Ingen stort mindre än Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson, om hon råkar vara bekant – skriver i dagens Svenska Dagblad på ledarplats, vilket är föga att förvåna sig över, då hon ju faktiskt tillhör sagda dagblads fasta ledarskribenter. Och dagbladet ifråga är fortfarande landets största och någotsånär seriösa nyhetstidning – smutstidningar som DN och hela Bonnierpressen läser jag aldrig, av ren princip.

Ämnet för dagen är ”Svenska” Kyrkan – ett ämne jag som bekant har haft många åsikter om. Jag har kallat resultatet av dess senaste ”Kyrkomöte” som det så vackert heter för det djupaste hyckleri, och det står jag för. Maria Ludvigsson har märkt samma tendens, inte minst hos landets Ärkebiskop och Svenska Kyrkans alldeles uppenbara politisering.

Vad som står i fokus denna gång är däremot det pinsamt uppenbara, det som just jag undvikit att skriva ett enda ord av, och det är förstås heller ingen tillfällighet. Svenska Kyrkans senaste ”Kyrkomöte” har bland annat resulterat i ett slags resolution mot Israel som stat. Det rör med andra ord vårt rikes förhållande till främmande makt, ett ämne som jag för min del aktat mig noga för att skriva om, av skäl som torde vara fullständigt uppenbara för alla mina läsare. Mycket kan jag förvisso skriva, mycket kan jag förvisso häva ur mig, men denna min högst personliga blogg behandlar aldrig sådana ämnen.

HEJA Ariel Sharon, Moshe Dayan och Ben Gurion – För grabbarna de körde ju CENTURION !!

Men inte nog med det. De hycklande försöken att ”återkristna” Lappmarkens vilsegångna barn och likt ”Svenska” Kyrkans eviga försök att göra sig till allenarådande talesperson för ADHD-HBTQB och andra minoritetsgrupper, som det förväntas vara ”synd” om har denna gång inte slagit så väl ut. Nu fjädrar sig Antje Jackélen åter inför Sveriges alla muslimer, och gör Judendomen till syndabock, något som fått Biskoparna i Skara och Karlstad, Åke Bonnier respektive den högvördige Sören Dalevi (varje biskop måste vara Högvördig eftersom de just skall tituleras så – något annat är helt enkelt inte tänkbart ) att skriva i Kyrkans Tidning av alla organ, att de – jag citerar SvD:

”tar kraftigt avstånd från det beslut Kyrkomötet fattat, ett beslut som kommer att tolkas och förstås som ett försök att brunsmeta landet Israel med benämningen Apartheid”

För övrigt är de båda Högvördiga Herrarna ”bestörta” skriver de – och lojaliteten inom kyrkans Värld, är uppenbarligen inte så stor, när sannskyldiga ”Herdabrev” måste meddelas, för att klargöra att ingen enighet finns – man accepterar helt enkelt inte det av Antje Jackélen dikterade beslutet, trots att hon är eller skall föreställa Ärkebiskop, Kardinalprimas och ”främste företrädare”. Kyrkan är inte bara politiserad, skriver Maria Ludvigsson, utan också djupt splittrad. Det är alldeles uppenbart – och hur kan denna ”Svenska” Kyrka – som inte har den minsta rätt att representera Sverige såsom stat – tro, att den ensam skall få diktera hela vår utrikespolitik ??

Förresten – Är namnet Anders Brännström bekant för er, kära läsare ? Han är son till en biskop, underligt nog och befinner sig alltjämt i ett tillstånd av djupaste onåd, eftersom han vågat kritisera en och annan myndighetschef, rakt upp i ansiktet, visserligen inte angående det här med utrikespolitiken, men i alla fall. ”Svenska” Kyrkan är numera ingen Myndighet, inte sedan år 2000, vilket var minst två decennier sedan, och därmed följer också, att den inte har minsta rätt att ge sig in på ett sådant område, för då blir det som sagt väldigt, väldigt fel. Den bör begränsa sig till ”andliga” frågor, rätt och slätt – och inte använda politik för att missionera… för så kan ingen mission lyckas…

Och jodå – jag har fått skåda herr Brännström – var lugn för det – i egen hög person – i ett och annat sammanhang – och vi skall också komma ihåg, att Åke Bonnier, ingen annan – flerfaldiga gånger har omnämnts såsom Antje Jackélens högst sannolika efterträdare, då hon faktiskt är mer än pensionsmässig.

Men – det är fortfarande icke nog – ty ”ej ens till kvällen får man frid” för att citera Johan Ludvig Runeberg, en av de största poeterna på vårt svenska språk, som också talats och fortfarande talas i fler länder än vårt vanskötta, halvislamiserade egna. Också ordföranden i ett visst centralråd, ingen ringare person än den vittberömde herr Aron Verständig – som ju redan skymtat till i mina spalter, har ju redan behagat uttala sig i frågan – och vad icke mindre än två svenska biskopar de facto befarat, har alltså redan hänt – om vi skall återvända till själva tolkningsföreträdet.

