krafter i vårt samhälle hela tiden ”återlansera” Katolicismen i vårt samhälle, och vad har vi svenskar – och alla andra – egentligen att vinna på det ?

Är det inte redan slutgiltigt bevisat, vad Katolicismen i själva verket är för slags religion – och vad den leder till – med sin ”söte lille jesus” och ”knubbiga små bambinos” samt korgossar, stjärtgossar, sam bevingade små keruber i de kristna kyrkorna ?

 

Kveldulf Gundarsson, aka Stephan Scott Grundy (1967-2021 ), In Memoriam

Men i pörtet, vid det långa bordet,
Satt en lördagsafton sorgsen värden,
Vilande från veckans vedermödor.
Kinden höll han tryggt mot handen lutad,
Armen åter fast mot bordets ände,
Men hans öga såg åt sidan stundom,
Höll sig ej med lugn i samma syfte.

— —

”Björnen”, sjöng han, ”föds till skogens konung,
Furan växer opp att pryda heden;
Mänskobarnet, om till kraft och storhet
Om till flärd och stoft det föds, vet ingen.
Gossen kom en vinterkväll i stugan,
Okänd kom han, lik en otam fågel
Vilsefaren in i mänskors boning;
Hjässan lyste kal ur mössans rämnor,
Tån stack fram emellan snön på foten,
Barmen såg man genom rivna tröjan.
Vems och vadan? – Fråga vems och vadan
Av den rike, som har far och hembygd.
Någon vind lär från mitt hem väl komma,
Skyn i luften törs jag kalla broder,
Men blott snö är jag på nattens fötter,
Som han stampar av, i stugan kommen. –
Snön från nattens fötter smälte icke,
Molnets broder flög ej bort med vinden,
Gossen dröjde kvar och blev en yngling.
Obemärkt han sprang det första året,
På det andra högg han sveder redan;
Men förrän den fjärde sommarn ändats,
Slog han björnen, över hjorden fallen.
Var är nu hans rykte, kärt för mången,
Större än en man i nejden vunnit
?

  • Ur ”Molnets Broder” av Johan Ludvig Runeberg

Det torde vara allom bekant – också i den hedniska världen – att vissångaren och poeten Ewert Ljusberg, den fiktiva med fria republiken Jämtlands president; lämnade oss för två dagar sedan. Var Gar-Jamt och Jämtstårs månde storligen sörja honom, vars kulturbevarare och försvarare och President han varit, alltsedan 1989.

Älgen i Östersunds Vapensköld – och Jämtlands – erinrar oss alla om Algiz, Jalkr eller Elhaz – livsrunan..

Men själv vill jag idag minnas en annan man, som varit min vän; fast han kom från ett annat land och med helt andra berättelser och traditioner än den svenska, eller för den delen den jämtska. Han lär inget annat liktal eller eftermäle få i vårt land, särskilt inte inom den Hedniska Rörelsen här i landet, som nu samt och synnerligen har glömt bort honom, och de insatser – om än kortvariga – han gjorde för oss.

En ”störtad” eller omvänd Jalkr-runa är Dödsrunan, ristad av vän efter vän…

Det är därför – och bara därför – jag nu skriver detta. En officiell nekrolog över honom har redan publicerats med hjälp av hans närmaste anhöriga på Irland och vad som numera kan kallas ”Landet Biden” även om det aldrig varit hans hem, ens på mer än 25 långa år.

Stephan Grundy var född 1967, och en generationskamrat. Han blev mest känd som en amerikansk pocketbok-författare bland många, och det var på denna verksamhet – plus hans akademiska karriär – som han ett helt liv igenom höll sig flytande. Men för de Asatrogna var han en av grundarna bakom ”the Ring of Troth” som blivit en av det nutida USA:s mest inflytelserika och liberala Hedniska organisationer – och jag säger just liberal, därför att Amerikansk politik, med allt vad den numera innebär av Trumperi, stormande av Capitolium av allsköns galningar och utomparlamentariska rörelser, absolut inte var i hans smak, lika lite som sådant smakar mig, och jag minns att vi båda redan på 1990-talets början haft många och långa politiska diskussioner flera nätter igenom om hur det var ställt med våra respektive hemländer och vart det kunde barka hän med vår värld, och sannerligen – blev vi inte sannspådda…. !

