Världens ÅTTONDE Underverk – Den VIGSELFÖRRÄTTANDE Björnen (och andra björnar…)

Öster om Finland – som hade Nationaldag igår (se föregående inlägg) ligger som bekant Ryssland, ett land som förvisso betraktas som ”främmande makt”, både med svenska och finländska ögon sett. Vi har – sedan kristendomen infördes och sedan Mongolerna gjorde slut på Kiev Rus – vant oss att se detta enorma grannland som vår främsta fiende, men behöver det egentligen vara så ?

Likhetstecken sätts ofta medan det enorma landet i sig, dess befolkning och dess President, vår käre Vladimir Vladimirovitj – vars födelsedag i Oktober varje år jag alltid brukar fira med en känsla av uppriktig beundran, eftersom Rysslands President så att säga alltid gett mig något att leva för. Tack vare honom har jag ”chleb” eller bröd på bordet, men tyvärr har jag aldrig fått tillfälle att läsa hans självbiografi, eftersom den inte finns utgiven på svenska; och att döma en man enbart efter vad svenska journalister och andra lögnare skriver, tycker jag vore att göra honom den största orätt. Man kan inte döma en man – minst av allt en President – efter vad hans fiender säger eller skriver, och man bör heller inte döma efter skvaller. Och Rysslands Historia är inte dess Presidents, för Ryssland rymmer med tanke på sin storlek enorma motsatser, skillnader och massor av olika företeelser och folkslag – man kan ingalunda hela tiden skylla konflikten med Ukraina på endast och endast bara den ryske Presidenten, och göra honom ansvarig för precis allt – för verkligheten fungerar inte alls så, även om svenska media gärna vill tro det.

Men nu var det alltså om björnar – och mest av allt en rysk björn, som synts till i pressen – som detta skulle handla – och se här – för detta är MÄKTA HEDNISKT:

”Jag är den björn, som skall eder sammanviga !” (och sina eder, skall man hålla…)

Ryssland – med fler än 144 miljoner invånare – är ett spretigt och disparat land, och den enda person i den svenska pressen, som ger något verkligt och vardagligt besked om vad som faktiskt kan hända där – björnar kan förrätta vigsel ! – är väl Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter – en av mycket få hederliga och sanningsenliga medarbetare i den tidningen, förutom Clas Svahn och några andra – och hennes kåserier skildrar ofta den ryska vardagen på ett ärligt sätt.

Den bild ni ser ovan kablades ut över Världen redan sommaren 2016, och redan samma dag började djurskyddsvänner i USA skrika, starta ”flame wars” på internet och ha sig. Etologer – alltså forskare på djurs beteende och viltvårdare tvangs att uttala sig i media om hur hänsynslöst detta bröllopsfoto var, och intygade att detta var ett smaklöst geschäft med värnlösa kreatur – alltså björnar – och att den stackars björn vi ser på bilden skulle ha sönderdompterats och utnyttjats av de samvetslösa och nyrika ryssarna..

Man krävde att björnen ifråga genast skulle återbördas till naturen, där den sannolikt skulle svälta ihjäl – och tänkte inte på vilken björn det kunde vara fråga om, för detta är nämligen medianallen Stephan, en av hela Rysslands mest berömda björnar. Och egentligen var det också så, som många anat – att bröllopsparet på bilden förstås gick till närmsta borgmästare eller myndigheterna sedan, bara för att få ”björnbröllopet” formellt godkänt. Men i Ryssland – liksom i Sovjet – har man i nära hundra år klarat sig utan präst, pop eller annan grek-ortodox ohyra när man ska gifta sig. Varför inte lika gärna låta en björn göra grovjobbet – det är HEDNISKT eftersom det utmanar både konvenansen, kyrkan och Patriarken Kirill, den före detta KGB-agenten…?

Här i Sverige befinner vi svenska hedningar i exakt samma situation som björnen på bilden. Just våra bröllopsceremonier godkänns inte, alltid skall kyrkan lägga sig i, och trots att över 66 % av alla vigslar är Borgerliga, eller tillhör andra samfund, nekar man kategoriskt oss Asatroende all vigselrätt.