Sist ”Centralrådet” nämndes i min blogg, var det på grund av Centerpartiets sedermera snabbt bordlagda förslag om att förbjuda manlig och kvinnlig omskärelse i Sverige, på en fråga ursprungligen väckt av dess ungdomsförbund. Men Annie Lööfs falskhet visade sig genast, liksom den falskhet och det bedrägeri i den heliga politiska korrekthetens namn, som också utövas av snart sagt alla svenska politiker. Till och med en viss herr Löfvén uttalade sig – som ni säkert minns – i rollen som Sveriges Statsminister, och omfattade till fullo ”Centralrådets” hållning.

Kukarna måste kapas ! Judiska gossebarn måste, ja de måste bara beskäras och omskäras från födseln, utan bedövning till råga på allt. Inte minsta lindring stod att få på denna punkt, inga avvikelser kunde tolereras, ens medicinskt – ja det var ytterst nödvändigt, eftersom hela Judendomen som religion annars hotade att kollapsa – Moheler får inte på något sätt kritiseras – trots att existensen av kvinnliga Moheler i Israel är en politiskt sett ytterst känslig fråga – och en uppenbart medeltida, ja närmast fars-artad ceremoni, som inte nyttar till något alls, måste tvunget praktiseras också i Sverige, trots att den inte hör hemma i något civiliserat land överhuvudtaget.

Att sedan flera Israeliska dagstidningar – vilket jag redan nämnt eftersom jag försökt vädja till förnuftsargument, men helt förgäves (ingen lyssnar ju på en svensk hedning, eller hur – den ytterst Förståndige Herr Verständig och hans bröder från Mellanösterns efterblivna öknar allra minst) faktiskt med hjälp av opinionsundersökningar redan visat, att de flesta yngre par i barnalstrande ålder inom Israels gränser inte tycker att omskärelse utan bedövning är så värst nödvändig längre, ja det skiter det Judiska Centralrådet i Sverige tydligen stolt uti, käppgalna fundamentalister som de tyvärr verkar vara. Att Israeliska Armén – en institution för vilken jag hyser den allra största respekt – då dess medlemmar verkligen visat vad som menas med ”Bürgersinn” eller Medborgar-sinne – något som Svenska Kyrkan och ”Centralrådet” uppenbarligen helt saknar – sedan inte ens kontrollerar sakförhållandena i diverse duschrum eller ens vid obligatoriska läkarundersökningar, utan fuskar – ja det är man tydligen inte medveten om – men det har jag från de som varit på ort och ställe.

Men – jag kan min Ben Shalit, och har läst hans utmärkta bok ”Konfliktens och Stridens psykologi” redan under det att han var utsedd expert ho FOA, numera FOI.

Aron Verständig har alldeles rätt, när han säger att Antje Jackélen och hennes medsystrar har skadat förtroendet i judiska kretsar för Svenska Kyrkan som institution, och jodå – goda medborgare (för det är ni väl ?) – jag kan försäkra er om att jag som svensk hedning har den allra största respekt för just Judendomen, eftersom det råkar vara den enda Monoteistiska religion jag alls kan respektera, på sätt och vis. Den är till sin natur en stam-religion, som inte missionerar, i alla fall inte enligt sina huvudsakliga riktningar, även om de också under tidens lopp blivit ganska många till antalet. 

Emellertid fortsätter Verständigs variant av judendom bisarrt nog med alldeles onödiga inititations-ritualer, till sin natur närmast påminnande om vissa ”Fänriks-övningar” av nog så underbefälsmässig eller rent ut sagt skrattretande art – jag har också – fullt medvetet – låtit mig fotograferas naken – med tvättklämmor i själva Centerpartiet, så att säga – men bara för att demonstrera något inför mina hedniska medbröder, från början till slut. Ni anar inte… eller jo – somliga av er, de smartaste, anar kanske..

Appropå centerpartiet – Annie Lööfs har visst fått en spricka i mitten, så att säga – så kan vi ju notera den groteska skådeprocessen emot Eskil Erlandsson, som jag flera gånger berört och tagit upp. Vi kan notera den ännu groteskare affären kring Fjollan Federley och hur sagda pudrade fjolla vid Kön-ungens hov utsågs till Sveriges högste representant inom EU, på ort och ställe i Bryssel – av alla dessa Bryssel- och även arsel-slickare – om uttrycket nu tillåts mig, låt vara att det kan synas eder ofint, såhär alldeles före Julen, en av vårt lands mest hedniska fester. Vi kan minnas, hur tre av de fyra ”Centerkvinnor” som på falska och uppdiktade grunder anklagat Eskil Erlandsson – en av de sista hederliga Centerpartisterna – ville skicka ”styrkekramar” till herr Federley, som sedermera snabbt ratades som tilltänkt präst i Rättviks församling, vad det nu kan bero på. Vi kan hysa medlidande med Federleys sk ”dotter” – hon som 7-8 år gammal adopterats in i denna ”regnbågsfamilj” vars andra bärande halva visade sig vara en ”frigångare” till pedofil, nyss utsläppt från ett svenskt fängelse – som ovan nämnde herr Federley skulle gå i god för.