Man bör minnas, att en genomsnittlig pocketbok i USA kanske har ett förväntat ”shelf-life” på högst tre veckor i nationell distribution, och att den sedan ersätts med en oftast sämre produkt – också i pocketformat. Detta är de villkor författare i USA lever under, och skriver de om garanterat ”smala” ämnen som väl underbyggd och fackmannamässigt korrekt fantasy i Nibelungen-Sagans efterföljd, så är det få eller ens någon som lär uppmärksamma dem. Antingen skriver man en bestseller, och blir räknad som en ”stor” fantasy-författare, eller också drunknar man helt i den eländiga, usla, kvasi-kristna, kvasi-medeltida soppa som denna genre oftast är.

Ph. Dr Grundy skrev nu ingen bestseller, och heller ingen trilogi – den gången. Han lämnade det USA, där det var för svårt för honom att leva, och flyttade till Sverige istället. Han slog sig ned i ett radhus i Björklinge, strax norr om Uppsala, och det var där jag mötte honom, på den tid Sveriges Asatrosamfund ännu var just ett fungerande samfund, med rätt sorts människor med rätt sorts intellektuell inställning, som inte fortsatt ut i fullständigt urspårat ”fornsederi” och annat.

Under det att han fortsatte bygga upp ”The Ring of Troth” som under sin ”peak” kunde räkna upp emot 10 000 medlemmar, skrev han ett helt liv igenom oförtrutet manualer och instruktionsböcker om just Asatro och dess utövande, inte grundade på ovetenskapligt blaj eller new age, som Amerikaner ofta gör, men med respekt för Norden och Nordisk folktradition, även om han föredrog ordet ”Teutonsk” eller ”Teutonic” därför att han också ville få med våra Kontinentalgermanska rötter, men samtidigt ville undvika alla ord som ”Folkish” (baserat på det ursprungliga tyska ”völkisch” – ett ord från 1900-talets första hälft från en helt annan kulturell miljö, som därför fått en åtskilligt dålig klang). Han medverkade också till noggrant utformade fråge-sajter om Nordisk mytologi och liknande ämnen, ett slags ”Svar i Dag” kring Hedendom och Asatro – ett exempel av många ser ni här.

Han var tvungen att göra allt detta under pseudonym, för att göra det som akademiker från USA med examen från Southern Methodist University i Dallas, Texas – där han växte upp – gick inte an. Därav aliaset ”Kveldulf Gundarsson”. Stundtals – och under sin barndom – var han också i konflikt med sin äldre syster och hela sin familj, mycket beroende på hela det liv; han själv valt att leva.

fortfarande högst läsvärd

Aldrig skall jag glömma det korta stycke i hans ”Teutonic Religion” är han redogör för hur vi Asatroende och Hedningar bör bete oss, när vi ställs inför rätta, eller hamnar framför någotslags dunkel, inte alls juridiskt grundad ”folkdomstol” utgjord av idel partiska, kristna individer. Det är då man ska himla med ögonen, citera bibeln, ropa Halle-luu-jaah ! och falla ut i det mest rägglande tungomålstal som en Jämtlänning, och helt enkelt spela ”nyfrälst” inför Domstolen, och hela tiden konsekvent åberopa detta som ett ”sakligt” skäl för att bli frikänd, skaldade KveldulfR.

På det privata planet hatade han den intellektuellt mycket torftiga, amerikanska miljö han kom ifrån, och avgudade Europa – som många intellektuella amerikaner. I Sverige trivdes han nog aldrig. Han kunde begripa och lära sig vårt språk, men hans fru Melodi – som ännu lever – kunde det aldrig. De båda makarna levde i livslång kärlek, men var ett mycket omaka par till utseende och sätt. Han var kortväxt och spenslig, ja den klenaste man – och hade aldrig stora kroppskrafter – precis tvärtom mot hur man kanske – fördomsfullt ! – väntar sig att en författare och expert på Asatro bör se ut. Hon däremot var överviktig, stor och frodig och såg ut som en stereotyp amerikanska med minst trettio stycken levnadsår än de hon i själva verket hade; och mycket beroende på hennes allmänna inställning till Sverige och Svenskarna, flyttade de istället till Irland, där folk ju åtminstone begriper och talar engelska – och självklart tyckte Melodi, som amerikansk kvinna; att Irland var romantiskt, betydligt mera romantiskt än Sverige på 1990-talet, och en tillvaro i just Björklinge, med allt vad det innebar- och innebär av småskuren, kälkborgerlig (S)-märkt mentalitet. Deras respektive föräldrapar finansierade flytten, tror jag mig veta – för som amerikanska akademiker hade de inte råd med den själva.