Själv har jag under min tid som gode (nej, vi har INGA präster, men just godkända godar och gydjor) vigt inte mindre än sju par, och utan att skryta kan jag säga att mitt ”track record” är mycket bättre än den ”svenska” kyrkans, för 4 av 7 av dessa äktenskap har hållit till dags dato, medan bara tre har upplösts. I genomsnitt kraschar ungefär 4 av 7 äktenskap i Sverige, och ett genomsnittligt giftemål varar aldrig längre än 31 år eller så än SCB. Svenska Kyrkans präster är ännu värre hycklare. De skiljer sig betydligt oftare än genomsnittsmedborgarna, och går alltså rakt emot sin egen bibels bud, som man ändå inte kan tro på, därför att inget vara för evigt.

Detta är FAKTA enligt SCB, och om rena fakta kan man inte diskutera.

Bild från Olaus Magnus ”historia de gentibus septentrionalibus” eller Historia om de Nordiska Folken (1555) angående Bodvar Bjarkes och andra hjältars härstamning

Björnen Stephan är en ren hittebjörn från början, och kom mindre än tre månader gammal till den ryska familj han ännu bor hos, enligt säker källa. Han har nu gått där som björn i huset i mer än 28 år, och det är sällsynt – därför att inga björnar, varken i djurparker eller naturen lever längre än sådär 30-35 år i alla fall. Skulle man släppa ut honom i det fria skulle det sluta med ren katastrof, eftersom han inte är van vid annat än att agera präst, fotomodell och ett stilla familjeliv – antagligen skulle han bli en ”problembjörn” av rumänsk eller amerikansk typ, som står och rotar i allsköns soptunnor och lever i utkanten till mänsklig bebyggelse, där han förr eller senare skulle råka i klammeri med vanliga ryssar eller landets polis, som nog utan förbarmande hade skjutit ned honom. I Ryssland har man annorlunda attityd till naturen än hos oss, för där kan oligarker ses jaga björn med AK-47:or från helikopter, vilket inte är sportsligt alls.

Med mänskliga mått mätt är Stephan i övre medelåldern, eller omkring 60 och snart pensionsmässig – men ändå äter han mer än 25 kg frukt och grönt, ägg och fisk varje dag, som diverse Youtube-klipp om hans levnadsvanor kan utvisa. Han har enligt uppgift aldrig setts bita någon eller uppträda aggressivt, och har aldrig ens smakat kött, så han associerar troligen inte ens svettlukt hos människor eller lukten av blod med föda, utan är en ”gräsbjörn” som de flesta björnar i Sverige eller Ryssland – som bekant är de alla all-ätare, men lagda åt säsongvis uppträdande kött-frosseri, liksom människan.

Ryska björnar informerar sig om Dumans agerande, samt åhör Statschefens tal. Varför gör DU inte likadant här i Sverige, käre läsare… ?

Från de nordiska sagorna vet vi att det alltid funnits ”Husbjörnar” – men inte bara det. Denna kategori av djur var nog snarast vakt-djur eller någotslags gårdvar, som placerades framför snart sagt varje Konungahall, likt den vid Lejre i Danmark (där Hrolf Krake och hans kämpar residerade – jämför sagan om Bodvar Bjarke och hela Bjarkamál). Vi kan också jämföra med den iriske Cú Chulainn (eller Kung Connlas Hund, som han borde heta i översättning) samt Starkad, och hela idén med Odens kämpar – Bärsärkarna – och all Odenskult.

De som tror att det skulle finnas någon koppling mellan påstådda ”Ulvhednar” (som har mycket svagt eller inget belägg alls i källskrifterna) och Odens krigare, samt deras fördolda kunskap, misstar sig grovt. Ulvarna tillhör Tyr, men inte Oden, eftersom Fenris ju är Odens baneman. Starkad återuppstod tre gånger, likt en björn ur sitt ide. Hans kraft var så stor, att han sittande på en av Uppsala Högar, upp till halsen i snö, kunde tina snön omkring sig – och han kämpade aldrig i flock – som en feg hundracka… Nej, en Bärsärk var och är fortfarande en ”Einzelkämpfer” för att tala med Eike Middendorfs ”Taktik på Östfronten” – en krigare som slåss och uppträder ensam, likt en jägarsoldat i den mörka vinternatten.

