Alternativförlaget Alterna Media har i dagarna utkommit med en ”nytolkning” av Jomsvikinga Saga på svenska, som kan köpas via länken här. Bokenbetingar bara 145 kronor i pris, vilket är billigt efter dagens svenska förhållanden, och har recenserats av bland andra författaren Lennart Svensson, vars recension ni kan läsa på denna länk. Den nya versionen lär bara vara en ”språklig modernisering” av Axel Ulrik Bååths klassiska översättning från 1887, som man kan läsa på nätet.

Normalt sett brukar jag vara mycket skeptisk till nytolkningar, och jag erinrar mig vad Frans G Bengtsson, ”Röde Orms” författare, en gång sa om den sortens påhitt i en av sina essäer, men till saken hör att Lennart Svensson själv är en erfaren språkman, och jag antar därför hans rekommendation utan vidare.

Boken är passande illustrerad av en viss Henrik Jonasson, en hittills ganska okänd tecknare, som ger berättelsen rättvisa. (Se bild ovan)Lennart Svensson misstar sig dock när han säger att Jomsvikinga Saga i allt väsentligt skulle vara en litterär konstskapelse. Slaget vid Hjörungavåg 986 är en fullt historisk händelse, och Sigvalde Jarl, kung Harald Blåtand och Håkon Jarl av Norge är helt och hållet väl dokumenterade historiska personer. För övrigt står det i sagan att ”Låsbågar” – det Vikingatida namnet på armborst – användes i Hjörungavåg – och även om tidigare kristna historiker fördomsfullt dömt ut detta som en efterhandskonstruktion fanns faktiskt ”gastraphetes” eller den bukanspända bågen redan på 300-talet före kristus, liksom romerska ”manuballistor” eller just armborst. När Jomsvikinga Saga nämner armborst som en angelägenhet för några få, utvalda prickskyttar som alla var yrkeskrigare, är det antagligen en helt exakt skildring, liksom beskrivningen av Jomsborg, en ort som arkeologer också identifierat.

Armborst användes av Normanderna vid Hastings, av Vikingar vid Hjörungavåg, Stamford Bridge, och vikingarnas belägringar av Senlis och Verdun under tidigt 900-tal. Bågen var dock inte av stål, utan tillverkad i trä.

Dessutom försökte Påvemakten på tusentalet förbjuda armborstens användning, utom mot ”hedningar och kättare”. En skytt kunde ju bära ett armborst i gående färdigställning, i motsats till en pilbåge som inte kunde hållas uppspänd någon längre tid, och ansågs därför som ett särskilt djävulskt vapen i händerna på krypskyttar eller mördare – men påvens förbud hade som vi vet inte den ringaste verkan.

Jomsborg är också en fullt historisk plats, antagligen identisk med orten Wollin i Polen, som jag själv besökt så sent som denna sommar. När sagan nämner dess borgmurar, och det antal skepp dess hamn kunde rymma, handlar det om fullt verkliga uppgifter, och visst inga litterära fantasier, och det är bäst att hålla i minnet.

Också de beskrivningar av hur Palnatoke tog kung Harald Blåtand till fånga, hur skepp borrades i sank av vikingatida ”attackdykare” som flöt in med hjälp av trästockar nattetid, och mycket annat som också beskrivs i sagan, kan mycket väl vara autentiska händelser – och flera andra Islänningasagor nämner Jomsvikingarna, deras berömda löfte vid Kung Haralds Julagille och mycket annat – varför vi har berättelsen bekräftad ur många källor…

Lite mer av Jomsvikingarnas anda skulle behövas i dagens Sverige..