Lämplig författarbostad ?? – dina grannar ser rakt in i ditt sovrum och arbetsrum… 24/7

Vännen KveldulfR hade det inte alltid så lätt, och han var i vissa avseenden – som kanske alla författare och intellektuella – en plågad människa. Han ogillade till exempel – av skäl jag låter vara osagda – hajar, marin miljö och allt som liknade båtar och vatten – vilket jag tvärtom har en förkärlek till och för. Hans uppväxt var – lät han mig förstå – inte alls någon ljus och trevlig historia i alla avseenden, och kunde kanske jämföras med den hos en eller annan Ernest Hemingway, eller för den delen Gregory Hemingway, som bekant den förres son.

Men, vi fann varann, de där åren på 1990-talet, över språkbarriärer, nationsgränser och politik, och vi utbytte de vildaste planer för Asatrons pånyttfödelse och överlevnad, medan uppsatser och lärda krior strömmade ut ur oss båda – via de kanaler vi alls hade tillgång till eller de förlag, antologiredaktörer och andra, som möjligen kunde vara intresserade av oss och allt vad vi skrivit, tänkt och skapat.

Du var ”then lillsta man” Kveldulfr, som det står i Engelbrekskrönikan; men en jätte i lärdom, mod och tro.

Forskare och lärde har tvistat om krönikans ord betyder att Engelbrekt var liten till växten, eller född in i ett slags knapadel, av enkel och fattig bakgrund, helt enkelt. Det må vara hur det vill och kan med den saken, för det betyder ingenting i detta nu.

Men jag har gråtit över dig, denna helg; gamle vän – och det skall du få veta.

I Okolners trakt, och i Brimers ölsal nere hos moder Hel, som helar och tar emot allt, där skall du nu få dväljas. I Okolners land är det inte kallt eller kyligt, som man hör på namnet, och där hänger en örn över gilleshallens ingång, som redan Viktor Rydberg anmärkte i sina ”Studier i Germanisk Mytologi”. På ryktets och ordets vingar har de levat, som får leva där, för Brages och Iduns boning – som inte räknas bland de tolv gudaboningarna i Asgård – står bara öppen för de verkliga skalderna och sångarna, de som i likhet med Evert Ljusberg snarast var poeter.

Du föll inte i strid, och Valhall blir aldrig någonsin din lott, fast det gott kunde ha vederfarits dig att få stupa och dö ärligt, med ansiktet vänt rakt emot dina fienders vapen. Jag vet inte ens vad du dog av, för det har inte meddelats i de amerikanska nekrologerna, och om det var Covid-19 eller något annat, som tog livet av dig till sist – minst tjugo år för tidigt, ty det är min tro att om du bara hade fått leva, hade du haft så mycket mer att ge – för alla Midgårds barn.

MICKELSMÄSS passeras…

Mickelsmäss, den 29 September, var en gång en sekulariserad, ursprungligen katolsk helgdag, som på engelska kallas Michaelsmass. Den skulle firas efter Ärkeängeln Mikael, ledaren av de himmelska härskarorna, som med ett bart huggande svärd i sin hand kunde kasta ut själve Satan och de upproriska änglarna ur himmelriket, så att de störtades ned i avgrunden och det allra värsta, nedersta och yttersta helvetet.

Utdrivandet, enligt Pieter Breugel den äldre

Det var om samma Ärkeängel, starkt påminnande om Tyr, Tor och Oden som en hednisk hövding på Island, nådd av de kristnas mission – hövdingens namn rinner mig för tillfället ur minnet – men kanske någon påpasslig läsare, som är kunnig nog kan hjälpa mig i det ämnet – en gång sa: ”Jaså ledare för Härskaror – och till på köpet den största härskaran av alla ! För då genast hit den där Mickel, Mickels eller Mikael och sätt honom i min mäss, så att jag får prata närmare med honomdet vore allt en man att ha på sin sida !”