Bärsärkens framgång berodde på förmåga, träning och erfarenhet… Inte på ”vargkrameri”, schamanism eller flugsvamp…

Björnen är också ett ensamdjur, och i naturen är björn och vargflockar alltid fiender, alltid konkurrenter om samma byte och därför varandras direkta motsats. Varken Skade eller Ull syns någonsin i vargars sällskap annat än hos halvdebila amerikanska fantasy-illustratörer, som knappt är torra bakom öronen, och långt mindre vet vad de skall illustrera. Visserligen kan Skade som en av Vinterns gudomligheter tycka om att lyssna till Ulvars tjut enligt Eddan, men hon går inte alls ut och försöker umgås med dem bara för det. Bärsärkagång kunde uppstå också under vanligt arbete, som trädfällning lika väl som strid, och var en andlig kraft, som det krävdes stor förmåga och insikt för att alls hantera.

Umgänge med en nära 3 meter hög, över 250 kg tung björnhanne i sina bästa år – som hemma hos den ryska familjen – kräver också en del insikt.

FLITIGT läsa gör dig mycket klok – Därför: Läs VARENDA Bok !!

 

Från saga-tåten Auðunar þáttur vestfirska som på svenska brukar benämnas ”Audun och isbjörnen” minns vi hur Islänningen Audun tar hand om en vild isbjörn, och för denna på ett litet skepp till Harald Hårdrådes land – alltså Norge. Audun påstår att han vill sälja björnen till Kung Sven Estridsen av Danmark (de två kungarna var knappast samtida, utom under en period av tio år) och Harald ger med sig med motiveringen att om Audun färdats så långt i en öppen båt, bara för att ge björnen till hans värste konkurrent och fiende, så är det ett företag som förtjänar att lyckas, ty sådana björnar vill han icke nära vid sin barm. Därpå stupade Hårdråde, som alla vet – i slaget vid Stamford Bridge, September 1066.

I senare folktradition från Norra Sverige förekommer ”man-björnar” och folk som ”går i björn”. Mest var det de lapska nåjderna, som med sina silverbälten kunde framkalla detta. Ångermanlänningar och Norrbottningar såg själva med egna ögon, hur nåjderna kröp genom bältet på marken eller trädde det över sitt eget huvud, och så kom där fram ett stort björnhuvud och inte ett människohuvud. ”Varulvstraditionen” på Balkan har ingenting med detta att göra alls, säger Sune Björklöf i sin bok ”Björnen i Markerna och Kulturen” från 2010 idag är det ju mest kriminella, från Brödraskapet Wolfpack, förvirrade ”Vargkramerskor” på Kolmården och Mehmet Kaplan samt ”De grå vargarna” inom samma Miljöparti som hela tiden använder sig av hundrackornas symbolik, och de blir aldrig mer än hundrackor själva.

Kan köpas på AdLibris. 414 sidor fakta. Tål en genomläsning…

Om jag inte minns fel skriver Björklöf om hur geografen och upplysningsmannen Abraham Hülphers den Yngre lyssnade till berättelserna om den fruktansvärda Enångersbjörnen, en av de sällsammaste björnar som skådats i Svea Rike. Denna björn troddes av allmogen så sent som på 1780-talet vara en förvandlad prästson vid namn Olaus, som i björngestalt eller rättare sagt björnhamn – som i de nordiska sagorna – sågs gå omkring på två ben, haka av grindar och fähusdörrar samt komma ut ur fähusen med en gris eller en fårtacka under armen, varefter samma björn – fortfarande på två ben – sågs springa bort emot närmsta skog. Inte ens silverkulor hjälpte, böner och klagosånger hjälpte inte det minsta heller.

Snabb förmågetillväxt – vartåt utvecklas de ?

