Jag tänker på en god vän inom Humanisterna – tillgängliga på följande länk – som så sent som för ett halvår sedan rådde mig att skriva en bok. Sedermera har han själv utgett en, som finns att få tag i på samma ort och ställe, och efter gårdagens inlägg om skrivandet och det allmängiltiga – funderar jag – som den Hedning jag är – på vad som är mest Allmängiltigt för dagen. Den bok han rådde mig att skriva – om Asatro av idag och inget annat – blev inte skriven, därför att det visade sig, att jag i så fall skulle få betala dess tryckning, alldeles själv – och jo förall del – den sortens ”repro” har jag också varit flitigt verksam i.

Men ibland har mina egna små ingrepp i livets olika skeenden gestaltat sig på smått absurda sätt. Jag ser nästan en hel dagstidning, som ögonblickligen levererar vad just jag begär – även om ett särskilt tack går till Per Wästberg i hans krönika – han har nämligen förstått mina utgångspunkter och referenser nästan till sista punkt, sista kommatecken. Jag idag fått äta årets Julbord – traditionsenligt ! – och upplevt ännu ett intressant föredrag – som berör mig djupt, eftersom det faktiskt direkt tangerar gårdagens inlägg, och hör till samma område av Världen – norrut längs Indiska Oceanens kust räknat. Min Värld tycks krympa och växa i takt med mina egna andetag – och medan livets puls slår allt snabbare och snabbare – särskilt hos alla yngre, som skymtar förbi på bussar, tåg, tunnelbanor ivrigt pladdrande och tjattrande i sina mobiler – anar jag i fjärran en God Jul.

Jag blir känslosam, närmast religiös som jag ju är. Någotslags saltlösning verkar drypa ur mina ögon, flera gånger varje dygn – och jag förstår inte alls vad det är. Vad skulle väl det kunna vara, förresten ?

Jo – det är faktiskt sant. Jolner själv är i antågande, årshjulet välver sig – makterna finns med oss. Numen Adest – och låt oss leva så oförvitligt vi nu kan, under rådande omständigheter. Tänker på en kollega, som hängde en påse med Croissanter på min dörr idag. Det syftar förstås på Björnen Knut, en annan mycket känd björn – från Tyskland den här gången – jag skrev ju nyss om kända Björnar. Tyvärr blev nu Knuts liv och leverne lika kort som den Polska björn jag skrev om – och man har faktiskt spekulerat om det var Polonium och annat i de annars så välsmakande Croissanterna, som Isbjörnen ifråga brukade uppskatta. Sedermera – kring 2011- det är nu tio år sedan – fastställdes det i början på mars månad, att hela Berlins ”kuschelbär” och mascot kanske plötsligt dött av helt andra orsaker… I fyra år fick just han leva – och sedan var hans tillvaro som isbjörn i en av människor kreerad djurpark slut, förbi och över. Tidsperspektiven i livet kan skifta, särskilt om man lever en Hednings liv.

Förgiftning kan ju komma hastigt på – även för björnar – och Knut och Knutsdagen är vad som avslutar Julfirandet och inte påbörjar det – så har det varit av hävd, och i alla tider. Därför vågade jag nu inte äta mina Croissanter, även om jag givetvis inte tror mina kollegor och medmänniskor om så ont och illa – utan jag nöjde mig med Julbordet – av rena försiktighetsskäl – mest för att humor, ”comic relief”, ja – Lillejul också kunde ha inträffat – även om man inte alltid vet hur allvarligt det kan bli, eller vilka former det ska ta. Även vad som till synes börjar som ett rent skämt, ja en slump – kan ha ytterst allvarliga följder – som jag berättat för er, gång efter annan.

Men för er, som önskar avkoppling, rekommenderar jag att ni följer med i  bloggen Kulturminnet, och Malin Kim på en vandring  runt Jukkasjärvi by. Ni kan betrakta Kalvträsk-skidan, som hon också kan förevisa för er – den är förresten av av världens allra äldsta bevarade skidor. För er andra – som i likhet med mig själv nästan blivit ”den smed, som inte slapp in i helvetet” så rekommenderar jag fortfarande i allra högsta grad Henrik Andersson, och bloggen ”Ideell Kulturkamp” eftersom han är Hedning som jag.

”Do you like provocations ?” frågar en 24-årig läsarinna, söderifrån.

– Ja, just det – svarar jag. Av Ideell Kulturkamp får ni plakat-konst, muralmålningar, vykort – enkla slogans, enkla budskap. Något glatt, något enkelt så att alla – i alla åldrar och hela familjen – barn, tonåringar och andra inbegripet – hänger med och fattar galoppen – så länge ni talar svenska, så länge ni lever i Norden och just Sverige – så länge ni är Hedningar, varken muslimer eller kristna – utan just Hedningar – kanske också Humanister som jag – för det är som ett slags humanist och inte som nätverkstekniker jag sitter här och försöker ge längre analyser, prestera fylligare textmassor, utförligare svar – jag kunde övergått till Engelska också visserligen, eller rent av tyska – men jag råkar föredra mitt eget språk – jag kanske blir uttrycksfullast så – och avsevärt snabbare – mer övertygande – vilket är en fördel i Julkorts-sammanang.

Jag hade tänkt återvända till min blogg först vid Lucia – det är ju oceaner av tid – eftersom aktuellt datum inträffar om exakt tre dagar och uppehålla mig en stund vid just detta gamla och redan beskrivna tema för en stund. Lucia har ju firats förr, har ingått bland mina ämnen här ovan och utlöst häftiga gräl och debatter i svensk lokalpress, på nätet och till och med i Rikspressen – vad det nu ska vara nödvändigt för.

Förhoppningsvis inträffar inget totalt oförutsett i just min Värld – vilket det väldigt, väldigt ofta tyvärr råkar göra… Mest av allt vill jag tillönska det fåtal av mina läsare som sitter i Ukraina och Ryssland en God Jul, fastän den för er infaller först efter vårt nyår. Ni skall veta att jag också har vänner på båda sidorna av vad som kan bli en hart när olöslig konflikt, och jag har besökt båda era länder. Ni gränsar ju till oss, ni är ändå brödrafolk och Européer – inte muslimer eller någonting annat.

Inte ens under Putin, borde broder föra krig emot broder.