I senare tid innebar Mickelsmäss tjänstefolkets flyttningsdag, och i Bergslagen och Uppland hålls fortfarande höstmarknader, karnevaler och upptåg på denna dag – i alla fall gjorde man av hävd just så i just vårt land, innan Corona-året 2021.

I år får däremot Mickelsmäss sin prägel eller smak av helt andra saker. På Mynttorget i Stockholm hölls igår en stor Demonstration, på vägnar av ett helt nytt slags nätverk, från huvudstadens norra förorter.

Som alla insatta läsare redan vet, hände det sig för något år sedan att jag själv tog huvudinitiativet till en demonstration på Mynttorget, i betänklig närhet av Sveriges Riksdag, där en namninsamling med 5000 namnunderskrifter vid samma tillfälle lämnades in till ingen mindre än Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson, gällande hans idiotiska lagförslag om ett förbud mot Torshammare, runor och runskrift, vilket som väl var fullständigt rann ut i sanden – men som jag redan skrivit – fler offentliga demonstrationer tror jag inte att just jag ordnar eller organiserar ens ihop med andra – för den här gången gäller det helt andra saker.

Fortfarande rör det sig om symbolpolitik, och det av det mest övertydliga slag, som tänkas kan – men nu har vissa vindar vänt.

Mollgan – Mollgan… Blogg Morgan versus Minister Morgan – teckning av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

”Landet Löfvén” är inte längre vad det har varit. Statsministern själv har bestämt sig för att avgå, mitt under pågående Regeringsperiod – en händelse som nästan aldrig någonsin förr har utspelat sig i modern svensk politik. För att citera honom själv, lär han ha sagt att ”Detta är det bästa för partiet och hela landet”. Ni får verkligen ursäkta, att jag blott citerar. Magdalena Andersson, i rollen som Sveriges Finansminister har slutligen offentliggjort sitt accepterande att överta uppgiften, vilket hände blott för några dagar sedan, och innan ens någon partikongress hållits, förutsätts genast alla partidistrikt vara fullständigt eniga, och medias spekulationer blir till ögonblicklig sanning – redan innan November månad, då allt detta egentligen utspelas, händer eller träder i kraft… Inga nyval behövs, inga Regeringskriser. Allt utspelas inför medias och folkets häpna ögon, och hela denna sorglustiga komedi, måste iakttas såsom vore den ett faktum, inte bara ett och annat studentikost påhitt.

Ur led är tiden…

På Mynttorget stod igår Nätverket ”Nationell Kris” bildat av över 300 oroliga föräldrar från Järvaområdet. De formligen skrek ut sin oro, sin rädsla och sin skräck för vad som pågår i deras närområde, där också jag bor. SVT nämnde hur en äldre man med invandrar-bakgrund stod på torget och skrek rätt ut om hur han för trettio år sedan tvingats fly från sitt hemland – måste han nu också fly från Sverige ? Den som gör sig själv till flykting, gör sig själv en djup otjänst, för att fly är aldrig och kan aldrig någonsin bli rätt väg. Rätt väg är att stanna kvar och slåss, att lösa sin uppgift, intill sista minuten, sista tangentnedslaget, sista andetaget, bis zur allerletzte Patronen – sådan är min erfarenhet – och jag tänker – för min del – inte fly ur det här landet, som jag ändå älskat och tjänat intill oförnuft, ja in till vanvett.

Jag tänker dö och leva här, Mickelsmäss eller ej, och jag flyttar ingenstans, men jag spränger ingenting i luften heller, likt vissa ”ensamma galningar” man nu söker efter i staden Göteborg.

Gråtande mödrar bar plakat, om rädslan för de helikoptrar som nu rör sig över sektor Nordväst i huvudstaden – jag har själv sett dem över en pendeltågstation, så sent som i onsdags – all tågtrafik på en viss linje låg nere under ett antal timmar, och man fruktade kanske riots, som i Lund, eller händelser liknande dem i centrala Göteborg.

Järvabor – jag är med er !

Jag är bara en Hedning icke-troende, anti-Monoteist, icke-muslim, Asatroende och Sekulär Humanist, Kafir, Kuffar, den mest förtappade och hånade av alla kufiska svenskar.

Kufiska Mynt, en fortfarande gångbar valuta ?