I USA har etologer uttalat sig om Svartbjörnar, som setts gå omkring på två ben i villaförorterna. Svartbjörnen är småväxt och ser mest löjlig ut – forskarnas förklaring är att den troligtvis fått glas-skärvor i tassarna, eller månne skadat dem i en och annan skogsbrand – björnars trampdynor är som hundarnas känsliga, och illa utsatta… Men – tänk er en tre meters brunbjörn – jodå – även svenska brunbjörnar kan uppnå en sådan längd – och lägg till att björnar är minst lika intelligenta som någonsin de flesta apor eller primater…

I förra veckan rapporterades om en björn som ”legat i bakhåll” nära en ensligt belägen 7-11 butik i USA. Björnen kom helt lugnt gående in i butiken, efter att ha öppnat dörren själv, och spritade nosen i handsprits-automaten – den hade ju upprepade gånger iakttagit människorna göra så… Expediten gallskrek och bråkade, på kvinnors befängda vis. Detta är enligt nordisk folktradition det absolut sista man ska göra ”vid björnmöte” eller om man möter en björn i verkligheten – till och med i barnvisor har vi Nordbor fått lära oss att ”den är inte farlig, om bara man är varlig” och det stämmer.  Vem som helst i Sverige vet också att man inte ska väcka den björn som sover, ty då hämnas björnen – och det snabbt… Ändå var den amerikanska svartbjörn – märkt i ena örat med vad som liknar EU-märkning efter flera möten med människor som visas på youtube-klippet högst värdig, och agerade samlat – vilket man inte kan säga om de Homo Sapiens (?) eller Appiens den mötte. Inte ens gummikulor störde björnen särskilt – från glassboxen luktade det förföriskt, och se det visste den genast, med ett luktsinne minst 16 gånger känsligare än människans – men när den inte kunde öppna sagda glassbox, lämnade den butiken, utan ett enstaka brum. Den bar sig inte åt som diverse såkallade ”Musiker” i Stockholms norra förorter, släkt med apor eller primater som ju dessa skojfriska krabater har visat sig vara..

Eocens ”Megafauna” dog inte ut pga människan, eller CO-2 utsläpp. Allätare eller omnivorer typ björnar, klarar det mesta…

Etologer och Paleontologer är rörande ense om en sak. Däggdjurens tidsålder är kanske redan förbi. Detta beror INTE på någon mänsklig påverkan eller påstådda ”Klimatförändringar”. De ”Galna Gretorna” har som vanligt helt fel. Räknat i antal arter – det bästa sättet att mäta ett djursläktes livskraft – så försvann de flesta elefantdjuren långt långt innan Homo Erectus debuterade på Afrikas savanner. Stora Kattdjur har också sett sin bästa tid, så när som på lejonet, som jagar i flock. Geparder, leoparder och allt större än lodjur – alla är de överspecialiserade, och var på väg att dö ut redan under Eocen. Alla stora Primater utom människan är på väg att dö ut, inklusive de tre arterna av Orang-Utanger, samt alla Schimpanser och Gorillor. I just det fallet är människan ”guilty as charged” – för människan tål icke konkurrens.

Hund- och kattkräk klarar sig i människans närhet, liksom lössen, grisarna och råttan, därför att de alla har domesticerats. Björnarna har aldrig sänkt sig till människornas pinsamt låga nivå, förutom vissa försök i just Norden eller Ryssland – de enda mänskliga kulturer som med någon framgång försökt tämja enstaka björnar. Världsnaturfondens symbol – Pandan – har visat sig öka i antal, och varit fler hela tiden än förmodat – människorna i Kina kan ha begått allvarliga räknefel.

Visst är pandor rödlistade, men de har sina nära nog motsättbara tummar – något unikt i björnvärlden, och med lite tur skulle detta efter några årmiljoner kunna bli en hand, minst lika användbar som våra.. I USA och Kanada har man skådat såkallade ”Prizzlies” – en helt ny hybrid av Isbjörn och Grizzly, som aldrig förut varit känd av vetenskapen.