 

Kanhända tror ni, att denna min kria för aftonen nu spårat ur, och att jag bara sysselsätter mig med kaffebordsprat – men ingalunda. Detta är ren och skär verklighet, i alla fall verkligheten som svenska nyhetsmedia oftast beskriver den – och för all del, jag kan också ge er ett par små sk ”verklighetsbeskrivningar” i helt annan form än fadda små grötrim, så här tre veckor före Jul. Lita på det, kära dagblad med dess politiska kåsöser och disöser.

Mitt namn är LEGIO eller rättare sagt LEGION, säger jag er – ”för jag är icke längre EN man – utan MÅNGA”. Om Herr Verständig önskar mitt stöd i någon fråga, då skall han också få det – om han bara slutar stympa barn och spenabarn, för jag hatar våld emot de vapenlösa. Jag ensam bär min Tors Hammare på rätt sätt, och med stolthet, ty jag har mycket mera rätt till den, än många andra – som bara ljuger sig fram. Min sort har funnits sedan urminnes tider, och jag vet alldeles förbannat väl, i vems sold jag står – jag har alltid stått i just hans sold, förresten. Kom ihåg vad jag sagt om en man, kallad ”Ärkeängeln”.

Han var min vän, men det är inte ni. I am the Gadarene.

”Pleased to meet you – Have you guessed my name ? – But, what is puzzling you ?? This is the nature of my game… ”

Om synagogor i Sverige börjar brinna – i motsats till Kyrkor och Moskéer, som vi har alldeles för många av – då kommer jag vara där, och gjuta vatten men inte olja på vågorna. Det spelar ingen roll för mig, om det sker i hatets Malmö, Stockholm eller någon annanstans. Mig kan herr Verständig lita på, i det avseendet, men kanske inte några andra. Det beror på honom själv och hans gelikar, som sagt, för jag arbetar inte för vem som helst.

En man har lärt sig runor, en annan har lärt sig Kabbala. Ingendera må föraktas, och vissa små genier av sällsam läggning har försökt kombinera ihop det hela, men ingen kan ändå få ihop Sefiroterna med det livets träd, som enkannerligen är och endast är Yggdrasil… Jag fördjupar mig inte i Rudbäckius, eller andra dunkla gestalter ifrån 1600-talet, men låt mig bara säga att jag av alla texter i det ”Gamla” Testamentet – denna Judendomens bibel och samtidigt Torah gillar ”Ordspråksboken” och ”Höga Visan” bäst, men det är ju också föga förvånande, eller hur ?

 

Ordspråksboken kommer från Egyptiska källor likt Ptah-ho-Teps vishet, och ”Höga Visan” – som är den renaste pornografi, bara den läses på rätt sätt – från Babylons Ishtar-kult – och nej – jag förenklar inte alls orsakssammanhangen. Allt detta är ren och skär Polyteism, inget annat, i alla fall vad renodlat Polyteistiska kulturer frambringat, som närmast av misstag finns med i vår Bibel – och som sedan förstås vantolkats av de kristna till att innehålla något annat, som dessa texter ursprungligen inte alls var ämnade för. Jag tror – slutligen – att vår Ärkebiskopinnas dunkla alster och ”Kyrkomötets” Idiot-resolution om israel som stat faktiskt inte är ännu ett exempel på en sådan vantolkning, utan snarare exempel på ett lite väl demonstrativt beteende (låt oss säga så!) en manifestation av hennes totalitära åsikter, hennes människofientliga handlande och lära.

Måtte mina gudar bevara mig från att bli sådan.

Jag skulle ha accepterat en viss Yassir Arafat som en värdig motpart, förresten – på tiden det begav sig – historien är också något jag studerar – inte bara samtiden.

Yes Sir !

Men dagens Hamas och vad som därefter följt är inte värdiga att delta vid något förhandlingsbord, varesig med tanke på dagshändelserna i Gaza, Syrien eller någon annanstans. Peshmerga-medlemmar skall inte sitta i den svenska Riksdagen, av uppenbara skäl, lika lite som Mehmet Kaplan, eller ”De grå Vargarna” bakom Miljöpartiet, lika lite som Abdirizak Waberi  är någon lämplig Riksdagsman för Moderaterna, eller ens någon rektor och huvudman för någotslags vidunderlig ”Friskola” i staden Göteborg.

Allesammans är att betrakta som krigförande parter, samhällsfientliga element, som inte har i några civiliserade stater att göra – och i så fall föredrar jag mycket hellre staten Israel och dess Regering, om jag nu måste välja. Jag svär faned på berget Masada, på sin tid erövrat av Flavius Silva, sedermera utgrävt av en viss Yigael Yadin, general i staten Israels armé – arkeologiskt intresserad, och en bildad karl. För sådan är jag – och det står jag för.

Jag lämnar er alla med en skön hymn för dagen utav Milan Fras, drivande kraft bakom Laibach, denna Slovenska supergrupp, som alltid behagat skämta med ett och annat, ifall man kunnat förstå deras humor. Djävulen har många ansikten, sade den frastunge Milan en gång.

”Sympathy for the Devil” – och på svenska blir det – SYMPATI – FÖR FAAN !