Ändå står jag bredvid er nu, ni ”morsor och farsor på stan” från undre och värre Järva. Och vem kunde ha trott det ?

Jag är beredd att stå bredvid er hela vägen ut, med listor, namninsamlingar, donationer till ”Världens Barn” och allt vad ni kan tänka er, allt vad ni kan göra – och som ni kanske jag skriker och vrålar i ilska och hat över alla dessa skjutvapen och droger – hur kan det komma sig att de befinner sig i just vårt land, och hur kan det komma sig att den demokratiska oppositionens förslag kring ”vittnesskydd” mm hela tiden går längre än hos vår nuvarande regering ?

Jag tror inte precis någon ”Tusse” ellerr Tim-buk-too kommer nedstigande från himlen för att börja sjunga och spela för oss , goda medborgare – trots att dessa är förträffliga musiker och laglydiga personer i sig. Men vad det gäller själva våldet, så hjälper det föga. Överallt spelas ändå såväl hip som hop av en helt annan art – och självaste SVT är med och glorifierar det hela.

En liten inblick i min egen vardag till slut, denna Friggs fredag då jag pendlar hemåt för att flytta gamla möbler, och emotta leverans på ett nytt hörnskåp från IKEA, som jag sparat till i mer än ett halvår.

På pendeltåget 06.30 kommer en liten och späd, Somalisk kvinna i Shador fram till mig, och pekar på sätet bakom mitt eget. Hon vill absolut sitta där – och jag känner igen henne från ett sjukhus, en vårdinrättning i närheten, där provtagningar regelbundet sker på mitt eget blod.

Jag har haft – eller rättare sagt – har fortfarande blodpropp i vänster lunga och höger ben, och jag äter regelbundet blodförtunnande mediciner. Hon frågar på bruten svenska om hon får sitta bakom mig, ända till slutstationen.

Naturligtvis får hon det, även om jag just nu inte är mycket till ärkeängel, inte mycket till sköld, kulfång, slagpåse eller försvar – för vad hon vill, är att någon ska kunna ge henne trygghet, försvara mot vad som komma skall, helikoptrar eller ej. En vredgad hedning med Tors vrede på sin sida är kanske något att lita på, om så bara för att bana sig väg genom en folkmassa, även om sagde hedning just idag gråter bittert, när ingen ser.

För jodå – också han har tårar, sentimentalitet – mitt i vardagen.

Han gråter för det land vi lever i, och den tid som är vår. För alla som förlorat sina anhöriga, och de som sörjer sina döda. Fäder, söner, familjemedlemmar. Järvabornas döda, de som nästan dog i Göteborg, de som var fattigpensionärer, och som långsamt fick dö i syrebrist; under pandemins första skede.

Han må sluta inför Tingsrätt, allsmäktiga Gudar, räfst eller rättarting – ni ska veta att den risken också finns, och är högst reell – men för dagen har han lämnat in alla sina ID-kort, licenser på vapenbehörigheter som han haft, men inte längre vill ha kvar, eller inte längre vill påträffas med, särskilt inte på en eller annan offentlig demonstration.

Vi har trots allt en liten chans kvar, goda medborgare i detta land.

I namn av demokrati och rättvisa – som fortfarande antas finnas kvar eller antas råda i detta land, kan vi ändå rösta bort den sittande Nomenklaturan och Regeringen, och kanske välja oss en ny – nästa höst, nästa år.

När Hels och Alvablotets tid är över, och det stora mörkret, som snart kommer – ändå inte sväljer allt.

Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp ägnar dagen åt Syn, det stora Nekandets gudinna. Förvisso finns det mycket man måste säga nej till här i livet – skjutvapen, våld, sprängningar, riots, falska vänner och förrädare – och för många uppgifter, samtidigt.

De syner jag ser, den syn jag har på tingen står orubbligt fast, i alla fall – och jag höjer min hand till ännu en hednisk ed, inför de gudar jag har. Inte mindre än 147 gudamakter, mycket olika er, stundtals påminnande om det gamla Roms, maniplar, händer höjda till edgång – demonstrationsplakat.

Hinc Illae Lacrimae

Hinc, Robur et Securitas

Att inte vackla i vind och vågor, men med levande kraft stå emot.

Att aldrig tveka inför dagens frågor – är det som visar vårt väsens rot.

– Hedningen