Hybrider mellan Isbjörn och Grizzly, sk ”Prizzlies” är inte sterila, utan en helt ny ras…

Isbjörnen är inte en djurart, nämligen. Isbjörnar – det har vi vetenskapliga bevis för – har högst funnits i 150-180 000 år eller så. Med evolutionära mått mätt är det högst obetydligt. Den är att anse som en RAS eftersom den INTE har steril avkomma, till skillnad från de flesta kvinnliga mulåsnor eller manliga mulor. Om en häst och en åsna hybridiserar, så är avkomman steril – och kan inte föra generna vidare – i de flesta fall, därför att just mulor – som alltså alltid är av han-kön (hänger ni med!) fortfarande i enstaka fall kan para sig med fler ston av åsne- eller häst-typ. Isbjörnen, däremot – kan para sig med brunbjörnar av olika r-a-s-e-r och fortsätta in i en helt ny ekologisk nisch. Jämför de olika människoraserna (just det ! Det existerar sådana – alltså vit-kaukasoid, svart-afrikan och gul-asiat ) som också kan framavla hur många hybrider som helst – just därför att vi är samma art, men olika raser i biologiskt hänseende – och det här är ren grundskole-kunskap…

Björnarna k-a-n ha framtiden för sig. Just nu ligger de alla dolda i sina iden, som i årmiljoner förut – men de har anledning att le i mjugg…

Just le, förresten. När hundar och katter visar tänderna, är det tecken på aggression. När en apa visar tänderna, är det tecken på rädsla, eller ett hysteriskt tillstånd.

Björnar har en väl utvecklad läpp- och ansiktsmuskulatur, som inte är statisk, som hos delfinen. Primater av högre och lägre slag kan ha roligt, visserligen, men enbart björnen kan visa stillsamt lugn, vad som liknar ironi – om vi ska våga oss på att förse den med mänskliga egenskaper, eller ett försynt, socialt intresse, som bara och endast bara kommer till sin rätt under vissa årstider, och speciella omständigheter…

Grizzlyn från Alaska vet mycket väl när det är fisketid, men i dess värld råder konkurrens om de bästa fiskeplatserna. När en människa oförmodat dyker upp på dess fiskeplats, blir den inte alls aggressiv, utan reagerar rationellt. ”Jaha – människan fiskar alltså… Som jag förmodade...” Så gör bara ett låt oss säga – tillräckligt intelligent större däggdjur…

Åter till Ryssland, där vanliga brunbjörnar på Sovjets och Moskva-Cirkusens tid kunde åka runt runt i manegen på motorcykel… Naturligtvis tyckte många i väst att det var djurplågeri, vilket det kanske var i en del fall – men andra ryska björnar har fått bli ”hedersmedlemmar” i vissa Motorcykel-gäng, exakt som självaste Vladimir Vladimirovitj Putin – och här finns massor av politik, ironi, människo-fasoner… Björnen har lärt sig vissa gester och uttryck… titta här får ni se..

Följer sin ”Road Captain”…. men ÄR den medveten om vissa gesters innebörd i trafiken ??

Angående björnars användning inom Ordonnansväsendet och Transport-tjänsten har jag redan skrivit om en individ av rasen Ursus arctos syriacus – alltså den Syriska Brunbjörnen – som på sin tid köptes av en frivillig Polack i Iran

Kunde BACKA MED SLÄP – på motorgård och begränsat utrymme…

Denna högst berömda ”Media-björn” blev en PK-nalle – och det i en tid när ”PK” på tyska betydde ”Propaganda-Kompanie” – även Wehrmacht skall enligt vad som verkar vara foto-montage ha gjort försök med björnar, likt den i Sverige så berömda ”operation Palmen” som innehöll gråsälar och knubbsälar – också läraktiga, intelligenta djur…

Samma frivilliga Polacker hjälpte Sverige under Kårböle-branden. De försvarar just nu EU:s yttre gräns mot Vitryssland, helt utan någon väsentlig hjälp från sagda EU. Likt Jan Sobieski – som räddade Europa vid Wiens portar – kämpar de vidare – och den polska björnen, kunde i motsats till de tyska och nutida ryska tjänstgöra som ”vagnbjörn” för artilleri-ammunition, ladda pjäser vid Monte Cassino, under vakt-tjänst gripa minst en tysk spion – men så föll den offer för dåligt sällskap och dåliga kamrater.

Detta blev dess slutliga öde och död – efter 21 ”björnår” eller cirka 55 människo-år, låt oss säga.

Björnen hade lärt sig öppna ölflaskor med bara tänderna – och icke blott det, käre läsare. Under sin ”pensionärstillvaro” på Edinburgh Zoo kastade en av hans före detta mänskliga vänner till honom ett cigarett-paket. (Det hände bara en gång – Wikipedias information är felaktig !) Björnen hade ju setts röka under hela sin tjänstgöring, från Iran, över Nordafrika, till den Italienska fronten – men när den åt upp cigaretterna, blev den nikotinförgiftad och avled. Jämför vad som skulle hända om du kokte soppa på en dosa snus, och svalde den – käre läsare… Giftet i ett enda paket cigaretter uppges faktiskt – rätt applicerat – kunna döda en hel elefant – jag ska inte lära ut hur det ens är möjligt…

Låt oss spela en glad visa ”från tiden” – och sagda björnkreatur står fortfarande staty på över tio platser, minst – i England såväl som i Polen. Filmer finns, tecknade eller spelfilm – så även romaner, litterära skildringar etc etc – bevismaterialet i form av vittnen är kort sagt överväldigande…

Ja – men ”Dunder och Snus och… tja… ”Ymnigt Hårbevuxna Hetärer” (citat David Nessle)

Nu vänder vi åter till Björnen Stephan, som alltså förrättar vigslar i Moskvas utkanter, låt vara mot kontant betalning, och i mänskligt sällskap. Är han en plågad varelse ? – Nej, antagligen inte särskilt – för har man en gång blivit ”Mediabjörn” så har man blivit mediabjörn… Titta bara…

KOM IHÅG: Ryska Allmänheten KRÄVER Bildade Björnar Numera – Såhär SKALL det se ut !!! (Jämför Olaus Magnus version från 1555 AYPS ovan)

Det är den ryska kvinnliga fotografen eller fotografösen Olga Barantseva från Moskva som tagit bilden ovan – och hundratals andra. Hon har i och för sig arbetat med andra djur och arter också, men björnen Stephan har blivit hennes tacksammaste foto-objekt. Fantasy-brudar i lättklädd läderutstyrsel, fagra prinsessor, kvinnor i baddräkt, barn från den ryska sagans värld, bärplockerskor i ”Slavsia Rus” kläder från Kiev-rikets, Ruriks och republiken Novgorods tid – en och samma björn har felfritt – oklanderligt – genomfört alltsammans, utan ett enda bett eller minsta risk för modellerna !

På jakt efter bär och svamp i den ryska sagoskogen…

Moderna versioner av den i Ryssland mycket populära barn-tv serien ”Masha och Björnen” (som i och för sig finns tillgänglig på Youtube, för de som önskar se eländet – jag har bara läst sagan i original ) har också skådats. Originalet handlar om en liten flicka som till sina föräldrars och hela sin hembys förskräckelse kommer hem med en högst civiliserad björn, ungefär som Tjeckovs högst sympatiske ”Björnen”. Denna björn lär omgivningen veta hut. Ännu värre är folksagan ”Björnen som miste ett ben” som fotograf Olga och björnen Stephan ännu inte gestaltat. En gammal kärring lurar in en björn i sin stuga, där den fastnar i en björnsax, men många år efteråt får förstås den förmänskligade björnen sin hämnd, och hur det hela slutade den gången, får ni väl läsa själva.. Jag har redan berättat om hur den svenska sjukvården – med vissa kategorier som jobbar där – nästan utsatte mig för en amputerad fot, men hur en ren tillfällighet eller en säger en läkare räddade den..

”Jobba aldrig med barn eller djur” säger man i foto-branschen…

Bedömare i väst har förfasat sig. Såkallade ”Feminister” har börjat gapa och skrika – det är ju vi och endast vi svenskar i hela världen som har såpass upp-blåsta, flabbande, farbroderligen falska svin till ledare, som utropat att de har grundat ”Världens Första Feministiska Regering” inför hela FN.  Följaktligen har man naturligtvis – på Internet och I media – kallat Olga Barentsevas bilder för ren pornografi, fel genus- och anus-politik, skamlöst utnyttjande av såväl kvinnokroppar som den oskyldiga björnen (kan vi avgöra, att den inte får ut mer än mat av det hela – på något plan – vet vi alls något om dess tänkande, om det nu ens äger rum – den har en rätt stor hjärna i förhållande till kroppsvikten) men ÄR det egentligen så ?

Konst, media och andra alster som människor eller därmed jämförbara varelser släpper ifrån sig, tycks ge ett annat intryck. Händelseförloppet är icke entydigt.

Vad krävs, rent tekniskt eller praktiskt sett, för att få till en bild som denna. Modellfoto, liksom björn-dressyr, tycks vara en konstform i sig. Vi förutsätter, att fotot är taget vintertid, någonstans i staden Moskvas omgivningar, även om det bevisligen inte behöver vara så. Den skulle lika gärna kunna vara tagen vid Finjasjön i Skåne, inom synhåll från Hovdala Slott.  Här behövs minst två olika fordon, ett för modellen och ett för själva björnen – man kan omöjligen tänkas transportera de båda i samma utrymme, samtidigt. Björnen kan åka i en särskilt modifierad Stadsjeep – det finns Björnforskningsinstitut i Ryssland som har Toyota Landcruisers eller liknande – om än inte Mazda 343:or – som jag själv använt i Ukraina. Stadsjeepen kan förses med en bur – kvinnan på bilden torde helst få tillgång till en hel Van – med skjutbar sidodörr – vilket är mest praktiskt om hon skall kunna hoppa ut i snön och kylan, agera mot eller snarare o-v-a-n-p-å björnen och sedan – efter bara någon minut – värmas upp, eftersom hon annars förfryser, klagar osv. Björnen behöver bara gapa, men klagar antagligen inte alls. Kanske kastar man till den en godbit, utanför bild.

Den Van jag talar om, bör innehålla ett sminkbord, ljus och ombyten, samt såklart en El-björn byggfläkt. Jag har själv – i mitt konstprojekt med Skade, Vintergudinnan – tvingat en ”halvkänd” skådespelerska, tillika senare butikschef och teater-direktris att gå omvägar på ca 2 km, runt Djurgårdsbrunnskanalen och en riven bro av disponibla tre. Jag vet exakt vad jag talar om. Självklart var det sista gången hon alls samarbetade med mig, trots furstliga erbjudanden om varm choklad på ett av kungliga huvudstadens utvärdshus, som sig bör. Som skådespelerska borde hon inte förkyla sina stämband, och medfört kaffe i ståltermos bedömdes inte vara tillräckligt.

Vid andra kalla vintrar – Körunda Järnåldershus – där det varit så kallt, att mjöd och öl frusit i dryckeshornen, i vad som skulle vara ”inomhus” – ungefär som i ett larvigt pekoral av ”Ultima Thule” – deras stil-lösa sångtexter ”suger” verkligen – har jag lett iväg ett fruntimmer genom meterdjup snö. För att hindra dem att förfrysa – till följd av dåliga skor – har jag å Ösmo pendeltågsstation anträffats klockan tre om morgonen, med hennes fötter instoppade i mina armhålor. Någotslags inhyrd vakt, kom med idiotiska påpekanden om någon form av sexuell perversion – idioten ifråga visste inte hur man behandlar köldskador i fält – men se det vet jag – och har ofta praktiserat. Hoppas ni vet ungefär samma sak, kära läsare eller läsarinnor – för årets vinter kommer att bli hård – sanna mina ord !

Tacka vet jag björnar – farväl hundkräk och vargar – ni är en evolutionär återvändsgränd !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s